Motion till riksdagen
1988/89:Ju513

av Hans Göran Franck och Bengt Silfverstrand
(båda s)

Strafftid m.m.

Riksdagen har beslutat att den som döms till fängelse i lägst två år för grovt
narkotikabrott ska särbehandlas under straffverkställigheten. För andra
grova brottskategorier, exempelvis grov våldsbrottslighet eller grov ekonomisk
brottslighet, ska gälla en betydligt mindre sträng regel eller fängelse i
lägst fyra år. Den regel som gällt före detta riksdagsbeslut innebar att
narkotikabrottslingar redan då särbehandlades. Beslutet innebär sålunda att
narkotikabrottslingar blir särbehandlade i särbehandlingen.

Lagman Johan Leche, som haft justitiedepartementets uppdrag att utreda
vissa verkställighetsfrågor om långtidsdömda inom kriminalvården, föreslog
att denna särskilt stränga behandling av narkotikabrottslingar skulle upphöra
och att samma bestämmelser skulle gälla för olika kategorier av långtidsdömda,
dvs. att särbehandlingen - oavsett brottet - skulle gälla alla intagna som
dömts till fängelse i lägst fyra år.

Särskilt isolerade fångar, exempelvis utländska fångar, socialt och mentalt
handikappade, kommer att drabbas mycket hårt. De skärpta reglerna gör det
än mer nödvändigt att vidta åtgärder för att kompensera de extra påfrestningar
de utsätts för i jämförelse med andra fångar. Dessa olägenheter är särskilt
påtagliga beträffande de utländska fångar som ska utvisas.

I remissomgången på Leches utredning påtalades dessa förhållanden av
BRÅ, statens invandrarverk och diskrimineringsombudsmannen. De framlade
olika förslag om hur strafftiden för dessa isolerade fångar skulle kunna
mildras och hur de i övrigt skulle kunna kompenseras.

Det bör snarast införas en regel, som ger möjlighet att efter individuell
prövning avkorta anstaltstiden för en sådan fånge, som till följd av
särbehandling, utvisning och andra jämförbara omständigheter har haft
särskild nackdel och påfrestning av fängelsetiden. I Danmark har man infört
en generell regel om tidigare frigivning, vilket även borde övervägas här i
Sverige.

Med undantag för ett mindre antal mycket uppmärksammade permissionsmissbruk
har permissionerna inte skötts sämre än tidigare. De långtidsdömda
sköter dem väsentligt bättre än korttidsdömda.

Över huvud taget är det angeläget att understryka att permissionerna är en
mycket viktig del i resocialiseringsarbetet av alla fångar. En allt för sträng
lagstiftning och tillämpning leder till stor oro på anstalterna och motverkar
den humana andan i kriminalvårdsreformen. Det är nu nödvändigt att det
görs en utvärdering av permissionsreglerna i sin helhet i syfte att åstadkomma
möjliga lättnader beträffande rätten till permission. Det finns rapporter som

tyder på att såväl permissionsreglerna som tillämpningen av dem är alltför
sträng.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förslag bör framläggas om avkortning av
strafftiden för vissa fångar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utvärdering av permissionsreglerna vid
fångvårdsanstalterna.

Stockholm den 25 januari 1989

Mot. 1988/89
Ju513

Hans Göran Frank (s)

Bengt Silverstrand (s)