Motion till riksdagen
1988/89:Ju511

av Stig Gustafsson m.fl. (s)
Medborgarvittnen vid häkten

Mot.

1988/89

Ju511-515

Det är på olika sätt omvittnat att vistelse på häkte innebär en särskilt svår
situation för den intagne. Inte minst har den aktuella diskussionen om
situationen på Kronobergshäktet i Stockholm visat på allvarliga brister när
det gäller behandlingen av vissa intagna. Den fysiska och psykiska isoleringen
påverkar starkt den som är häktad. Senare tids forskning har visat att
effekterna av en häktesvistelse innefattar psykosomatiska problem, koncentrationssvårigheter
och personlighetsmässiga förändringar. Allt detta visar att
det är av stor vikt att utomstående får insyn i denna för allmänheten så slutna
miljö.

De allmänna häktena är samtidigt arbetsplatser för många anställda i
kriminalvården. Dessa är ofta utsatta för kritik i massmedia, en kritik som
många gånger är svår att bemöta offentligt. Ett system med lekmän som
tjänstgör på häktena ger även möjlighet för personalen att diskutera frågor
som rör de anställda.

Kronobergshäktet - Allmänna häktet i Stockholm - som öppnades den 31
maj 1975, är kriminalvårdens största linjemyndighet. Detta innebär naturligtvis
i sig en speciell situation för denna institution och dess anställda.

Häktet har drygt 300 platser och ca 400 anställda inklusive vikarier. Omkring
15 000—17 000 personer tas in på häktet årligen, vilket innebär drygt 40
personer i genomsnitt per dygn.

Varje år görs ett antal anmälningar mot personal på häktet om misshandel
eller liknande till häktesledningen, polisen eller JO. Det är i huvudsak på
intagningsavdelningen där avvisitering sker och på anhållningsavdelningen
som anmälan från intagna om övergrepp görs. Dessa anmälningar leder
sällan till åtal.

I 24 kap. 2 § brottsbalken finns bestämmelser om befogenhet för
kriminalvårdens tjänstemän att i vissa situationer bruka ett med ”hänsyn till
omständigheterna försvarligt våld” för att genomföra sina tjänsteuppgifter.

Att personalen på ett häkte i vissa situationer måste använda sig av visst tvång
för att utföra sina åligganden får anses vara ofrånkomligt. Dock får våld
tillgripas endast när tjänstgöringsuppgiften ej kan lösas på annat sätt. Det är
t.ex. av största vikt att avvisitering sker på sådant sätt att de intagna skyddas
mot otillåten våldsanvändning och personalen mot obefogade anklagelser.

Ett system med utomstående, särskilt utvalda medborgarvittnen, som skall
vara närvarande vid intagningen av gripna och andra personer som av någon
anledning tas in på häktet, skulle med all säkerhet ha en lugnande inverkan

på såväl intagna som personal. Dessa medborgarvittnen bör även ha insyn på 1

1 Riksdagen 1988/89.3sami. NrJu511-515

övriga avdelningar inom häktet. En sådan ordning torde t.ex. medföra att
avvisitering kan ske med mindre användning av våld, än vad som för
närvarande är fallet. Närvaron av medborgarvittnen bör även vara ägnat att
förhindra övergrepp mot intagna i allmänhet. Erfarenheten med medborgarvittnen
hos polisen torde styrka dessa antaganden.

Ett system med medborgarvittnen bör därför införas vid samtliga större
häkten i landet och en försöksverksamhet bör snarast påbörjas vid Kronobergshäktet
i Stockholm.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av medborgarvittnen vid häkten och
en försöksverksamhet vid Kronobergshäktet i Stockholm.

Stockholm den 24 januari 1989

Stig Gustafsson (s)

Oskar Lindkvist (s) Erkki Tammenoksa (s)

Hans Göran Franck (s)

Mot. 1988/89
Ju511

2