Motion till riksdagen
1988/89 :Ju225

av Ann-Cathrine Haglund och Birgitta Rydle
(båda m)

Åtgärder mot våldsbrottslighet

En av de frågor kvinnor anser som absolut viktigast är rättstryggheten. Att
kunna gå tryggt på gator och torg! Att inte utsättas för våld och övergrepp i
hemmet!

Under 1987 polisanmäldes 1 093 417 brott i vårt land. Den svenska
brottsligheten ökar från år till år. Sedan 1950 har antalet brott mer än
femdubblats. 1986 anmäldes 145 000 fler brott mot brottsbalken än 1982.
Därtill sker en omfattande brottslighet som aldrig anmäls, inte minst i
hemmen. Den verkliga brottsligheten ligger på en betydligt högre nivå än
statistiken visar.

Denna stora brottslighet och särskilt våldsbrottsligheten är i hög grad en
kvinnofråga. Många något äldre kvinnor känner stor rädsla för att gå ut
särskilt under kvällstid efter mörkrets inbrott. De vågar inte heller använda
allmänna kommunikationer och känner sig tvingade att stanna i bostaden. I
praktiken isolerar de sig i sina bostäder av oro för att bli utsatta för brott, bli
omkullknuffade av ”väskryckare” eller på annat sätt antastade. Detta gäller
även på små orter.

Bakom brottsstatistiken finns ett stort mänskligt lidande. De som utsatts
för brott drabbas av kroppsskador, ekonomiska skador och svårigheter men
också av psykiska besvär. Därtill kommer att särskilt många kvinnor känner
rädsla och oro för att drabbas av brott - en rädsla som begränsar deras
rörelsefrihet och påverkar deras livssituation mycket negativt.

I ett rättssamhälle måste människor kunna gå ut efter mörkrets inbrott
utan att vara rädda. Människor har rätt att kräva trygghet på gator och torg
och i sina hem. Samhällets resurser för brottsbekämpning måste användas på
ett sådant sätt att den enskilde känner sig trygg. Att så pass många människor
känner rädsla för att gå ute i våra tätorter är ett misslyckande för ett
rättssamhälle! Att många kvinnor känner rädsla både utomhus och i sina
egna hem är en mycket viktig och allvarlig kvinnofråga!

Det krävs åtgärder på såväl kort som lång sikt för att minska våldet i vårt
land. Viktigast är att stödja föräldrarna i fostrarrollen, att lyfta fram skolans
fostrande roll, att förebygga missbruk, skärpa attityderna mot narkotikan,
motverka den glorifiering av våldet som finns t.ex. i filmer, videofilmer och
spel och skapa opinion mot våldet.

Att poliser syns ute betyder mycket för att få gatumiljön trygg och lugn.
Därför behövs fler fotpatrullerande poliser, särskilt kvälls- och nattetid, och
fler kvarterspoliser för att minska brottsbenägenheten och öka människors
trygghet. Om en polis syns t.ex. i närheten av kiosken, där ungdomar brukar

Mot.
1988/89
Ju225—229

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrJu225-229

samlas, är det lättare för en äldre kvinna att passera. En person som är ute för
att stjäla, rycka väskor eller krossa skyltfönster aktar sig om han ser poliser i
närheten.

Genom den polisreform som genomförts har det lokala inflytandet över
polisens verksamhet ökat. Polisens resurser kan lättare knytas till ändamål
som ter sig angelägna inom ett visst område. Avgörande är dock om det finns
tillräckligt många poliser. Finns inte utbildade poliser har man små möjligheter
att öka tryggheten på gator och torg!

Det råder en mycket stor brist på poliser, p.g.a. att för få polisaspiranter
tagits in på polishögskolan under flera år. Att regeringen underlåtit att ta
brottsligheten på allvar har lett till att man år efter år utbildat för få poliser.
Situationen är nu ohållbar och djupt oroande ur kvinnosynpunkt. Det är
också djupt otillfredsställande och förödande för allmänhetens tilltro till
polisen att flertalet anmälda brott inte föranleder någon utredningsåtgärd
från polisen.

Snabba åtgärder måste till. Att regeringen nu föreslagit en utökning av
antalet aspiranter till polishögskolan är bra men otillräckligt. Polisens
resurser måste ytterligare förstärkas.

Eftersom polishögskolan inte kan anta fler än 600 aspiranter, är det
nödvändigt att, genom att anställa administrativ personal, frigöra utbildade
poliser från administrativa uppgifter. Vi föreslår därför att 600 administrativa
tjänster inrättas.

En stor grupp kvinnor är utsatta för våld eller hot om våld och misshandel
från sina nuvarande eller f.d. äkta män eller samboende. För dessa kvinnor
betyder kvinnohusen och kvinnojourerna oerhört mycket. Där finns skydd,
förståelse, kunskap och engagemang och hjälp att bryta upp ur en ohållbar
situation.

Det är viktigt att kvinnojourerna inte är myndigheter utan att deras
verksamhet är baserad på frivilligt arbete. För många kvinnor är detta
avgörande för att de skall söka hjälp och skydd där.

Det finns dock ali anledning för det allmänna att stödja kvinnojourerna
genom bidrag till lokalkostnader, telefon, utbildning t.ex. De frivilliga
insatser som görs på kvinnojourerna är mycket stora och de behöver stöd från
det allmänna för att klara sina utgifter och även för att orka med ett många
gånger påfrestande arbete.

Även polisen måste dock kunna hjälpa kvinnor som är utsatta för
misshandel och hot. Polisen måste ha möjlighet att rycka ut till hjälp men
även kunna ge skydd i form av bevakning i vissa fall. Att polisens resurser
undan för undan minskat, gör dessa kvinnors situation svårare.

För många kvinnor är situationen så svår att de behöver kunna byta
vistelseort, bostad, arbete och t.o.m. personnummer för att känna sig trygga.
De har rätt att kräva ett absolut säkert och effektivt sekretesskydd så att
deras bostad och arbete inte avslöjas. I dessa fall måste det även vara möjligt
att byta personnummer.

Lagen om besöksförbud trädde i kraft sommaren 1988. Den har dock
redan visat sig otillräcklig. Syftet är att ge skydd för den som förföljs och
trakasseras. I och med att maximistraffet är satt till sex månader kan dock
personella tvångsmedel i form av anhållande och häktning i regel inte

Mot. 1988/89

Ju225

2

tillgripas. En man kan fortsätta att trakassera en kvinna på olika sätt fram till
dess han dömts. Straffsatsen bör höjas till ett års fängelse så att man skall
kunna ingripa effektivt och göra det möjligt att anhålla och häkta personer
som överträder lagen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av 600 administrativa tjänster för att
frigöra utbildade poliser från administrativa uppgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen framförts om angelägenheten av att det allmänna ger stöd
till kvinnojourerna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett effektivt och säkert sekretesskydd för
kvinnor som behöver byta vistelseort, bostad, arbete och t.o.m.
personnummer,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
straffsatsen för personer som överträder utfärdat besöksförbud skall
höjas till ett år.1]

Stockholm den 23 januari 1989

Ann-Cathrine Haglund (m) Birgitta Rydle (m)

Mot. 1988/89

Ju225

’1988/89:K420

3