Motion till riksdagen
1988/89:Ju216

av Erkki Tammenoksa m.fl. (s)
Kvarterspolisverksamheten

Mot bakgrunden av ökande brottslighet i främst våra storstadsområden
måste det ifrågasättas om problemen i längden kan bemästras bara genom att
öka resurserna för brottsbekämpning.

Inom polisen används den övervägande delen av resurserna till att klara
redan inträffade brott. Många brott kommer över huvud taget aldrig att
utredas. Speciellt allvarligt är detta när enskild har drabbats. Trots denna
utveckling med växande problem när det gäller att klara brottsbekämpningen
måste satsningarna på att förebygga brott och kriminell verksamhet
intensifieras på många olika sätt. Det gäller i synnerhet att förhindra att barn
och ungdom dras in i kriminell verksamhet.

Att satsa på att förebygga brott och kriminalitet är inget som ger
omedelbara och synbara resultat - allra minst när det gäller att påverka
attityder och inställning bland barn och ungdom. Inte desto mindre är det av
avgörande betydelse för vilket samhälle vi skall få och vilken kriminalitet och
brottslighet vi har att leva med. Inget tyder på att man i något samhälle kan
åstadkomma en förbättring bara genom att koncentrera resurser på brottsbekämpning
och exempelvis skärpning av straffen. Det blir bara värre - takten
beror kanske på hur mycket poliser vi har och vilka resurser vi ger dem.

Problemen är mycket koncentrerade till våra större tätortsområden - inte
minst våra storstadsområden. Någon patentlösning på hur problemen skall
kunna bemästras eller vilka brottsförebyggande åtgärder som är tillräckliga
kan knappast ges. Men många exempel finns som visar att kvarterspoliser
just i storstadsförorter betyder mycket när det gäller brottsförebyggande. En
viktig insats görs av kvarterspoliser för att tidigt uppmärksamma ungdomar
som håller på att ledas in på farliga vägar. Om en kvarterspolis endast skulle
kunna förhindra att en enda ungdom undandrogs rekryteringen till ett liv i
kriminalitet och asocialitet skulle bara det motivera insatsen både för
individen och samhället. Troligtvis har en kvarterspolis en större betydelse
än så, men det är som sagt svårt att mäta. En kvarterspolis insats kan inte
registreras i form av mängden rapporter över polisingripande, utredningar,
förhörsprotokoll etc. Just genom att kvarterspolisverksamheten skiljer sig
från mycken annan polisverksamhet och skall verka genom att vara och
synas, tala med människor, lära känna dem, vara till deras stöd och skapa
trygghet kan man ha svårt att finna mått på värdet av deras insatser. Därför
kan kvarterspolisen lätt bli bortprioriterad i tider av resursknapphet mot mer
påtagliga polisinsatser.

En förstärkning och utvidgning av kvarterspolisen både vad gäller antal,

kompetens, ansvarsområde, organisation och resurser i övrigt är mycket
angelägen. Här kan hänvisas till proposition 1988/89:100, bilaga 15, där
civilministern framhåller: ”Polisens brottsförebyggande ansträngningar bör
inriktas på ungdomar i riskzonen för kriminalitet.” Ett medel för detta är
enligt vår mening just en satsning på kvarterspoliser.

Skall ökade resurser kunna avdelas till kvarterspolisorganisationen på kort
sikt måste det ske genom omfördelning av resurserna inom polisen. Det är
heller inte rimligt att ta en sådan förstärkning från prioriterade områden. Det
bör kunna övervägas om inte en del av resurserna för trafikövervakning och
beivrandet av trafikbrott skulle kunna omdisponeras för en förstärkning av
kvarterspolisorganisationen.

Nu skall sägas att detta i sig inte är en bra lösning. Trafikpolisen är i sin tur
ett utomordentligt exempel på vad som kan uppnås genom brottsförebyggande
verksamhet. Genom att visa sig ute i trafiken eller markera sin närvaro
påverkas trafikbeteendet i hög grad vilket har stor betydelse för trafiksäkerheten.

Avvägningen av vilken nivå trafikövervakningen skall ha och vilka
resurser som skall avdelas för den är egentligen orimligt att prioritera mot
polisens uppgifter att förhindra, uppdaga och beivra brott och kriminalitet.
Trafikpolisens uppgifter hör främst hemma inom trafiksäkerhetsområdet
och borde då avvägas mot andra åtgärder inom den sektorn. Detta
resonemang skulle som en yttersta konsekvens leda till att trafikpolisen bröts
ut ur polisväsendet för att bli en egen polisorganisation under trafiksäkerhetsverket.
En parallell till detta är exempelvis tullpolisen som sorterar
under tullverket.

Kan en omprioritering av resurser göras på kort sikt för att stärka
kvarterspolisorganisationen så är det viktigt att den ges en långsiktig
inriktning. Detta så mycket mer som man på längre sikt inte bör utesluta att
möjligheter till resursförstärkningar till polisen även fortsättningsvis skulle
kunna komma kvarterspolisorganisationen direkt till del.

Enligt polisen binder stats- och motsvarande utländska besök stora
resurser som kunde användas till brottsbekämpning. Det vore på sin plats att
undersöka om enheter från andra samhällssektorer delvis skulle kunna
avbörda poliser i dessa fall. Det är ett faktum att de stora pådragen orsakar
stora resursförluster när polisen undandrar styrkor. Detta innebär också
övertidsersättningar som är svåra att kompensera.

En förstärkning av kvarterspolisen bör inte bara göras kvantitativt även
om det är det som kommer i första hand och kan göras omedelbart. En viktig
förändring är också att kvarterspolisens anseende och ställning inom
polisväsendet stärks ”det skall vara fint att vara kvarterspolis - det finaste
man kan bli inom polisen”. Man kan här peka på möjligheter till en väsentligt
bättre yrkeskarriär. En annan utbildning kan också behövas direkt inriktad
på kvarterspolisjobbet. Detta skulle kunna ske som en särskild utbildning/
fortbildning utöver grundutbildningen vilken skulle vara öppen även för
redan verksamma poliser att genomgå och därmed ge behörighet till att söka
de särskilda kvarterspolistjänsterna.

Möjligen behövs också förändringar i instruktionen och organisationen av
polisen för att ge kvarterspoliserna större möjligheter att verka. Detta är

Mot. 1988/89
Ju216

12

frågor som mer noggrant bör utredas.

En kvarterspolis verkar i ett lokalområde och kontakterna med samhällsorganen
är viktiga på det lokala planet, inte minst de politiska lokala organen
som exempelvis sociala distriktsnämnden. De stora vaktdistrikt som finns
exempelvis i Stockholm är större än de flesta polisdistrikt ute i landet.
Kontakten mot politiskt förtroendevalda blir tämligen avlägsen. Ett politiskt
organ i form av någon sorts lokal styrelse knuten till ett stort vaktdistrikt
skulle kunna spela en roll för att garantera att kvarterspolisorganisationen ej
dras in i den allmänna polisverksamheten och att det brottsförebyggande
långsiktiga arbetet försummas. En lokalstyrelse eller annat förtroendemannaorgan
skulle även kunna ha positiva effekter för att främja polisens arbete
och allmänhetens förtroende för polisen. Man kan ju erinra om att i USA
väljs poliser (sheriffer) i allmäna val till sitt arbete och kan avsättas om man är
missnöjd med deras sätt att sköta sina uppgifter.

Motionen vill aktualisera en del frågor kring polisen som en följd av det
behov som föreligger för att förstärka kvarterspolisorganisationen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att kvarterspolisorganisationen
stärks omedelbart genom att resurser omprioriteras inom polismyndigheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda möjligheterna att genom bättre
yrkeskarriär, utbildning, instruktions- och organisationsförändring
förstärka kvarterspolisorganisationen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att viss polisverksamhet inom trafikområdet kan
överföras till annan organisation och därmed frigöra ytterligare
resurser för förstärkningar av kvarterspolisverksamhet och annan
brottsförebyggande verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om andra samhällssektorers hjälp för att avhjälpa
polisens arbete vid statsbesök och liknande aktiviteter.

Stockholm den 24 januari 1989

Erkki Tammenoksa (s)

Stig Gustafsson (s) Barbro Evermo Palmerlund (s)

Mot. 1988/89
Ju216

Oskar Lindkvist (s)