Motion till riksdagen
1988/89:Ju210

avLarsWernerm.fi.

Kommunalt inflytande över polisen, m.m.

Den demokratiska insynen i och inflytandet över polisens verksamhet måste
öka. Men förutsättningarna för ett utökat lokalt, direkt inflytande över
polisens verksamhet saknas. Det finns visserligen en lokalt vald politisk
styrelse. Denna styrelses beslut kan dock inte ifrågasättas av någon annan
politiskt vald församling t ex kommunfullmäktige. Den politiskt valde
ordföranden i polisstyrelsen kan heller inte ställas till politiskt ansvar i någon
parlamentarisk församling.

Här skiljer sig polisstyrelsen mycket markant från t. ex. vad som gäller för
en skolstyrelse eller en byggnadsnämnd. Skolstyrelsens eller byggnadsnämndens
beslut kan ifrågasättas och t o m ändras av en folkvald församling, men
för polisstyrelsen gäller alltså något helt annat.

Inte ens vid mycket uppmärksammade händelser, där polisens agerande
ifrågasätts och diskuteras allmänt, finns det något offentligt politiskt forum
där frågan kan diskuteras och ansvariga ställas till svars.

I kommunerna avfärdas polisfrågorna från dagordningen med hänvisning
till att polisen är en statlig angelägenhet. I riksdagen är det å andra sidan svårt
att få en reell sakbehandling av samma fråga eftersom det handlar om lokal
polisangelägenhet.

Kritik mot polisens agerande kan således endast framföras i själva
polisstyrelsen vilket är en svaghet ur demokratisk synvinkel.

Polisstyrelserna borde jämställas med alla andra kommunala nämnder och
styrelser och utsättas för samma offentlighet och möjlighet till kommunalt
agerande. Handlingarna till polisstyrelsens sammanträden borde vara offentliga
och det borde lokalt vara möjligt att ställa frågor i fullmäktige och
interpellera till polissstyrelsens ordförande.

Kommunen borde ha ett sådant inflytande över sin egen polis att det är
möjligt att utifrån det lokala perspektivet göra prioriteringar, t ex besluta om
kvarterspoliser eller om särskilda satsningar på trafikövervakning etc.

Det finns många kommunala verksamhetsområden som är statligt reglerade
och styrda t ex skolan. Ändå finns för dessa verksamheter ett lokalt
politiskt ansvar i en lokalt vald politisk styrelse. På samma sätt borde det
fungera med polismyndigheten.

Det är av utomordentligt stor vikt att polisen i sitt ofta mycket svåra arbete
har allmänhetens förtroende. Alltför ofta förekommande fall av polisbrutalitet
och misshandel av omhändertagna skadar självfallet allvarligt det
förtroendet. Det är angeläget att fall av polisbrutalitet utreds seriöst och att
de skyldiga straffas. Det är viktigt därför att det uppenbarligen handlar om en
liten grupp poliser som gång på gång drar på sig anmälningar om misshandel

och riskerar förstöra allmänhetens förtroende för hela kåren.

Både utifrån allmänna principer om skydd för rättssäkerheten och med
tanke på polisens egen situation är det viktigt att utredningar om polisövergrepp
sker av ett från polisen helt fristående organ. En möjlighet är att
sådana utredningar sker inom ramen för t ex länsstyrelsen, men även andra
modeller är tänkbara. Regeringen får återkomma till riksdagen med förslag i
frågan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan lagändring
som möjliggör ett utökat kommunalt inflytande över den lokala
polismyndigheten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utredning av misstänkta fall av polisövergrepp.

Stockholm den 19 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Mot. 1988/89
Ju210

4