Motion till riksdagen
1988/89:Ju203

av Sven-Olof Petersson (c)
Miljöutbildning för polis och åklagare

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att brott mot miljölagstiftningen skall
ses som allvarliga. Detta till trots kan vi konstatera att antalet miljömål vid
våra domstolar är få och knappast kan anses stå i proportion till antalet
begångna brott.

Noteras skall att mindre än 200 fall har lett till förundersökning under de
senaste 20 åren. Således finns det i dag mycket liten erfarenhet hos polis- och
åklagarmyndigheter att hantera och handlägga ärenden av denna art i
jämförelse med brott av annan art.

Miljöfrågorna har fått en allt större betydelse och miljöbrott kommer i
många fall till kännedom lång tid efter det att de har begåtts, dvs först när
verkningarna har blivit kända. De är oftast av utomordentligt komplicerad
art och karaktär, och det är av yttersta vikt att en satsning görs på denna typ
av miljöutbildning.

Det krävs ofta att personer med djupgående kunskaper i miljöfrågor deltar
i utrednings- och förundersökningsarbetena och att den som har att leda
dessa arbeten har goda kunskaper i såväl miljöfrågor som gällande lagstiftningar.
Således måste det vara av yttersta vikt att personal inom såväl polissom
åklagarmyndigheterna ges ytterligare och fördjupad utbildning inom
miljöområdet.

Detta är angeläget inte minst med tanke på lagstiftningens efterlevnad och
de svåra skador av olika slag som miljöbrott ofta leder till. Att öka insatserna
på detta område måste ses som en god samhällsinvestering och som ett
uttryck för samhällets allvarliga syn på dessa frågor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljöutbildning för polis och åklagare.

Stockholm den 11 januari 1989

Sven-Olof Petersson (c)