Motion till riksdagen

1988/89:Jul4

av Ingbritt Irhammar m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i

lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, m.m.

I regeringsförklaringen hösten 1988 anmälde regeringen att man hade för
avsikt att lämna förslag till riksdagen om sänkt promillegräns för alkohol i
trafiken. Under remissarbetet hade det redan dessförinnan klargjorts att det
såväl i som utanför riksdagen fanns en stark opinion för en principiell O-gräns.
Bl a i 1988 års valrörelse var detta en ofta diskuterad fråga.

I proposition 118 anmäler regeringen att man avser att fördjupa sig i
fortsatt berednings- och utredningsarbete innan något förslag överhuvudtaget
lämnas till riksdagen. Inte ens den tidigare aviserade sänkningen föreslås.
Den enda fråga som tas upp gäller ett särskilt straffansvar som grundas på
alkoholkoncentrationen i utandningsluften. Vi har inga invändningar mot
detta förslag.

Förslag om O-gräns har redan under allmänna motionstiden väckts i
riksdagen. Enligt vår mening kan riksdagen, utan att avvakta regeringens
förslag, själv bereda denna fråga och fatta beslut. De praktiska invändningar
vad gäller tillämpningen av en O-gräns, som ofta åberopas i debatten, kan
klaras ut i ett sådant beredningsarbete. Avgörande är att riksdagen nu
utnyttjar sin möjlighet att klart säga ifrån att alkohol och trafik inte hör
samman.

Ett riksdagsbeslut verkar opinionsbildande. Regeringen bör få i uppgift att
ta vara på detta tillfälle för att i en särskild kampanj förstärka denna
opinionseffekt. Uppskattningar gör gällande att de faktiska trafiknykterhetsbrotten
är c:a 4 miljoner per år.

Debatten har hittills i hög grad koncentrerats till straffbarhetsgränsen.
Rattfyllerigränsen om minst 1,5 promille, eller nu 0,75 milligram per liter i
utandningsluften, har inte ifrågasatts på samma sätt. Starka skäl talar för att
också sänka den övre gränsen. Redan 1,0 promille indikerar i allmänhet
allvarliga alkoholproblem. I denna fråga bör regeringen återkomma till
riksdagen med förslag.

Det blir allt vanligare att andra berusningsmedel än alkohol och läkemedel
förekommer bland bilförare. Lagen förbjuder detta lika bestämt som den
förbjuder alkohol hos bilförare. I praktiken är det ofta svårt att bevisa annat
berusningsmedel än alkohol, varför antalet upptäckta brott är försvinnande
litet. Enligt vår mening är det angeläget att utveckla smidiga metoder för att
säkert upptäcka andra berusningsmedel än alkohol.

Hemställan Mot. 1988/89

Med hänvisning till det anförda hemställs Ju 14

1. att riksdagen beslutar införa en principiell O-gräns för alkoholhalt
i blod eller utandningsluft för den som kör motordrivet fordon eller
spårvagn,

2. att riksdagen hos regeringen begär en kampanj om alkohol och
trafik enligt det anförda,

3. att riksdagen hos regeringen begära förslag om sänkt övre
straffbarhetsgräns för rattfylleribrott,

4. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas för att utveckla
smidiga metoder att säkert upptäcka andra berusningsmedel än
alkohol och läkemedel.

Stockholm den 5 april 1989

Ingbritt Irhammar (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Martin Olsson (c)

Anders Svärd (c)

Rosa Östh (c)

Rune Backlund (c)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Bengt Kindbom (c)
Stina Eliasson (c)
Birger Andersson (c)
Karin Starrin (c)
Kjell Eriksson (c)
Gunilla André (c)