Motion till riksdagen
1988/89:Jul2
av Karin Israelsson och Gunhild Bolander (båda c)
med anledning av prop. 1988/89:118 om ändring i
lagen om straff för vissa trafikbrott, m.m.
Den nedre straffbarhetsgränsen - beredningsunderlag
I proposition 1988/89:118 framhåller justitieministern, att det saknas ett
tillräckligt beredningsunderlag för ett mer slutligt ställningstagande till
lämpligheten av en nedre straffbarhetsgräns, varför något förslag inte
framlagts i denna fråga i propositionen. Att ett sådant beredningsunderlag
saknas är emellertid felaktigt, och därför skall ett sådant underlag presenteras
nedan.
Ett stort antal entydiga forskningsresultat på grundval av olika slags
experiment både i laboratorier och på fältet visar, att förmågan att klara
besvärliga trafiksituationer försämras märkbart redan vid 0,3 promille och
att bländningskänslighet och koordinationsförmåga påverkas redan vid 0,1
promille. Dessutom finns ett flertal olycksriskundersökningar från verkliga
livet att hänvisa till.
1985 undersökte norrmannen Alf Glad från Transportekonomiska institutet
i Oslo risken för att dödas i trafiken p.g.a. alkohol i Norge. För
rattonyktra motorfordonsförare med över 0,5 promille i blodet är risken att
dödas omkring 160 gånger högre än risken för en nykter förare. Risken ökar
snabbt med ökande promille. Jämfört med risken för att dödas för en nykter
förare är risken för en förare med mellan 0,5 och 1,0 promille omkring 13
gånger högre, för en förare med 1,0—1,5 promille omkring 100 gånger högre
och för en förare med över 1,5 promille omkring 550 gånger högre.
Risken för att dödas i trafiken varierar också med åldern hos den
rattonyktre motorfordonsföraren enligt Glads undersökning. Jämfört med
risken hos en nykter förare i samma ålder är risken för rattonyktra förare med
över 0,15 promille i blodet i åldersgruppen 18—24 år omkring 900 gånger
högre att dödas i trafiken. Den jämförbara riskfaktorn för rattonyktra förare
mellan 25 och 50 år respektive över 50 år är omkring 140 respektive 30 gånger
högre. Glad framhåller också, att de ungas höga olycksfallsrisk är en
kombination av begränsad körerfarenhet och begränsad erfarenhet att
konsumera alkohol.
Sunt förnuft säger också, att olycksrisken för åldersgruppen 18-24 år och
speciellt 18-19 år med mindre än 0,5 promille i blodet också måste vara
väsentlig, något som Allsops nedan redovisade undersökning också visar.
Australiensiska delstater och staten Maine i USA har dragit konsekvenser av
riskundersökningarna i trafiken och infört 0-promillegräns för nybörjare i
trafiken respektive 0,2 promille för förare under 21 år.
Enligt en OECD-rapport från 1978 har den engelske transportforskaren
Allsop redan 1966, på grundval av en ny utvärdering av den amerikanska Mot. 1988/89
Grand Rapid-undersökningen från 1964, visat de skilda riskkurvorna för Jul2
förare med olika ålder och olika dryckesvanor. Ökningen i olycksrisk p.g.a.
ökad alkoholnivå är större för yngre och äldre förare än för medelålders och
är speciellt påtaglig för ungdomar. För 16-17-åringar börjar således en
kraftig riskökning redan vid 0 promille. Riskkurvan är också klart brantare
för de mindre erfarna alkoholkonsumenterna än för de mera erfarna. För
dem som dricker endast någon gång i månaden eller mindre börjar således en
kraftig riskökning redan vid 0,2 promille.
Allsop framhåller, att hans nya utvärdering av Grand Rapid-undersökningen
klart visar, att vid varje blodalkoholkoncentration som skiljer sig från
0, är sannolikheten för en olycka alltid större än den är vid O-promillenivån.
1987 har en kommitté från den federala Transportation Research Board i
USA i en rapport föreslagit en O-promillegräns för förare av lastbilar och
bussar. Efter en genomgång av den vetenskapliga litteraturen framhåller
kommittén, att den psykomotoriska prestationsförmågan vid körrelaterade
uppgifter försämras vid varje blodalkoholkoncentration över 0 promille och
trafikolycksrisken ökar kraftigt när blodalkoholkoncentrationen ökar. Dessutom
betonas kraftigt, att trötthetsfaktorn ofta finns med i verkligheten i
kombination med låg promille. Kommitténs slutsatser blir, att vid varje
blodalkoholkoncentration över 0 upplever de flesta yrkesförare en försämring
av körförmågan, som ökar risken för att involveras i en trafikolycka.
Med stöd av dessa forskningsresultat finns det som vi ser det inga hinder för
att redan nu införa O-promillegränsen när det gäller trafiknykterhetsbrotten.
Alkohol och trafik hör inte ihop, om detta råder stor enighet. Då bör även
lagstiftningen följa upp den inställningen.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställes
att riksdagen beslutar införa en principiell 0-gräns för alkoholhalt i
blod eller utandningsluft för den som kör motordrivet fordon eller
spårvagn.
Stockholm den 5 april 1989
Karin Israelsson (c) Gunhild Bolander (c)
4