Motion till riksdagen
1988/89:Jo972
av Karl Erik Olsson m.fl. (c)
Havsmiljön
Mot.
1988/89
Jo972
Sammanfattning
På det internationella området föreslås skärpta regler för bl.a. klorerade
kolväten, dioxiner och organiska klorföreningar. Sverige måste få till stånd
förbättrad klassificering, klart angivna avvecklingsplaner för miljöfarliga
ämnen och en tidigareläggning av förbudet mot havsförbränning.
Regeringen måste verka för att Storbritannien stänger upparbetningsanläggningen
i Sellafield och den planerade i Dounreay.
PCB föreslås förbjudas senast från 1992.
Centerpartiet anser att en satsning på biobränslen måste till, för att minska
kväveläckaget från jordbruksmark. Översvämningarna från reningsverken
måste upphöra.
Förutom de 30 milj kr som centerpartiet föreslagit till ökade forskningsresurser
ska forskning och övervakning förstärkas genom
- utbyggnad av Programmet för miljökvalitet, PMK,
- inrättande av ett Östersjölaboratorium
- ett bibehållande av marinekologiska institutionen i Lund.
Bakgrund
Östersjön och Nordsjön är två viktiga ekosystem av stor ekonomisk och
ekologisk betydelse. Det som har hänt under den gångna sommaren är en
ekologisk katastrof. De miljöfarliga utsläppen måste upphöra och kväveutsläppen
kraftigt begränsas. Havet är en resurs och dess många möjligheter
ska tas till vara - inte förrödas som i dag sker.
Den svenska regeringens insatser har varit otillräckliga. Det visade bl.a.
vårens behandling av propositionen om Miljöpolitik för 1990-talet och
riksdagens kritik under hösten mot bristande internationella initiativ. Vi
hemställer i denna motion om att ytterligare åtgärder vidtas för att stärka
arbetet mot havsföroreningar. Centerpartiet har i partimotionen om miljö
fört fram förslag till att förbättra havsmiljön, framförallt på det internationella
området.
Skärpta regler för miljöfarliga föroreningar
Den Nordsjökonferens, som hölls i London för ett år sedan, innebar vissa
framsteg, när det gäller att sätta upp konkreta målsättningar för miljöarbetet.
Överenskommelserna innebar bl.a. stoppdatum för havsförbränning
1 Riksdagen 1988189.3sami. NrJo972
1995 och för vissa naturfrämmande ämnen. Flera av överenskommelserna
innehåller emellertid så vaga formuleringar att det är osäkert vad de leder till,
t ex ”bästa tillgängliga teknik ska tillämpas” och konkreta mål ska sättas upp.
Det är också förvånansvärt att en hel del extremt miljöfarliga ämnen är
klassade som inte så farliga. Det gället t ex klorerade kolväten från kemisk
industri, dioxiner och organiska klorföreningar. Sverige måste mot denna
bakgrund få till stånd skärpningar av klassificeringen, klart angivna avvecklingsplaner
för miljöfarliga ämnen och en tidigareläggning av förbudet mot
havsförbränning.
Skärpta regler mot oljeutsläpp
De största oljeutsläppen i Östersjön och Västerhavet har ägt rum i samband
med grundstötningar och andra fartygsolyckor. Fortfarande händer d^_
också att fartyg rengör oljetankarna ute till havs och därvid mer eller mindre
avsiktligt släpper ut olja, trots att detta sedan länge är olagligt. Det
emulgeringsmedel som används för att bryta ned oljan bidrar på sitt sätt till
miljöförstöringen. En av många åtgärder som behöver vidtas för att begränsa
oljeskadorna är att påskynda ingripandena i samband med oljeutsläpp.
Därför är det viktigt att ett fartyg som släppt ut olja självt kan vidta åtgärder i
avvaktan på hjälp utifrån. Många oljetankers saknar i dag utrustning för att
begränsa oljeskador. Sverige bör lagstifta om att alla fartyg som transporterar
olja på svenska vattten skall vara utrustade med länsar och annan lämplig
utrustning för att kunna begränsa skadorna i samband med oljeutsläpp och
ha personal som har utbildning för ändamålet. Eftersom oljeskador är en
internationell företeelse anser utskottet att Sverige bör verka för att också
internationella överenskommelser nås om oljetankers skyddsutrustning. I
första hand är det viktigt att åstadkomma en samstämmig politik på detta
område bland Östersjöstaterna.
Ett miljöhot som på senare år tillkommit i våra omgivningar och som kan
växa i framtiden är risken för okontrollerade utsläpp, samt utsläpp av borroch
smörjoljor i samband med prospekteringsborrning och oljeutvinning.
Även normal fartygstrafik ger upphov till oljeutsläpp via kylvatten och
läckage. Mycket tyder på att dessa utsläpp är mycket större än utsläppen i
samband med olyckor och tankrengöring. Riksdagen har redan tillkännagivit
behovet av effektivisering av tillsynen av miljöfarliga transporter. Det gäller
även den internationella trafiken. Regeringen bör i detta sammanhang och
vid internationella överläggningar skärpa insatserna mot oljeutsläpp.
Förbud mot radioaktiva utsläpp
Dén engelska upparbetningsanläggningen för radioaktivt avfall har släppt ut
mer än 250 kilo plutonium i Irländska sjön. I området runt anläggningen är
blodcancer tio gånger vanligare än på andra platser i England. I anläggningen
finns svenskt kärnavfall som väntar på upparbetning. Radioaktiva föroreningar
har konstaterats vid den svenska västkusten, som med stor sannolikhet
härör från Sellafield. En ny anläggning för upparbetning av radioaktivt
avfall planeras i Dounreay i Skottland. Vid Nordsjökonferensen rekommenderades
länderna att tillämpa bästa tillgängliga teknik för att minimera all
Mot. 1988/89
Jo972
2
förgiftning från radioaktiva utsläpp från alla typer av kärnkraftsindustrier,
inkl. upparbetning. Den svenska regeringen måste ta initiativ till förbud mot
radioaktiva utsläpp. Sverige måste verka för att upparbetningsanläggningen i
Sellafield stängs och att den planerade i Dounreay aldrig kommer till stånd.
Avveckling av klorutsläppen
Massaindustrins blekerier är den idag dominerande källan till utsläpp av
klorerade organiska ämnen i Sverige, även dioxion finns i utsläppen. Redan
en måttlig konsumtion av strömming och lax från Östersjön eller skaldjur
från Västerhavet innebär ett större dioxinintag än vad som anses vara
acceptabelt för människan. Klorutsläppen från den svenska massaindustrin
måste upphöra. Det är inte bara nödvändigt. Det är också möjligt. Vi anser
att utsläppen av klorerade föreningar i stort kan avvecklas till 1995. Gällande
tillstånd för massaindustrin måste omprövas och starkare krav ställas så att en
övergång till miljövänlig teknik forceras. För att skynda på en sådan
utveckling ska omedelbart en miljöavgift på klorutsläpp tas ut med 50 kr per
kg organiskt bundet klor. Investeringsmedel och inkomster från miljöavgiften
ska användas för miljöinvesteringar och för byggande av en mönsteranläggning.
Vi har också föreslagit att en sådan anläggning för i princip ett slutet
system byggs vid Vallviks anläggning som till över 50% ägs av staten.
Åtgärder för att begränsa kväveoxidutsläppen
Enligt en undersökning ”Kvävegödning av havet” av Owe Ljunghammer och
Bo Persson är totalbalansen av olika svenska källors bidrag av kväve till
Västerhavet följande:
Jordbruk 21 %
Avloppsvatten 14 %
Industri och fiskodling 2 %
Luftföroreningar 63 %
därav biltrafik (42 %)
Biltrafikens utsläpp lämnar ett dubbelt så stort bidrag till kväveutflödet i
Västerhavet som jordbruket, enligt denna undersökning. Förbättrad avgasrening
framstår som en av de viktigaste åtgärderna för att förbättra också
havsmiljön. Trafiken måste utvecklas så att skador på miljön undviks.
Skärpta krav på utsläppen från trafiken måste införas. De av riksdagen
beslutade hårdare kraven på dieselfordonen tidigareläggs till 1990 för bussar
och lättare lastbilar och för tyngre fordon till 1992.
En plan måste upprättas för att ersätta innerstädernas dieselbussar med
miljövänlig kollektivtrafik som ex spårvagnar och bussar drivna med etanol,
metanol, el eller gas. En skärpning av avgaskraven på personbilar, motsvarande
kalifornienkraven bör snarast vidtas. Hastigheten börsänkas från 110
km/tim till 100 och från 90 km/tim till 80. Genomfartstrafik bör ledas utanför
stadskärnorna. Kombitrafiken måste byggas ut förökade fjärrtransporter på
järnväg. Ökade insatser måste vidtas för att utveckla miljövänliga motorer
och drivmedel. Ett brett forskningsprogram för olika lösningar av avgaspro
Mot. 1988/89
Jo972
3
blemen måste utarbetas. Med dessa åtgärder kommer kväveoxidutsläppen
att kraftigt minskas.
Transport av farligt gods
De miljöfarliga transporterna utgör en ständig fara för miljön. Regeringen
föreslår att en genomgång av lämpliga transportalternativ och lämpliga
vägsträckor görs. Om möjligt bör tågtransporter utnyttjas. Det är viktigt att
man då undviker miljökänsliga områden och undviker att leda in trafiken i
bostadsområden. Miljömärkningen fungerar fortfarande otillfredsställande
och det gäller inte minst de internationella transporterna. Utbildning av
förarna är angelägen. Regeringen bör undersöka om det är nödvändigt att
införa särskild auktorisation av förare av miljöfarliga transporter.
Förbud mot PCB
Flödet av miljöfarliga kemikalier måste begränsas. Naturvårdsverket har
föreslagit att PCB ska tillåtas i vissa transformatorer och kondensatorer fram
till 1995. Vi anser att användning av PCB bör förbjudas senast 1992.
Åtgärder för att minska kväveläckaget från jordbruk
Jordbrukets miljöproblem måste åtgärdas. Regeringens förslag för att
begränsa intensiteten i jordbruket, genom att mark tas ur odling, kan istället
komma att innebära ökat läckage. För att begränsa läckaget från jordbruket
ska användningen av handelsgödsel begränsas med hänsyn till den aktuella
odlingens behov av växtnäring och tillgänglig stallgödsel. Vi vill understryka
behovet av att riksdagens beslut om halvering av närsalter förverkligas.
Jordbrukets miljöproblem måste åtgärdas samtidigt som dess möjligheter
tas till vara. Nya grödor för t.ex. energiproduktion där marken är bevuxen
större delen av året och därför läcker mindre, är en sådan möjlighet. Influtna
medel från handelsgödsel- och bekämpningsmedelsavgifterna ska utgå för att
stödja en sådan utveckling. En satsning på biobränslen, som energigrödor,
måste snarast inledas.
Åtgärder för att förbättra avloppsreningen
Riksdagens beslut om halvering av kväveutsläppen från reningsverken i
särskilt påverkade kustområden måste fullföljas. Ambitionen måste vara att
restprodukter ska återföras till naturens kretslopp. De förslag som studerats
vid Tema Vatten vid Linköpings universitet, med utnyttjande av naturens
egen reningsteknik i växterna bör prövas i detta arbete.
Översvämningarna i avloppsreningsverken måste åtgärdas genom lokalt
avledande av dagvattnet. Det skulle också förbättra vattenbalansen.
Resurser till forskning och övervakning
Algblomning på västkusten 1981 föranledde den dåvarande centerregeringen
att samla forskare till ett möte i miljövårdsberedningen. Resultatet blev
1982 det första forskningsprogrammet på området. Behovet av forskningsre
Mot. 1988/89
Jo972
4
surser är stort. Det framgår inte minst av den utredning om den marina
forskningen som UHÄ har utarbetat. Centerpartiet har i sin miljömotion
föreslagit att 30 milj kr ytterligare anslås till den marina forskningen.
I utredningen föreslås att marinekologiska institutionen vid Lunds universitet
läggs ned. Vi anser att detta vore olyckligt. Sommarens erfarenheter
visar på behovet av att marinekologisk kompetens finns runt om våra kuster.
Vi föreslår att riksdagen beslutar att institutionen i Lund bibehålls. Det är
också angeläget att Programmet för miljökvalitet, PMK, får tillräckliga
medel för att bygga ut sin övervakning på västkusten, som centerpartiet
tidigare framfört förslag om.
Föroreningssituationen i södra Östersjön skapar ett behov av forskning om
miljösituationen och om fiskreproduktionens problem där. Riksdagen
hemställde 1987 att regeringen skulle utreda frågan om inrättande av ett
särskilt laboratorium vid södra Östersjön. Centerpartiet anser att riksdagen
nu bör uttala att ett Östersjöinstitut bör inrättas.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om skärpta internationella regler för miljöfarliga föroreningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts angående åtgärder mot oljeutsläpp,
[att riksdagen hos regeringen begär initiativ så att de radioaktiva
utsläppen upphör och att upparbetningsanläggningarna stängs, i
enlighet med motionen,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
målsättningen ska vara att klorutsläppen ska vara avvecklade till
1995,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om att göra Vallvik till en mönsteranläggning,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om miljöfarliga transporter,2]
4. att riksdagen beslutar förbjuda användning av PCB senast 1992,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om skärpta krav på utsläppen från trafiken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om insatser för att minska kvävetillförseln från jordbruk och
reningsverk,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om utbyggnaden av PMK,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om bevarande av marinekologiska institutionen vid Lunds
universitet,3]
[att riksdagen beslutar att ett Östersjölaboratorium skall inrättas.3]
Mot. 1988/89
Jo972
5
Stockholm den 25 januari 1989
Karl Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Stina Gustavsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Mot. 1988/89
Jo972
Karin Starrin (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Göran Engström (c)
1 1988/89:N479
2 1988/89:Fö732
3 1988/89:Ub775