Motion till riksdagen
1988/89:Jo970
av Roy Ottosson m.fl. (mp)
Naturvården
En kritik av svensk naturvård
Svensk naturvård måste bli bättre. Uttrycken för att naturvården hittills varit
bristfällig är många. Mest uppseendeväckande ur internationell synpunkt är
att endast en liten del av landarealen är skyddad och att andelen hotade växtoch
djurarter är förhållandevis hög - trots att vårt land är glesbefolkat!
Vid närmare analys visar det sig också att svensk naturvård snarast
missköts. Den ”gröna sidan” på naturvårdsenheterna och även på naturvårdsverket
är relativt svag. Naturvårdens ställning är svag inom såväl
statsförvaltning som länsförvaltning - den är underordnad en rad andra
intressen och har mycket svårt att hävda sig då intressekonflikter uppstår. På
kommunal nivå saknas ofta såväl ekologisk kompetens som någon medveten
naturvårdspolitik.
Naturvårdslagstiftningen är svag och omständlig. Ständigt resta krav,
bland annat från idéella föreningar, på en skärpt och reviderad naturskyddslagstiftning
har typiskt nog inte hörsammats av riksdag och regering ännu.
Särskilt uppseendeväckande torde det faktum vara att flera internationella
konventioner, som Sverige har skrivit på, inte har verkställts vare sig i
Sveriges egen lagstiftning eller i information/instruktion till natur- och
miljövårdande myndigheter i landet! Ett exempel på detta är att Bernkonventionen
till skydd för hotade arter och deras livsmiljöer fortfarande saknar
motsvarighet i svensk lag - det finns inget lagfäst skydd för hotade växter och
djur. Karaktäristiskt för den svenska naturskyddslagstiftningen är också den
påfallande närvaron av andra partsintressen. Det kommer till uttryck i att
åtgärder inte får ”försvåra pågående markanvändning” eller högt ställda
krav på att en naturvårdande åtgärd ska vara ”skälig”.
Anslagen till naturvården har i Sverige alltid varit blygsamma. Så
blygsamma att det blir praktiskt taget omöjligt att klara centrala naturvårdspolitiska
mål som t.ex. att skydda minst 1 % av den produktiva skogsarealen
nedanför den tidigare skogsodlingsgränsen. Detta motiveras med omväxlande
påståendet att naturvården endast är ett begränsat särintresse för ett litet
antal människor, eller att naturvårdshänsyn ska tas i alla möjliga verksamheter
och att det därför inte behövs något större centralt anslag. Dessa
motiveringar vittnar med all önskvärd tydlighet att naturvårdens ställning av
tradition är svag i landet.
Naturvården är en central överlevnadsfråga såväl för civilisationen som det
mänskliga samhället. Vi är ju direkt beroende av naturresurserna och den
levande naturen för att få mat, energi, kläder, industriråvaror osv. Dålig
naturvård leder ofrånkomligen till att samhällets naturresursbas krymper,
och därmed krymper också möjligheterna till långsiktigt välstånd och
stabilitet i samhället. Naturresursernas hävd hör till de allra mest centrala
samhällsfrågorna, och får aldrig klassificeras som särintressen eller underordnade
intressen.
Motionens omfattning
Miljöpartiet de gröna har behandlat en rad naturvårdsfrågor i andra
motioner om lagstiftning, skog, fiske, havsmiljö m.m. Denna motion
kompletterar dessa motioner på bestämda teman. Motionen omfattar vissa
anslagsfrågor, nationalparker, naturvård i odlingslandskapet och frågor om
hotade växter och djur.
Marina reservat
Miljöpartiet de gröna anser att fler marina reservat måste avsättas längs
Sveriges kuster, bl.a. följande områden:
- Väderöarna
- Kosterarkipelagen
- Hallands Väderö
- Torhamn Udde
- Vattnen kring Karlsöarna
- Den obrutna kuststräckan mellan Arkösund och Västervik
- Delar av Stockholms yttre skärgård
- Höga Kusten
- Delar av Norrbottens skärgård
Det är därför angeläget att mer medel avsätts i budget till bildande av bl.a.
dessa reservat.
Men det räcker inte med att bilda reservat, de måste också övervakas och i
en del fall skötas också. Övervakningen av fågel- och sälskyddsområden
måste bli bättre, och en översyn av avgränsningen av skyddsområdena är
också angelägen.
I sammanhanget bör påpekas att motorbåtstrafiken måste regleras bättre
med hänsyn till fågel- och djurliv. Skärpta hastighetsgränser och bullernormer
inomskärs och i känsliga områden måste införas för såväl småbåtar som
större fartyg.
Våtmarker
Skyddet av naturliga våtmarker måste förbättras. Dikningsverksamheten,
även s.k. skogsdikning, måste bromsas mycket kraftigt för att praktiskt taget
upphöra. I vår skogsmotion kräver vi därför bl.a. att dikningsbidragen ska
upphöra. Dikning för torvutvinning måste också ske på ett för naturvården
acceptabelt sätt, vilket i praktiken innebär att större öppna myrar, kanske
med inslag av tjärnar och vattendrag, ska undantas från exploatering. Det
gäller även mindre myrar av särskilt stort värde, t.ex. på grund av
kalkförekomst. Dikningen och torvutvinningen som genomdrivits av Kom
Mot. 1988/89
Jo970
12
munbränsle AB i Sollefteå k:n utgör ett verkligt skräckexempel på hur
naturvården satts på undantag. Detta exempel visar att naturvårdens
intressen i samband med våtmarker och dikning måste stärkas avsevärt.
Ett annat skräckexempel utgörs av invallningarna som nu utförs längs
Emån. Naturliga våtmarker längs ån fördärvas på detta sätt. Dessa översvämningsmarker
har en central ekologisk roll för bl.a. flyttande vadare och
änder, och för den utrotningshotade malen i Emån. Vi anser att det är
regeringens skyldighet att omgående stoppa invallningsprojekten.
Ett tredje skräckexempel utgörs av hur landets största havsdelta, Indalsälvens
delta, nu förvandlas till vägar, ”deltaland” och industriområde. Detta
trots ett intensivt motstånd från naturskyddare och en massiv politisk
opposition. Denna våtmarkstyp är extremt hotad i Sverige, och dessvärre i
hela Europa, men ändå har ansvariga naturvårdande myndigheter hittills
underlåtit att försöka avstyra exploateringsplanerna!
Nationalparker
Fler nationalparker måste inrättas i landet. Vi stödjer bl.a. kraven på att
Kebnekaise-Abisko och Sjaunja avsätts till nationalparker. Vi anser att
differentieringen av skyddet inom den planerade Kebnekaise nationalpark är
ett intressant grepp som borde kunna få efterföljare i landet.
Men fler nationalparker måste inrättas även nedanför fjäll- eller fjällnära
områden. Särskilt efterlyser vi en större skogs-nationalpark som kan fungera
som refugium för hotade större däggdjur som t.ex. varg.
De outbyggda större älvarna - Torne älv, Kalix älv, Pite älv och
Vindelälven - måste få nationalparksstatus och bli ”nationalälvar”.
Miljöpartiet de gröna anser också att nationalparkerna ska grundlagsskyddas.
Vi finner det oacceptabelt att det bara behövs ett enkelt majoritetsbeslut
vid ett enda tillfälle i Sveriges riksdag för att upphäva nationalparksskyddet en
sådan ordning motsäger ju själva grundtanken med nationalparker,
nämligen att ge större naturområden ett tryggt och varaktigt skydd.
Hotade djur och växter
Skyddet för hotade djur och växter måste förbättras avsevärt. Därför kräver
vi bl.a. kraftig ökade budgetanslag för detta ändamål, att en lagstiftning till
skydd för hotade arter inrättas, att en tjänst för hotade arter inrättas på
lantbruksstyrelsen, att två nya tjänster inrättas på den gröna sidan hos varje
länsstyrelse m.m.
Skyddet måste också omfatta de hotade arternas livsmiljöer. Därför
kräver vi bl.a. totalstopp för all vidare vattenkraftsutbyggnad i hittills orörda
vattendrag eller delar av vattendrag. Dessa utbyggnader hotar ju bl.a. den
akut utrotningshotade utterns naturliga livsmiljöer.
En stor del av de hotade växterna är knutna till det traditionella
jordbrukslandskapet, särskilt till de naturliga fodermarkerna, dvs. slåtteroch
betesmarker. Det så kallade NOLA-projektet har lyckats mycket bra
och pågående inventeringar visar att behovet av skydd och hävdande av dessa
marker är mycket stort. Metoder att hävda dessa marker på ett sådant sätt att
de hotade växterna gynnats har utvecklats. Vi har därför krävt en kraftig
ökning, med 45 miljoner kronor, av budgetmedel till detta ändamål.
Mot. 1988/89
Jo970
13
Världsstrategi för naturvård
Sverige har anslutit sig till ”World Conservation Strategy”, världsstrategi för
naturvården, utformad av IUCN, UNEP och WWF. I denna finns långtgående
krav på såväl miljö- som naturvårdens områden. Vi kräver att den omsätts
till svensk lag och verkställs skyndsamt! Denna harmonisering med naturen
ska ges högsta prioritet i alla departement!!
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
naturvården bör stärkas i enlighet med vad som anförs i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
naturvårdens ställning ska stärkas inom den statliga förvaltningen och
i länsstyrelserna,
3. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som helt täcker alla
internationella konventioner som Sverige har ingått på natur- och
miljövårdens områden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statens
verksamhet bör harmoniseras till naturen i enlighet med vad som
anges i Världsstrategin för naturvård,
5. att riksdagen hos regeringen begär ett lagförslag till skydd för
utrotningshotade djur och växter samt deras livsmiljöer,
6. att riksdagen beslutar ätt marina reservat inrättas enligt vad som
anförs i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om bättre övervakning, skydd och skötsel av olika
typer av naturskyddade områden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta hastighetsgränser och bullernormer för
båtar inomskärs och i känsliga områden,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om bättre skydd för våtmarker,
10. att riksdagen beslutar att invallningsprojekten längs Emån icke
ska få genomföras,
11. att riksdagen beslutar att ytterligare exploatering av Indalsälvens
delta icke ska få genomföras,
12. att riksdagen beslutar att fler nationalparker skall inrättas i
enlighet med vad som anförs i motionen,
[att riksdagen beslutar att de fyra outbyggda storälvarna Vindelälven.
Pite älv, Kalix älv och Torne älv skall få nationalparksstatus,1]
[att riksdagen beslutar att skyddet för nationalparkerna skall
grundlagfästas,2]
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
skyddet av hotade arter bör förbättras i enlighet med vad som anges i
motionen.
Mot. 1988/89
Jo970
1 1988/89:Bo552
2 1988/89 :K250
14
Stockholm den 25 januari 1989
Roy Ottosson (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Mot. 1988/89
To970
Åsa Domeij (mp)
15