Motion till riksdagen
1988/89:Jo903

av Siw Persson (fp)

Handläggningen av vattenmål med hänsyn till
naturvårdssynpunkter

”Att ödelägga natur genom att bygga kraftverk och dammar kan liknas vid
att riva sidor ur en bok och bränna dem för värmens skull. Denna bok är
skriven på ett språk vi i dag bara kan läsa enstaka ord och kortare meningar
men där sammanhanget ännu är förborgat. Det är forskningens uppgift att
försöka avkoda det som återstår av denna information, en uppgift som blivit
allt svårare ju fler vattendrag som byggts ut” har en forskare sagt. Forskaren i
fråga är specialiserad på ekologin hos strand- och vattenvegetation längs
älvar, naturvärdesbedömning och biologiska effekter av vattenkraftsutbyggnad.

De ekologiska frågorna i samband med vattenmål sköts inte på ett
tillfredsställande sätt. Dokumentation av ekologiska förhållanden och
naturvärden, jämte bedömningar av ekologiska förändringar vid planerad
vattenkraftsutbyggnad, görs bara i samband med vissa vattenkraftsobjekt. I
många fall sker utbyggnaden utan att någon nämnvärd dokumentation görs
av ekologiska förhållanden, vare sig före eller efter att beslut om utbyggnad
tagits. Härmed förorsakas vetenskapen oersättliga förluster. Så har skett i
exempelvis Gideälven (Fredrika), Ångermanälven (Vilhelmina-Åsele),
Rickleån (Bygdsiljum-Robertsfors), nya minikraftverk i Norrbotten etc.

I de fall ekologiska undersökningar görs administreras dessa i allt högre
grad av kraftindustrin själv och utförs av konsultbolag, ofta utan större
kompetens i ämnet. Utredningen blir därför i de flesta fall av mycket låg
standard och är ofta tendentiöst hållna. Ett aktuellt fall är Ammerån, där
tänkbara ekologiska konsekvenser av utbyggnad utretts av ett till kraftindustrin
knutet konsultbolag (Hydroconsult) utan eget ekologiskt kunnande.
Beträffande Klippen i Umeälven, ett annat aktuellt projekt, finns inte heller
någon närmare ekologisk information.

En annan anmärkningsvärd sak är att när ekologiska utredningar ska göras
sätts dessa nästan undantagslöst under stor tidspress. Naturligtvis inverkar
även detta menligt på resultaten. Kraftindustrin kan däremot ta god tid på sig
med sina övriga undersökningar. Den förfogar dessutom över en budget som
är enorm jämförd med de små medel (promille av den totala projekteringskostnaden)
som ställs till förfogande för ekologiska arbeten.

Samtidigt kommer ekologiska undersökningar vanligen in i ett mycket sent
skede, då stora belopp redan lagts ner på övrig projektering. I Råneälven
bibehölls på så sätt länge en missuppfattning om att älven inte skulle förfoga
över nämnvärda naturvärden. När en naturdokumentation sent omsider kom
till stånd visade det sig att tidigare, på överflygningar baserade omdömen,

varit klart missvisande. Utbyggnaden avstyrktes och älven införlivades i
Naturresurslagen.

Det kan väl ändå inte vara meningen, att vattenmål avgörs utan att ens
grundläggande information om naturförhållanden och naturvärden längs
berörda älvsträckor finns med som underlag för besluten. Detta är ju en
förutsättning för att viktiga miljöintressen ska kunna beaktas. Nu borde detta
vara vattendomstolarnas uppgift att tillse att sådan information tas fram.
Men deras otidsenliga sammansättning, helt utan ekologiskt skolade handläggare,
borgar knappast för att ekologiska intressen tas tillvara.

Även om det finns goda utredningar visar sig sällan vattendomstolen
kompetent att begripa dessa. Så skedde i Edängemålet, där vattendomstolen
i sitt yttrande närmast raljerade över de ekologiska värden som påvisats. Inte
heller nämndes i domen att separata och kritiska yttranden över en
konsultutredning lämnats in från fyra oberoende forskare. Det är skrämmande
att en så förlegad miljösyn kan tillåtas genomsyra så viktiga frågor som
älvarnas framtid.

Jag menar, att det måste till att ordentliga, dokumenterade undersökningar
av ekologiska förhållanden och naturvärden, jämte av ekologiska effekter
av utbyggnad, görs i samband med varje planerat vattenkraftsprojekt. Dessa
ska inte endast beakta någon enskild faktor utan ge en så bred belysning som
möjligt av olika miljöaspekter. Ett sådant förfarande är en förutsättning för
att så välgrundade beslut som möjligt ska kunna fattas. Samtidigt kan delar
av den ekologiska information som går förlorad i och med eventuell
utbyggnad komma den vetenskapliga forskningen till godo.

Låt Naturvårdsverket handlägga utredningsverksamheten. Kraftindustrin
ska åläggas bekosta utredningarna, eftersom det är de som söker utbyggnadstillstånd.
Om projektet kan prövas, ty är det undantaget enligt naturresurslagen
ska bolaget nekas prövning, får Naturvårdsverket uppgiften att bestämma,
vilka ekologiska undersökningar som behövs, vilka som ska utföra dessa
och hur mycket pengar som fordras. Det är också viktigt att den sökande inte
har något inflytande över utredningarnas omfattning, utformning, val av
utredare etc. Vikten av opartiska och professionella utredare kan knappast
nog betonas.

En inventeringsverksamhet kan faktiskt sättas i gång så snart ett utbyggnadsintresse
aktualiserats. Konsekvensbedömningar bör dock inte initieras
förrän fullständig utbyggnadsplan föreligger, dvs i princip sedan ansökan
lämnats in.

Man måste se över vattendomstolarnas kompetens med syfte att öka deras
ekologiska kompetens. Det kan räcka med en person. Eventuellt kan någon
person, exempelvis från länsstyrelsens naturvårdsenhet, automatiskt kopplas
till domstolen. Detta förfarande är en sorts skyddsnät, då det kan vara en
risk med att bara begära en ”ekolog”, punkt slut, i vattendomstolen. Vad
händer om detta blir ”fel” person? Risken är då lika stor som nu, att
konsulter (ofta icke-ekologer) knutna till kraftindustrin ges uppdragen att
bedöma naturvärden och ekologiska effekter av en utbyggnad.

Mot. 1988/89

Jo903

5

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hur vattenmål bör handläggas med hänsyn till
naturvårdssynpunkter.

Stockholm den 20 januari 1989

Siw Persson (fp)

Mot. 1988/89

Jo903

6