Motion till riksdagen
1988/89:Jo888

av Marianne Jönsson och Sven-Olof Petersson
(båda c)

Försurade brunnar

Det förekommer en kemisk utsugning av landsbygden. Utsläppen av
svaveldioxid har minskat kraftigt i Sverige - från ca 760 000 1975 till ca
270 000 ton 1985. Detta är i första hand ett resultat av center-regeringarnas
omläggning av energipolitiken till hushållning och av ändring av svenska
bränslen, samt de ökade miljökrav som ställts för förbränning av olja och för
industrins processutsläpp. På grund av s-regeringens slapphänta energipolitik
har den positiva trenden brutits under de senaste åren.

I Kalmar län har svaveldioxidutsläppen minskat från 13 000 ton 1975 till ca
4 000 ton 1984. Därav kommer 2 900 ton från förbränning, 1 100 ton från
industriprocesser och 600 ton från samfärdsel.

Kväveutsläppen - på konstant hög nivå

Samtidigt som svavelutsläppen minskar har kväveutsläppen legat kvar på en
konstant hög nivå som en följd av den ökande biltrafiken.

De allvarligaste skadorna av luftföroreningarna är försurningen av mark
och vatten. Brunnarna i sydöstra Sverige har mycket hög surhetsgrad. Många
visar värden på 4,8-5.

De människor som bor i berörda områden är ej i särskilt hög grad orsak till
försurningen. I de flesta fall eldar de med fossila bränslen och bidrar därmed
inte till de försurningsskador som uppstår i mark och vatten.

Under tre år har det pågått en försöksverksamhet med kalkning av
försurade brunnar. 25 milj.kr. har betalats ut. Både livsmedelsverket och
naturvårdsverket finner inte tillräckliga skäl att fortsätta försöket. Bidraget
upphör därför - trots att alla inblandade vill behålla bidraget. Försurningen
åstadkommer många olägenheter med vårt brunnsvatten. Missfärgning och
smakförsämring uppstår. Samtidigt drabbar korrosionsskador för mycket
stora belopp. Dessutom föreligger oklarheter när det gäller hälsorisker.

Av rättviseskäl är det viktigt att bidraget fortsätter att utgå. Tätorternas
vatten- och avloppsnät har tidigare subventionerats med mer än två miljarder
i statsbidrag. Därtill kommer kommunala skattemedel för stora belopp.

Liksom hittills bör bidraget till försurade brunnar tilldelas länsstyrelserna
som därefter tillsammans med kommunerna bedömer de mest angelägna
kalkningsprojekten i regionen.

4

Hemställan

Med stöd av vad som i motionen anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bidraget
till kalkning av försurade brunnar även fortsättningsvis ska utgå.

Stockholm den 25 januari 1989

Mot. 1988/89
J0888

Marianne Jönsson (c)

Sven-O/of Petersson (c)