Motion till riksdagen
1988/89:Jo873

av Rolf Kenneryd (c)

En räddningsaktion för Västerhavet

Alla spår måste analyseras!

Alla är vi skakade av den miljökatastrof som pågår i Västerhavet. Vi vet att
orsakerna är många. Några är välkända och har fått stor plats i debatten. Det
är lätt att vi fixeras vid dessa och bortse från andra tänkbara orsaker. I detta
kan ligga en stor fara.Det är viktigt att kraftfullt arbeta för att minska kända
föroreningar, men samtidigt måste nya spår ständigt beaktas och bearbetas.

Näringsläckage från åkermark

Att det sker ett näringsläckage från åkermark speciellt nederbördsrika år, är
ett känt faktum. Så har det alltid varit. Vi hade sannolikt en högsta nivå för
10—15 år sedan. Därefter har det skett en succesiv minskning genom bättre
hantering av naturgödsel och en noggrannare anpassning till växternas behov
vad avser användningen av konstgödsel. Det är fullt möjligt att genom ökad
användning av fångstgrödor och ökad vallareal för energiproduktion markant
reducera näringsläckaget från åkermark. Åkermarken svarar för en
minskande andel av näringstillförseln till Västerhavet och denna andel måste
och kan med rimliga ekonomiska insatser ytterligare reduceras.

Skogsmarken ett växande problem

Ett växande problem är näringsläckaget från våra skogar. Den fortgående
försurningen och den ökande tillförseln av kväve från luften medför ökat
kväveläckage från skogmarken. I de mest försurade områdena har noterats
mycket betydande ökningar. I ett kort perspektiv kan massiv skogskalkning
minska problemen men det ger ingen långsiktig lösning.

Bilén måste förnyas

Problemet måste angripas vid källan. Den största föroreningskällan är bilen.
Nuvarande satsning på katalytisk avgasrening är inte tillräcklig. Dels måste
snabba och breda åtgärder vidtas för att minska utsläppen från befintliga
bilar och dels måste alla tillgängliga resurser satsas på nya, mer miljövänliga
motorer och övergång till förnybara motorbränslen.

Det är bråttom. Det krävs radikala och snabba åtgärder för att bryta
ökningen av läckaget från våra skogsmarker, och för att Västerhavet skall
återvinna hälsan krävs kraftig reducering.

Värö bruk

Värö bruk har under snart ett par årtionden släppt ut föroreningar i
Västerhavet. Att detta påverkat havsmiljön är ofrånkomligt. Även om
kvantiten klorerad substans har minskat efter hand, så måste nuvarande
utsläpp minskas radikalt och snabbt. Det är tekniskt möjligt att inom något år
halvera nuvarande utsläpp. I ett längre perspektiv 5 - 7 år måste klorutsläppen
upphöra helt. Mer oblekt papper. Mer miljövänliga blekningsmetoder
än klorblekning. Beläggning av papper istället för blekning . Detta är några
av de alternativ som måste utnyttjas för att ta bort klorutsläppen.

Det enda godtagbara målet är inga klorutsläpp och inga utsläpp av
organisk substans. Först då är Värö bruk en verkligt miljövänlig industri.
Detta mål måste nås så snabbt som det är tekniskt möjligt.

Kommunala reningsverk

Under två årtionden har det skett en omfattande utbyggnad av de kommunala
reningsverken. De flesta är byggda med fosforreduktion, vilket starkt
begränsar fosfatutsläppen. Kvävereduktion förekommer endast vid något
verk på västkusten. Totalt har har kväveutsläppen från kommunala reningsverk
ökat drastiskt de senaste 10 åren.

Ekologiskt kan nuvarande VA-system ifrågasättas , men vi har investerat
fast oss i detta och i ett kort pespektiv finns knappast något alternativ till
ytterligare investeringar i kvävereduktionsteknik vid befintliga verk.

Övrig industri

Den industriella utvecklingen med mängder av nya kemikalier och nya
produktionsprocesser medför självklart påverkan av havsmiljön. Allt avfall
kommer förr eller senare till havet. En långsiktig lösning når vi endast om vi
kan undvika avfall genom återvinning eller genom att restprodukterna på ett
naturligt sätt ingår i naturens eget kretslopp.

Ringhals

I mer än tio år har Ringhals kärnkraftverk varit i drift. Det innebär vissa
utsläpp av radioaktivitet, men som vid väl fungerande drift sannolikt inte har
någon större påverkan på omgivningen.

Ett mindre uppmärksammat förhållande är de stora mängderna kylvatten.
Ca 175 m3 per sekund vid full drift. Detta innebär att Ringhals använder mer
kylvatten än den sammanlagda vattenmängd som tillförs Kattegatt från
Nissan, Ätran, Viskan och Rolfsån. Förändringar i så enorma vattenmängder
kan självklart påverka havsmiljön.

Kylvattnet värms upp av spillvärmen från Ringhalsverket, som utgör två
tredjedelar av den energi som produceras i Ringhals. Den energi som på så
sätt tillförs kylvattnet är mer energi än all elvärme i Sverige. Temperaturen i
kylvattnet höjs 6 -10 grader. Att några kvadratkilometer av Kattegatt värms
upp några extra grader kan tyckas ha begränsad betydelse, men perspektivet
blir ett helt annat när man tar hänsyn till de enorma vattenmassor som
passerar detta område. Med dessa vattenmassor följer alger, plankton och

Mot. 1988/89

Jo873

10

många andra växter och smådjur. De utsätts inte bara för en betydande
temperaturförhöjning ,utan också större delen av året av en klorbehandling.
Kylvattnet tillförs årligen ca 20 000 ton 15-procentig natriumhypoklorit.
Detta bl a för att förhindra påväxt av alger i kylsystemet och för att förhindra
musslor och dylikt att sätta sig fast och försämra kylningen.

Natriumhypoklorit (NaClO) som används för ”avdödning” av kylvattnet
är instabilt och förutsätts innan det lämnar kylvattenkanalen ha övergått till
NaCl (koksalt) och O (syre). Så är det sannolikt i huvudsak, men den
samtidiga förekomsten av klor i en kemisk reaktion och organisk substans
innebär en risk för att det också bildas organiska klorföreningar på liknande
sätt som vid massaindustrins kloranvändning.

Musslorna anses svälta ihjäl på grund av att de sluter sig när de känner
hypokloriten i vattnet. Alger och plankton dödas mera direkt av hypokloriten.
Det finns flera anledningar att hålla dosen av hypoklorit så låg som
möjligt och det ger en del alger och plankton möjlighet att överleva. På så sätt
sker ett onaturligt urval och det tillkommer också nya varianter genom
mutationer (språngvisa förändringar av arvsanlagen) som ofta inträffar när
man drastiskt förändrar miljöförhållandena för en art.

Placeringen av Ringhals har valts bl a med hänsyn till de kraftiga
strömmarna i havet. Det vatten som kommer ut från kylvattentunnlarna
sprids snabbt ut i västerhavet. Det har betraktats som en fördel men är det
säkert?

Finns det några samband mellan 1988 enorma ”giftalgsblomning” (Chryso
Chromulina polylepsis) och det ”kemiska havsväxthus” som Ringhals
kylsystem utgör? Varför tog ”giftalgen” över den normala vårblomningen av
kiselalger? Vi hade en onormalt hög vattentemperatur. Vi hade haft en tid av
frånlandsvind som ”lyft” en del mycket näringsrikt bottenvatten till ytan.
Den våta och milda vintern 87/88 innebar också mer näringsläckage än
normalt ifrån åker och skogsmark. Var detta hela förklaringen till att den i
vanliga fall obetydliga giftalgen kunde få en så enorm dominans? Hade den
gynnats, härdats eller förändrats i konstlad miljö som möjliggjorde en
explosionsartad utveckling när havet våren 1988 erbjöd lämpliga förhållanden?

Vilket samband finns det mellan säldöden och giftalgsblomningen? Har
sälstammen därigenom försvagats och gjorts mindre motståndskraftig mot
det virus som angriper immunförsvaret?

Frågetecknen är många och i den krissituation vi befinner oss måste alla
spår analyseras.

Det är konstaterat att Ringhals kylvattensystem påtagligt förändrar
havsmiljön lokalt och havsströmmarna sprider dessa effekter vida omkring.
Vad betyder detta för havets ekologiska balans ? Det krävs forskningsinsatser
för att tillfredställande kunna besvara den frågan.

Mot. 1988/89

Jo873

11

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sägs om åtgärder mot och noga analys av och forskning kring
alla utsläpp som kan skada havsmiljön.

Stockholm den 25 januari 1989

Rolf Kenneryd (c)

Mot. 1988/89

Jo873

12