Motion till riksdagen
1988/89:Jo871

av Karl Erik Olsson m.fl. (c)
Avfallshanteringen

Sammanfattning

Centerpartiet anser att regeringen snarast måste lägga fram förslag om en ny
avfallspolitik.

Den bör omfatta en återvinningslag, förslag om avfallsavgift och konkreta
åtgärder. Ett forskningsprogram för effektivare resursanvändning och
avfallshantering bör utarbetas.

En ny avfallspolitik ska syfta till att

- minska avfallsmängderna

- minska miljöfarligheten hos avfallet

- öka återvinningen

- prioritera biologiska behandlingsmetoder, som kompostering och metanjäsning.

Samhället måste hävda producentens ansvar för såväl produkt som
produktion. En förändrad produktutformning kan underlätta återvinning,
minska resursförbrukning och avfall.

Inledning

Centerpartiet har i flera år motionerat om en ny avfallspolitik. Riksdagen har
beställt en sådan. Naturvårdsverket har utrett den. Utredningen har
remissbehandlats. Men regeringen avser inte ens att under våren lägga fram
någon proposition.

Vi anser att samhällets mål måste vara att förebygga så att avfallet
minimeras. Det avfall som uppstår ska kunna återvinnas. En ny avfallspolitik
måste innehålla förslag som

- minskar avfallsmängderna

- minskar miljöfarligheten hos avfallet

- ökar materialåtervinningen genom bl.a. källsortering

- prioriterar biologiska behandlingsmetoder, som kompostering, rötning
och metangasjäsning.

Samhället måste i högre grad än hittills hävda producentens ansvar för det
avfall som är resultat av såväl produktionen som av produkten. Centerpartiet
har i miljömotionen föreslagit att företagen ska upprätta en miljöbudget för
att förbättra kontrollen av miljöfarliga ämnen och att företagen ska utse en
miljöansvarig. Åtgärderna måste vidtas redan på ritbordet genom t.ex.
ändrad produktutformning.

Mot.

1988/89

Jo871-876

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrJo871 -876

Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att ta fram ett samlat forskningsprogram
för effektivare resursanvändning och avfallshantering. En återvinningslag
bör utarbetas, i likhet med vad som finns i Danmark och
Västtyskland. Den bör också innehålla förslag till avfallsavgift.

Mindre förpackningar

Förpackningarna utgör ca 25 viktprocent av både hushållsavfallet och
industriavfallet. Det är därför viktigt att minska antalet förpackningar och
prioritera returförpackningar framför engångsförpackningar och minska den
totala mängden. Pantsystem bör införas för så många förpackningar som
möjligt. Det är viktigt att panten sätts tillräckligt högt, så att konsumenten
motiveras att återlämna förpackningen. Panten på de s.k. PET-flaskorna bör
t.ex. vara minst en krona. Hela flaskan måste vara tillverkad av återvinningsbar
plast.

Pant bör också införas på glasburkar av standardtyp. På övriga flaskor och
burkar som ej passar in i ett standardiserat system bör införas en höjd
förpackningsskatt.

För att vara miljö- och energimässigt acceptabel måste aluminiumburken
återvinnas till 90%. Trots de åtaganden som AB Returpack gjorde om minst
75% återvinning, har denna nivå aldrig nåtts. Vi anser därför att aluminiumburken
bör förbjudas.

Många onödiga förpackningar kan undvikas genom att åter göra det
möjligt att handla i lösvikt. Milkomatsystemet finns i Väststyskland och har
prövats i Sverige. Det ger konsumenten möjlighet att fylla sin egen flaska
med kyld mjölk. På samma sätt kan t.ex. motorolja säljas via automater.

Minskad miljöfarlighet

Naturvårdsverket föreslår att de farligaste tungmetallerna och kadmium inte
ska få förekomma i batterier med högre halt än 0,01%. Även andra batterier
innehåller miljöfarliga ämnen. Dessa bör förses med hög pant. Återvinningen
för dessa måste vara minst 90%. Det är därutöver viktigt att införa regler
för insamling och återvinning av miljöfarliga batterier som finns i laddningsbara
apparater.

Ett system för återvinning av kvicksilver i lysrör och kvicksilverlampor
finns utvecklat, men utnyttjas i begränsad omfattning.

Vi har i annan motion tagit upp behovet av återvinning av freon.

PVC-plasten i förpackningar beräknas svara för ca 17% av klorinnnehållet
i hushållsavfallet. Det omvandlas till saltsyra vid förbränning och bidrar till
dioxinbildning. Vi anser att regeringen måste lägga fram förslag till
avveckling av PVC-plast.

Det är viktigt att ett system med miljömärkning av varor också omfattar
förpackningar.

Mot. 1988/89

Jo871

2

Källsortering

I samband med att kommunerna får ett utvidgat planeringsansvar, ska de
också ansvara för att källsortering sker. Ett framgångsrikt försök har gjorts i
vissa kommuner med uppdelning i ”vått och torrt”. Det torra avfallet
sorteras då på mottagningsstationer i olika fraktioner, som papper, glas,
textilier osv. Den våta delen kan på så sätt också lättare tas om hand.

Det måste vara ett oavvisligt krav att sopförbränning endast får tillåtas om
källsortering sker. Naturvårdsverket och Statens industriverk bör få i
uppdrag att ge förslag till hur en storskalig materialåtervinning kan ske.

Kompostering

På landsbygden och i villaområden är kompostering en lämplig metod för att
minska avfallsmängden och ta tillvara näringen i hushållsavfall och park- och
trädgårdsavfall. Detta avfall utgör 25% av avfallet. De som har möjlighet bör
uppmanas att kompostera. Onödiga hinder i bl.a. kommunernas hälsovårdsförordning
måste undanröjas.

Förgasning

Metangasutvinning har visat sig vara ett miljövänligt och billigt sätt att
utvinna energi ur avfall. Eftersom metangasutvinningen minskar lakvattnets
miljöfarlighet bör dessa möjligheter tas till vara. Dessutom erhålls värdefull
energi. Det behövs forsknings- och utvecklingsarbete för att studera
alternativ till deponering och förbränning. Vi anser att regeringen bör
stimulera biogasutvinning.

Avlopp

Från miljösynpunkt har stora förbättringar skett vid utbyggnaden av
reningsverken. Men ungefär en tredjedel av verken uppfyller inte utsläppsvillkoren.

Behovet av kväverening i reningsverken har hittills förbisetts. I stort sett
har hela kväveinnehållet i avloppet passerat reningsverken utan rening.
Även vid en 50-procentig reduktion kommer kvävet via reningsverken att
utgöra en betydande del av övergödningsproblemen i haven. Ambitionen
måste vara att restprodukterna ska återföras till naturens kretslopp.

I reningsverkens kemiska rening används en kemikalie, oftast aluminiumsulfat,
för att dra till sig olika föroreningar i vattnet. Aluminium utfälls i
samband med försurning och är direkt giftigt för naturen. Dessutom har
sulfaten en försurande effekt. Vi anser att reningsprocessen inte ska få
medverka till ytterligare miljöförstöring. Kalk fyller motsvarande funktion i
den kemiska reningen. Kalk har emellertid ingen giftverkan och motverkar
dessutom försurningen. Alla reningsverk bör därför övergå till kalk som
fällningskemikalie.

Ett särskilt allvarligt problem utgör avlopp som innehåller miljöfarliga
ämnen. Vi anser att tillsynsmyndigheterna måste göra en genomgång av de
företag som är anslutna till de kommunala avloppsreningsverken. Om
avloppet är miljöfarligt och reningsverket inte förmår rena det, ska företaget

Mot. 1988/89

Jo871

3

åläggas att självt eller tillsammans med annan miljöfarlig verksamhet rena
sitt avlopp.

Det produceras mellan 150 000 och 200 000 ton avloppsslam per år i landets
reningsverk. Drygt hälften sprids på jordbruksmark, en tredjedel deponeras
på tipp och resten används för utfyllnadsändamål.

Vi anser att rötslammet dessförinnan inte kan användas på jordbruksmark.

Riksdagen har tidigare uttalat att utgångspunkten för hanteringen av slam
som gödselmedel bör vara att endast sådant får användas som är helt
invändningsfritt från miljö- och konsumentsynpunkt. Regeringen måste
därför snarast fastställa så låga gränsvärden för slammets innehåll av
tungmetaller och kemiska substanser att åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga
och produkternas kvalitet inte äventyras.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny avfallspolitik i
enlighet med motionen.

Stockholm den 25 januari 1989

Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c)

Stina Gustavsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Karin Starrin (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Göran Engström (c)

Mot. 1988/89

Jo871

4