Motion till riksdagen

1988/89:Jo864

av Arne Kjörnsberg m.fl. (s)
Förbättringar av miljön i Västsverige

Miljösituationen i Västsverige är mycket allvarlig. Denna del av landet tillhör
de värst drabbade.

De dominerande problemen är luft- och havsföroreningarna. Luftföroreningarna
består främst av svaveldioxid, kväveoxider, kolväten, tungmetaller
och sot. Det internationella bidraget dominerar, men inhemska källor är
betydande, t.ex. utsläpp från industrier och energianläggningar samt avgaser
från biltrafiken.

Utsläppen medför ohälsa, särskilt i tätortsmiljöerna, där belastningen är
som störst. Skogen och vattensystemen skadas bl.a. på grund av försurningens
effekter. Också grundvattnet hotas av tungmetallutlösning.Växter tar
skada liksom våra byggnader och bilar.

Havsföroreningarna består bl.a. av klorerade organiska föreningar och
tungmetaller. Dessutom skapar gödande ämnen som kväve och fosfor
problem. De inhemska utsläppen står för ungefär hälften av föroreningarna i
Västerhavet. Utsläppen kommer främst från jordbruket, de kommunala
reningsverken, industrin och biltrafiken. Utsläppen skadar såväl växt- som
djurlivet i havet. Också Vänern och Göta älv är två större vattensystem, som
är påverkade.

Under åren som gått har stora insatser gjorts för att begränsa föroreningarna.
Ett par exempel är åtgärder för att minska svavelutsläppen och
utbyggnaden av avloppsreningsverken. I juni 1988 beslutade riksdagen med
anledning av regeringens miljöproposition om ett batteri av ytterligare
åtgärder, bl.a. begränsningar av svavelhalten i tung eldningsolja, åtgärder
för att minska kväveoxidutsläppen från energianläggningar, hårda avgaskrav
på dieselfordon, krav på begränsningar av kväveläckaget från jordbruksmarken
och utsläppen från reningsverken samt kraftiga begränsningar av
industrins utsläpp. I december kompletterades detta beslut med ytterligare
ett och medel avsattes därvid till havsforskningen.

Vi är alltså på god väg att förbättra situationen i Västsverige, men mycket
återstår. Vi vill i denna västsvenska motion peka på ett område där
ytterligare åtgärder är särskilt angelägna och brådskande, nämligen trafikområdet.
Förra årets trafikpolitiska beslut lade grunden för en mer miljövänlig
utveckling av trafiksystemet, men vi vill komplettera med ytterligare
några konkreta åtgärder.

Åtgärder trafik

Trafikpropositionen pekade på järnvägens betydelse. I Västsverige är en
överflyttning av transporter från väg till järnväg av särskilt stor vikt på grund
av föroreningsbelastningen, men också de höga olyckstalen på våra större
vägar. För att möjliggöra en väsentlig överflyttning krävs omfattande
investeringar i bannätet. Dubbelspår på Västkustbanan måste byggas ut i
ökad takt och spårstandarden till Oslo måste förbättras. Övriga banor måste
ges nödvändigt underhåll och nya sträckningar studeras i ett antal lägen.

Tågförbindelserna Göteborg-Oslo och Göteborg-Kalmar/Karlskrona
behöver förbättras. Utöver Göteborg—Stockholm bör Göteborg—Malmö få
snabbtågstrafik. Alla banor till Göteborg bör i regionens västra del få
pendeltågstrafik. Därtill kommer sträckan Skövde—Falköping-Nässjö.
Godsterminaler för combitrafik behövs också utanför Göteborg i Halmstad,
Borås, Fyrstad och Skövde.

Skall vi före år 2000 i väsentlig grad ha tillfredsställt dessa behov behövs ett
nära samarbete mellan stat, länsstyrelser, landsting och kommuner. Dessutom
erfordras rejäla statliga satsningar.

Om det skall vara möjligt att uppnå riksdagens beslutade målsättning om
en 30-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen till år 1995 måste anslagen
till järnvägen ses över. Nya finansieringsformer för investeringar i bannätet
måste prövas, t.ex. lånefinansiering och speciella samarbetsformer med
näringslivet. Banverket m.fl. pekar på ett behov av årliga investeringar i
storleksordningen 3 miljarder kronor för att radikalt förbättra järnvägsnätet i
landet. Det är 2—3 gånger mer än nuvarande anslag. Anslaget till olönsam
trafik måste åtminstone under en övergångsperiod höjas väsentligt.

Även på vägtrafikens område erfordras kompletteringar av det trafikpolitiska
beslutet. En större andel av väganslagen måste gå till utbyggnad av
förbifarter. Det är nödvändigt att lyfta ut den tunga genomfartstrafiken från
våra tätorter. ”Flaskhalsarna”, som förorsakar köer särskilt sommartid, är
många i regionen och särskilt allvarliga utefter E6. De måste i ökad takt
byggas bort. Om anslagen över statsbudgeten skall kunna öka väsentligt på
järnvägsområdet, tror vi, att utrymmet för ökningar blir begränsade för
vägtrafiken. Därför är det nödvändigt att även här finna nya finansieringsformer.
Liksom kommunikationsministern tror vi att ett sätt kan vara vägavgifter.
Men också här bör lånefinansiering vara möjlig.

Ett problem är de höga hastigheterna, som både skadar miljön och ger
höga olyckstal. Trafikövervakningen måste skärpas. Det är positivt, att
civilministern föreslår ökade medel till utrustning för trafikövervakning. Vi
menar dock, att detta inte räcker. Därutöver måste en omprioritering av
polisresurserna göras, så att fler trafikpoliser erhålles.

I vissa särskilt föroreningsbelastade områden med hög trafikvolym bör
vidare hastighetsgränserna sänkas, förslagsvis från 90/110 till 80/100. Vi
anser, att lokala/regionala myndigheter är bäst skickade att bedöma och
besluta om var dessa nedsättningar skall ske. Med nuvarande utformning av
147 § i Vägtrafikkungörelsen har det visat sig omöjligt för länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län att införa områdesvisa nedsättningar. Endast
kortare vägsträckor kan länsstyrelsen besluta om (i vissa fall kommunerna).

Mot. 1988/89

Jo864

15

Längre sträckor, omfattande flera mil, eller områdesbundna begränsningar
måste trafiksäkerhetsverket idag fatta beslut om. Detta är inte längre en
praktisk beslutsorganisation. Paragrafen bör ändras så att nedsättningar kan
beslutas av länsstyrelsen även för längre sträckor och större områden.

Ytterligare ett sätt att begränsa miljöbelastningen i regionen är att tillse,
att trafiken i tätorterna utförs med fordon med särskilt låga emissioner.
Lastbilar och bussar bundna till tätortstrafik borde byta drivmedel till
lättdiesel respektive gas. Duoteknik - lättdiesel och el i kombination - och
tryckackumulatorteknik bör också prövas. Staten bör på olika sätt aktivt
stimulera en sådan utveckling.

Vi anser också tiden redan nu mogen för att ta nästa steg i katalysatorreningen
av personbilar. Underlag bör snarast tas fram för att kunna fatta
beslut om införande av de s.k. Kalifornienkraven, som kan bidra till en
ytterligare halvering av utsläppen.

Kolväteutsläppen är ett problem, särskilt i regionens tätorter. Inom
trafikområdet ger den katalytiska avgasreningen en rejäl minskning av
utsläppen. Vi anser dock, att denna åtgärd på fordonen bör kompletteras
med ett kolväteåterföringssystem omfattande hela bensinhanteringskedjan.
Utöver cisterner och tankbilar bör systemet omfatta bensinstationernas
tankställen. Det finns redan ett muffsystem med återföring, som har testats
under viss tid bl.a. i Göteborg. Kostnaden är överkomlig för alla ordinära
stationer. Antingen bör ett tvingande beslut för hela landet fattas centralt
eller bör riksdag eller regering uppmana alla miljö- och hälsoskyddsnämnder
att förelägga bensinstationer i tätorter att införa återföringssystem, i det
senare fallet kompletterat med en central överenskommelse med oljebranschen,
att i leden före tankning också införa återföring.

Sjöfarten bidrar också till miljöproblemen i regionen, främst när fartygen
ligger i hamn. Krav på rökgasrening bör ställas. Det bör också arrangeras för
elanslutning i hamnarna. Regeringen bör vidta åtgärder för att tillse att detta
problem löses.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya finansieringsformer för bannätet,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att i kommande års budgetarbeten pröva
väsentligt höjda anslag till olönsam persontrafik på järnväg,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förbifarter tilldelas ett större belopp av det
samlade anslaget för investeringar i nya vägar än vad som beslutades i
samband med behandlingen av trafikpropositionen,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tilldelning av medel för att bygga bort ”flaskhalsar”
i vägnätet,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lånefinansiering för att möjliggöra en ökad
utbyggnad av vägnätet,1]

Mot. 1988/89

Jo864

16

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en omprioritering av det samlade anslaget till
polisväsendet, så att trafikpolisen får ökade resurser,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en ändring i 147 § vägtrafikkungörelsen, så att
länsstyrelsen kan besluta om nedsättningar av hastighetsgränserna
även för längre sträckor och större områden,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statliga stimulanser till alternativa drivmedel för
lastbilar och bussar i tätortstrafik,3]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen utarbetar ett underlag för beslut
om införande av de s.k. Kalifornienkraven för avgasutsläpp från
personbilar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att införa ett kolväteåterföringssystem
i hela bensinhanteringskedjan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att införa rökgasrening på fartyg
samt elanslutning av fartyg i hamn.

Stockholm den 24 januari 1989

Arne Kjörnsberg (s)

Jan Fransson (s) Inga-Britt Johansson (s)

Ingvar Johnsson (s) Lennart Nilsson (s)

Lars Svensson (s)

' 1988/89:T240
- 1988/89 :Ju239
3 1988/89:N457

Mot. 1988/89

Jo864

17