Motion till riksdagen

1988/89:Jo852

av Bengt Kronblad (s)

Ett bredare resursutnyttjande av naturen

Skogen utgör ett resursförråd för välfärd och en plattform för den ekonomiska
tillväxten. Trycket på skogen har ökat i och med att tillväxten ständigt
förväntas öka. Det finns risk för att skogen enbart uppfattas som virkesproducent,
och att ekonomiska hänsyn i allt större utsträckning får företräde
framför elementära ekologiska hänsyn. I den storskaliga omvandlingen av
den svenska skogen, från en i alla former väl utvecklad diversitet till stora
områden av monotona produktionslandskap, blir kraftfulla juridiska styrmedel
allt viktigare för att bevara skogens mångfald. Skogen är en intrikat väv
av beroendeförhållande mellan djur, växter och den icke-levande miljön.

Det blir framdeles allt viktigare att betona skogens fulla betydelse som
producent av, inte bara virke, utan även bär, svamp, kött och som en alldeles
unik rekreations- och trivselfaktor. Vi måste finna former för en skötsel av
hela ekosystemet med en verksamhet som helhetsmässigt anpassar samhället
till naturens funktioner och som strävar till att upprätthålla produktion,
artsammansättning och förnyelseförmåga hos naturens olika enheter.

Vi vet att de senaste decenniernas nyttjande av skogen inneburit en
fortskridande utarmning av skogens fauna och flora. Tyvärr har vi inte nått så
långt i förståelsen av systemen att vi hos många arter inte kan precisera deras
funktionella betydelse. Flera av de missgynnade arterna är nyckelarter vilkas
försvinnande leder till omfattande kedjereaktioner. Varje art är unik och
borde behandlas med vederbörlig respekt.

Till de arter vi uthålligt kan utnyttja för egen välfärd hör skogens bär och
svampar liksom våtmarkernas stundom rika bärskörd. Av skogens totala
produktion utnyttjas endast några få procent för konsumtion. Det måste
betraktas som ett magnifikt resursslöseri. Stora lokala skillnader finns
självklart beroende på region, tradition, åtkomlighet etc.

I Finland uppskattar man värdet av bär- och svampplockning till drygt 450
milj. kr. per år.

Lingon är tillsammans med blåbär våra i särklass vanligaste bär. Skördarna
av lingon påverkas av en rad miljöfaktorer, men kan på goda öppna och ljusa
platser uppgå till mer än 500 kg per hektar. Stora variationer förekommer
dock. Blåbäret ger en hektarskörd på mellan 100 och 500 kg. Hjortronets
skördar varierar mellan 30 och 300 kg per hektar. Tranbäret är produktivt
och ger mellan 200 och 500 kg per hektar, men är tyvärr det bär som först får
stryka på foten när myrar dikas ut. Kråkbär, som har ett oförtjänt tveksamt
bärrykte, ger regelbundna skördar på mer än 100 kg per hektar. Odonet är

också ett produkti vit bär som kan ge goda skördar de år blåbäret delvis
saknas.

Skogsmarkerna avkastar givetvis fler bär, främst i randzonerna. Hallon,
smultron, mjölon, rönnbär, enbär, björnbär och åkerbär är exempel på bär
av skiftande kvalitet och med olika användningsmöjligheter.

Lingon och tranbär är exempel på bär som med inhemsk genetik lätt kan
odlas och för lingonet har hektarskördar på upp till 5 000 kg noterats i
Finland. I Estland odlar man tranbär i övergivna torvtäkter med medelresultat
kring 600 kg per hektar.

I Finland har man till dags dato utbildat 60 000 svampkonsulenter, som
betonar värdet av främst 20 arter handelssvampar. Medelskörden av dessa
svampar uppgår till 100 kg svampar per hektar och år. Stora variationer finns
och för exempelvis riskorna kan dessa vissa år uppgå till 500 kg per hektar. Vi
har inom detta område mycket att lära och många vägar att vandra vidare
på.

I förlängningen av ett ökat bär- och svamputtag, främst i tätortsnära
områden, ligger att den enskilde skogsägaren inte alltid får ett normalt
ekonomiskt utbyte av sina bär- och svampmarker. En metod för en framtida
kompensation kan vara en något lägre skogsbeskattning i dessa områden.

Enligt min mening bör statsmakterna genom att främja information och
utbildning skapa kunskap och förståelse hos alla om vilka resurser skogen
erbjuder och om hur vi kan ta till vara dessa. Ett åtgärdspaket med detta syfte
skulle exempelvis kunna innehålla en "allemansfolder”, i vilken de viktigaste
svamparna och bären med utbredningsområden, regler för beskattning,
grossister etc. beskrevs. Skogsstyrelsen kunde tänkas medverka genom
målgruppsinriktad information till skogsägare, skolor m.fl. I särskilt viktiga
regioner borde det vara möjligt att tänka sig att bär- och svampkonsulenttjänster
inrättades. Kommunernas medverkan skulle kunna ske genom att
foldrar och lokala kartor togs fram och genom att utställningar, studiedagar
etc. arrangerades. AMU skulle med hjälp av övrigt undervisningsväsende
kunna fylla en viktig initialfunktion i ett brett arbete för att utveckla och ta till
vara de i denna motion nämnda skogs- och skogsmarksresurserna.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder avseende att främja ett bredare
resursutnyttjande av naturen.

Stockholm den 25 januari 1989

Bengt Kronblad (s)

Mot. 1988/89
Jo852

13