Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo829

av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c, vpk)
Älgjakten

Det nya älgjaktssystemet har nu prövats under en jaktsäsong. Utfallet är i
flera viktiga avseenden inte i överensstämmelse med de förutsättningar som
var vägledande för riksdagens beslut i frågan 1987. Vid administrationen har
flertalet länsstyrelser frångått de regler som fastlades i riksdagsbeslutet och
som anges i lagstiftningen.

Med undantag för särskilt söndersplittrade jaktområden, var riksdagens
inställning helt klar att de nya A-licensområdena skulle registreras enligt
samma grunder som tidigare licensområden. Skrivningen är i detta avseende
helt oförändrad och anger som förut att jaktområdet skall medge en årlig
avskjutning av minst ett vuxet djur per år. Efterom kravet anger ett vuxet
djur, har följdriktigt tillämpningen alltid varit ett vuxet djur som lägsta gräns.
Nu har emellertid länsstyrelserna börjat ställa arealkrav för A-licens för två
älgar, således fördubblat arealkrav mot vad riksdagen avsåg med sitt beslut
och vad lagen föreskriver.

Om länsstyrelsernas felaktiga tillämpning får råda leder det till att
jaktområden på 400- 500 ha kommer att avregistreras som licensområden. I
norrlandslänen kan i sådant fall arealkraven komma att överstiga 1 000 ha.
Detta var givetvis inte meningen med den nya älgjaktskompromissen. Det är
förståeligt att skogsägare med 300-400 ha skog är uppretade till desperation
när de konstaterar stora skador och förluster genom älgbetning, samtidigt
som länsstyrelserna avregistrerar deras fastighet som älgjaktsområde och
därmed hindrar dem från att fälla ens en av de skadegörande vuxna älgarna.
Det är viktigt att hålla i minnet vad Svenska jägareförbundet gick ut i
massmedia och lovade jägarna och skogsägarna före riksdagsbeslutet. Det
utställdes därvid rundhänta garantier om att de som tidigare jagat på licens
kunde tryggt förlita sig på att även fortsättningsvis få fortsätta med detta. Nu
börjar allt fler jägare och markägare, alltför sent, inse att de blivit
grundlurade av propagandan för det nya älgjaktssystemet. Det måste
ankomma på riksdagen att tillse att de löften som utställts infrias och att
riksdagsbeslutet och lagstiftningen efterlevs vid den regionala administrationen.

Även i fråga om registrering av de nya B-licensområdena frångår flertalet
länsstyrelser riksdagsbeslutet. I flera fall har länsstyrelser avslagit ansökan
om B-licens fastän jaktområdet uppfyllt de uppställda kraven. Det finns
kända fall där jaktområdet uppfyllt kraven dubbelt upp, men ändå har
länsstyrelsen utan vidare avslagit ansökan om B-licens. Förhållandet är så
allvarligt att allt fler börjar ifrågasätta om Sveriges riksdags beslut saknar

bindande verkan, eftersom byråkraterna inom administrationen efter eget
gottfinnande kan sätta sig över riksdagens beslut.

När riksdagen godtog jordbruksutskottets betänkande JoU 1986/87:15
fastställdes samtidigt de fem villkorspunkterna för rätt till registrering av
B-licensområden. I punkt två anges ”om angränsande licensområde tillstyrker
en registrering”. Här står ostridigt licensområde angivet i singularis.
Detta kan endast tolkas till vad som står skrivet, att ett angränsande
licensområde lämnat medgivande. Vid tillämpningen har dock länsstyrelserna
uppställt krav om medgivande och intyg från samtliga licensområden i
grannskapet. Det är illa nog för rättssäkerheten, och det skamfilade svenska
anseendet, att en jakträttsinnehavare måste fråga en av sina större grannar
om lov för att få jaga vuxen älg på sin egen mark. Med länsstyrelsernas
felaktiga tolkning blir dessa diskriminerade jakträttsinnehavare tvingade till
att gå runt i socknen som nådehjon för att tigga om sina grannars löfte om att
få jaga på sin egen mark. Redan formuleringen i utskottsutlåtandet är
olycklig. Med den tillämpning som länsstyrelserna använder är förhållandet
helt orimligt. I vart fall skall inte kravet kunna sträckas längre än vad som
anges i utskottets betänkande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om älgjaktens organisation och administration.

Stockholm den 25 januari 1989

Anna Wohlin-Andersson (c)

Agne Hansson (c)

Larz Johansson (c)

Jan Jennehag (vpk)

Ingvar Karlsson (c)
i Bengtsfors

Stina Eliasson (c)

Jan Hyttring (c)
Annika Åhnberg (vpk)

Mot. 1988/89
Jo829

16