Motion till riksdagen
1988/89:Jo821
av Rune Rydén och Ingvar Eriksson (båda m)
Sanktioner mot miljöbrott
Den som vill driva miljöfarlig verksamhet måste få verksamheten prövad och
godkänd av koncessionsnämnden för miljöskydd. Därvid bestämmer koncessionsnämnden
bl.a. storleken på tillåtna utsläpp till luft och vatten.
Nämnden bestämmer också gränsvärden för buller och liknande effekter av
verksamheten.
Om ett företag bryter mot koncessionsnämndens beslut och bullrar
och/eller förorenar mer än tillståndet medger kan den ansvarige företagsledaren
(verkställande direktören, platschefen etc) dömas till böter och/eller
fängelse för brott mot miljöskyddslagen. Maximistraffet är för närvarande
två års fängelse. För en fällande dom krävs att uppsåt eller oaktsamhet
styrks.
Hittills har ytterst få fällande domar avkunnats för brott mot miljöskyddslagen.
Vanligtvis har domen varit böter - i genomsnitt 35 dagsböter. Fängelse
har vid två tillfällen utdömts av underdomstolar, men har i hovrätten ändrats
till villkorlig dom och böter.
Att ett så litet antal fällande domar avkunnats har flera orsaker.
Svårigheten att bevisa uppsåt eller oaktsamhet är en orsak. Det har också
förelegat uppenbara svårigheter att utreda vem på företaget som egentligen
bär ansvaret för ett olagligt utsläpp. Vid något tillfälle har verkställande
direktören jämte företagets samtliga styrelseledamöter bötfällts. De senare
har då känt sig överkörda, då man hävdat att en styrelseledamot av naturliga
skäl inte kan känna till verksamhetens alla detaljer.
Miljöbrott är ofta en form av ekonomisk brottslighet, som kan inbringa
stora belopp på miljöns bekostnad genom olagliga avfallsdumpningar och
uteblivna investeringar i reningsanordningar m.m.
Miljöskyddsavgifter är en typ av sanktionsavgift som enligt miljöskyddslagen
skall utgå vid överträdelse av föreskrifterna i koncessionen, om
överträdelsen har medfört ekonomiska fördelar och ”betydande störningar”.
Denna typ av avgifter har endast utdömts i fem fall sedan miljöskyddsavgiften
infördes den 1 juli 1981.
Naturvårdsverket har föreslagit att miljöskyddsavgiften för att den skall få
en avskräckande effekt, skall uppgå till en dubblering av den ekonomiska
fördelen med ett överutsläpp. 1 särskilt grova fall vill naturvårdsverket att
miljöskyddsavgiften skall uppgå till fyra gånger den ekonomiska fördelen av
överutsläppet.
Naturvårdsverket har också föreslagit att överträdelser av miljöskyddsla
gen skall avkriminaliseras. Verket vill att den eller de ansvariga inte Mot. 1988/89
personligen skall ställas inför rätta och straffas. Någon egentlig motivering Jo821
till detta förslag anför inte naturvårdsverket. Man nämner dock bl.a. att det
ibland är svårt att avgöra vem som bär ansvaret för ett olagligt överutsläpp.
Med nuvarande regler kan det med all säkerhet vara svårt ibland att avgöra
ansvarighetsfördelningen inom ett företag när det gäller miljöutsläpp. Den
frågan kan emellertid lösas. På samma sätt som en tidning måste ha en
ansvarig utgivare, kan samhället i lag kräva att företag som bedriver
miljöfarlig verksamhet måste ha en miljöansvarig. Ansvaret för miljön skall
naturligtvis ligga på VD, som emellertid skall kunna delegera de praktiska
uppgifterna till någon annan, men det formella ansvaret skall alltid ligga kvar
på VD.
Beträffande konventionell ekonomisk brottslighet, t.ex. när ett företag
underlåter att inbetala arbetsgivaravgifter och skatter, beskattas både
företaget, ansvarig styrelse och VD. Staten har under en följd av år inom
lagstiftningsområdet gått in för att bekämpa ekonomisk brottslighet inom
företag genom att bestraffa både företag och de personliga ansvariga, detta
både i avskräckande syfte och med tanke på den moralbildande effekten.
Huruvida den för miljöbrott ansvarige skall straffas eller inte, är ytterst en
fråga om samhällets grundsyn på förorening av miljön.
Miljöskyddslagens sanktionssystem bör reserveras för grövre brott. Ett
enklare och effektivare system bör emellertid komplettera miljöskyddslagens
nuvarande bestämmelser. Ett sådant system kunde lämpligen konstrueras
så att varje ”överutsläpp” åsätts ett pris i koncessionsvillkoren. Detta pris
skall då sättas så högt att det får en kraftig styreffekt. Så snart ett
”överutsläpp” har registrerats utgår en avgift. Med ett sådant system
undanröjs också svårigheterna att fastställa den sanktionsavgift som företaget
skall betala. Naturligtvis skall rena olycksfall som inte har någon relation
till ekonomisk vinning för företaget, inte bedömas lika strängt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan ändring i
miljöskyddslagen att företag som driver miljöfarlig verksamhet och
prövats av koncessionsnämnden för miljöskydd åläggs att utse en
miljöansvarig,
2. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppdrag att pröva frågan om möjligheterna att redan i koncessionsvillkoren
bestämma sanktionsavgiftens storlek vid ”överutsläpp”.
Stockholm den 23 januari 1989
Rune Rydén (m) Ingvar Eriksson (m)
gotab 16959, Slockholm 1989
12