Motion till riksdagen

1988/89:Jo810

av Sylvia Pettersson m.fl. (s)
Miljöpolitik för Stockholms län

Målet för miljöpolitiken är att skapa en god livsmiljö för alla människor.
Miljön är vår gemensamma egendom som ska ärvas av kommande generationer.
Värnet av vår miljö är därför ett gemensamt ansvar som kräver såväl
politiska beslut och kollektiva lösningar som enskilda människors engagemang
och medverkan. Hänsyn till miljön måste vara ett självklart inslag i all
verksamhet.

Miljön i Storstockholmsområdet

Man kan konstatera att allt fler forskare utgår från att luftföroreningarna i ett
storstadsområde påverkar människors hälsa negativt.

En mycket viktig uppgift blir att se till att befolkningsökningen i
Storstockholm inte leder till att viktiga förutsättningar för en god livsmiljö
sätts ur spel.

Våra strävanden bör koncentreras på

- att minska störningarna av trafiken

- att minska utsläppen i luften

- att säkerställa sjöarna och vattendragen samt de för regionen viktiga
gröna områdena.

Minska störningarna av trafiken

Mycket betydande miljövinster kan göras genom att vi minskar trafikvolymen.
Vi skall sträva efter att eliminera bullret och de föroreningar som
trafiken för med sig.

För att uppnå en minskning av trafikvolymen måste stora krav ställas på
kollektivtrafiken, så att den blir ett likvärdigt alternativ till bilåkandet. För
att kollektivtrafiken på både spår och väg skall bli attraktivare för fler. måste
den bli säkrare, snabbare och bekvämare. Den måste också vara billig.

För att öka framkomligheten för bussarna skall flera körfält reserveras för
kollektivtrafiken. För att öka tillgängligheten skall det finnas infartsparkeringar
vid pendeltågsstationerna och vid tunnelbanestationerna.

Slutsatsen blir att det kommer att bli nödvändigt att långsiktigt öka
investeringarna för både kollektivtrafiken och för vägnätet i Stockholms län.
Stockholms läns andel av de statliga investeringsmedlen för sådana ändamål
måste därför öka.

Regeringen anger i budgetpropositionen att man överväger ytterligare

finansieringskällor för det statliga vägnätet. Vägverket kommer därför att
utreda förutsättningarna för en avgiftsfinansiering av vägnätet.

Utredningar om regionala vägavgifter pågår. Om utredningarna visar att
miljöavgifter är nödvändiga för att komma tillrätta med de problem som
trafiken medför, måste sådana övervägas. För Stockholms län kan en
möjlighet vara att kräva SL:s månadsmärke för att få köra bil i delar av
Stockholms län. Miljöavgifterna skall inte ha formen av avgiftsbelagda vägar
eller biltullar. Inkomster från sådana miljöavgifter skall användas till
förbättringar av främst kollektivtrafiken.

Riksdagen bör medverka till att skapa förutsättningar för regionala
miljöavgifter.

Den långsiktiga lösningen på trafikens miljöstörningar i storstadsområdena
måste vara en förbättring av fordonen.

Ett mycket starkt och tydligt krav på ett industriellt utvecklingsarbete i
denna riktning måste därför ställas på bilindustrierna. Det räcker inte med de
krav som kommer att införas 1992 och 1994. För trafiken i storstäderna krävs
redan nu beslut om avgaskrav, som i praktiken eliminerar alla utsläpp.

Detta är ett utomordentligt långtgående krav, som, om det skall kunna
realiseras, fordrar beslut av riksdagen redan nu.

Redan på kort sikt måste vi vidta åtgärder som gör att vi kan minska de
miljöstörningar som kommer från dagens ökande trafik med bilar, bussar och
lastfordon. Högsta hastighet på motorvägarna måste kunna sänkas från 110
km/tim. Ytterligare tungt trafikerade vägsträckor bör få 70 km/tim. under
högtrafiktid. En sådan minskning av topphastigheterna medför endast
obetydliga restidsökningar i vår region med sina relativt korta avstånd i de
centrala delarna, men minskade avgasutsläpp, minskat buller och färre
olyckor.

För att motivera oss som bilförare att sänka hastigheten vid bilkörning
behövs stora informationsinsatser. Det är viktigt att informationen är positiv
och konkret, så att alla fördelar som följer av sänkta hastigheter redovisas.

Tjänstebilarna svarar för en betydande del av den ökade bilanvändningen i
Stockholms län. Den nya förmånsbeskattningen stimulerar genom sin
konstruktion ett ökat bilresande samtidigt som den inte tar hänsyn till
tjänstebilens avgasrening. Dieselbilar och äldre personbilar kan faktiskt få
ett lägre förmånsvärde än en katalytiskt renad bil. Även om beskattningen av
tjänstebil är föremål för överväganden i inkomstskatteutredningen finns det
enligt vår mening all anledning att redan nu ändra bestämmelserna så att de
får en mer miljömässig inriktning.

Den fortgående ökningen av antalet passagerare och flygrörelser över
regionen måste leda till striktare miljökrav för allt flyg.

Mark och vatten runt Arlanda flygplats visar tydliga tecken på miljöskador
av användningen av glykol och urea.

Berörda myndigheter bör åläggas att anordna fasta avisningsplatser,
liksom att genomföra en sanering av de kemikalier som finns i marken runt
Arlanda.

Det är också motiverat med miljövänligare transporter till och från
Arlanda. En järnvägsförbindelse till Arlanda via en inkoppling till SJ:s
stambanenät kan få betydelse för hela Mellansverige.

Mot. 1988/89

Jo810

5

Ökad hushållning för bättre miljö

De totala utsläppen i luften i Storstockholmsregionen måste reduceras.

Energiförsörjningen, industriella processer och avfallshanteringen måste
samordnas i former som svarar mot högt ställda krav på skydd av miljön. På
så sätt kan man minska antalet utsläppskällor och göra det möjligt för de
olika intressena att gå samman om bästa möjliga teknik.

Energianvändningen i regionen bör inriktas på ett ökat utnyttjande av
naturgas och lägsta möjliga användning av olja och kol, men också av
elektricitet, för att vi skall kunna avveckla kärnkraften. Vidare måste
producenter och konsumenter delta i en målmedveten hushållning med
energin.

Med en sådan inriktning når vi maximal miljöhänsyn, ökad energihushållning
och säkrare möjligheter att avveckla kärnkraften.

För storstadsområdena med sina stora förbrukningsvolymer och sina
begränsade områden för avfallsdeponering är en minskning av avfallsmängderna
nödvändig.

För att detta skall kunna ske måste tillverkarna av varor och emballage ta
ansvar för att utveckla förpackningar och övriga förbrukningsprodukter som
är miljövänliga, samt åläggas ett större ansvar för att återta emballage och
använda produkter.

Gröna områden - förbättra och bevara

I vår region finns en ständig konflikt mellan behoven att bevara grönområden
och att använda marken till annat; bostäder, arbetsplatser, vägar m.m.
Konflikten kan gälla enstaka ärenden men i storstadsregionerna är det lika
viktigt att se till helheten.

De möjligheter som finns att via naturvårdslagen och naturresurslagen
skydda viktiga grönområden bör tillvaratas.

För att kunna bevara så många grönområden som möjligt är det
nödvändigt att vi återanvänder tidigare exploaterad mark. Ett exempel på
återanvändning är när gamla hamnområden, industriområden, vägar och
militära områden kommer till användning som bostadsområden i stället för
att ligga oanvända.

Riksdagen bör uttala att statliga markområden, som ej oundgängligen
behövs för statliga ändamål, successivt försäljs till kommunerna för bostadsbyggande
eller för att bevaras som naturområden, om kommunerna så
önskar.

Fritidsboende, friluftsliv och naturtillgångar

Allt högre krav ställs på möjligheter till friluftsliv och fritidsboende i
storstadsregionen. Fritidsboendet har redan kommit att bli en viktig del i vår
livsmiljö och det är angeläget att vi inte får ökade sociala orättvisor på detta
område. Ett ökat fritidsboende kan också bidra till att hålla landskapet öppet
och vårdat.

Skärgården och Mälaren är en unik och värdefull del av Stockholms län.
Denna del av vår region består av tusentals öar omgivna av i stort sett ganska

Mot. 1988/89
J08IO

6

friskt och badbart vatten. Så många som möjligt bör få tillfälle att uppleva
skärgården och Mälaren och deras möjligheter till rekreation och naturupplevelser.
Samtidigt vill vi ha en levande skärgård med fast bosatt befolkning.

De ständigt ökande priserna på mark i dessa områden är ett problem i detta
sammanhang.

Det är därför viktigt att privatisering av värdefulla rekreationsområden
genom markförsäljning och byggande av fritidsstugor begränsas. Kommunerna
bör tvärtom kunna medverka till att strandområden där allmänheten i
dag är utestängd, åter kan bli tillgängliga för oss alla.

Riksdagen bör uttala att medel för bevarande av skärgårdslandskapet bör
säkerställas.

Mälarens vatten är av stor betydelse för Saltsjöns kvalitet. Avloppsvattnet
måste vara maximalt renat, med ständigt bättre och ekologiskt riktiga
reningsmetoder. Mälaren är också viktig av en annan orsak - från Mälaren
får Storstockholms innevånare sitt färskvatten. Vi måste garantera att
Mälarens vatten inte skadas, vare sig genom fartygshaverier eller genom t .ex.
påverkan av kemikaliehanteringen i jordbruket.

Riksdagen bör besluta att regeringen snarast ger riksdagen en samlad
redogörelse för åtgärder i detta syfte.

För skärgårdskommuner som bl.a. Norrtälje och Värmdö innebär det
ökade fritidsboendet risk för allvarliga konsekvenser för tillgång och kvalitet
på grundvattnet, såsom brist på färskvatten och saltvatteninträngning. Detta
skulle innebära äventyrad vattenförsörjning för generationer framåt.

Riksdagen bör besluta att regeringen vidtar åtgärder för att trygga den
framtida grundvattenförsörjningen, som t.ex. generell prövning för upptagande
av nya vattenområden i särskilt känsliga områden.

Miljöskyddsarbetet i Storstockholm bedrivs av såväl kommuner som
landsting och länsstyrelse. För att arbetet skall vara framgångsrikt krävs
möjligheter till effektiv kontroll av befintlig verksamhet, möjlighet till
förebyggande verksamhet, informationsinsatser, utbildning m.m. De resurser
som för närvarande finns för miljöskydds- och miljövårdsarbetet i
Storstockholmsregionen är inte tillräckliga för att arbetet skall kunna
bedrivas i tillfredsställande omfattning.

Riksdagen bör ställa tillräckliga resurser till länsstyrelsens förfogande så
att en god livsmiljö kan vara möjlig även i ett storstadsområde.

De miljöpolitiska åtgärder som bör vidtas är följande:

1. Stockholms läns andel av de statliga investeringsändamålen för kollektivtrafik
och vägnät ökas.

2. Förutsättningar för regionala miljöavgifter skapas.

3. Krav på bättre avgasrening - det industriella utvecklingsarbetet inom
bilindustrin måste intensifieras.

4. Att förmånsbeskattningen av tjänstebilar ändras så att bilar med
dieselmotor eller icke katalytiskt avgasrenad bensinmotor får ett avsevärt
högre förmånsvärde.

5. Berörda myndigheter får i uppdrag att anordna fasta avisningsplatser på
Arlanda.

6. Berörda myndigheter får i uppdrag att genomföra en marksanering runt
Arlanda.

Mot.

Jo810

7. Åtgärder för att minska avfallsmängderna.

8. Statens markområden, som inte behövs förstatliga ändamål, försäljs till
kommunerna för i första hand bostadsbyggande.

9. Medel anvisas för bevarande av skärgårdslandskapet.

10. Behovet av en samlad redogörelse för åtgärder för Mälarens vatten.

11. Åtgärder för att trygga den framtida grundvattenförsörjningen.

12. Tillräckliga resurser ställs till länsstyrelsens förfogande för miljöskydds-
och miljövårdsarbetet i Stockholms län.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av miljöpolitiska åtgärder i Stockholms
län.

Stockholm den 24 januari 1989
Sylvia Pettersson (s)

Christina Pettersson (s) Åke Wictorsson (s)

Ines Husmann (s) Anita Johansson (s)

Mot. 1988/89

Jo810

8