Motion till riksdagen
1988/89:Jo808

av Kjell Nordström m.fl. (s)

Ökat kommunalt ansvar för naturvården

Mot.

1988/89

Jo808-813

Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Detta slås fast i
inledningen till naturvårdslagen. När det gäller tillämpningen av lagen har
dock staten huvudansvaret. Endast när det gäller åtgärder mot nedskräpning
har en decentralisering skett till kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder
och i fråga om tillstånd till skyltar som avvisar allmänheten från visst
område har en decentralisering skett till byggnadsnämnderna. Länsstyrelsen
kan härutöver delegera beslut till kommun beträffande inrättande av
naturreservat och naturvårdsområden, undantag från strandskydd, s.k.
stängselgenombrott samt tillsyn av täktverksamhet.

Genom de ändringar i miljöskyddslagen, som träder i kraft den 1 juli 1989,
har en fördelning gjorts av ansvaret för miljön mellan stat och kommun
genom att vissa frågor decentraliserats till kommunerna.

Enligt vår mening bör man nu göra samma sak med naturvården. De
politiska partierna ägnar numera natur- och miljövården ett växande intresse
på den lokala nivån. I Skaraborg har t.ex. socialdemokraterna i samtliga
kommuner ett lokalt miljöprogram. Kommunerna är sannolikt väl rustade
att ta det ökade ansvar som vi förordar. Detta ligger också väl i linje med en
allmän strävan att decentralisera besluten så nära som möjligt de människor
som berörs. Härigenom ges också länsstyrelsen ökat utrymme att ägna sig
mer åt för regionen angelägna miljöfrågor.

En lämplig utgångspunkt för ansvarsfördelningen mellan stat och kommun
bör enligt vår mening vara naturresurslagens bestämmelser. Inom områden
av riksintresse för naturvård och friluftsliv bör huvudansvaret för naturvården
åvila staten medan ansvaret i övrigt bör åvila kommunerna.

En sådan fördelning kan innebära att kommunerna bl.a. får ansvaret för
såväl prövning som tillsyn av täktverksamhet, markavvattning, vilthägn och
skyltar liksom att vara samrådspart beträffande samråd enligt 20 § naturvårdslagen
samt meddela undantag inom strandskyddsområden. Allt inom
sådana delar av kommunerna som inte är av riksintresse för naturvård
och/eller friluftsliv.

I likhet med vad som gäller inom annan lagstiftning på miljö- och
hälsovårdsområdet bör av naturvårdslagen framgå att staten/länsstyrelsen
har ett övergripande tillsynsansvar beträffande naturvården i länet t.ex. vad
gäller långsiktig användning av naturresurser, ekologisk uppföljning och
kontroll av förändringar i naturmiljön med möjlighet att ingripa aktivt vid
behov.

Den nu gällande naturvårdslagen är föremål för en översyn. Vi finner det 1

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrJo808-813

därför lämpligt att riksdagen uttalar sig för att den pågående utredningen
genom tilläggsdirektiv från regeringen även får i uppdrag att lämna förslag till
decentralisering och fördelning av ansvaret för naturvården mellan stat och
kommun.

I detta sammanhang bör också frågan aktualiseras om en särskild
tillsynsavgift för täktverksamhet. För närvarande uttas en täktavgift. Denna
avgift, som tillfaller staten, är närmast att anse som en avgift för rättigheten
att exploatera en icke förnyelsebar naturtillgång. Täktavgiften bör kompletteras
med en tillsynsavgift för täktverksamhet, som kan tas ut av såväl statlig
som kommunal myndighet.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökat kommunalt ansvar för naturvården genom
ändring av naturvårdslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillsynsavgift för täktverksamhet.

Stockholm den 25 januari 1989

Kjell Nordström (s)

Sven-Gösta Signell (s) Birgitta Johansson (s)

Anders Nilsson (s)

Mot. 1988/89
J08O8

2