Motion till riksdagen
1988/89:Jo803

av Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) Mot

Havsmiljön i Skagerrak och Kattegatt, m.m. 1988/89

Jo803-807

Den aktuella miljösituationen i hela Nordsjön och framför allt i Skagerrak
och Kattegatt är mycket allvarlig. Döda havsbottnar, giftiga algblomningar,
övergödning och syrebrist är exempel på denna situation. Under hösten 1988
har viktiga delar av Kattegatt drabbats av akut syrebrist. Konsekvenserna för
fisket har varit stora. Bottenlevande fisk som t.ex. torsk, rödspätta och
vitling har antingen dött eller flytt från området. Havskräftan har med all
sannolikhet dött i de aktuella områdena.

Miljöproblemen i Västerhavet är inte nya, utan har uppträtt under flera år.
Efterhand förvärras situationen och regeringen tycks inte inse allvaret,
eftersom inga kraftfulla åtgärder vidtas.

Internationellt problem

Haven har länge betraktats som gigantiska soptippar. Inte minst gäller detta
Nordsjön.

Föroreningarna i Nordsjön kommer från många olika håll. Föroreningar
från Östersjön förs norrut med strömmarna och de kraftigt förorenade
floderna Elbe och Rehn i Västtyskland är andra föroreningskällor. Därtill
kommer oljespill och andra utsläpp från oljefälten i Nordsjön. Tungmetaller
och kemikalier släpps ut i stora mänger från industrier i bl.a. England.
Radioaktiva utsläpp från den stora nukleära anläggningen Sellafield vid
Irländska sjön har lett till att forskare kunnat påvisa förhöjda radioaktiva
värden i både vatten och fisk utanför den svenska västkusten. Till detta
kommer urlakning av kväve från jordbruksmarken. Luftföroreningarna
påverkar också havet. I vissa områden kommer så mycket som 25 % av
föroreningarna via luften. Här är det främst biltrafiken som svarar för de
största utsläppen.

Under 1985 hamnade 2 860 000 ton industriavfall i Nordsjön, varav
1 900 000 ton var syror av olika slag, 1 700 000 ton annat flytande avfall och
260 000 ton luftföroreningar. Av detta industriavfall kom ca 50 % från
England och 34 % från Västtyskland. Till detta kommer 5 milj. ton rötslam
och 116 000 ton olja.

Som dessa fakta visar är det nödvändigt med samordnade internationella
åtgärder för att man skall kunna lösa problemen.

För närvarande finns det tre olika kommissioner som arbetar var för sig
mot utsläpp till lands och till sjöss och mot dumpning. Det behövs en bättre
samordning av de insatser som görs, liksom av de ytterligare insatser som

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. NrJo803-807

behöver göras. Därför bör en Nordsjökommission inrättas, liknande den
kommission som finns för Östersjön, där samtliga berörda nationer deltar.

Riksdagsmajoriteten har vid tidigare tillfällen tillstyrkt sådana krav, trots
ihärdigt motstånd från socialdemokraterna. Men såvitt oss är bekant har
regeringen ännu inte tagit några sådana initiativ. Det finns därför anledning
för riksdagen att återigen besluta uppdra åt regeringen att ta initiativ för
bildande av en Nordsjökommission, och att detta måste ske med största
skyndsamhet.

Beträffande de radioaktiva utsläppen från Sellafield är dessa av så allvarlig
art att Sverige bör kräva av England att anläggningen omedelbart stängs och
att ett saneringsarbete inleds.

De svensk-norska gränsvattnen

Vattenkvaliteten i norra Bohusläns kustområde försämras drastiskt. Detta är
till stor del beroende på utsläpp från norska sidan.

Aven om betydande förbättringar har kunnat konstateras i Idefjorden
genom det åtgärdsprogram som sattes in i mitten av 1970-talet, är situationen
nu återigen alarmerande. Fortsatta åtgärder är därför nödvändiga.

Den största föroreningskällan är dock Glömma, som är Norges längsta och
mest vattenförande älv. Glömma kan liknas vid en jättelik kloak. Träförädlingsindustri,
kemisk industri, livsmedelsindustri och andra verksamheter
svarar för stora utsläpp av tungmetaller, syror, oljor, organiskt material och
närsalter. Till detta kommer kloakutsläpp frrån tiotusentals människor som
går i stort sett orenat ut i älven. Undersökningar av "Norsk Institutt for
vannforskning” har klarlagt att ett ca 30 kvadratkilometer stort område i och
utanför Glömmas mynning är starkt förorenat, och ett ännu större område är
klart påverkat.

Sverige måste agera mycket kraftfullt för att få Norge att vidta kraftfulla
och snabba åtgärder för att minska utsläppen i de svensk/norska gränsvattnen.

Nordisk handlingsplan

Den handlingsplan som de nordiska miljöministrarna kunnat enas om är
klart otillräcklig. Sverige bör därför ta initiativ till en utvecklad och mer
långtgående nordisk handlingsplan för att begränsa utsläppen av miljöskadliga
ämnen.

I samband med den s.k. Nordiska handlingsplanen för ekonomisk
utveckling och full sysselsättning inrättades en särskild låneordning i
nordiska investeringsbanken, främst avsedd för investeringar i vägar och
järnvägar. Vi anser att denna låneordning även bör kunna utnyttjas för
viktiga miljöinvesteringar. Ett lämpligt område är i så fall det för Sverige,
Norge och Danmark gemensamma vattenområdet Skagerrak-Kattegatt.

Ansvaret för föroreningarna är olika fördelat mellan de berörda länderna.
När det gäller de direkta utsläppen i havet kan dessa lätt hänföras till
respektive nation. Däremot är effekterna av förbränning av fossila bränslen,
utlakning av näringsämnen och tungmetaller och utsläpp från trafiken många
gånger sådana att de inte direkt kan härledas till företag eller nation.

Mot. 1988/89

Jo803

2

Kostnaderna för reningsanläggningar skall naturligtvis bekostas av respektive
förorenare. Men det finns även motiv för gemensamma ekonomiska
åtaganden. Dit hör tillräckliga resurser för att kunna genomföra ett effektivt
forskningsprogram, upprättande av målsättning för miljöåtgärderna, program
för reningsanläggningar och restriktion för näringsverksamhet.

Vi vill därför föreslå att Sverige tar initiativ till ett utökat och långtgående
gemensamt program för förbättring av vattenkvaliteten i Skagerrak-Kattegat.
Det är viktigt att ett sådant program får erforderliga resurser så att
underlag för beslut kan tas fram på kort tid samt att det därefter finns
finansieringsmöjligheter för nödvändiga investeringar och andra åtgärder.
Vi föreslår därför att den speciella låneordningen i nordiska investeringsbanken
utnyttjas för detta ändamål.

Naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar

Regeringen tillsatte i augusti 1986 en aktionsgrupp mot havsföroreningar som
redovisade en aktionsplan i maj 1987. I denna aktionsplan lämnas många
viktiga förslag till åtgärder. Det är av största vikt att förverkligandet av
aktionsplanen genomförs med största skyndsamhet.

I aktionsplanen anförs bl.a.: ”En åtgärdsstrategi måste därför utgå från att
alla stabila organiska ämnen, som tillverkas av människan och som släpps ut i
miljön, kan ge upphov till miljöproblem under förutsättning att de är
tillräckligt motståndskraftiga mot naturens nedbrytningsmekanismer. Det
motsatta synsättet - att även stabila organiska ämnen skall anses utgöra en
miljörisk först sedan det bevisats - medför att många kommande miljöproblem
hinner utvecklas allt för långt innan de upptäcks. Detta leder i sin tur till
att miljöskyddsarbetet även i framtiden kommer att vara återställande i
stället för förebyggande.”

Detta är ett synsätt som vi delar till fullo och som bör prägla miljöarbetet.

I den nämnda planen nämns inledningsvis ett antal intressenter som har
anspråk på havet. Av dessa är fisket och havsbruket de enda som utnyttjar
havets biologiska produktion. Att även fortsättningsvis kunna bruka havet
som en mycket viktig producent för viktiga livsmedel och för den rekreation
som fritidsfisket utgör, borde därför vara det viktigaste motivet för renare
hav. Människan som ”toppkonsument” i näringskedjan är i en riskposition i
fråga om många av de föroreningar som tillförs havsmiljön.

Det bör därför i det fortsatta arbetet, mer än vad som är fallet i
aktionsplanen, knytas an till föroreningarnas direkta betydelse för inverkan
på fisk och skaldjur.

I aktionsplanen framhålls också allvaret i fråga om de persistenta ämnena.
När det gäller åtgärder mot dessa beständiga ämnen anlägger man emellerid
ett alltför långt tidsperspektiv. Sett till det relativt snabba program som
föreslås i fråga om åtgärder mot övergödning framstår åtgärderna mot
utsläpp av stabila ämnen som oacceptabelt långsamma. Snabbare åtgärder
bör därför vidtas.

Mot. 1988/89

Jo803

3

Havsmiljöforskning

Vår kunskap när det gäller havsmiljön och olika orsakssamband som
påverkar densamma är bristfällig.

Det gångna årets drastiska men till delar väntade händelser som algblomning
och säldöd har på ett klart sätt accentuerat vår bristfälliga beredskap att
hantera och utnyttja i viss mån förutsägbara miljöhändelser. Forskarna har
sedan tidiga 70-talet påtalat detta och ideligen äskat medel men med ringa
framgång.

Efter olika regeringsföreträdares uttalanden, bl.a. miljöministerns, under
valrörelsen var förhoppningarna stora att nu äntligen skulle havsmiljöforskningen
tilldelas erforderliga resurser. Besvikelsen blev därför mycket stor
när budgeten presenterades och anslaget till åtgärder mot havsmiljön räknats
upp med endast 1,5 milj. kr.

Detta är som ett slag i ansiktet på många forskare och andra miljöengagerade
människor, som lägger ned ett fantastiskt arbete, till stor del ideellt.
Behovet av en ökad svensk havsmiljöforskning är både stort och väldokumenterat
och en prioritering av forskningsinsatser till detta område är därför
nödvändig.

Regeringens och riksdagens satsning på algblomning och säldöd förra året
skedde med tyngdpunkt på miljökontrollen och var en kortsiktig lösning, där
det dock glömdes att laboratorieaktiviteter också förutsätter lokaler.

Den påbörjade förstärkningen av forskartjänsterna kan till fullo utnyttjas
och bli effektiv först när lokalfrågan löses hos de institut vars fältstationer
kräver upprustning, nämligen Göteborg (Kristineberg) och Stockholm
(Askö).

Kristinebergs marinbiologiska station (KMBS) saknar främst laboratorielokaler
för experimentell verksamhet men även instrument- och kontorsutrymmen.
I samband med samverkan mellan Göteborgs universitet och
Vetenskapsakademien om utnyttjande av KMBS som fältstation för det
marina baslaboratoriet ökar kravet på utökade laboratorielokaler kraftigt
med ökad personal och flera forsknings- och undersökningsprojekt. I ett
första skede beräknas kostnaderna för en tillbyggnad till 12 milj. kr.

Askölaboratoriets fältstation på Askö saknar i första hand möjligheter till
långtidsexperiment med algsamhällen och fiskpopulationer under kontrollerade
betingelser. Ett professionellt akvariesystem har inte kunnat erhållas i
brist på medel. Delar av lokalerna hotas att dömas ut. Detaljerade planer på
en ersättningsbyggnad existerar sedan flera år men vilar på grund av brist på
medel. Tillbyggnadskostnaderna är uppskattade till 6 milj. kr.

Dessa båda projekt ingår i UHÄ:s förslag till organisation av marina
institut under etapp 1. Om inte dessa förslag kan realiseras innebär det dels
en försening av uppbyggnaden med minst ett år i ett läge då det är av största
vikt att verksamheten snabbt kan börja fungera tillfredsställande, dels att
nödvändiga laboratoriestudier av kustområdenas näringsbalans och biologiska
dynamik ej kan utföras.

Riksdagen bör därför anslå medel till dessa båda objekt.

Mot. 1988/89

Jo803

4

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående svenskt initiativ för bildande av en
Nordsjökommission,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående stängning av upparbetningsanläggningen
Sellafield i England,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående miljösituationen i de svensk/norska
gränsvattnen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett svenskt initiativ till ett gemensamt nordiskt
program för miljöförbättringar i Skagerrak-Kattegatt och att för detta
ändamål utnyttja den speciella låneordningen i nordiska investeringsbanken,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående prioritering av svensk
havsmiljöforskning,1]

[att riksdagen anslår ytterligare 18 milj. kr till UHÄ, utöver
regeringens förslag för till- och utbyggnad av Kristinebergs marinbiologiska
station och Askölaboratoriet.1]

Stockholm den 23 januari 1989

Elving Andersson (c) Rune Thorén (c)

Mot. 1988/89

Jo803

1 1988/89:Ub624