Motion till riksdagen
1988/89:Jo794

av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s) Mot

Skärpning av miljöskyddslagen 1988/89

Jo794-795

Ett av skälen till att effekterna av miljöföroreningarna nu tilltar är att
motståndskraften mot olika föroreningar i vissa fall är på väg att bli
förbrukad. Vi har enligt min mening nått en punkt där vi på ett helt annat sätt
än tidigare är skyldiga att ta reda på vilka långsiktiga effekter på miljön som
kan förväntas och att anpassa våra beslut på ett sådant sätt att vi får goda
säkerhetsmarginaler. Hänsynen till miljön framstår därför som en allt
viktigare faktor vid olika typer av beslut.Den måste därför genomsyra alla
samhällssektorer. Olika verksamheter måste rymmas inom gränsen för vad
människan och naturen tål.

Dessa uppfordrande och tungt vägande formuleringar återfinns i prop.
1987/88:85 - MILJÖPOLITIKEN INFÖR 1990-TALET. Propositionen
innehåller flera konkreta förslag till åtgärder för att förebygga och begränsa
föroreningar till luft, mark och vatten. Men om den ambitiösa målsättningen
att det är vad människan och naturen tål som skall vara grunden för vilka
utsläpp som skall tillåtas från olika typer av verksamheter, måste tillåtlighetsreglerna
i ML skärpas. Den avvägning som vid meddelande av tillstånd idag i
huvudsak görs mellan enskilda företagsekonomiska och samhällsekonomiska
intressen måste i högre grad ske mellan skador på människor å ena sidan
och kostnader för att eliminera eller reducera utsläppen å den andra. Därför
måste nämnda regler ges den utformningen att det klart framgår att människa
och miljö sätts före ekonomi och vad som är tekniskt möjligt.

USA kan i just detta avseende tjäna som en förebild. Av National
Environmental Policy Act och Clean Air Act framgår t.ex. att kvalitetsnormer
kombineras med bästa teknik, d.v.s. stor hänsyn tas till vad miljön tål.
Undantagstillstånd kan införas om kraven inte uppfylles. Myndigheterna i
området blir då ålagda att göra upp en plan för hur man tänkt sig
kvalitetsnormerna. Målen sätts mycket högt - t.ex. för kväve- och fosforutsläpp.
Ofta tvingas man gå långt under vad tekniken egentligen medger. Ny
miljövänligare teknik pressas ofta fram på kortare tid under detta tryck. Om
så emellertid inte är möjligt måste produktionen anpassas till vad naturen
tål.

Med stöd av 8 a § ML kan regeringen förklara visst område som
miljöskyddsområde, vilket innebär att generella föreskrifter kan utfärdas till
skydd mot luft- och vattenföroreningar och annan miljöfarlig verksamhet. I
detta sammanhang har bl.a. västra Skåne uppmärksammats och en särskild
miljödelegation tillsatts med uppgift att ta fram ett åtgärdsprogram för en
bättre miljö i området.

Skall ovannämnda långtgående målsättning kunna uppnås torde det inte

1 Riksdagen 1988/89.3sami. NrJo794-795

vara tillräckligt att förklara västra Skåne eller Malmöhus län som miljöskyddsområde.
Härutöver krävs en lagändring som innebär att kvalitetsnormer
införs i 6 § ML för att närmare precisera begreppet olägenhet av
väsentlig betydelse. Utsläppsnivåer utöver de halter som naturen tål av t ex
kväve-, fosfor-, svavel- och syranedfall bör sättas som gränsvärden. Motsvarande
värden bör tas fram för halter som accepteras i havsmiljö för t ex
syrehalt, kväve, fosfor, olika metaller och organiska stabila föreningar.

Nuvarande bestämmelser om miljöskyddsområden medför inte ändring i
tidigare meddelade tillstånd och medger heller inte att strängare krav kan
ställas på olika verksamheter i regionen än vad som gäller i landet i övrigt. Ett
tillägg till 6 § ML är därför en förutsättning för effektiva åtgärder mot
föroreningarna i t. ex. Malmöhus län.

Bestämmelserna i 5 § ML innebär nämligen att strängare krav inte får
ställas än vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt för ett normalföretag i
branschen att klara av. Dessa regler gäller fortfarande även för områden som
förklarats som miljöskyddsområden. Det innebär att strängare krav inte kan
ställas på företagen i området än i andra områden.

Införes däremot bestämmelser i 6 § ML innebärande att det råder
olägenhet av väsentlig betydelse i ett område där vissa kvalitetsnormer
överskrids kan strängare krav ställas än vad 5 § anger.

En sådan bestämmelse får innebörden att det i området råder ett
undantagstillstånd i miljöhänseende, vilket medför totalstopp för nya utsläpp
av de föroreningar för vilka kvalitetsnormerna överskrids. Den innebär
också att långtgående reningskrav och produktionsbegränsningar kan införas
för befintliga verksamheter tills kvalitetsnormen har uppnåtts och undantagstillståndet
således upphört.

Man skulle t.ex. kunna fastslå att kvalitetsnormen för kvävenedfall inte får
överskrida de nivåer där långsiktiga effekter på naturen börjar inträda (10 kg
kväve/ha och år). I områden där nedfallet överskrider 10 kg kväve/ha och år
råder olägenhet av väsentlig betydelse i detta hänseende. Det innebär att
strängare krav kan ställas än vad 5 § anger i fråga om utsläpp som påverkar
kvävenedfallet så länge målet mindre än 10 kg kväve/ha och år inte uppnåtts.
Nedfallet i Skåne är nu uppemot 30 kg kväve/ha och år. Motsvarande
miljökvalitetsnormer kan ställas upp för havsmiljön avseende kväve, fosfor,
syre, kvicksilver i fisk osv.

Regionala och lokala myndigheter bör i detta sammanhang åläggas att
mera målmedvetet och planmässigt redovisa miljösituationen i regionen. En
sådan redovisning bör omfatta:

1. Kvaliteten på miljön - utsläppsnivåer

2. Utsläppskällor

3. Mål för att nedbringa utsläppen, t.ex. ”för att uppnå bättre kvalitet
måste utsläppen nedbringas med X ton kväve till 1992”.

Regionala och lokala myndigheter får alltså i en konkret plan tala om hur
mycket utsläppen av olika förorenande ämnen skall minska i resp. region
inom viss tid.

En granskning av M-länsgruppens i och för sig mycket ambitiösa och
detaljerade förslagskatalog ger också vid handen att många av förslagen inte
går att genomföra utan ändrad lagstiftning. Så t.ex. torde speciallagstiftning
för jordbruk och biltrafik bli nödvändig.

Mot. 1988/89
Jo794

2

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande ändringar i miljöskyddslagen.

Stockholm den 24 januari 1989

Mot.

Jo794

Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Söres tedi (s)