Motion till riksdagen

1988/89:Jo793

av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
Miljöskyddet i Skåne

”Man är väl för gammal. Man har tappat lusten.

Det är inget kul att va hav. Det värker och molar vid Östersjökusten.
Snart rinner man ner i sin grav. Snart spiller man sorgset sin sista långa.
Snart ångar man upp i sin sista ånga. Sen kan dom ta bil från Skanör till
Tonga.

Vid vägkanten ligger en tvåmastad brigg
från de framfarna dar då var piggvar var pigg.”

Orden formulerades av den framsynte och vidsynte men tyvärr alltför tidigt
bortgångne Tage Danielsson i Färskvattentankar - Havets sång redan i
mitten av 70-talet.

Miljöföroreningarna har därefter blivit ännu mera påtagliga. De syrefria
bottnarna breder ut sig över allt större områden. Syrebristen har t.ex.
medfört att närmare hälften av den egentliga Östersjöns botten, dvs. nästan
100 000 kvadratkilometer, kan betecknas som något av en biologisk öken.
Missbildningar och fortplantningsstörningar hos fisk visar en kraftigt ökad
frekvens. Förändringar i planktonsammansättningen, som är basen i den
marina näringskedjan, liksom minskningar av antalet sjöfåglar i områden
både i och kring Nordsjön och Västerhavet är andra tydliga tecken på att den
marina miljön är utsatt för allvarliga och djupgående ekologiska störningar.
Havskräftan är så gott som utrotad på djupbottnarna från Kullen i söder till
Glommens fiskeläge i Halland i norr. Höstens dryga tre månader långa
syrebrist är den värsta som drabbat Kattegatt.

Förra sommarens dråpslag mot knubbsälsbeståndet och massförekomsten
av alger med åtföljande skador på växt- och djurlivet i våra angränsande
havsområden är ytterligare varningssignaler, som pekar på att hela ekosystemet
befinner sig i kraftig obalans.

Undersökningar under senare år visar på en akut syrebrist också i delar av
Öresunds och Skäldervikens bottenområden. I Öresund breder ett ökenliknande
landskap ut sig. Delar av sundets botten täcks av väldiga gipsberg, som
bitvis höjt bottennivån upp till ett tiotal meter. Även tungmetaller och
organiska miljögifter har uppmätts i bottensedimenten.

Kunskaperna om orsakssambanden är i och för sig begränsade men ändå
tillräckliga för att skapa underlag för vissa konkreta åtgärder. Sålunda är det
känt att massaindustrins klorutsläpp orsakar missbildningar och fortplantningsstörningar
hos fisk. Gifter som PCB, DDT, Toxafen, Lindan och andra

klorerade organiska föreningar koncentreras i livet i havet och hämmar
tillväxt, utveckling och immunförsvar. Närsaltsutsläppen från jordbruket
leder till övergödning och ökande syreförbrukning i havet. Trafikavgaserna
är ytterligare en mycket påtaglig föroreningskälla.

Regeringen har vidtagit en rad viktiga åtgärder för att komma till rätta med
miljöstörningarna. Hit hör bl.a. de aktiva insatserna på det internationella
planet, det särskilda åtgärdsprogrammet för Laholmsbukten, ökad satsning
på miljövårdsforskning och särskilda program för miljökvalitetsövervakning.
Med stöd av paragraf 8 a i Miljöskyddslagen (ML) kan regeringen
utfärda generella föreskrifter till skydd för särskilt föroreningskänsliga
vattenområden. Efter riksdagsbeslut i juni 1988 utvidgas lagen så att
regeringen kan förklara ett visst område som Miljöskyddsområde. Bestämmelsen
ger utöver vad som förut gällt också möjligheter att skydda miljön
mot luftförorenande och annan miljöfarlig verksamhet. Som exempel på
områden som bör uppmärksammas anges i reg. prop. 1987/88:85 västra Skåne
med bl.a. Skälderviken och Öresund.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har upprättat ett miljövårdsprogram med
särskild aktionsplan för Malmöhus län och regeringen har tillsatt en särskild
miljödelegation för västra Skåne med uppgift att ta fram ett konkret
åtgärdsprogram mot de allt mera besvärande belastningarna på miljön i detta
område. Även länsstyrelsen i Kristianstads län har tidigare upprättat
miljövårdsprogram.

Upprättandet av aktionsplaner och tillsättandet av miljödelegationer kan i
och för sig vara viktiga instrument i kampen för att rädda den utarmade
Skånemiljön. Situationen är emellertid på många områden så akut att
konkreta och resoluta miljöskyddsåtgärder måste sättas in med omgående
verkan.

Det är av väsentlig betydelse att västra Skåne snarast möjligt formellt
förklaras som Miljöskyddsområde enl. 8 a § ML och att 6§ kompletteras med
kvalitetsnormer som preciserar begreppet olägenhet av väsentlig betydelse.

Vidare måste kraven på fosfor- och kväveutsläppen i Östersjön och
Västerhavet skärpas i enlighet med förslag i SNV:s skrivelse till regeringen
88-12-22. Detta innebär bl.a. att utsläppen av fosfor från de mindre
kommunala reningsverk som ligger 2-3 mil från kusterna måste renas till
90%. För de större reningsverken, som tar emot avloppet från mer än 50 000
människor erfordras en minst 95-procentig rening. Vad gäller kvävet krävs
en 50% rening vid samtliga kustbaserade reningsverk. Miljökraven på
jordbruket måste också bli betydligt strängare. Minst åtta månaders lagringskapacitet
måste krävas av de lantbrukare som har minst tio djurenheter i
intensiva jordbruksområden med avrinning till Östersjön och Västerhavet.
Tidigare av riksdagen beslutade regler för spridning av stallgödsel och
införande av fånggrödor måste tidigareläggas. Dessutom är det nödvändigt
att skärpa kraven på alla enskilda avloppsanläggningar så att dessa får
effektivare rening än enbart slamavskiljning.

Industrin måste åläggas nya och hårdare restriktioner både vad gäller
kvalitetsnormer och kontrollen av att miljölagarna efterföljs. Stor restriktivitet
måste iattagas vad gäller såväl industri- som energianläggningar baserade
på fossila bränslen som olja och kol.

Mot. 1988/89

Jo793

14

Betydligt mer än hittills måste göras för att begränsa biltrafikens utsläpp av
kväveoxider. Regionala hastighetsbegränsningar torde vara ofrånkomliga. I
anslutning till prop. 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 90-talet gavs länsstyrelserna
vissa ökade möjligheter att ta hänsyn till buller- och luftföroreningseffekter
vid fastställande av hastighetsbegränsningar på en vägsträcka. Det
borde vara möjligt att i sådana regioner generellt sänka hastigheterna på
vägarna från 110 km/tim. till 100 km/tim. resp. från 90 km/tim. till 80 km/tim.
Berörda länsstyrelser föreslås få möjligheter att utfärda sådana generella
hastighetsbegränsningar inom vissa större områden eller regioner.

Sverige har en unik kunskapsbas när det gäller den marina miljön. I
aktionsplanen mot havsföroreningar konstateras att Hanöbukten, Öresund,
Skälderviken och Laholmsbukten tillhörde mest hotade kustavsnitten. Den
övervägande delen av marinbiologisk forskning och undersökningsverksamhet
i dessa områden har under lång tid utgått från Lunds universitet, där det
bl.a.finns ett betydande mått av ekologisk kompetens. I prop. 1988/89:100,
bil. 10, sid. 280 anför utbildningsministern att Lunds universitets anhållan om
ett anslag på två miljoner kronor årligen för marinekologisk forskning bör
vägas in i de bedömningar som görs i samband med förberedelserna för 1990
års proposition om forskning. Det är oerhört angeläget att så sker. Genom att
sammanföra den ekologiska forskningen till en sammanhållen institution,
under en gemensam ledning, har ett organisatoriskt underlag skapats för att
ge den ekologiska, och därmed även den miljövårdsinriktade, forskningen en
unik möjlighet till samarbete över traditionella ämnesgränser. Detta medför
möjligheter för gemensamt utnyttjande av tung och dyrbar utrustning samt
inte minst en kvalitetsmässigt bredare grund- och forskarutbildning. En
förutsättning för att de fulla effekterna av ekologiska institutionens tillkomst
skall kunna tas tillvara och utvecklas är att alla forskare och arbetsgrupper
vistas under samma tak - dvs. under taket på ett nytt Ekologihus.
Planeringen för ett sådant hus har pågått i ett par års tid. Ärendet är
färdigberett och ett förslag har överlämnats till regeringen från byggnadsstyrelsen.
Vi vill understryka vikten av att denna investering behandlas med hög
prioritet från regeringens sida.

Även i ett vidare perspektiv är det av största betydelse att forskningsresurserna
på havsmiljöområdet knyts samman på ett effektivare sätt inom Lunds
universitet. Förslag som utarbetats inom universitetets teknologiska institution
och tidigare översänts till regeringen förtjänar här också att omnämnas.
Bl.a. har forskare gjort betydelsefulla rön vid provtagning av bottenslammet
i Öresund. Dessa undersökningar leder fram till slutsatsen att kontrollen av
vattenmiljön måste förstärkas dels genom fler fasta mätstationer och dels
genom flera provtagningar med särskild tyngdpunkt på bottensedimenten.
En inventering av samtliga utsläpp som går ut i nämnda havsområden utanför
reningsverken bör också ges hög prioritet.

Mot. 1988/89

Jo793

15

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av miljöskyddsåtgärder i västra Skåne.

Stockholm den 24 januari 1989

Bengt Silfverstrand (s)

Maja Bäckström (s) Jan Andersson (s)

Birthe Sörestedt (s) Bo Nilsson (s)

Ingegerd Wärnersson (s)

Mot. 1988/89

Jo793

gotab 16866. Stockholm 1989