Motion till riksdagen
1988/89:Jo787

av Sigrid Bolkéus m.fl. (s)
Miljöfrågor i Gävleborgs län

I anslutning till en tidigare använd metod för tillverkning av klor och alkali
för cellulosaindustrin släpptes under åren 1930 — 1980 drygt 200 ton kvicksilver
ut i miljön i Gävleborgs län och dess närhet. Kvicksilvret spreds med
vindarna och upplagrades i marken varifrån det lakades ut i sjöar och vattendrag
för att slutligen anrikas i biologiskt material. I Gävleborgs län är
idag 40 sjöar svartlistade av livsmedelsverket p.g.a. att halten kvicksilver i
gädda överstiger 1 mg/kg. Enligt beräkningar gjorda inom forskningsprojektet
”Kalkning — kvicksilver — cesium” borde 300—600 sjöar i länet
vara svartlistade idag. Ungefär var tredje sjö, d.v.s. 1 000 sjöar, bedöms ha
kvicksilverhalter som överstiger 0,5 mg/kg gädda, d.v.s. det gränsvärde som
rekommenderas av världshälsoorganisationen (WHO). Idag är endast ca
10% av länets sjöar undersökta vad gäller kvicksilvret i fisk. Det i marken
upplagrade kvicksilvret är tillräckligt för att ”förse” sjöarna med kvicksilver
i 100-tals år framöver. Utlakningen av kvicksilver har visat sig öka med
försurningen, vilket innebär att än fler sjöar kan komma att behöva svartlistas
om försurningen tillåts fortsätta.

Stora delar av Gävleborgs län är liksom Norrlands inland i övrigt starkt
utsatta för försurning bl.a. i snösmältningsperioderna. Vid dessa s.k. surstötar
riskeras bl.a. fisksamhället att slås ut. Det är fråga om stora ytor som är
glest befolkade. Fast kommunerna i länet engagerat sig mycket starkt i
kalkningsverksamheten har de därför svårt att inom den ordinarie statsbidragsverksamheten
stå som huvudman för den omfattande kalkningsverksamhet
som skulle behövas för att mycket stora skador skall undvikas. Detta
har motiverat förslag om en särskild satsning för åtgärder mot försurning
i Norrlands inland. I årets budgetproposition tas inte ställning till detta
förslag. Däremot förutsätts att ytterligare inventeringar och undersökningar
görs i denna fråga. Samtidigt föreslås en uppräkning av anslaget mot
försurning med endast 1,2%. Detta medför att i stor sett endast omkalkningar
av redan kalkade vattendrag kan genomföras och att utrymmet för de
inventeringar som behövs riskerar att bli för litet.

Tjernobyl-katastrofen våren 1986 innebar sten på en redan tung börda i
både Gävleborgs och Västernorrlands län. Cesiumnedfallet innebar för länets
del bl.a. att cesiumhalterna i dess östra del är så höga att fisken i de ca
1 000 sjöarna inom denna länshalva har halter som överstiger 1 500 Bg/kg.
Denna gräns har satts av livsmedelsverket för att förhindra hälsorisker hos
konsumenterna. De undersökningar som gjorts för att följa utvecklingen i
cesiumdrabbade sjöar visar inte några tendenser till nedgång av cesiumhalten
i fisk. De höga cesiumhalterna i fisk bedöms kvarstå i flera tiotals år.

Efter cesiumnedfallet har intresset för fiske sjunkit kraftigt i de delar av Mot. 1988/89

länet som berördes av cesiumnedfallet. Fiskevårdsområdesföreningarna Jo787

har planterat ut 30 000 märkta öringar för att upprätthålla intresset. Dessa
föreningar är helt beroende av fiskekortsintäkterna för att kunna bedriva
aktiv fiskevård. De drabbade områdena drabbas därför på flera sätt genom
att också fiskevårdsmöjligheterna minskar p.g.a. ekonomiska svårigheter.

På senare år har också utsläppen av klorerade organiska ämnen från
cellulosaindustrins blekerier uppmärksammats. Utsläppen från industrierna
längs den svenska Bottenhavskusten uppgår till i storleksordningen
90 000 ton klorerad organisk substans per år, vilket motsvarar ca två tredjedelar
av de totala utsläppen till Bottniska viken. Huvuddelen av föroreningarna
förs söderut längs Bottenhavskusten och ut i Ålands hav med den s.k.
kustströmmen. Upp till ett par mil ut från den svenska Bottenhavskusten är
halterna av klorerade ämnen i bottensedimenten ca 10 gånger högre än den
naturliga bakgrundshalten. Ca 10% av de klorerade ämnena som släpps ut
är fettlösliga och därmed i stor utsträckning biotillgängliga. Av dessa är
igenomsnitt ca 10% svårnedbrytbara.

Bl.a. inom naturvårdsverkets s.k. Miljö/cellulosaprojekt har man visat
att blekeriutsläppen påverkar fiskens hälsotillstånd och reproduktion i utsläppens
närområde. Det har också påvisats ske en anrikning av klorerade
ämnen i fisken, av vilka endast en mindre del är identifierade, däribland
dioxiner och klorfenoler vilka båda tillhör miljögifterna. Men också ute i
öppna havet har dioxinhalten i den feta fisken visat sig vara påtagligt förhöjd,
vilket dock också måste tillskrivas andra källor än cellulosaindustrin.

Rapporterna om förekomsten av miljögifter i bottenhavsfisken har lett
till en minskad efterfrågan på fisk i området, vilket drabbar yrkesfiskarna
ekonomiskt. Livsmedelsverkets lugnande besked ger ingen effekt så länge
det inte görs undersökningar som kan visa att oron är obefogad. Det är
också olyckligt att yrkesfisket kanske drabbas helt i onödan.

Kvicksilvret är ett exempel på hur utsläpp av miljöfarliga ämnen kan
drabba många generationer människor. Försurningen är ett exempel på vad
som händer då man alltför länge tror att det är möjligt att undgå miljöproblem
genom att späda ut föroreningarna. Cesium är ett exempel på hur
”osannolika” händelser kan ge både storskaliga och långvariga miljöeffekter.
Och de klorerade ämnena slutligen är ett exempel på hur ständigt nya
forskningsrön avslöjar ”nya” miljöproblem eller deras omfattning. Att inte
veta är inte liktydigt med att problem inte finns eller kan uppstå.

Gemensamt för alla de nämnda miljöproblemen är bl.a. att de drabbar
fisken, dess återväxt och dess användbarhet som livsmedel.

Men fisk är god och näringsriktig föda som vi alla bör äta mer av inte
minst för att motverka våra s.k. vällevnadssjukdomar. Fisk är en viktig
inkomstkälla för många människor i glesbygden där arbetstillfällena ofta är
få. Tillgång till fisk av god kvalitet är en förutsättning för bibehållen god
självförsörjningsgrad vilket är angeläget från beredskapssynpunkt.

Fritidsfisket är för många en del av livsstilen. Sportfisket, d.v.s. fiske med
handredskap, omfattar drygt 800 000 rekreationsdagar per år enbart i de
områden i Gävleborgs län som är av riks- och regionalt intresse för fritids

15

fisket. Om fisket inte längre framstår som meningsfullt förloras viktiga kva- Mot. 1988/89

liteter i livet för många medborgare. Jo787

Mot bakgrund av det ovanstående är det angeläget att arbetet med att
minska utsläppen av klorerade ämnen fortsätter med hög ambitionsnivå.

Likaså är det angeläget att fortsätta minska utsläppen till luft av framför allt
försurade ämnen. Tills utsläppen av dessa ämnen minskats till vad naturen
tål är det angeläget att fortsätta och också utöka kalkningsåtgärderna som
ett upprätthållande försvar mot försurningens effekter. Medlen för fiskevårdande
åtgärder i kalkningsuppföljningen är idag helt otillräckliga och
bör utökas.

För att svartlistningen av sjöar p.g.a. höga kvicksilverhalter i fisken skall
ge önskad effekt måste alla sjöar där kvicksilverhalten är hög svartlistas.

För detta krävs en inventering av kvicksilverhalten i fisk i samtliga sjöar där
det bedrivs fiske och som ligger inom riskområden för höga kvicksilverhalter.
Livsmedelsverket bör tilldelas särskilda resurser för kvicksilveranalyserna.
Länsstyrelserna som har kunskapen om miljöförhållandena i länet
bör ges samordningsansvar för inventeringen och tilldelas särskilda resurser
för insamlandet av provfisk. Det praktiska arbetet kunde mot ersättning
med fördel utföras av fiskevårdsområdesföreningarna, som på så sätt kunde
få extra inkomster för fiskevårdande åtgärder.

Kunskapsläget vad gäller cesiumhalten i fisk bör sammanställas och utformas
som en broschyr för allmän spridning. Fiskeristyrelsen bör ges resurser
för detta. Fiskevårdsområdesföreningarna bör få kompensation för
inkomstbortfallet p.g.a. cesiumnedfallet.

Livsmedelsverket bör ges i uppdrag att genomföra en noggrann kartering
av förekomsten av miljögifter i fisk i Bottniska Viken, samt att därefter göra
en riskbedömning utifrån den totala miljögiftssituationen. Man bör därvid
överväga att svartlista de vattenområden som direkt påverkas av blekeriutsläpp
så att allmänheten skall veta vad som är ”fritt”. Den miljögiftsövervakning
i fisk från Bottniska viken som sker inom ramen för programmet
för övervakning av miljökvalitet (PMK) bör utökas både vad gäller stationer
och undersökta miljögifter.

Av anslaget mot försurning bör tillräckliga medel satsas på utredningar
om nödvändiga åtgärder mot försurning i Norrlands inland/Gävleborgs
län med sikte på ett positivt framtida beslut om utökade medel för kalkningsåtgärder.

16

Hemställan Mot. 1988/89

Jo787

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om miljöpolitiska insatser i Gävleborgs län.

Stockholm den 24 januari 1989

Sigrid Bolkéus (s)
Olle Östrand (s)
Axel Andersson (s)
Sinikka Bohlin (s)

Iris Mårtensson (s)
Karl Hagström (s)

17