Motion till riksdagen
1988/89:Jo786

av Sture Thun m. fl. (s)
Skyddet av känsliga miljöer

Sjön Sommen ligger inom sydsvenska höglandets starkt kuperade randzon
på gränsen mot östgötaslätten. Rikedomen på sprickbildningar och förkastningar
skapar en naturtyp av storslagen och sällsynt skönhet.

Genom sin säregna natur och sitt centrala läge har Sommenområdet ett
stort värde ur rekreationssynpunkt och har därför även utpekats som riksintresse
för rörligt friluftsliv.

Landskapet kring sjön Sommen domineras i hög grad av skogen vilken
omsluter sjön på ett naturligt och harmoniskt sätt. Den branta topografin
med bergsryggar och mellanliggande dalar förstärker intrycket av de stora
skogsarealerna, och från många platser kan man uppleva rent hänförande
utsikter över sjön med dess mångfald av vikar och öar.

Sjön är uppdelad i ett östligt och ett västligt bäcken.

Det största djupet i sjön är uppmätt till 57 meter. Men även i övrigt är sjön
djup och på flera platser har djup på över 40 meter konstaterats.

Genom det stora sjödjupet är också vattenvolymen ansenlig, ca 2 100
milj./m3. Omsättningen av vattnet är dock relativt långsam och det tar närmare
11 år i genomsnitt för vattnet att passera det östra bäckenet.

Det västra bäckenet som genomflytes av Svartån är mindre och grundare
och uppehållstiden är här beräknad till 1,5 år.

Det östra bäckenet av sjön är näringsfattigt vilket håller tillbaka utvecklingen
av t.ex. alger och övriga vattenorganismer. Vattnet håller sig därför
klart vilket avspeglas i stort siktdjup, 5—10 meter, i denna del av sjön.

Sommens östra del hör till landets bästa klarvattensjöar med idealiska
egenskaper både som vattentäkt, för friluftsbad och som fiskevatten för
ädelfisk. Den västra delen kommer inte upp till denna ”superklass” men är
likväl av mycket god beskaffenhet.

Sjöytan är ca 132 km2 och strandlinjens längd 350 km. Uppgifterna på
antalet öar varierar därigenom ansenligt också beroende på hur man vill
definiera begreppet ö. En ganska vanlig uppgift är att sjön har lika många
öar som året har dagar.

Sjön Sommens fågelfauna är inte speciellt artrik. Det relativa fåtal arter
som ändå finns här är dock särpräglade för sin miljö. Således finner man
här enslingar och typiska skogssjöfåglar som t.ex. storlom, häger, småskrak
och gråtrut. Av rovfåglar är det framför allt fiskgjusen som med rätta kan
förknippas med sjön. Ett tjugotal boplatser finns i sjöområdet. Här och var
på öarna häckar också lärkfalken. Förändringarna i fågelfaunan har varit
ganska små under de senaste seklerna.

Floran präglas av den relativt näringsfattiga berggrunden runt sjön och

på öarna. En viss påverkan av östgötaslättens näringsrikare bergarter Mot. 1988/89

märks dock. Sålunda finns flerstädes rika bestånd av backsippa, men även Jo786

sådana sällsyntheter som adam och eva, rödsyssla, mosippa och sandlilja
förekommer på några platser runt sjön. De relativt talrika klippbranterna
erbjuder i sig själva också ofta gynnsamma betingelser för vissa värme- och
ljusälskande växtarter. Nedanför branterna finns ibland mer eller mindre
starka inslag av lundvegetation i den annars tämligen enformiga barrskogen.

Också djurlivet kännetecknas av att barrskogen dominerar. Större villebråd
samt skogsfåglar som tjäder och orre förekommer allmänt. Genom att
det moderna skogsbrukets allt större hyggesarealer har ökat näringstillgången
i skogarna, har speciellt älgstammen i området ökat kraftigt under
det senast decenniet.

Friluftslivet i anslutning till sjön Sommen domineras av det stora antalet
fritidsbåtar.

Sommens flikiga sjökontur med djupa vikar och mängder av öar gör sjön
särskilt intressant för det rörliga friluftslivet. Steniga, otillgängliga bergbranter
växlar med vänligt mjukslipade badhällar och sandstränder, och
merparten av de över 300 öarna är dessutom obebyggda.

Allt detta, plus det faktum att sjön Sommen har varit och fortfarande är
ganska svårtillgänglig från landsidan har medverkat till att båtbeståndet
har ökat mycket kraftigt för att i dag vara uppe i cirka 1 800 båtar.

Den fina vattenkvalitén och stora djupet gör att sjön är intressant ur
fiskesynpunkt, främst känd för sitt bestånd av röding, öring och siklöja.

Det stora skogsbeståndet runt sjön och på öarna i sjön ägs numera till
största delen av Boxholms Skog AB. Ägaren anmälde att avverkning skulle
ske under hösten 1987 på fem öar med ett uttag på ca 4 500 m3 skog.

Någon regelmässig avverkning på mellanstora och mindre öar har inte
utförts av den tidigare ägaren.

Berörda kommuner protesterade mot den planerade avverkningen och
vädjade — efter att i sitt samrådsorgan i Sommenfrågan ha haft överläggningar
med ägaren och representanter för skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsens
naturvårdsenhet — till ägaren att inställa den planerade avverkningen.

Även en stor opinion i form av debatt i massmedia där risken för skador
på fågelliv och växter framhölls, gjorde att den planerade avverkningen
uppsköts. Ägaren har nu arbetat fram en ny skogsbruksplan för det känsliga
området.

Av det ovan anförda framgår att det samråd, enligt skogsvårdslagens 21 §
och förordning, som skall ske med kommuner inte ger tillräckliga möjligheter
att skydda känslig miljö ur allmänna natur- och miljövårdsintressen.

Skogsvårdsstyrelsen har till kommunerna framhållit att kommunernas
önskemål sträcker sig längre än vad naturvårdslagen medger.

Som ovan framhållits finns stor risk att känsliga miljöer som är av riksintresse
skadas om inte ägaren låter miljöintresset gå före vinstintresset. I
detta fall tog ägaren hänsyn till kommunernas och befolkningens protester
och de stora naturvärdena kunde för tillfället räddas. Men vi vet inte för hur
långtid. 12

För att få ett tillräckligt skydd för områden av den typ som här beskrivits Mot. 1988/89

är det nödvändigt, som vi ser det, att de klassas som miljöskyddsområden. Jo786

Vill man inte gå så långt är det nödvändigt att ändra lagstiftningen så att
berörda kommuner får möjlighet att inge veto mot verksamhet som kan
skada känslig miljö.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att ge känsliga miljöer ett bättre skydd.

Stockholm den 24 januari 1989
Sture Thun (s)

Torsten Karlsson (s) Ingvar Björk (s)

13