Motion till riksdagen
1988/89:Jo737

av Kristina Svensson m.fl. (s)
Naturvård

Naturen utgör en omistlig tillgång i våra liv. Till naturupplevelsen hör
naturens mångfald, möjligheten att upptäcka sällsynta växter och djur.

Allemansrätten och skyddet av naturen är viktiga för att möjliggöra dessa
naturupplevelser. Att bevara och skydda flora och fauna, intressanta
markområden, sjöar och vattenfall är också en skyldighet vi har mot
kommande generationer. I dag är exploateringen av mark och vatten, samt
utsläpp av miljögifter och andra ämnen som skadar naturen oerhört
påtagliga.

Redan i början av seklet vaknade intresset att bevara orörd natur åt
eftervärlden. 1909 bildades vår första nationalpark. Därefter har alltfler
naturintressanta områden räddats undan exploatering. Utrotningshotade
växter och djur har fridlysts och därmed skyddats från plockning och jakt.
1964 fick vi den första egentliga naturvårdslagen med rättsligt bindande
skydds- och vårdåtgärder för nationalparker och naturreservat.

Den sammanlagda arealen av naturreservat har sedan 1964 ökat och
uppgick 1985 till nästan 900 000 hektar. Antalet reservat är nu 1989 över
1 200 och antalet nationalparker 20.

Sverige har många skyddsvärda områden. För att garantera att dessa
bevaras åt eftervärlden bör fler naturreservat och nationalparker bildas.
Urskogarna har t.ex. ett stort värde och måste bevaras. Deras träd blir ofta
betydligt över 200 år gamla. Urskogen innehåller många sällsynta växter och
djur, som är helt beroende av urskogens särpräglade miljö och som inte kan
överleva i vanliga skogar. Ofta ger de stora urskogarna en möjlighet åt
störningskänsliga och hotade arter att överleva. Urskogen kan på så vis
fungera som genbank, d.v.s. bevara hotade arter för framtiden. Det är
positivt att regeringen i årets budgetproposition föreslår en kraftig höjning av
anslaget för att de särskilt skyddsnära urskogsområdena skall kunna värnas.

De fjällnära barrskogarna i Sverige är bland de största orörda skogsområdena
i världen och är vetenskapligt mycket värdefulla. De har stor betydelse
både för rennäringen och för de stora rovdjuren. De fjällnära barrskogarna
finns ovanför den s.k. skogsodlingsgränsen och räknades förr inte som
produktiv skogsmark. Bara en mindre del av dem är i dag skyddade som
nationalparker eller naturreservat.

Skogsägarna måste ta större hänsyn till skogsvårdslagens § 1. Där stadgas
bl.a. att skogsdungar skall lämnas på hygget, att kantskog kring myrar m.m.
skall lämnas och att värdefulla bäckraviner skall undantas från avverkning.

Om lagen följdes skulle det innebära stora vinster för naturvården. Även vid
bebyggelse kan man göra mycket för att förbättra möjligheterna för växter
och djur att överleva.

Det öppna ljusa haglandskapet är en ovärderlig tillgång i vår natur.
Arealen minskar för vart år. Skyndsamma och effektiva åtgärder måste till
för att hejda den utvecklingen.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att fler nationalparker och naturreservat bildas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att åtgärder vidtas för att skydda haglandskapet.

Stockholm den 19 januari 1989
Kristina Svensson (s)

Ingegerd Sahlström (s) Maud Björnemalm (s)

Mot. 1988/89
Jo737

21