Motion till riksdagen
1988/89:Jo723

av Kristina Svensson m.fl. (s)
Skyddet av allemansrätten

Naturvårdslagens första paragraf lyder: ”Naturen utgör en nationell tillgång
som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla genom allemansrätten.
Envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.”

Allemansrätten har vi sedan slutet av 1880-talet. Förändringarna sedan
dess är förvånansvärt små. Kvar finns förbudet att plocka ollon och nötter
trots att produkterna nu förlorat sin ekonomiska betydelse. Kvar finns också
rätten att plocka bär och svamp liksom rätten att gå över annans mark.
Allemansrätten innefattar också viss rätt att utnyttja annans vattenområde
för båtfärder, bad och vattenhämtning.

För att slå vakt om allmänhetens tillträde till stränderna har strandlagen
tillkommit. Den utgör ett skydd mot privatisering av själva strandkanten.
Skyddet som gäller 100 meter upp på land och 100 meter ut i vattnet kan
utvidgas till 300 meter. För att slå bättre vakt om allmänhetens tillgång till
stränderna krävs en skärpning av lagen med färre dispensmöjligheter.

En ny rättighet (1 maj 1985) är det fria fisket på ostkusten samt i sjöarna
Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön. Lagen gäller fiske med
handredskap.

Information och utbildning om innebörden av allemansrätten, dess
rättigheter och skyldigheter, måste förbättras. I detta sammanhang måste
invandrares och flyktingars behov av kunskap särskilt beaktas.

Höjt välstånd, längre fritid och ökad bilism har ökat våra möjligheter att
utnyttja allemansrätten. Intresset för natur- och friluftsliv har också ökat
anspråken.

När alltfler människor vistas i naturen ökar markslitaget. Även djuren kan
störas av människans närvaro. Särskilt märkbart är detta i områden med
stora turistinvasioner. Vissa vandringsleder, både i inlandet och i fjällen,
spångar för att fotvandrare inte skall slita ut marken. På många ställen har
satsningen på kanotuthyrning inneburit kraftigt slitage på rast- och övernattningsplatser.
Nedskräpning är också ett problem. Till detta kommer
krympande arealer för friluftslivet, i takt med att privatisering och bebyggelse
av mark fortgår.

Ett kommersiellt utnyttjande av allemansrätten kan på sikt innebära
problem. I dag kan uthyrare av kanoter, rodd- och motorbåtar samt
arrangörer av kanotsafari, fiskesafari, flottningsäventyr eller fjällturer gratis
använda sig av allemansrätten. Det kommersiella utnyttjandet av allemansrätten
måste förknippas med större skyldigheter för att hindra att naturen
slits ut. Någon form av etableringskontroll bör därför införas för företag som

Mot. 1988/89
Jo723

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skärpning av strandlagen med färre dispensmöjligheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om invandrarnas behov av information om allemansrätten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om utnyttjandet av allemansrätten.

Stockholm den 18 januari 1989

Kristina Svensson (s)

Ingegerd Sahlström (s) Maud Björnemalm (s)

Lisbet Calner (s)

använder naturen och exempelvis anordnar kanotturer och vandringar och
därmed orsakar markslitage av stor omfattning. Med en etableringskontroll
kan samhället styra turistströmmen mot mindre känsliga områden eller
begränsa företagens verksamhet.

En etableringskontroll bör innefatta krav på information om allemansrätten.
Dessutom bör speciella krav kunna fogas till verksamheten som
exempelvis utläggandet av spänger, underhåll och skötsel av toaletter eller
någon form av naturvård. Utnyttjandet av allemansrätten för kommersiella
syften bör utredas.

I en utredning bör de långsiktiga farorna av markslitage beaktas och
möjligheterna till styråtgärder enligt ovan undersökas.

18

totmk 16811, Stockholm 1989