Motion till riksdagen

1988/89: Jo714

av Birger Andersson och Hugo Bergdahl (c, fp)

En nationalpark i Ridö-Sundbyholmsarkipelagen i
Mälaren

År 1984 fattade länsstyrelserna i Västmanlands och Södermanlands län
beslut om att, som ett första led i arbetet att bilda nationalpark för
Ridö-Sundbyholmsarkipelagen, förklara området som naturreservat. Reservatet
ligger i Mälaren och innefattar delar av Västerås, Eskilstuna och
Strängnäs kommuner.

Nationalpark avsätts med stöd av 4§ naturvårdslagen.

År 1986 utgav naturvårdsverket en rapport över ”Kriterier för nationalparker”.

Bestämmelserna om nationalpark enligt naturvårdslagen är i sak likalydande
med bestämmelserna i den tidigare naturskyddslagen. Enligt denna är
syftet med nationalparkerna att åt samtid och eftervärld, såsom hela
nationens tillhörighet, skydda sammanhängande större områden, vilka utgör
karaktäristiska prov på ursprungliga eller av kulturinflytelser relativt orörda
landskapstyper med tillhörande ytbildning, växtvärld och djurvärld. Parkerna
är tänkta att bilda ”centralhärdar” för vetenskaplig forskning. Här
framträder alltmer deras roll som orörda referensområden för forskningen.
Men de skall också i princip stå öppna för envar. I naturvårdslagens motiv
framhölls att det låter sig väl förenas med lagens bestämmelser att göra
nationalparkerna mer tillgängliga för turister.

Kommentarer till naturvårdsverkets nationalparkskriterier i avseende på
Ridö-Sundbyholmsarkipelagen:

Större sammanhängande områden

Totalt omfattar Ridö-Sundbyholmsarkipelagen ca 8 700 ha varav ca 1 700 ha
land fördelat på 160 öar och holmar. Området uppfyller mer än väl
storlekskravet enligt naturvårdsverkets kriterier.

Speciell natur

Mälarnaturen är speciell i landet. Ridö-Sundbyholmsarkipelagen inrymmer
genom sin formrikedom och växlande vegetation på en begränsad areal de
flesta av Mälarnaturens karaktäristiska drag.

Mälaren i sig är ett mycket artrikt inlandsvatten, som inom RidöSundbyholmsarkipelagen
rymmer stor variation ifråga om djup- och bottenförhållanden,
vegetationstyper, m.m.

Ytbildningar

Väl markerade stråk av ändmoräner finns på många av öarna. Badelundaåsen
övertvärar Mälaren i områdets västra del. Åsholmarna skiljer sig både i
fråga om form och vegetation från övriga delar av ögruppen och flera av dem
har sedan länge varit fridlysta som domänreservat eller naturminnen.

Växtvärld

Reservatet ligger i ett av landets lövskogsrikaste områden. Det är ädellövskogen
med ek, alm, lind, ask och hassel som präglar områdets natur.
Ädellövskogen är delvis åldrig och under utveckling mot lövurskog. Lövträdsdominansen
är klimatiskt och kulturellt betingad och har möjligen en
obruten kontinuitet från den postglaciala värmetidens lövskogar. Hagmarkerna,
lundområdena, urskogspartierna och strandängarna är ofta botaniskt
rika med många inslag av sydliga arter och havsstrandrelikter. Den värmekrävande
vintergröna misteln är ögruppens mest kända växt. Den har i dessa
trakter sin nordligaste utpost i Europa och samtidigt sin rikaste förekomst i
Norden. Mälarförekomsten räknas som en värmetidsrelikt.

Djurvärld

Mångfalden av biotoper har givit upphov till en rik och omväxlande fauna.
Mer än 30-talet däggdjursarter och 160 fågelarter har noterats för ögruppen.
Anmärkningsvärd är även den rika och särpräglade förekomst av vedinsekter
och storfjärilar som påträffats i området och som i likhet med en del av de
floristiska elementen kan betecknas som relikartade. Några av dem har här
sin nordligaste utpost i världen.

Kulturpåverkan

Skogs- och jordbrukslandskapet i Syd- och Mellansverige är påverkat av
människan. Detta gäller således även Ridö-Sundbyholmsarkipelagen. Påverkan
av modernt jord- och skogsbruk är emellertid i huvudsak begränsad
till några få större öar.

Huvudparten av övärlden har en vegetation som i senare tid utvecklats
tämligen fritt. Av en hushållsplan för Ridö skogsmark från 1848 framgår att
många öar redan då avsattes som reservmarker att ”anlita vid utomordentliga
fall eller oförutsedda behov”. Bland dessa öar var exempelvis Högholmsskär
och Högholmen som fridlystes 1913 respektive 1926.

”Centralhärd” för vetenskaplig forskning

Området tilldrar sig ett stort intresse från forsknings- och undersökningssynpunkt.
Projekt har påbörjats eller initierats av bl.a. Sveriges lantbruksuniversitet,
Uppsala universitet, Viltforskningscentrum Uppsala, Grimsö forskningsstation
och enskilda forskare från olika delar av landet. Vidare
genomför ideella föreningar i både Västmanlands och Södermanlands län
inventeringar och undersökningar i området. Studier har ägnats eller ägnas åt
bl.a. öbiogeografi, rådjur, grävling, sjöfågel, fiskgjuse, insekter och mollusker.

Mot. 1988/89

Jo714

5

Kronan tillhörig mark

Av arkipelagens landareal på ca 1 700 ha är endast ca 130 ha i kommunal eller
privat ägo. Av vattenarealen på ca 7 300 ha är ca 4 400 ha i statlig ägo.
Huvuddelen av området är således i statens ägo.

Sammanfattning

Ridö-Sundbyholmsarkipelagen är ett synnerligen representativt område för
Mälarnaturen och uppfyller väl de kriterier för nationalparker som naturvårdsverket
angett. Området har mycket goda förutsättningar att snabbt
kunna avsättas som nationalpark.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bildande av nationalpark - Mälarens nationalpark
- i Ridö-Sundbyholmsarkipelagen.

Stockholm den 17 januari 1989

Birger Andersson (c) Hugo Bergdahl (fp)

Mot. 1988/89

Jo714

6