Motion till riksdagen

1988/89:Jo704

av Ulla Pettersson (s)

Tillståndskrav för utplantering av rådjur på Gotland

Sedan några år diskuteras en eventuell utplantering av rådjur på Gotland.
Utplantering av rådjur kan med nuvarande bestämmelser ske fritt. Kraftiga
protester har framförts mot att så kan ske utan att vare sig lokala eller
regionala myndigheter eller naturvårdande organ kan påverka skeendet. De
invändningar som har framförts mot en utplantering av rådjur är främst tre:
risken för ökade trafikolyckor, risken för skador på grödor samt ingrepp i den
naturliga faunan.

Trafikolyckorna ökar generellt i landet och framstår för alla som ett viktigt
samhällsproblem att komma till rätta med. Även antalet viltolyckor ökar.
Polisrapporterade viltolyckor med rådjur/hjort inblandade var 1987 i Sverige
11 600 st varav ett 90-tal med personskador. Att anta att en dramatisk
höjning av antalet trafikskadade skulle bli följden av rådjursutplantering på
Gotland är således inte befogat. Det är dock svårt att inse det allmänna
värdet av en åtgärd som, utan att ge någon som helst samhällelig vinst, med
fog kan antas medföra ökade personskador m.m.

Viltskador på grödor orsakade av rådjur är förmodligen inte särskilt stora.
De rapporteras som regel inte då statlig eller annan ersättning knappast
utgår. Uppgifter finns dock, exempelvis från Skogsstyrelsen, om att skadorna
tenderar att öka på skogsplanteringar särskilt av tall. Vissa trädgårds- och
blomodlingar av exempelvis purjolök och penséer är också utsatta för rådjur
liksom villaträdgårdar.

Rådjur tillhör inte det gotländska artbeståndet. Enstaka utplanteringar lär
ha gjorts på 1800-talet och under 1940-talet släpptes några par rådjur som
efter tiotalet år ansågs försvunna. Enstaka djur har även under 1980-talet
släppts ut på Gotland. En klart negativ inställning till att påverka det
gotländska viltbeståndet framförs bl.a. av viltteknologiska institutionen vid
Sveriges lantsbruksuniversitet i Ultuna. Man motsätter sig därifrån en
utplantering av rådjur på grund av Gotlands särställning i faunahänseende.
Flera andra i övriga Sverige förekommande arter saknas på Gotland, t.ex.
mullvad, utter och grävling. Man kan spekulera om den relativt artfattiga
faunan kan ha bidragit till den artrika floran på ön.

Svenska naturvårdsverket hemställde 1986 om en ändring i Naturvårdsförordningen
så att utplantering av för ön främmande djurslag ej skulle tillåtas.
Regeringen avslog denna begäran. 1987 överfördes de aktuella bestämmelserna
till Jaktförordningen. Ingen särbehandling av Gotland gjordes då. I ett
frågesvar i riksdagen hösten 1988 förklarade jordbruksminister Mats Hellström
att han är beredd att medverka till en ändring av dessa ställningstagan

den om det visar sig finnas skäl för detta. Syftet med denna motion är att visa
att sådana skäl föreligger. En bestämmelse för enbart Gotland motiveras av
att det är det enda området i Sverige dit inga landlevande djur kan ta sig utan
mänskligt ingripande.

Kommunstyrelsen på Gotland har tagit ställning mot rådjur på Gotland.
Under förutsättning att fullmäktige följer kommunstyrelsens förslag kommer
kommunen att hos regeringen begära ”ändring i tillämplig förordning så
att Gotland särbehandlas och för Gotland skall gälla att tillstånd erfordras för
utplantering av för Gotland främmande djurarter. Rådjur skall inkluderas i
detta förbud. Fortfarande skall dock möjligheterna att medge undantag åvila
Statens naturvårdsverk.” Det är av största vikt att jaktförordningen, eller
den förordning som regeringen finner lämplig, tillförs en bestämmelse som
gör utplantering på Gotland av för ön främmande djurarter beroende av
tillstånd från Statens naturvårdsverk. Sådant tillstånd bör givetvis föregås av
samråd med kommun och länsstyrelse.

Hemställan

Med hänvisning till det i motionen anförda om befarade negativa följder av
en utplantering av rådjur på Gotland, samt Gotlands särställning i faunahänseende
hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utplantering av rådjur på Gotland.

Stockholm den 11 januari 1989
Ulla Pettersson (s)

Mot. 1988/89
Jo704

6