Motion till riksdagen
1988/89:Jo601
av Olof Johansson m.fl. (c) Mot
Bioteknik 1988/89
J06OI
Innehållsförteckning
SAMMANFATTNING 2
VAD ÄR BIOTEKNIK? 3
TILLÄMPNING 4
Sjukvård 4
Jordbruk 5
Djurhållning 6
Skogsbruk 6
Industri 7
Miljövård 7
FORSKNING 7
EKONOMI 8
BIOTEKNIKENS RISKER , 8
Etiska problem 8
Miljöproblem 10
Det mänskliga genomet-arvsmassan 13
Krigföring med bioteknik 13
Patenteringavliv 14
LAGSTIFTNING OCH KONTROLL 15
STRATEGI NÖDVÄNDIG 16
HEMSTÄLLAN 18
1
1 Riksdagen 198N/IW..? sami. N1J06OI
Sammanfattning
Biotekniken brukar definieras som en teknik för användning eller utveckling
av tekniker som använder organismer eller delar av organismer för att
producera eller förbättra varor och tjänster.
Bioteknik är delvis något gammalt. Men senare tids forskning har givit
biotekniken ny innebörd och nytt innehåll som kan innebära en revolutionerande
omvälvning av samhället. ”Instrumenten” har genom bl a gentekniken
blivit mer precisa. Man kan i betydelse jämföra den moderna biotekniken
och vad den, på gott och ont, kan komma att innebära för mänskligheten med
kärnklyvningen och datortekniken.
Biotekniken kan i framtiden bidra till lösningen på många miljöproblem.
Genom biotekniken kan nya produkter skapas och gamla produkter tas fram
med nya metoder. Många medicinska frågor kan ha sin lösning i en utvecklad
bioteknik. Dit hör t ex den medicinska delen av AIDS-problemet.
Samtidigt följer med biotekniken allvarliga etiska frågor och stora
miljörisker. Därför måste samhället i tid kunna leda och kontrollera
utvecklingen på bioteknikens område. Forskning och praktiska tillämpningar
måste av samhället ges tydliga etiska, sociala och miljömässiga ramar.
Centerpartiet föreslår i motionen
- initiativ till en omfattande etisk, social och miljöbetingad diskussion om
biotekniken och dess tillämpningar
- utarbetandet av en sammanhållen strategi för samhällets hantering av
biotekniken
- starkt stöd till den kunskapsuppbyggande forskningen inom bioteknikområdet,
liksom till sådan utvecklingsverksamhet som syftar till att
utnyttja biotekniken på bl a det medicinska området och för miljöändamål
- en särskild biotekniklag
- en bioteknikinspektion i avvaktan på en biotekniklag samt som delar i
denna lag
- förbud mot tillämpad insprutning av tillväxthormon i djur
- förbud mot tillämpad embryoöverföring av klonat material
- förbud mot skapande av ”mosaikdjur” samt angivande av gränser för
transgenetisk överföring
- tillsvidare förbud mot frisläppande av genetiskt modifierade mikroorganismer
i naturen
- krav på riskvärdering av forskningsprojekt med stöd från forskningsfinansierande
organisationer och myndigheter
- införandet av en obligatorisk ansvarsförsäkring för genteknisk forskning
och för biotekniska produkter baserade på utnyttjande av genteknik
- förbud mot patentering av gentekniskt modifierade organismer etc
- svenskt initiativ för en internationell konvention om bioteknik
- svenskt initiativ för internationellt förbud mot användning av bioteknik
för offensiv militär verksamhet samt för att skapa effektiva kontrollmöjligheter
Mot. 1988/89
J06OI
2
Vad är bioteknik? Mot. 1988/89
Biotekniken brukar definieras som användandet eller utvecklandet av
tekniker som använder organismer eller delar av organismer för att
producera eller förbättra varor och tjänster.
Själva fenomenet bioteknik är inte nytt. Människor har i århundraden valt
ut och använt organismer för att åstadkomma förbättringar inom jordbruket,
djurhållningen och livsmedelstillverkningen. Öljäsning, bakning, yoghurtframställning
och vintillverkning är exempel på det senare.
Det som är nytt är att man under de senaste årtiondena kommit in på nya
användningsområden inom t ex medicinen och kemikalietillverkningen.
Utvecklandet av nya tekniker inom biotekniken har inneburit något av en
revolution.
Det är två viktiga upptäckter inom det genetiska området som väsentligt
har utvidgat biotekniken och dess användningsområde. Det gäller cellsammansmältningen
och gentekniken (hybrid-DNA-tekniken). De har gjort det
möjligt att ”kombinera” gener mellan olika arter.
Den genetiska informationen i en cell är uppbyggd av ett alfabet som är
”universellt”. Det är samma alfabet för en cell vare sig den sitter i en
brännässla eller i en groda eller i ett människoöra. Alfabetet består av
”bokstäverna” A, C, G, T.
Nu kan man alltså på ett kontrollerat sätt förändra arvsanlag och överföra
dessa mellan helt obesläktade celler, t ex från människa till bakterie.
Upptäckten av DNA-strukturen 1953 och upptäckten av DNA-tekniken
1973 innebar förändringar av oerhört format.
Hybrid-DNA-tekniken gör det möjligt att direkt arbeta med det genetiska
materialet i enskilda celler. Möjligheten att styra vilka gener som ska
användas av cellen gör det t ex möjligt att skapa mikroorganismer som
producerar nya produkter eller redan existerande produkter på ett mer
effektivt sätt. Man kan också få fram stora kvantiteter av produkter som
annars bara finns i små mängder. Man kan också få fram mikro- och andra
organismer som i sig själva är användbara.
Med cellsammansmältningen kan man på konstlad väg förena celler och
därmed kombinera egenskaper hos olika typer av celler i en enda cell.
Utveckling och produktion av biotekniska organismer kan delas in i tre steg.
För det första gäller det förändring av den genetiska informationen i en cell
eller virus. Det förutsätter tillämpning av genteknik, cellsammansmältning
eller mikroinjektion. Med dessa förändrar man informationen i det genetiska
materialet antingen genom att med gentekniken förändra DNA i en
individuell kromosom eller genom att med cellsammansmältning eller
mikroinjektion lägga till eller byta ut hela kromosomer.
Tekniker som fermentation används, för det andra, för att få större
mängder av de förändrade organismerna.
Om celler har förändrats till att producera nya produkter, då måste den
nya produkten separeras från cellen. Denna procedur representerar det
tredje steget i biotekniken.
1* Riksdagen 198X1X9. 3 sami. NrJoöOI
Biotekniken rymmer och kombinerar i sina olika led en mängd olika
vetenskaper och kunskaper. Här ingår mikrobiologi, biokemi, fysiologi,
enzymologi, genteknik och vanlig ingenjörskonst.
Genom att t ex på ett tidigt stadium dela en cell eller en organism,
modifierad eller inte, kan man få identiskt lika celler eller organismer. Detta
kallas kloning. Det klonade materialet kan sedan användas för embryoöverföring.
Slutresultatet kan t ex bli ett antal djur med identisk genuppsättning.
Klonat material som kan användas för överföring är på väg att bli en stor
kommersiell produkt, bl a i USA på kalvar och grisar.
Tillämpning
Biotekniken kan revolutionera morgondagens samhälle. Biotekniken kan
bidra till lösningen av en rad stora problem som undernäring, sjukdomar,
energibrist och miljöförstöring.
De flesta resultaten av den biotekniska forskningen kommer förmodligen
att återfinnas som hjälpmedel inom industrin, jordbruket och sjukvården.
Sjukvård
På den medicinska sidan kan man urskilja tre huvudområden: diagnostik,
terapi och vaccin.
Olika biotekniker har använts för att utveckla snabba och mycket känsliga
och precisa diagnostiska verktyg. De har redan kommit in på den kommersiella
marknaden och används i diagnostik och identifiering av HIVantikroppar
vid bakteriell förgiftning av livsmedel och graviditetstest mm.
Antikroppar används redan inom hälso- och sjukvård. Antikroppsbaserade
diagnostiska metoder är i dag ekonomiskt en mångmiljardomsättning.
Den framtida användningen av antikroppar förväntas öka mycket kraftigt.
Antikroppar kommer att kunna användas för att konstruera ”målsökande”
läkemedel.
Antikroppar kan vidare komma till användning för att t ex rena blod från
störande föreningar och celler, som har bildats som en följd av något
sjukdomstillstånd.
Genom den framtida utvecklingen av biosensorer och mikroelektronik
kommer det att bli möjligt att kontinuerligt följa förändringar i t ex den
kemiska sammansättningen av blodet. Detta kan få stor betydelse för såväl
diagnostik som behandling av sjukdomar.
Inom diagnostiken kan alltså många metoder bli enklare och mindre
tidskrävande. Detta kan få en stor betydelse för den enskilda människan då
snabba och säkra analyser kan utföras ute på mindre läkarmottagningar, som
nu saknar möjligheter till analysverksamhet. Detta kan i sin tur kraftigt
förändra förutsättningarna för sjukvården och egenvården i alla länder
oavsett det gäller i-land eller u-land, storstad eller glesbygd.
Många kommersiella bioteknikföretag i USA, Japan och Västeuropa och
på andra håll utvecklar mänskliga terapiprodukter. Många har redan kommit
ut på marknaden, många andra håller nu på att testas och gå igenom
tillståndsprövning runtom i världen. De första mänskliga terapimaterial som
producerades genom modern bioteknik var insulin och mänskligt tillväxthormon.
Världsmarknaden för sådana produkter är stor.
Mot. 1988/89
J06OI
4
Många vacciner för människor håller på att utvecklas med genteknik. De Mot. 1988/89
flesta är baserade på levande virus, som alltså kan föröka sig självt. Många J06OI
kommersiella bioteknikföretag försöker utveckla vaccin mot AIDS.
Läkemedelsindustrin har av tradition hög kompetens inom biovetenskaperna
och kemin. Detta har gjort att de har kunnat ta emot och utnyttja den
nya biotekniken snabbare än någon annan sektor.
Jordbruk
De flesta förändringarna i jordbruket har under århundraden varit baserade
på en långsam förbättring av sedan länge använda grödor.
Tidigare har förädling genomförts genom att en organism tillförts nya
egenskaper via sexuell korsning med besläktade organismer. Genom att
utföra ett stort antal korsningsförsök med olika besläktade organismer och
välja bland avkommorna kan man lyckas med att förbättra organismen. Den
här typen av förädlingsarbete är osäker och tidsödande.
Bioteknik som baseras på genteknik gör utvecklingen snabbare. Den gör
det möjligt för vetenskapsmän att kombinera gener från växter som
egentligen inte hänger samman. På det sättet kan man ”komma förbi”
barriärer som vanliga växtförädlare inte klarat av.
Den nya teknologin gör att forskarna kan förändra det genetiska materialet
i plantor, bakterier och djur. De kan förändra de egenskaper som
överförs från en generation till en annan.
Det är nu också möjligt att odla celler från en växt och föröka dem i
cellkulturer. Genom tillsats av lämpliga växthormoner kan man sedan få
cellerna att åter bilda fullvärdiga plantor. Från en enda växt är det på det
sättet möjligt att få ett i stort sett obegränsat antal identiska växter på
betydligt kortare tid än i klassisk växtförädling.
Om man vill förbättra växtens kvaliteter finns det möjlighet att göra det
med olika gentekniker. Särskilt utvalda gener från en annan växt kan tillföras
cellerna. En växt kan på så sätt få förmåga att producera mer högvärdiga
proteiner. En annan möjlig förbättring är att öka resistensen mot skadegörare.
Om cellerna odlas i närvaro av ett visst virus kan en del av cellerna
utveckla resistens mot viruset. Dessa celler kan sedan förökas och därefter
användas för produktion av resistenta plantor.
Grödans karaktäristiska egenskaper som motstånd mot torka, möjlighet
att stå emot saltvatten, sjukdomsmotstånd, kort sagt allt som hittills varit av
intresse för växtförädlare, kommer att komma i fokus för biotekniken.
I många fall kan industriella produkter baserade på lantbrukets råvaror få
en skjuts framåt. Inom bl a fytokemin kan väsentliga framsteg förutses inom
10-15 år.
I framtiden kommer man också i större utsträckning att kunna ta tillvara
avfall från jordbruket. Avfallen från växtsidan är till stor del cellulosa och
lignin. Olika typer av mikroorganismer kan göra om dessa substanser till
andra organiska föreningar.
Det ställs förhoppningar att biotekniken på sikt ska kunna göra det möjligt
att odla växter på breddgrader där det tidigare inte varit möjligt att odla dem.
Tillgången på grödor och på produkter som växterna ger kan i framtiden vara
mer jämnt fördelad på jorden. Växtförädlingen kommer delvis att kunna
överbrygga klimatologiska skillnader genom att påverka resistens mot t ex
torka och köld. Även möjligheterna att odla växtceller i cellkulturer kommer
att delvis sudda ut odlingsbegränsningar som nu finns.
Biotekniken kommer kanske att erbjuda billigare och snabbare sätt att
höja produktionen av stapelvaror i tredje världen och detta utan dagens
utnyttjande av dyrbar mekanisk utrustning och kemikalier.
Djurhållning
Inom djurförädlingen kommer biotekniken att få stor användning.Genom
att kartlägga gener som är kopplade till vissa egenskaper kommer man att
kunna styra dessa egenskaper till ett djur. Ett exempel är när man tillför extra
gener för produktion av tillväxthormon och därmed får djur med kraftigare
tillväxt.
Inom veterinärmedicinen har man stor hjälp av den snabba utvecklingen
inom det humanmedicinska området. Bättre diagnostiska metoder, användning
av syntetiska vacciner samt möjligheter att erhålla bättre och billigare
foder kan förbättra djurens hälsa.
Gentekniken används också inom områden som gäller näringstillförsel och
tillväxt hos djur. Så kan olika tillsatser, t ex vitaminer produceras till lägre
kostnader om man utnyttjar mikroorganismer. Tillväxthormon för djur kan
produceras i kommersiellt användbara kvantiteter genom utnyttjande av
bioteknik. Ett tillväxthormon kan sedan göra det möjligt att få kor att
producera 40 procent mer mjölk men ändå använda mindre foder.
Biotekniker som t ex mikroinjektion av specifika gener in i ett ägg och
därpå följande embryoöverföring till en mottagande livmoder kan användas
för att skapa hittills okända hybrid-djur och för att införa nya karaktäristika
på traditionella husdjur. Tidiga embryon från samma eller lika arter kan
fogas samman och utvecklas till s k mosaikindivider - mosaikdjur. En känd
engelsk artmosaik har åstadkommits mellan får och get, den s k ”geepen”.
Transgena individer skapas när en främmande gen överförs till ett djur och
där t ex förmår åstadkomma produktion av ett för djuret nytt ämne. Detta
kan sedan separeras ur t ex blod eller mjölk.
Skogsbruk
Inom skogsbruket, där man av tradition är van vid långa produktionstider
och långa tider för växtförädling, kommer biotekniken att ha en mycket stor
potential. I framtiden kommer det att bli möjligt att ta celler från ett träd med
goda egenskaper, förbättra dessa med genteknik, föröka de nya cellerna via
cellodling, därefter överföra cellerna till en ”viloform” som vid ett senare
tillfälle kan utveckla en fullvärdig planta. Vi har fått ett syntetiskt frö.
Inom skogsbruket och skogsindustrin kan råvarutillgången ökas genom
ökad biomassaproduktion hos dagens träd. Vidare kan råvarutillgången öka
genom utveckling av trädslag.
Kostnaderna i skogsindustrin kan minskas genom biologisk förbehandling
av veden och genom bioteknisk utveckling av kemikalier och processer.
Skogsindustrins ekonomi kan förbättras genom på bioteknisk väg effektivise
Mot. 1988/89
J06OI
6
rad användning av skogsavfall. Biotekniskt framställda produkter ur skogsindustrins
biprodukter kan också utvecklas. Processkemiska förlopp kan
förbättras genom att man med hjälp av biotekniken studerar hur processer i
naturen styrs, regleras och genomförs.
Industri
Inom området fin- och specialkemikalier kan man med hjälp av biotekniken
minska exportberoende och öka exportmöjligheterna genom en inhemsk
tillverkning av industriellt använda enzymer. På samma sätt kan importberoendet
minska och exportmöjligheterna öka genom produktion och utvinning
av biologiskt aktiva substanser från växt- och djurråvara - fytokemi. Till
detta kommer en utveckling av kemikalier för bioteknisk produktion samt
kemikalier för bioteknisk analys.
När det gäller apparatur och annan utrustning kan exportmöjligheterna
öka genom utveckling av apparatur och utrustning för bioteknisk produktion,
samt instrument och utrustning för bioteknisk analys.
Biotekniken kan utnyttjas för metallutvinning, metallanrikningoch många
liknande processer.
Miljövård
Inom miljövården kan man med biotekniken minska skadorna på miljön
genom utveckling av bättre system för rening av avlopp och avfall.
Avloppsvatten från klorblekning av kemisk massa tillhör de allvarligaste
miljöproblemen. Biotekniskt utvecklade svampar skulle kunna användas för
att effektivt bryta ned t ex klorförorenade ligninrester.
Fosfor- och kvävereduktion kan förbättras. Sänkta miljövårdskostnader är
möjliga, genom biotekniska processer i existerande anläggningar.
Hushållsavfall kan i en framtid tas om hand genom syrefri jäsning. I
dagsläget kan sådan jäsning vara ett komplement till andra behandlingsmetoder.
Framför allt kan det minska utsläppen vid sopförbränning.
Metaller utgör ett stort problem i många sammanhang. Med bioteknik kan
biologisk metallutfällning åstadkommas. Principen bygger på att sulfat
reduceras till svavelväte. Detta svavelväte används sedan för att fälla ut
metallerna som sulfider. I ett sista steg oxideras kvarvarande rester av
svavelväte.
Utnyttjande av mikroorganismer för olika tekniska processer för att
hantera problemen med tungmetallföroreningar befinner sig i sin linda. Men
forskarna har stort ”hopp om möjligheterna”.
Forskning
Biotekniken erbjuder helt nya verktyg för forskningen själv. Genom senare
års utveckling kan den biologiska grundforskningen bedrivas med en helt
annan precision och i ett långt högre tempo än tidigare. Detta gör att
kunskaperna om cellerna och livsprocesserna ökar allt snabbare. I dag
studeras livet på molekylär nivå.
Med all sannolikhet kommer bioteknikens framtida utveckling till mycket
Mot. 1988/89
J06OI
7
stor del att vara beroende av fortsatta framsteg inom den biologiska Mot. 1988/89
grundforskningen. Det är därför angeläget att en satsning på bioteknik inte J06OI
huvudsakligen riktar sig mot den tillämpade forskningen, utan kanske
framför allt mot grundforskningen inom områden som molekylär biologi,
cellbiologi, strukturkemi och immunologi.
Framgångsrik bioteknisk forskning kräver dels gedigen grundforskning,
dels tvärvetenskapligt samarbete över många forskningsområden.
Forskning inom biotekniken bedrivs i dag runtom i världen. Fortsatt
svensk satsning är nödvändig av flera skäl. I Sverige måste det finnas
tillräcklig kunskap och kompetens för att kunna vara en del i det internationella
samarbetet. Det måste skapas en kunskapsgrund för den tillämpade
utvecklingen. Det måste finnas en nationell kapacitet att bedöma och
värdera den internationella utvecklingen och dess resultat.
Men det måste till en övergripande planering för den fortsatta forskningssatsningen.
Och inte minst måste ansvaret klargöras. Man måste klara ut vem
som ska förebygga och ta ansvar för säkerheten i forskningen. Biotekniken
rymmer så många risker i sig att det är nödvändigt att de forskningsfinansierande
organen vid bedömningen av projekt gör en riskvärdering.
Ekonomi
Alldeles uppenbart är intresset för bioteknikföretagen stort, trots osäkerheten
kring vad som kan bli slutresultatet. På sitt sätt var naturligtvis
Fermentauppgången i Sverige ett utslag av de förhoppningar som man ställer
på den nya tekniken.
Nu kommer det ekonomiska intresset inte bara från sådana som hoppas på
en framgångsrik ekonomisk utveckling av de biotekniska produkterna i sig. I
bakgrunden skymtar också ett starkt intresse från bl a de kemiföretag som
producerar t ex kemiska bekämpningsmedel. Man kunde tro att de biotekniska
produkterna skulle vara dessa kemikaliers konkurrenter och direkta
motsats. Så är det nog inte. De biotekniska produkterna kan ”komplettera”
de kemiska. Om man med biotekniken kan få växter att vara mer tåliga mot
kemiska bekämpningsmedel så kan man därmed öka avsättningen av sådana
kemikalier. Bl a detta gör att kemiindustrin är en av huvudintressenterna i
den biotekniska utvecklingen.
Bioteknikens risker
Etiska problem
Genteknikens användning på människan har stått i centrum för den etiska
diskussionen. Ett visst, men otillräckligt, etiskt regelverk har också byggts
upp. Med dagens utveckling måste de etiska frågeställningarna avseende
biotekniken vidgas.
Man kan som exempel ta frågan om utnyttjandet av tillväxthormon för att
behandla dvärgväxt. Tidigare har man använt material från hypofysen från
döda människor. Sådant tillväxthormon har inte räckt till för att behandla
alla sjuka eller för att hos enskilda helt motverka sjukdomen dvärgväxt.
Denna otillräckliga hantering som alltså bygger på utnyttjande av likdelar
kan idag ersättas av tillväxthormon som produceras av modifierade bakte- Mot. 1988/89
rier. Marknaden för detta tillväxthormon är mycket liten och bakterien J06OI
mycket dyr. I det ligger uppenbart en lockelse att leta efter andra sätt att
använda hormonet.
Hormonet kan användas som dopingmedel i idrotten. Kortväxta barn kan
bli normalväxta och normalväxta kan bli basketbollstjärnor osv. Tillförseln
blir närmast omöjlig att kontrollera eftersom tillväxthormonet i sig är
”naturligt”.
Och man kan fråga sig om det är etiskt eller oetiskt att bedriva eller avbryta
ett biotekniskt kunskapsuppbyggande arbete som kan leda till framgångar i
behandlingen av HIV/AIDS-problemet.
De etiska frågorna är aktuella både i forskning och i tillämpningen. Detta
gäller såväl människa som djur och växter. Diskussionen är längst gången
rörande biotekniken och dess direkta användning på människan, men när
nya möjligheter öppnas reses också nya frågor. Nu måste diskussionen på ett
helt annat sätt beröra också djur och växter.
Hur långt kan och bör och får man gå i förändring av växter och djur för att
förbättra tillväxten, öka mjölkavkastningen eller förstärka andra väsentliga
egenskaper såsom större motståndskraft mot sjukdomar? Genom utveckling
av gentekniken öppnar sig här i det längre perspektivet en rad möjligheter.
De som försvarar och argumenterar för den nya tekniken kan visa på att
människan redan hunnit långt när det gäller att förändra arvsmassan.
Förädlingen av våra lantbruks- och trädgårdsväxter är en sådan förändring.
Detsamma gäller seminaveln. Få människor ifrågasätter idag det riktiga i den
tekniken. Det är när man börjar tillämpa helt nya och från naturen
främmande tekniker som oron väcks och motståndet föds.
Men man kan inte försvara sådana åtgärder som leder till permanenta
sjukdomstillstånd hos djuren, sjukdomstillstånd som samtidigt innebär hög
produktion. Insprutning av tillväxthormoner hos mjölkkor är en sådan
hantering.
Världens genreserv håller på att reduceras. Moderna högavkastande växtsorter,
som framställs med allt mer avancerad växtförädling håller på att ta
över världens växtodling. Därmed försvinner gamla sorter, och med dem
gener som kanske blir oundgängligen nödvändiga i framtiden. Hur ska den
genetiska mångfalden bevaras? Vi har ett ansvar också för det ekologiska
systemet och dess mångfald.
Man kommer att kunna sätta in mänskliga gener i djur för att de skall
utsöndra ämnen i mjölk och blod, ämnen som kan användas som läkemedel.
Djur som fått cancergener från andra djurslag insatta i sin arvsmassa ingår i
cancerforskningen. En rad olika sätt att framställa sådana här s k transgena
djur har sin praktiska tillämpning både inom forskning och i kemi- och
läkemedelsindustrin.
Den gen för tillväxthormon som man hittills har använt för att försöka göra
en mer köttig gris kommer från människa. Hur skall man förhålla sig till att
äta fläsk från en sådan gris? Är det delvis kannibalism? Var går gränsen?
Forskare kan när det gäller livsmedel visa på positiva effekter, som snabbt
får en utvecklingsintresserad industri att ta fram och marknadsföra nya
produkter. Till de som vill anamma de nya idéerna hör kanske därför de
konsumenter som lockas av löften både om lägre livsmedelspriser och högre Mot. 1988/89
kvalitet. Men det finns också konsumenter som inte vill acceptera en J06OI
livsmedelsproduktion som bygger på en mer eller mindre långtgående
förändring av arvsmassa hos växter och djur. Till de tveksamma hör säkert
också lantbrukare som känner oro för följdverkningar de inte kan överblicka.
Vilka valmöjligeter har de?
Det finns en grundläggande etisk kritik mot gentekniken: Har vi över
huvud taget rätt att flytta på gener, oavsett syftet och organism. Risken att vi
tappar respekten för livet är stor. Att acceptera gentekniken på djuren
kanske är att bereda vägen för genetisk manipulation av människan.
Den nya biologin har utvecklat en rad olika metoder som säger allt mer om
en människas framtida liv. Kartläggningen av det mänskliga genomet
kommer att öka dessa möjligheter radikalt. Förmodligen kommer man att
kunna förutsäga vem som troligen kommer att utveckla diabetes eller för vem
risken är stor för en tidig hjärtinfarkt.
Den närmast tillgängliga praktiska tillämpningen gäller diagnostik. Det
förfinade och exakta instrument man här har tillgång till medför helt nya
frågeställningar i det etiska perspektivet. Vi måste ha en bred debatt kring
vad som kan tillåtas och accepteras utan att respekten för mänskligt liv och
människovärde påverkas.
Genanalyser kommer att ge polisen nya bevismöjligheter. Det finns nu
metoder tillgängliga som gör att man från en enda cell kan analysera DNA.
En liten blodfläck, några hudflagor eller en droppe sperma, kan jämföras
med ett prov från en misstänkt. En fara ligger då i att tekniken förleder
tanken. Ett bevis som är så säkert som en genanalys är inte lätt att
argumentera mot hur säker man än är på att någon annan placerat ut spåret.
Det är fullt möjligt att vi kommer att hitta samband mellan mentala
sjukdomar, och kanske egenskaper, och enstaka gener. Både när det gäller
schizofreni och vissa depressioner finns det forskningsresultat som tyder på
analyserbara genetiska samband. I varje fall kommer den nya biologin att ge
oss snabbt ökande kunskap om hjärnans kemi. Det finns alltid kemiska
och/eller elektrokemiska fenomen kopplade till våra upplevelser.
Inom transplantationstekniken är redan vävnader från abortfoster användbar,
också i Sverige. Det gäller forskning för att hitta bot mot Parkinsons
sjukdom och eventuellt andra sjukdomar i centrala nervsystemet. Tänkbart
är också att i framtiden använda fosterceller för att bota ungdomsdiabetes.
De medicinskt-etiska kommittéer som tagit ställning till den här forskningen
har funnit att det är acceptabelt att använda abortfoster. Det får emellertid
enligt vår mening inte finnas minsta misstanke om ett samband mellan
aborten och vad fostret skall användas till.
Miljöproblem
Biotekniken kan också medföra miljörisker.
Det finns i dag planer, i några fall redan förverkligade, på att med
genteknik framställa organismer som skall verka ute i det fria och som därför
måste kunna överleva där. Här står man då inför en verkligt svår avvägning,
dels vill man att dessa organismer skall vara starka nog att leva tillräckligt
länge för att göra sin tjänst i t ex jordbruket, dels kräver man att de inte skall
vara så livskraftiga att de kan etablera sig i miljön, sprida sig från platsen och
ge ekologiska störningar. Vi vet hur det ibland tidigare inträffat ekologiska
störningar då man introducerat främmande organismer i miljön: kaniner till
Australien, den holländska almsjukan till USA, katter till Galapagosöarna
och nilabborren till Viktoriasjön. I Sverige har diskussionen bl a gällt
contortatallens införande.
Nu gäller det organismer med en genuppsättning som inte bara är ny för
den plats där de släpps ut utan helt ny för jorden. Med de kunskaper vi har nu
kan ingen med absolut säkerhet förutsäga hur en sådan ny organism kommer
att bete sig i miljön.
Bakterier som används vid sanering av oljespill kan tänkas invadera
oljekällor och förstöra dem. Bakterierna sprids då ut i hela oljehanteringen
från oljekälla till bensinpump.
I USA har miljöintresset länge koncentrerats kring förslagen att i
forskningen släppa lös bakterier som försenar bildandet av frost på jordgubbs-
och potatisplantor.
Det finns en särskild grupp virus som endast angriper insekter och som
därför inte är farlig för människan eller andra djur. Ett sådant virus angriper
en viss fjärillarv som lever på tallar och kan göra stor skada. I Skottland
arbetar man nu med att få fram en mer kraftfull form av viruset som skulle
kunna användas för att bekämpa denna skadeinsekt. Man skulle då slippa
kemisk bekämpning och de hälso- och miljörisker som är förbundna med
denna. Men här finns naturligtvis en risk. Hur kan man i förväg veta att
viruset inte sprider sig i naturen? Vad händer om viruset angriper andra
insekter? Vad händer om det nya genetiska materialet överförs till andra
virus, vilket är fullt möjligt?
Många växter, bl a ärtväxter och al, sammanlever med s k kvävefixerande
bakterier, dvs bakterier som kan omvandla luftens kväve till sådana
kväveföreningar som växterna kan ta upp. En klövervall behöver därför inte
gödslas med kvävegödselmedel och när klövern är skördad finns kväveföreningar
kvar i marken och kommer nästa gröda tillgodo.
En mycket lockande tanke är naturligtvis då om det vore möjligt att
modifiera dessa bakterier så att de kunde sammanleva med stråsäd eller
andra grödor som nu inte kan tillgodogöra sig luftkväve. Detta skulle ju
radikalt kunna minska behovet av kvävegödsel.
Men en möjlig risk är naturligtvis att dessa modifierade bakterier slår sig
ihop med någon vild växt som därigenom får en ny och avgörande
konkurrensfördel som skulle kunna omkullkasta den ekologiska balansen.
Ett sådant scenario målar J.E. Lovelock upp i boken om Gaia:
Så kom då dagen då man i tropiskt klimat skulle genomföra fältförsöket i
Norra Queensland. En kultur av P. e e g a r i sprayades utan vidare
ceremonier i utspädd form över ett litet experimentfält med ris. Men här
hoppade bakterien av äktenskapet med riset och ingick istället en mer
spännande men utomäktenskaplig förbindelse med en blågrön alg som växte
på risfältets vattenyta. De utvecklades lyckligt tillsammans och fördubblades
i den varma tropiska omgivningen i antal var tjugonde minut. Luften och
jorden gav dem allt de behövde. Små rovdjursorganismer skulle under
Mot. 1988/89
J06OI
11
normala omständigheter ha motverkat en sådan utveckling men det var inte Mot. 1988/89
möjligt under de nu så gynnsamma omständigheterna. Bakteriens förmåga J06OI
att samla på fosfor handlingsförlamade den omgivande miljön.
Inom två dagar hade algblomningen börjat sprida sig till kustvattnen. Då
var det för sent. Inom en vecka kunde flygplanspassagerare klart urskilja den
gröna fläcken när man flög närmare 10 000 meter över Carpenteriabukten.
Inom sex månader var mer än halva världshavet och större delen av jordens
landyta täckt av en tjock, grön, kletig smörja som åt glupskt på döda trän och
på det döende djurliv som den vältrade sig över.
Så här dags var Gaia dödligt sårad. Vi människor dör av okontrollerad
tillväxt och spridning av en felaktig variant av våra egna celler. På samma sätt
hade den cancerogena föreningen av en alg och en bakterie ersatt alla de fina
varianter av celler och arter som utgör en frisk och levande planet. Den
närmast oändliga mängd varelser som alla utför viktiga samverkande
uppgifter hade ersatts av ett girigt, likformigt, grönt skum som inte visste om
något annat än en obegränsad längtan att äta och växa.
ur Gaia: A New Look at Life on Earth. J.E. Lovelock
Vad vi här har talat om gäller inte de utsläpp som kan ske från fabriker där
man utnyttjar levande organismer för att producera olika kemikalier som
antibiotika, hormoner eller andra mycket komplicerade molekyler som det
vore dyrt eller omöjligt att framställa med konventionell kemisk teknik. Det
anses nu allmänt att utsläpp av sådana organismer inte medför några
särskilda risker. Argumentet är att just den egenskap som gör en sådan
organism värdefull, dvs att den producerar en substans som den inte själv
behöver, är ett handikapp för organismen som gör den mindre konkurrenskraftig
i naturen. Organismen skulle då inte klara sig på egen hand i naturen
utan skulle snabbt trängas undan av de vilda organismerna.
Att genetiskt modifiera växter är mycket svårare än att modifiera
mikroorganismer men det är också på miljömässiga grunder mindre kontroversiellt.
Spannmål med modifierade egenskaper står oftast direkt under
jordbrukarens kontroll. Reproduktion och spridning i miljön är långsam och
förutsägbar. I USA arbetar de stora kemiföretagen med att få fram grödor
som tål bolagens bekämpningsmedel och i några fall har man redan lyckats.
Fördelen från tillverkarnas synpunkt är förstås att man då kan öka
användningen av kemiska bekämpningsmedel utan att skada grödorna. Men
detta är ju inte precis någon utveckling som är positiv för miljön, hellre borde
man ju söka metoder att minska användningen av kemiska medel. Här finns
emellertid en annan risk som kan vara mycket allvarligare: Vad händer om
dessa grödor korsar sig med de vilda släktingarna som kan finnas i närheten?
Skulle man då kunna få fram ”superogräs” med inbyggd resistens mot
bekämpningsmedel? Frågan är särskilt intressant för varma länder, där
grödor och deras vilda släktingar ofta finns inom samma områden.
Företagen arbetar också med att få fram grödor som växer bra på torra och
försaltade marker i det vällovliga syftet att öka livsmedelsproduktionen i
u-länder. Men här inställer sig naturligtvis samma fråga som man ställt om de
kemikalieresistenta grödorna: Kan dessa egenskaper överföras till vilda
växter och vilka skulle konsekvenserna bli då? Ett ogräs med ökad förmåga
att tåla salt och torka skulle ju kunna bli ett verkligt plågoris i just de länder
som man sökt hjälpa med att ta fram dessa förbättrade grödor.
Det mänskliga genomet - arvsmassan
I dag känner man till ungefär 4 200 sjukdomar som beror på en defekt i en
särskild mänsklig gen. Under senare år har mer och mer kunskap samlats som
talar för att många, om inte de flesta, av de sjukdomar som är vanliga i
industriländer är beroende av en kombination av genetiska faktorer och vår
omgivning. Detta gäller t ex hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes och
psykoser. För förbättrad prevention, diagnostik och terapi för att bekämpa
sådana sjukdomar är det av stor betydelse att känna till de genetiska
faktorerna. Det är bl a mot denna bakgrund som man bör se det stora intresse
som finns för att kartlägga det mänskliga genomet (arvsmassan). Medan vissa
forskare ställt sig tveksamma till ett sådant projekt har andra givit det ett
starkt stöd.
Skälen till tveksamhet är många. Projektet är gigantiskt och därför också
oerhört kostsamt. Man beräknar att det mänskliga genomet innehåller
50 000-100 000 gener. Det totala antalet nukleotider (”bokstäver”) i
genomet har beräknats till 3 miljarder. Med nu tillgängliga tekniker kan en
forskare visserligen sekvensbestämma flera hundra nukleotider per dag, men
med denna siffra som beräkningsgrund kommer man fram till att en
fullständig kartläggning skulle kräva enorma insatser. Den totala kostnaden
för projektet kan uppskattas till ungefär 3 miljarder dollar.
Förespråkarna har pekat på de stora vinsterna i form av ökad kunskap
samt de enorma potentiella vinsterna i form av förbättrad hälso- och
sjukvård. Det förefaller nu som om förespråkarna har funnit ett växande
stöd.
Frågan är också om någon annan än individen själv skall få veta, tom
kräva att få reda på, vad som går att finna ut om dennes framtida liv.
Försäkringsbolag och arbetsgivare är tänkbara intressenter. Någon lagstiftning
finns inte. I USA satsar man ca 300 miljoner dollar per år på projektet
om kartläggning av det mänskliga genomet. Ett liknande program har
framtagits i Japan och omfattar också det en kartläggning av det mänskliga
genomet.
Inom EG har nyligen framtagits ett treårigt program med en kostnad på ca
100 miljoner kr. Också här kommer ett omfattande samarbete att etableras
med USA och Japan.
Hela verksamheten med en kartläggning av genomet samordnas av en
internationell grupp, HUGO, (Human Genome Organization).
Krigföring med bioteknik
Många länder använder bioteknik för att undersöka hur man kan skydda sig
mot biologisk krigföring. Men kunskapen kan också användas för att ta fram
nya vapen.
Det är mikroorganismerna som är vapen i den biologiska krigföringen.
Bakterier, virus och svampar kan användas för att döda. De kan också sättas
in mot djur eller grödor för att störa ett lands försörjning och ekonomi.
Den första generationens stridsmedel som bedömdes realistiskt att producera
med genteknik bestod av toxiner. Under 1990-talet kommer sannolikt
Mot. 1988/89
JoöOl
13
förbättrade tekniska lösningar, som gör produktionen av toxiner billigare. Mot. 1988/89
Den andra generationen genetiskt baserade stridsmedel, som kan förutses, J06OI
är en kombination av B-vapen (bakterier) och C-vapen (toxiner). Genom att
introducera genetiskt material, i en aktiv bakterie eller i ett virus som
angriper människan, kan man tillverka ett B-vapen som på relativt kort tid
(timmar till dygn) verkar dödande. Denna utveckling strider mot 1972 års
B-vapenkonvention men kan sannolikt döljas under begreppet B-skyddsforskning.
I nästa steg kan det vara möjligt att människokroppens egna produkter
kommer att användas vid B-krigföring. Det kan vara hormoner eller andra
signalsubstanser, som endast behövs i små doser. Genom att sammanlänka
DNA från sådana molekyler med exempelvis virus kan en helt ny typ av
stridsmedel framställas, som kan tänkas vara dödligt eller prestationsnedsättande.
Nervgaser kan också tillverkas med hjälp av bioteknik.
Stridsmedel som utvecklas med hjälp av bioteknik är förhållandevis billiga,
små och lätta att transportera. De kan också skräddarsys för att tjäna
användarens ändamål. I floran av smittämnen kan man välja det mest
lämpade för ett visst syfte beroende på vilka symptom man vill framkalla, hur
lång inkubationstiden skall vara, smittväg etc. Det kan vara verksamt för
sabotage och speciellt känsliga funktioner i samhället.
Forskningsinsatserna är i dag omfattande. USA har t ex fördubblat sina
militära anslag till bioteknik under de senaste fyra åren. De civila företagen
är kopplade till den militära verksamheten. De företag som tillverkade de
kemiska bekämpningsmedel som användes i Vietnamkriget lägger nu ned
stora resurser för att med hjälp av biotekniken få fram nya medel som också
kan användas militärt.
Denna utveckling strider mot B-vapenkonventionen, men kan döljas
under begreppet B-skyddsforskning. Konventionen om förbud mot biologiska
stridsmedel saknar en effektiv kontrollfunktion. Sverige måste i nedrustningsarbetet
aktualisera bioteknikens utnyttjande för militär användning, i
syfte att få till stånd förbud mot detta och för att förstärka kontrollfunktionerna
i konventionen.
Patentering av liv
Biotekniska patent på allt från möss till människor föreslår EG-kommissionen.
Kommissionens syn på växter, djur och människor återfinns i ett förslag till
direktiv för nya patentregler. Syftet är att i Europa uppnå patenttillstånd
inom biotekniken som liknar de amerikanska.
I USA har det sedan 1987 varit möjligt att ta patent på genetiskt
förändrade däggdjur. Endast mikroorganismer och mikrobiologiska processer
kan än så länge patenteras i Europa. Genetiskt manipulerade bakterier
och svampar är det som hittills intresserat industrin. Men möjligheten att
utnyttja gentekniken högre upp i utvecklingskedjan har ökat. Kraven på att
kunna patentskydda gentekniska landvinningar inom växt- och djurriket har
följt med.
Nyckeln till de nu föreslagna patentmöjligheterna inom EG ligger i
kommissionens definition av mikrooganismer. Termen skall tolkas, enligt
förslaget, ”i dess bredast möjliga mening”. Till mikroorganismer räknar
kommissionen förutom bakterier, svamp, virus, alger mm också ”celler”.
Det blir nu möjligt att patentskydda utsäde, som tillförts gener för ökat
proteininnehåll, eller motståndskraft mot bekämpningsmedel. Djur som
tillförts gener för produktion av mänskligt tillväxthormon kan också
patenteras.
Förslaget är kontroversiellt inte bara från biologisk och etisk synpunkt.
För jordbruket står stora ekonomiska intressen på spel. Möjligheten att ta
utsäde ur egen skörd kan försvinna. Djurpatent kan tvinga uppfödare att
betala licenser och royalty för avkommor i flera generationer.
I Sverige är bilden ännu oklar. Frågan har inte varit aktuell. Någon praxis
finns inte.
Det måste enligt vår mening anses oacceptabelt att ta patent på liv!
Lagstiftning och kontroll
Det finns många olösta frågor som gäller samhällets hantering av biotekniken
på världsmarknaden. De sträcker sig från lagstiftningsfrågor till metoder att
göra riskbedömningar. Här finns också sådant som gäller patentskydd och
företagshemligheter.
För närvarande finns det ingen harmonisering mellan länder vad avser
hanteringen av bioteknikfrågorna och särskilt det medvetna frisläppandet av
genetiskt modifierade organismer i miljön.
I USA regleras visst frisläppande av genetiskt modifierade växter och
mikroorganismer men inte frisläppandet av genetiskt modifierade djur.
Lagstiftningskraven och frågan om ansvaret är normalt baserade på vilken
användning som organismen i fråga kommer att ha.
I USA kan man idag ta patent på en genetiskt modifierad organism. Det
talas om att utvidga patentskyddet till att också omfatta den patenterade
organismens, djurets, avkomma.
Klonat material säljs idag också i USA som kommersiella produkter. Djur
på burk har bokstavligt blivit en handelsvara.
I Europa sträcker sig lagstiftningen från frånvaron av all lagstiftning i
Italien till ett nästan fullständigt förbud mot frisläppande i Danmark.
Den danska lagen är sannolikt den första i sitt slag i världen. Man talar om
att mjuka upp den, men idag innehåller lagen ett generellt förbud att
frisläppa genetiskt modifierade organismer eller celler. I särskilda fall kan
miljöministern bevilja tillstånd efter att ha hört folketinget. Detta förutsätter
att man har gjort en riskbedömning där man bedömt om organismen kan
komma att överleva i det fria och vilka effekterna då skulle bli.
I Västtyskland har en parlamentarisk kommission föreslagit ett principiellt
förbud mot frisläppande av virus, vidare ett femårigt moratorium på
spridande av mikroorganismer. För växter ska experiment tillståndsprövas.
Kommersiell användning ska också godkännas.
I Frankrike är användning av genetiskt modifierade organismer i jordbruket
eller för miljövård inte reglerad. Ingen reglering planeras.
I England är det tillräckligt att man lämnar information om experimentet.
Lagstiftningen tycks vara på väg att skärpas.
Mot. 1988/89
J06OI
15
I Östtyskland överväger regeringen ett femårigt förbud.
I Japan saknas också ett system för att hantera frisläppandet i miljön.
Inom EG diskuteras nu direktiv för avsiktligt frisläppande. Sökanden ska
anmäla den avsedda verksamheten till nationell myndighet. Anmälan ska
innehålla alla uppgifter som behövs för att bedöma projektets risker. Om
myndigheten är nöjd ska den ge provisoriskt tillstånd. Det provisoriska
tillståndet ska därefter delges EG-kommissionen som i sin tur meddelar
övriga medlemsländer. Berörda myndigheter i dessa länder kan inom 60
dagar inkomma med synpunkter. Om inga invändningar inkommer träder
tillståndet i kraft och gäller därefter för samma verksamhet i alla medlemsländer.
Om invändningar inkommer avgörs tillståndsfrågan av EG-kommissionen.
För annan verksamhet med samma organism krävs ny ansökan.
OECD publicerade 1986 en rapport som antagligen kommer att ha ett
avgörande inflytande på utvecklingen av lagstiftningen i de industrialiserade
länderna.
Sverige har egentligen inte någon lagstiftning inom bioteknikområdet. De
frågor som har diskuterats i olika utredningar har framför allt gällt etiska
frågor i samband med gentekniken. Något sammanhållet förslag med
anledning av gen-etikkommitténs betänkande 1984 har ännu inte presenterats.
När det gäller djurförsök etc så berör lagstiftningen och de existerande
etiska nämnderna huvudsakligen frågan om plågsamheten i försöken.
Hybrid-DNA-delegationen har idag mycket begränsade uppgifter sett i
förhållande till bioteknikens betydelse och alldeles självfallet för begränsade
resurser om det gällde att ta ett större ansvar.
I tredje världen har man som regel ingen lagstiftning på detta område.
Detta har redan lett till problem. Avsaknaden av harmoniserad lagstiftning
kan leda till att t ex frisläppande av mikroorganismer äger rum i länder som
har minsta möjliga lagstiftning. Samtidigt kan frisläppande i ett land på
samma sätt som t ex luftföroreningar leda till gränsöverskridande miljöproblem.
Strategi nödvändig
Bioteknik är delvis något gammalt. Men senare tids forskning har givit
biotekniken ny innebörd och nytt innehåll. Instrumenten har genom bl a
gentekniken blivit mer precisa. Man kan i betydelse jämföra den moderna
biotekniken och vad den, på gott och ont, kan komma att innebära för
mänskligheten med kärnklyvningen och datortekniken.
Biotekniken kan i framtiden bidra till lösningen på många miljöproblem.
Genom biotekniken kan nya produkter skapas och gamla produkter tas fram
på ett billigare sätt. Många medicinska frågor kan ha sin lösning i en
utvecklad bioteknik. Dit hör t ex den medicinska delen av AIDS-problemet.
Samtidigt följer med biotekniken etiska frågor och miljörisker. Därför
måste samhället i tid kunna leda utvecklingen inom bioteknikområdet.
Forskning och praktiska tillämpningar måste av samhället ges etiska, sociala
och miljömässiga ramar.
Det är hög tid att Sverige formulerar en strategi för hanteringen av
Mot. 1988/89
Jo601
16
biotekniken. Det är fel när en kraftfull teknik introduceras utan föregående
debatt, som medger att besluten förankras. Därför är det nödvändigt att sätta
etiska, sociala och miljömässiga ramar för biotekniken. Risken är annars stor
att biotekniken som samhällsfråga upptäcks först när misstagen, gränsöverskridandena,
har skett. Den som vill värna teknikens utveckling kan aldrig
bortse från kravet på en öppen värdering av tekniken och dess samhällskonsekvenser.
Det måste finnas en obligatorisk informationsskyldighet från
forskarnas sida om forskningens utveckling. De medicinskt-etiska nämnder
som finns vid forskningsinstitutioner måste ges ökat inflytande över bedömningen
av projekten. Bara om man erkänner teknikens olika användbarhet,
dess möjligheter och risker, främjas uthållig teknisk utveckling. Därför
behövs en strategi som tar vara på möjligheterna, men samtidigt anger
gränserna.
Samhället måste skapa en sammanhållen bild av bioteknikens möjligheter,
problem och risker. Kunskapsuppbyggnad är nödvändig. Samhället måste ge
starkt stöd till den kunskapsuppbyggande forskningen inom bioteknikområdet,
liksom till sådan utvecklingsverksamhet som syftar till att utnyttja
biotekniken för att lösa miljöproblem och behandla sjukdomar. En utredning
om biotekniken måste snarast tillsättas.
Det måste initieras en bred debatt och informationsspridning om bioteknikens
roll i samhället. Det måste bli en viktig uppgift för bl a skolan och
folkrörelserna. Biotekniken kan på ett naturligt sätt behandlas i såväl den
naturvetenskapliga undervisningen som i filosofi och religion. Stimulanser
måste utgå till sådan verksamhet och för framtagande av undervisningsmaterial.
Idag finns endast fragment till lagstiftning på bioteknikområdet. Det är
snarare slumpen som gör om forskning och tillämpning berörs av gällande
lag. Det är hög tid att en heltäckande lagstiftning utarbetas, som anger de
etiska, sociala och miljömässiga ramarna. Lagen bör också ange gränserna
för tillåten transgenetisk överföring.
I avvaktan på en sådan biotekniklag bör riksdagen nu begära förslag om
förbud mot
- frisläppande av genetiskt modifierade mikroorganismer i naturen
tillämpad insprutning av tillväxthormon i djur
- skapande av mosaikdjur
tillämpad embryoöverföring av klonat material
Biotekniken kommer att spela en stor roll i samhällsutvecklingen. När ny
teknik tagits i användning har t ex kärnkraftinspektion, kemikalieinspektion
och datainspektion byggts upp för att hantera kontrollen. Förslag bör
framläggas om en sådan myndighetsorganisation på bioteknikområdet.
Samhället måste försäkra sig om insyn också i forskningen, eftersom den
kan komma att röra fundamentala etiska frågor och vara förknippad med
risker. Samhällets forskningsfinansierande organ måste därför i sin bedömning
av forskningsprojekt också göra en riskvärdering av dessa.
Ansvarsfrågorna måste klarläggas. Producenter och importörer, liksom
forskningsorgan, måste åläggas en obligatorisk ansvarsförsäkring för sin
produktion och forskningsverksamhet.
Mot. 1988/89
J06OI
17
Patent- och registreringsfrågorna måste få en snar lösning. Det skall inte Mot. 1988/89
vara tillåtet att ta patent på genetiskt modifierat material. Sverige måste J06OI
verka för att detta synsätt också präglar internationella patentkonventioner.
Sverige måste aktivt verka för att få till stånd ett internationellt regelverk
kring forskning och användning av bioteknik. Det bör ske inom FNsystemets
ram och genom dess fackorgan.
Kartläggningen av det mänskliga genomet får aldrig tillåtas att avslöja den
enskilde individen. Det måste finnas garantier för den enskilde individens
integritet.
Sverige måste aktualisera den militära användningen av bioteknik, så att
inte skyddsforskningen kan bli en täckmantel för offensiva vapen. Skyddsforskningen
är av gemensamt intresse för alla länder och borde kunna drivas
med stor öppenhet. Det är viktigt att Sverige arbetar för att förstärka
kontrollfunktionerna i B-konventionen och därigenom de förtroendeskapande
åtgärderna.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning kring biotekniken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om initiativ för att stimulera debatt och information
om biotekniken,
3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag om lagstiftning
kring biotekniken i enlighet med motionen,
4. att riksdagen i avvaktan på en biotekniklag beslutar att hos
regeringen begära förslag om förbud att frisläppa genetiskt modifierade
mikroorganismer i naturen,
5. att riksdagen i avvaktan på en biotekniklag beslutar att hos
regeringen begära förslag om förbud mot insprutning av tillväxthormon
i djur,
6. att riksdagen i avvaktan på en biotekniklag beslutar att hos
regeringen begära förslag om förbud mot skapandet av ”mosaikdjur”
och att gränser anges för transgenetisk överföring,
[ att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om obligatorisk ansvarsförsäkring för forskning
och tillämpning inom biotekniken1,]
[ att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om förbud
mot patentering av genetiskt modifierat material samt ge regeringen
till känna vad som i övrigt anförts om patentfrågor1,]
18
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om internationellt agerande inom biotekniken,
[ att riksdagen som sin mening regeringen till känna vad som i
motionen anförts om Sveriges agerande för att förstärka B-konventionen
i syfte att förhindra militärt utnyttjande av biotekniken i offensiva
syften2.]
Stockholm den 10 januari 1989
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Gunnar Björk (c)
Pär Granstedt (c)
Karin Israelsson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)
Mot. 1988/89
Jo601
' 1988/89:L802
2 1988/89:U401
gotab 16480