Motion till riksdagen
1988/89:Jo551

av Martin Olsson (c)

Förbud mot import av skinn från vissa djur

I vårt land engagerar sig allt fler emot de olika former av lidande som djur
utsätts för. Så t. ex. har kampen för att begränsa de plågsamma djurförsöken
och för att förbättra försöksdjurens situation fått ett brett folkligt stöd,
liksom att våra husdjur skall leva under för djuren anpassade förhållanden.

Men många engagerar sig också i arbetet för att förbättra för djurens
situation långt utanför vårt lands gränser. Ett exempel på detta är bl. a. att
skapa ökad opinion mot import av skinn av utrotningshotade djur, vilken
varit framgångsrik. Dessutom arbetas för att begränsa eller helst hindra
import av skinn från djur som fångats med plågsamma — och i Sverige
otillåtna — metoder.

I vårt land finns i jaktstadgan regler om vilka fångstredskap som får
användas. Det stadgas där att endast fångstredskap av godkänd typ och
som inte skadar eller dödar fångat djur får användas vid jakt efter däggdjur
och fåglar. Dessutom föreskrivs att de skall vittjas minst en gång per dygn.
Tyvärr har inte alla länder motsvarande regler. I många länder är det alltjämt
tillåtet att använda fångstmetoder som är synnerligen plågsamma för
djuren. Bland de värsta exemplen härpå är bensaxen. Den fungerar så att
djurets tass, klöv eller ben kläms fast och förorsakar det fångade djuret stort
lidande och kan exempelvis ge kallbrand eller blodförgiftning. Det händer
att djuret i sin förtvivlan och ångest gnager av sitt eget ben för att komma
loss.

1 åtminstone 63 länder är bensaxen förbjuden. Det är länder i olika delar
av världen och länder med olika kulturer och traditioner. Bland länder som
alltjämt tillåter denna grymma fångstmetod är Canada och flertalet delstater
i USA.

Bland de djur man försöker fånga med bensax märks prärievarg (skinnet
coyote) sumpbäver (nutria), tvättbjörn (sjubb), vildmink, räv och lodjur.
Men det är inte enbart de avsedda djuren som fastnar och plågas. Vid en
studie i Minnesota, USA (Minnesota Departement of Natural Resources)
visade det sig att det fångades ett och ett halvt icke avsett djur för varje
avsett. Då var fåglarna oräknade. Skulle de tagits med kan man räkna med
att minst två icke avsedda fångats för varje avsett djur.

Det finns andra grymma fångstredskap än bensaxen.

Pålsaxen fungerar så att djuret dras upp i luften och blir hängande i sin
skadade tass för att inte ätas upp av andra djur.

Fixeringssaxen leder till att det fångade djuret fixeras i en helt onaturlig
ställning för att inte kunna gnaga av sin tass och rymma!

I många länder saknas regler om hur ofta fångstredskapen skall vittjas, Mot. 1988/89

vilket kan leda till att djur plågas under mycket lång tid. Jo551

Även om vi i vårt land förbjudit de mest plågsamma fångstmetoderna
bidrar vi dock genom importen av skinn till att sådana fångstmetoder fortsätter
att utnyttjas och tillåtas. Vi har nämligen många av dessa plågsamt
fångade djurs skinn i de pälsvaror som säljs i vårt land. Liksom vi när det
gäller livsmedel eftersträvar att inte tillåta import av livsmedel som producerats
på i Sverige otillåtet sätt borde vi även eftersträva att kunna hindra
import av skinn från djur som fångats med i vårt land av djurskyddsskäl
förbjudna metoder. Detta får ses som medel för att få återstående länder — i
vart fall från de länder varifrån vi importerar dessa skinn — att förbjuda de
mest plågsamma fångstmetoderna. Om det skulle betraktas som otillåtna
handelshinder bör ansträngningar göras för att sådana importbegränsningar
blir tillåtna.

Sverige bör även på andra sätt i olika internationella fora verka för humanisering
av fångstmetoderna. Ett sådant arbete skulle vara en logisk fortsättning
på vårt lands engagemang och insatser för att förbättra miljö- och
andra förhållanden i världen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud av import av skinn från djur fångade
med i Sverige otillåtna metoder,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i internationella fora bör verka för
förbud av de mest plågsamma fångstredskapen.

Stockholm den 25 januari 1989
Martin Olsson (c)

8