Motion till riksdagen
1988/89:Jo539

av Ingvar Björk och Sonia Karlsson (båda s)
Försurningens inverkan på människans hälsa

Mot.

1988/89

Jo539-546

Den allmänna och fortgående försurningen av miljön i hela den industrialiserade
världen vållar problem på de mest skilda områden, kulturminnesmärken
och konstskatter förstörs, sjöarna dör, skogen dör. Många av dessa
områden är föremål för forskning och man har i en del fall vidtagit åtgärder
för att minska skadeverkningarna. Samtidigt diskuteras åtgärder för att
minska orsakerna till försurningen. Det finns emellertid områden som hittills
blivit litet beaktade, t.ex. försurningens inverkan på åkerjorden och indirekt
på livsmedelsprodukterna.

De viktigaste synliga effekterna av försurningen är de döda sjöarna och
den sjuka eller döende skogen. Däremot har man ännu inte börjat
uppmärksamma den långsamma inverkan som försurningen har på åkermarken.
Vissa forskare hyser visserligen farhågor att skogsdöden bara är ett
första tecken på att naturen och därmed jordbruket är i allvarlig fara.

De viktigaste orsakerna till försurningen är:

Svavelnedfall från luften

Konstgödsling med försurande gödselmedel

Humusbrist och försämrad humuskvalitet

Försurningen av jorden har en direkt inverkan på jordens mineralbas. En del
ämnen frigörs i större mängder än normalt, t.ex. aluminium, kadmium och
kvicksilver, medan andra blir mindre tillgängliga, t.ex. magnesium, zink,
selen och många flera. De förra är i större mängder skadliga för växter, djur
och människor medan de senare hör till livsviktiga spårämnen.

Produkterna från jordbruket kommer alltså dels att innehålla skadliga
ämnen, dels också att lida brist på nödvändiga. Detsamma gäller dricksvattnet
vilket också räknas till livsmedlen. Detta har en direkt och negativ
inverkan på människans hälsa och är i många fall en direkt sjukdomsorsak.

Detta förhållande beskrevs redan 1969 av två danska forskare, civilingenjör
J.Chr. Tjell och agr.dr. C.G. Lamm i en artikel i Nordisk Medicin nr
23/69. Den har titeln ”Människans mineralförsörjning i ett industrialiserat
samhälle”. De säger där inledningsvis:

”- I det följande vill vi redogöra för några av de förändringar i människans
mineralförsörjning under den sista mansåldern, vilka är en följd av det
industrialiserade samhällets intensiverade lantbruksdrift. Därvid önska vi
leda läsarens uppmärksamhet på den sannolikhet som föreligger att dessa
förändringar är direkt eller indirekt orsak till många av de sjukdomar som vi
kallar kultursjukdomar och vilkas frekvens är tydligt stigande.” 1

1 Riksdagen 1988189. 3 sami. NrJo539-546

Det finns mängder av forskningsresultat av liknande slag, men det har
ännu inte haft någon inverkan på jordbruket, trots att grundorsaken ligger
där.

Enbart kalkning är omöjlig att genomföra i den skala det är fråga om.
Vidare är den även i det enskilda fallet otillräcklig och av kort varaktighet så
länge utarmningen av jordens humusinnehåll och förråd av spårämnen
fortsätter.

Med hänsyn till allvaret i den här framlagda problematiken är det
nödvändigt att snarast sammanställa den kunskap och forskning som finns på
olika områden vilka har anknytning till frågan så att det blir möjligt att anvisa
samlade och verksamma åtgärder.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen påtalar behovet av en utredning för att
klarlägga sambandet mellan försurning och jordbruksmetoder å ena
sidan och livsmedlens mineralämnesbalans och dennas inverkan på
hälsan å den andra.

Stockholm den 25 januari 1989

Ingvar Björk (s) Sonia Karlsson (s)

Mot. 1988/89
Jo539

2