Motion till riksdagen
1988/89:Jo528
av Paul Ciszuk och Åsa Domeij (båda mp)
Bättre liv för svin och kalvar
Förhållandena för lantbrukets husdjur har i vissa avseenden förbättrats
under senaste sekel. Således är det i dag sällsynt med undernärda eller
felnärda djur. Vi ser inte heller några utslitna dragdjur. Sjukdomar som
tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur har försvunnit. Renlighet
och ventilation i stallar är vanligen god. Samtidigt har dock förhållandena på
andra sätt försämrats.
Djurhållningen har antagit alltmer specialiserade och storskaliga former
och därmed ofta frikopplats från jorden och ett ekologiskt sammanhang.
Utvecklingen har drivits fram mycket efter modeller från industrin och med
hjälp av teknisk och företagsekonomisk kunskap. När djuren flyttas till mera
artificiella miljöer ställs dock större krav på kunskaper i biologi och etologi,
om man skall lyckas skapa goda livsbetingelser för djuren. Biologiska
kunskaper har tyvärr inte använts i paritet med de tekniska och ekonomiska
insatserna och djuren har kommit att stressas hårt av onaturlig inhysning,
mycket transporterande och höga produktionskrav.
När det gäller den specialiserade uppfödningen av svin och nöt till slakt
tillkommer problem av att smågrisar och kalvar ofta sammanförs från flera
olika besättningar. Smittspridningen ökar. Det står alltmer klart att stress av
olika slag försämrar immunförsvaret. Infektionssjukdomar sprids och behovet
av antibiotika och andra mediciner ökar. Många djur lider och några dör.
Det är möjligt att dessa uppfödningssystem, som begagnar sig av storskalig
handel med smågrisar och kalvar, har några marknadsekonomiska förtjänster,
men det är säkerligen också så att de är dyrbara för samhället med tanke
på miljökonsekvenser av gödselanhopningar och transporter. En mera
naturlig modell med s.k. integrerad uppfödning, där kalvar och grisar blir
kvar på sin födelsegård, används dock av många lantbrukare utan att dessa
ruineras.
Problemen är störst för kalvar, som flyttas vid varierande ålder utan att
vara avvanda. En viss förbättring har skett de senaste åren genom eget
initiativ inom näringen. Emellertid är det enligt vår mening med tanke på
samhällets ansvar för djurskyddet motiverat att man dels stadgade en lägsta
ålder upp till vilken djuren skall ha di eller mjölk/mjölkersättning, dels angav
en lägsta ålder för försäljning som livdjur.
Regler som hävdar djurens rätt till goda livsbetingelser kan i detta
sammanhang leda till ekologiskt bättre lantbruk och därmed långsiktig
samhällsekonomi.
Den nya djurskyddslagen (SFS 1988:534,4 §) stadgar att djur "skall hållas
och skötas i en god djurmiljö och på sådant sätt att det främjar deras hälsa och
ger dem möjlighet att bete sig naturligt”.
Svin är naturligen skapta för att böka i jorden och synes nu ha fått rätt till
det genom svensk lag. Detta är ett stort framsteg, som dock måste följas upp
genom tillämpningsföreskrifter. Försöksverksamhet både i speciella hägn
och ute i praktiskt lantbruk visar hur pass väl djuren mår av rätt ordnad
utevistelse. Därtill har det visat sig att svinen kan göra mycket god nytta som
jordbearbetare och kvickrotsbekämpare. Med dagens elstängselteknik finns
det goda möjligheter att låta svinen få utevistelse och samtidigt låta dem
bidra till ett ekologiskt riktigare åkerbruk. De kan så att säga ingå i
växtföljden genom att man låter dem beta och bearbeta årets träda. Svin har
högre kritisk temperatur än nötkreatur och får, dvs. de kommer att förbruka
något mera foder när de går ute vintertid. Vid sträng kyla kan öronen
frostskadas. Det är också så att vintertiden är mindre lämplig för trädesbruk.
Ett system där man ger alla svin rätt till meningsfull utevistelse skulle
sannolikt innebära mera av säsongsuppfödning och en viss koncentration av
slakten till senhösten. Detta är väl förenligt med våra jultraditioner och vår
moderna frysteknik. På köpet skulle vi överlag få ett godare fläsk på bordet.
Det är säkert så att hårt specialiserade och storskaliga djurhållningssystem
med ökad insats av etologiskt, djurfysiologiskt och tekniskt kunnande kan
göras alltmer djurriktiga. Vi tror emellertid det är en säkrare och billigare väg
att styra mot enklare men mera naturliga modeller och samtidigt få en
ekologisk anpassning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att alla svin skall ha möjlighet att vistas ute
och böka i jorden,
2. att riksdagen beslutar att kalvar och grisar för vidare uppfödning
ej får sammanföras från mer än tre ursprungsbesättningar,
3. att riksdagen beslutar att kalvar och grisar för vidare uppfödning
inte får flyttas från sina födelsegårdar före 12 resp. 8 veckors ålder,
4. att riksdagen beslutar att kalvar och svin för vidare uppfödning ej
får transporteras längre sträckor än 50 km,
5. att riksdagen beslutar att kalvar och grisar skall ha di eller
mjölk/mjölkersättning upp till 10 resp. 6 veckors ålder.
Stockholm den 25 januari 1989
Paul Ciszuk (mp) Åsa Domeij (mp)
Mot. 1988/89
Jo528
9