Motion till riksdagen

1988/89:Jo522

av Elving Andersson och Ingbritt Irhammar (båda c)
Avgiftsbeläggning av djurförsök m.m.

Riksdagen har åtskilliga gånger uttalat att antalet djurförsök skall minska
och ett antal åtgärder har vidtagits i detta syfte. Åtgärderna har dock inte
varit tillräckliga. Antalet plågsamma djurförsök är fortfarande mycket stort
och många djur utsätts för onödigt lidande. Ytterligare åtgärder behöver
därför vidtas.

Avgifter för djurförsök

Lantbruksstyrelsen har att utöva tillsyn enligt djurskyddslagen. Ett område
där tillsynen, enligt vår mening, varit bristfällig är djurförsöken. I och med
den nya djurskyddslagens skärpta bestämmelser om djurförsök krävs
betydligt ökade resurser för att lagen verkligen skall få genomslag i
praktiken.

En metod som bör prövas för att tillskapa nödiga resurser, och även
medverka till att nedbringa antalet djur som används för djurförsök, är en
avgiftsbeläggning.

Ett sådant avgiftssystem bör utformas på så sätt att en avgift tas ut för varje
djur som används i försöken. Antalet använda djur framgår av ansökan till
djurförsöksetisk nämnd.

En sådan avgift torde leda till en viss självsaneringen inom djurförsöksverksamheten
och leda till att färre djur används.

För att motverka att syftet med avgiften kringgås, genom att samma djur
används i flera experiment, bör en bestämmelse införas i tillämpningsföreskrifterna
som förbjuder en sådan hantering. Detta är en fråga av principiell
betydelse ur etisk synpunkt, eftersom lidandet för det enskilda djuret blir
större, om det utsätts för upprepade ingrepp eller manipulationer.

Satsa på alternativen

I den nya djurskyddsförordningen stadgas att djurförsök skall kunna
avstyrkas av djurförsöksetisk nämnd om likvärdig kunskap kan erhållas med
andra metoder. För att detta skall kunna ges en effektiv tillämpning fordras
en inventering av dels de alternativa metoder som finns, dels de rutiner och
tekniker som finns, som kan lindra djurens lidande i de försök som sker.

Erfarenheter från granskningar av ansökningar om djurförsök som
behandlats av de djurförsöksetiska nämnderna, visar att rutinerna och
metoderna för hantering av djuren i olika moment av försöken varierar
mellan de olika institutionerna. Likaså visas att kunskaperna om bästa

metod, för försöksdjuret, också varierar mellan de personer som skall
hantera dem. När det gäller anvisning av alternativa metoder till det
föreslagna djurförsöket har praxis varierat i nämnderna.

En samlad kunskap om vilka alternativ som är möjliga finns inte idag.
Därför bör en inventering, som nämnts ovan, göras. Det aktuella kunskapsläget
måste också förmedlas till de berörda, dvs forskare och ledamöter i de
djurförsöksetiska nämnderna. Det är också viktigt' att kunskaperna hela
tiden hålls aktuella i takt med utvecklingen.

En sådan kunskapsuppbyggnad och kunskapsförmedling bör vara en
uppgift för centrala försöksdjursnämnden i sin egenskap av högsta myndighet
för djurförsöksverksamheten i landet.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avgiftsbeläggning av djurförsök,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inventering av alternativa metoder till djurförsök.

Stockholm den 25 januari 1989

Elving Andersson (c) Ingbritt Irhammar (c)

Mot. 1988/89
Jo522

15

16810, Slockholm 1989