Motion till riksdagen
1988/89:Jo517

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Alternativ till djurförsök

För att den nya djurskyddsförordningens § 49, som stadgar att djurförsök ska
kunna avstyrkas av en djurförsöksetisk nämnd om likvärdig kunskap kan
erhållas med andra metoder, ska kunna uppfyllas krävs en inventering av dels
de alternativa metoder som finns som kan ersätta djurförsök, dels de rutiner
och tekniker som finns som kan lindra djurens lidanden i de första försök som
sker. Det kan röra sig om provtagningsteknik, bedövnings- och avlivningsmetoder,
aversiva stimuli, injicering etc.

Erfarenheten från granskningen av ansökningar om djurförsök som
behandlas av de djurförsöksetiska nämnderna, som Nordiska Samfundet
Mot Plågsamma Djurförsök systematiskt gjort sedan starten 1979, visar att
rutinerna och metoderna för hantering av djuren i olika moment av försöken
varierar vid olika institutioner. En annan erfarenhet är att kunskaperna om
bästa metod, ur djurets synvinkel, också varierar bland de personer som ska
hantera djuren. När det gäller anvisning av alternativa metoder till det
föreslagna djurförsöket har praxis varit olika i nämnderna.

En samlad kunskap om vilka alternativ som är möjliga inom det ena eller
andra området finns inte idag. Det aktuella kunskapsläget måste också
förmedlas till de närmast berörda, främst försöksledare och andra involverade
i projekt där djurförsök ingår och ledamöter i de djurförsöksetiska
nämnderna, som ska bedöma planerade djurförsök och bl a ta ställning till
huruvida de kan utföras på annat sätt.

Först bör en inventering göras, därefter en planering av hur inventeringen
ska uppdateras för att ständigt hållas aktuell. Detta skulle kunna vara en
uppgift för centrala försöksdjursnämnden (CFN) i sin egenskap av högsta
myndighet för djurförsöksverksamheten i landet.

Ett aktuellt exempel, och det finns det många fler (frågan är hur många
som inte är kända eftersom ingen undersökt det), är ett experiment där
grodor ska märkas genom att tårna klipps av.

Försöket godkändes i december av Stockholms djurförsöksetiska nämnd
med reservation från Nordiska Samfundets två representanter i nämnden.
Genom att tillsynsmyndigheterna i den kommun där försöket ska utföras
reagerade på försöket, kom det ut i massmedierna. En person som säljer en
märkningsmetod som är betydligt lindrigare, läste tidningarna och tog
kontakt. I det här enskilda fallet är det ju mycket positivt om det kan lösas
genom användning av en annan existerande metod, men kunskapen om vilka
metoder som faktiskt finns ska ju inte behöva förmedlas genom tillfälligheternas
spel. De flesta försök uppmärksammas inte av medierna på motsva

rande sätt. Nordiska Samfundets representanter reserverade sig av etiska
skäl, därför att de ansåg försöket plågsamt och syftet trivialt, men de kände
inte till den alternativa märkningsmetoden. Det är förstås helt orimligt att
lekmän ska vara bättre informerade än de som genomför djurförsöken, som i
till exempel detta fall var lika okunniga.

Hemställan

Med anledning av det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen beslutar att en inventering av
tillgängliga alternativ till djurförsök genomförs,

2. att riksdagen beslutar att en inventering av tillgängliga rutiner
och tekniker som kan lindra obehaget eller lidandet för djuret
genomförs samt att den hålls aktuell,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur information
och/eller utbildning om alternativa metoder och tekniker ska delges
den som genomför djurförsök.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margö Ingvardsson (vpk)

Viola Claesson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)
Annika Åhnberg (vpk)

Mot. 1988/89
Jo517

5