Motion till riksdagen
1988/89:Jo516
av Martin Olsson (c)
Miljön på försöksdjursinstitutioner
Mot.
1988/89
Jo516-522
Tack vare omfattande ideella insatser har alltfler fått kännedom om och
förståelse för försöksdjurens i många fall mycket tragiska förhållanden.
Detta har lett till att allt fler i dagens samhälle kräver att olika åtgärder skall
vidtas för att åtminstone de plågsamma djurförsöken skall ersättas av s.k.
alternativa metoder.
Jag vill i denna motion - liksom i min motion 1987/88:Jo520 i fjol - ta upp
frågan om vikten av förbättringar av de förhållanden under vilka försöksdjuren
lever under sin tid på institutionerna. Det gäller frågor om burars storlek,
miljö med hänsyn till djurens beteenden, rastning, gruppstorlek m.m. som är
avgörande för om djurens behov blir rimligt tillgodosedda.
Eftersom regler som burmått och miljöförhållanden m.m. är ur djurens
synpunkt mycket sämre för försöksdjuren än det som föreskrivs för djur i
”animalieproduktion” och för djur i djurparker och sällskapsdjur begär jag i
denna motion - liksom i fjolårets - att de förstnämnda reglerna skall ses över
och anpassas efter djurens behov och ej understiga motsvarande regler för de
senare grupperna djur.
Djurskyddslagen 4 § begränsar kravet på en god djurmiljö och att djuren
skall ha möjlighet att bete sig naturligt till att endast gälla djur i produktion av
livsmedel. Att försöksdjuren tyvärr ej nämns i denna paragraf får inte hindra
att regler fastställs för att även de skall få ha en motsvarande miljö.
För alla djurslag som används i försök i vårt land, utom för apor, finns
regler om minimimått för deras förvaring på institutionerna. Men måtten är
snålt tilltagna och överensstämmer inte alls med djurens verkliga behov av
utrymmen och miljö.
För apor finns inga måttbestämmelser, utan lantbruksstyrelsen ger tillstånd
till aphållning och godkänner aphållningen från fall till fall. Att
genomföra erforderliga förbättringar för djuren blir svårt när bestämmelser
och rekommendationer saknas.
I Europakonventionen om djurförsök finns däremot minimimått för
apburar angivna, men sett ur djurskyddssynpunkt måste dessa regler
bedömas som otillfredsställande varför de ej bör bli vägledande för
bestämmelserna i vårt land.
När det gäller regler för djurhållning oberoende av om de avser husdjur,
sällskapsdjur, djur i djurparker eller försöksdjur bör de enligt min mening i
första hand utgå från djurets behov med hänsyn till dess storlek, rörelsebehov,
beteende, naturliga miljö och mycket annat. Sedan bör man så långt det
är praktiskt möjligt försöka tillgodose dessa behov. Oberoende av för vilket 1
1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrJo516-522
ändamål djuren hålls borde, som jag ser det, reglerna för deras utrymmen,
miljö m.m. vara desamma.
Situationen för aporna på vissa försöksdjursinstitutioner kan vara belysande
för skillnaden mellan djurparksdjur och försöksdjur. De flesta apor som
används i forskning i vårt land är viltfångade. Förutom det mycket
påfrestande frihetsberövandet och strapatser under transporten till för dem
helt främmande platser kommer de under återstoden av sitt liv att tvingas
leva under torftiga förhållanden på försöksinstitutionerna. Det bör erinras
om att apor är högt stående djur som står människan nära i intelligens och
socialt beteende.
Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är nationellt karantänscentrum
för apor. På SBL utförs försök även av andra än SBL, bl.a. läkemedelsindustrin.
De flesta apor som används där är gråapa och grön markatta.
Enligt uppgift sitter dessa ensamma eller två och två i burar med måtten 60 x
60 cm och 185 cm höjd. Det innebär alltså en golvyta på 0,36 kvm.
Jämför man detta med de måttrekommendationersom lantbruksstyrelsen
utfärdat för motsvarande apor som hålls i djurparker är skillnaden mycket
stor, eftersom det där anges att de skall leva i grupp och ha 50 kvm golvyta
och 5 m höjd. Både utrymmeskravet och gruppsamvaron gör att djurparksreglerna
ger aporna där helt andra förutsättningar än vad som uppges vara
regel i SBL.
Även förhållandena på institutioner skiftar. Vissa har betydligt djurvänligare
miljö än andra. Om vi fortsätter att hålla oss till apor kan nämnas att
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg ordnat rastrum för dem och att småapor
hålls i grupper vid hygieniska institutionen vid Lunds universitet.
Vad gäller apor kan även erinras om att de genom aidsforskningen synes
komma att användas som försöksdjur i större utsträckning än tidigare med
risk för att antalet apor i djurförsök blir allt större. Det är därför nu särskilt
aktuellt och viktigt att nya - och för djuren bättre - regler fastställs, så att
lokaler m.m. för eventuell utökning av aphållningen utformas på ett ur
djurskyddssynpunkt acceptabelt sätt.
I den nya djurskyddslagen anges i 4 § att "djur som föds upp eller hålls för
produktion av livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall hållas och skötas i en god
djurmiljö och på sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet
att bete sig naturligt”.
Här nämns alltså inte försöksdjur, men enligt min mening borde det vara
självklart att samma minimiregler skall gälla för burhållning, miljökrav,
rekreationsmöjligheter och annat för djuren oberoende av om de drabbats av
att bli försöksdjur eller ej. De grundläggande regler som anges i 4 § bör alltså
vara utgångspunkt för fastställande av detaljföreskrifter.
När förslaget till ny djurskyddslag behandlades i riksdagen förelåg
motioner med krav på att 4 § skulle omfatta alla husdjur. Jordbruksutskottet
(JoU 1987/88:22) erinrade med anledning härav om ”att 4 §, liksom flera
andra paragrafer i lagen, i princip utgör en precisering av den allmänna
skyldigheten enligt 2 § att djur skall behandlas väl ...”. Utskottet framhöll
vidare att begränsningen i 4 § inte i och för sig innebär att inte motsvarande
krav gäller också för övriga djur beträffande vilka lagen är tillämplig. Djur
Mot. 1988/89
Jo516
2
inom husdjursskötseln ansågs vara en särskilt utsatt grupp på grund av
ekonomiska intressen.
Vad gäller ekonomiska intressen förefinns dessa även inom försöksdjursområdet.
Ju trångare burar och ju mindre rastning och vård försöksdjuren
får, desto billigare blir självklart djurförsök i jämförelse med alternativa
metoder. För försöksdjurens skull bör enligt min mening samma regler gälla
som gäller enligt 4 §. Det blir därigenom ytterligare en positiv följd av detta,
eftersom den fördyrade försöksdjurhållningen ökar alternativforskningens
så att säga konkurrensförmåga, varigenom försöksdjuren efterhand blir
färre.
Mot bakgrund om de problem som enligt massmedierna uppstått att få
fram de djurvänliga tillämpningsföreskrifter för djur inom husdjursskötseln,
som lagen avser, är det enligt min uppfattning erforderligt att riksdagen gör
ett uttalande om miljöförhållanden m.m. för försöksdjuren.
För apor och för andra djur som hålls såväl i djurparker som på
försöksdjursinstitutioner borde en viktig åtgärd vara att de för djuren
gynnsammare reglerna borde gälla vid båda typerna av djurhållning. För det
kan väl inte vara så att de betydligt större utrymmen som föreskrivs för
djuren i djurparker är till för människorna!
Riksdagen bör därför i uttalande fastslå att minimireglerna för burmått,
miljöförhållanden m.m. för djuren vid försöksdjursinstitutioner bör ses över
och att regler utarbetas och fastställs för hållande av försöksdjur så att de
motsvarar reglerna för hållande av djur i djurparker, för sällskapsdjur och för
djur inom husdjursskötseln. Djurens behov skall vara utgångspunkten för
denna översyn.
Det är viktigt att djurförsöken begränsas och att de plågsamma upphör.
Men det är också mycket viktigt att samhället genom klara regler garanterar
att försöksdjuren lever under acceptabla förhållanden under sin tid på
institutionerna.
Jag har i denna motion tagit aporna som exempel och de mycket stora
skillnader som gäller mellan vilka utrymmen m.m. som föreskrivs i djurparkerna
jämfört med vad som tillämpas vid institutionerna. Kravet i motionen
gäller självklart alla djur trots att jag har tagit endast en djurart som
exempel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att reglerna för burmått,
miljöförhållanden m.m. för försöksdjur ses över och anpassas efter
djurens behov och ej understiger motsvarande regler för djur i
djurparker, för sällskapsdjur och för djur inom husdjursskötseln.
Stockholm den 23 januari 1989
Martin Olsson (c)
Mot. 1988/89
Jo516
3