Motion till riksdagen
1988/89:Jo508

av Lars Ernestam och Anne Wibble (båda fp)
Saltvatten i grundvatten

Den fortlöpande utbyggnaden av fritidsbebyggelse vid våra kuster och öar
har skapat ett allt större behov av konsumtionsvatten. Detta vattenbehov tas
för det mesta ur bergborrade brunnar. Berggrundvattnet är dock en
begränsad naturresurs som fylls på med nederbörd under vår och höst. På
flera platser vid våra kuster håller man på att förstöra denna naturtillgång
p.g.a. för stora vattenuttag. Vid för stora uttag rubbas nämligen tryckförhållandet
mellan sött grundvatten och salt havsvatten så att havsvattnet får
möjlighet att tränga in i brunnen. Om problemet inte uppmärksammas i tid
kan saltvatten sprida sig från brunn till brunn och förstöra hela den
tillgängliga sötvattenreservoaren. Närsaltvatten trängt in i systemet har man
helt fördärvat möjligheterna att utvinna dricksvatten ur reservoaren, då salt
stannar kvar i sprickorna under mycket lång tid (40-50 år), trots att tidigare
jämvikt mellan grundvatten och saltvatten återställs.

Nedanstående figur visar ett sötvattenmagasin under en ö omgiven av
saltvatten.

raggsf

_Sotvatten^^jA|Saltvatten

Saltvatten?.

För att kunna bedöma riskerna för saltvatteninträngning måste man känna
till områdets geologiska uppbyggnad och framför allt berggrundens sprickmönster
men även möjligheterna till nybildning av grundvatten och storleken
av det sammanlagda grundvattenuttaget.

Institutet för Vatten- och Luftvärdsforskning (IVL) anslog våren 1080
forskningsmedel för en översiktlig studie av ovan anförda problemställning.
Förundersökningarna visade bland annat att delar av fritidsbebyggelsen på
Vindö. Stockholms län har problem med saltvatteninträngning.

Efterföljande studier har visat att likartade problem föreligger i flera av
kommunerna i länet.

På begäran av flera kustkommuner i Stockholms län har därefter ett flertal
utredningar utförts i I VL:s regi för att klarlägga grundvattentillgången inom
begränsade områden. Resultatet av dessa utredningar har redovisats som en
balansberäkning mellan grundvattentillgång och uttag av grundvatten. För
några av dessa områden har det synts nödvändigt att snarast möjligt söka
vidtaga åtgärder såsom att genom bättre planering åstadkomma en minskning
av den enskilda vattenförbrukningen, så att vidare saltvatteninträngning
förhindras.

All denna planering och därmed sammanhängande åtgärder måste emellertid
ske på frivillig "solidarisk” basis mellan de enskilda fastighetsägarna,
då kommunerna idag har ringa möjligheter att reglera vattenuttagen. Nya
vattenlagen medger nämligen varje enskild fastighetsägare rätten att borra
egen brunn och ur denna pumpa grundvatten. 1 Vattenlagen 2 kap. § 2 sägs
också "Var och en råder över det vatten som finns inom hans fastighet".
Denna rätt medför dock skyldigheter, vilket framgår i kap. 2 § 9 genom
följande text: "Den som utövar ett vattenföretag eller råder över en
vattentillgång enligt 2 8 är skyldig att vid allvarlig vattenbrist som orsakas av
torka eller annan jämförlig omständighet avstå det vatten som är oundgängligen
nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen eller för annat allmänt
behov".

Grundvattnet i kustnära områden och på öar är liksom annorstädes en
”gratis” naturresurs, som skall användas med sparsamhet och som vi inte har
råd att förstöra på grund av oförstånd och bristfälliga kunskaper.

I en rapport som tagits fram av länsstyrelsen i Stockholm och finansierats
av landstinget redovisar Kungliga Tekniska Högskolan, institutionen för
fastighetsteknik, de juridiska aspekterna på kommunernas möjligheter att
komma tillrätta med sötvatteninträngningen.

Det framgår av rapporten att flera lagar har anknytning till frågeställningarna,
nämligen vattenlagen, hälsoskyddslagen, miljöskyddslagen, plan- och
bygglagen, fastighetslagen samt anläggningslagen.

Trots att så många lagar är berörda utmynnar slutsatserna i rapporten i att
man knappast i någon av lagarna kan finna någon bestämmelse som direkt
kan användas för att reglera grundvattenintag i syftet att förhindra saltvatteninträngning.

Det finns dessutom ingen rättspraxis som gäller dessa frågeställningar.

Eftersom saltvatteninträngningen är ett allvarligt miljöproblem borde det
rimligaste sättet att komma tillrätta med problemet vara att ändra gällande
lagstiftning.

Flera lagar kan vara tillämpningsbara. Konsekvenserna, och vilken av de i
motionen redovisade lagarna som skall användas, behöver utredas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om översyn av gällande lagstiftning i syfte att

Mot. 1988/89

Jo508

7

förhindra saltvatteninträngning i grundvattnet i skärgårdskommunerna.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars Erne stam (fp) Anne Wibble (fp)

Mot. 1988/89

Jo508

8