Motion till riksdagen
1988/89:Jo422

av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)
Fisket

Sveriges hav, sjöar och vattendrag är med sina fiskebestånd oersättliga
naturtillgångar som måste vårdas och tas till vara. Sverige har ett stort behov
av fisk. Vår import av fisk och fiskprodukter är mer än dubbelt så stor som
vad svenskt fiske producerar.

Svenskt yrkesfiske har också en vidare betydelse än det rent försörjningsmässiga.
I näringen sysselsättes f.n. ca 4 000 personer i själva fisket samt ca
25 000 människor i berednings- och serviceindustrin. Yrkesfiskarna utgör en
viktig del av en levande skärgård och de är en ovärderlig del av vårt
totalförsvar. I dag finns ca 500 fiskeskepp och något tusental fiskebåtar.
Dessa är inte bara en resurs för folkförsörjning, utan även för vår beredskap.
Dessa båtar bemannas med skickligt och kunnigt sjöfolk och är en stor
tillgång i ett marint hemvärn.

Sverige är rikt på insjöar, som rätt skötta skulle kunna avkasta mångdubbelt
mot vad de gör i dag. Genom bildande av fiskevårdsområden och genom
att påverka stat, kyrka och kommuner att arrendera ut vatten skulle
arbetstillfällen kunna skapas för många flera insjöfiskare än vad som finns i
dag. Ett sådant fiske skulle också vara väl förenligt med att upplåta sportfiske
till allmänheten och därmed kunna ge extra inkomster till fiskerättsinnehavaren.

Sportfisket har fått en allt större omfattning och gjorda utredningar visar
att ca två miljoner svenskar någon gång om året fiskar som fritidssysselsättning.
Detta är en vällovlig verksamhet, som kan bedrivas av alla människor
utan stora kostnader för den enskilde. Den ger naturupplevelser och den
bidrar i någon mån till familjens matförsörjning.

De naturliga förutsättningarna för fiske är således goda, men föroreningar
och utsläpp i hav och insjöar har drabbat fisket hårt. Nedsmutsningen och
föroreningar har påverkat yrkesfiskets och skärgårdsbefolkningens möjligheter
till trygga inkomster från fisket. Stora vattenområden är i dag
fisktomma och bottnarna döda till följd av syrebrist eller utsläpp av
förgiftande ämnen. Fiskarter som torsk, plattfisk, havskräfta m.fl. har
minskat drastiskt och på sina håll helt försvunnit, arter av stor ekonomisk
betydelse för yrkesfisket. Genom avtal med andra Östersjönationer har nu
förutsättningarna för fisket i Östersjön fastlagts.

Svenskt fiske befinner sig i en besvärlig situation genom de avtal om
ensidiga koncessioner som regeringen träffat. Det normprissystern som
tillkom genom riksdagsbeslut 1978 uppfyller i dag inte den målsättning som
uppställdes, nämligen att ge sysselsatta i fisket en social och ekonomisk

standard som är jämförbar med andra näringar. I tre år har priserna legat
stilla och fiskaren har därutöver så besvärliga arbetsförhållanden att
ungdomen flyr yrket. Bristen på rekrytering till fiskenäringen är ett stort
problem. Den översyn som nu skall ske av normprissystemet måste leda till
att 1978 års beslut förverkligas. Vid fastställande av slutpris måste hänsyn tas
till fångstansträngningar och tillgång på fisk. Inflationen får ej tillåtas
försämra den reala inkomsten.

Inom de havsområden som Sverige äger gemensamt med andra nationer är
det viktigt att Sverige erhåller sin rättmätiga andel av de fisktillgångar som
finns att fördela. Men det är också viktigt att de fiskekvoter vi erhåller
utnyttjas. Lönsamheten på fisket spelar här en stor roll. Uppgörelsen med
Sovjet angående den ”vita zonen” bör utnyttjas så att tredje land utestängs
från dessa vatten om inte särskilda avtal träffats. Detta aktualiserar behovet
av en omfattande och effektiv fisketillsyn.

Genom det fria handredskapsfiskets införande berövades innehavarna av
denna fiskerätt möjligheterna att utnyttja denna sin tillgång och orsakades
därigenom ekonomiska förluster. Frågan är av flera sakägare anmäld till
Europadomstolen. Denna ”reform” har också resulterat i svåra belastningar
på fauna och flora i berörda skärgårdar.

I budgetpropositionens bilaga 11, jordbruksdepartementet, nionde huvudtiteln,
framgår att ett anslag under punkt E10 upptagits på 1 miljon
kronor att användas för ersättning för intrång i enskild fiskerätt och bidrag
enligt förordningen (1985:145) om statsbidrag till fritidsfiske inom vissa
områden.

Då det visat sig att kostnaderna för de intrång i den enskildes fiskerätt som
det fria handredskapsfisket orsakat ännu inte kunnat värderas är det inte
möjligt att för närvarande föreslå en höjning. Så fort en sådan värdering
kommer till stånd är vi dock beredda att tillstyrka ökade anslag.

Fiskeflottan

Under senare år har en standardförbättring och en föryngring av fiskeflottan
kunnat ske tack vare det kondemnerings- (skrotnings-) bidrag som utgår vid
skrotning av äldre fiskefartyg. Ett villkor för bidrag är att fartygen huggs upp.
Villkoret har uppställts för att dessa fartyg inte på nytt skall komma in i
fiskeflottan. Många av dessa fartyg skulle dock kunna säljas som fritidsbåtar.
Efterfrågan finns. Risken att de skulle komma tillbaka som fiskeskepp är
obefintlig, då signalbokstäverna alltid följer fartyget och detta således
fortsättningsvis kan nekas fiskelicens. I likhet med vad som gäller i Danmark
bör vi i Sverige ändra dessa bestämmelser så att fiskefartyg som tas ur
yrkesmässig fiskeproduktion kan erhålla skrotningspremie och ändå försäljas
som fritidsbåt.

Anpassningsa vtalet

Genom godkännande av tilläggsprotokoll till Sveriges frihandelsavtal med
EG har det uppstått stora problem eftersom bestånden av torsk beskattas så
hårt att Sverige inte längre har tillgång till de 40 000 ton som låg till grund för

Mot. 1988/89

Jo422

7

avtalet. De tullättnader som erhölls har inget eller ringa värde i förhållandet
till vad de kostar.

Vi anser, mot bakgrund av vad som framförts ovan, att avtalet mellan
Sverige och EG vad avser bytet av fiskerättigheter mot tullättnader skall
omförhandlas.

Miljön

Arbetet för en renare havsmiljö måste fortsätta. Sommarens algblomning
och säldöd med åtföljande badförbud visar att det krävs kraftfulla insatser.
Utsläppen måste minska så att livet i haven inte slås ut så som skett i stora
delar av Kattegatt. Utslagningen gäller hela ekosystemet och yrkesfisket har
därvid drabbats av stora ekonomiska förluster.

Vi anser att fiskare som drabbas så långt möjligt skall hållas skadeslösa
samt att Sverige skall utöva påtryckningar på Danmark och Norge för att få
till stånd en reduktion av utsläppen till Skagerack och Kattegatt. Länderna
runt Östersjön bör av samma skäl med kraft uppmanas att hjälpa till med
miljöskyddet av detta innanhav och Bottenhavet.

För att få en klar bild av situationen behövs ökad forskning. En filial till
Havsfiskelaboratoriet i Lysekil skulle utgöra ett värdefullt tillskott och skulle
med fördel kunna förläggas i anslutning till de problemområden som finns i
Östersjön.

Beståndsvård av lax i Östersjön

Sverige bör nationellt och internationellt verka för att kraftfulla åtgärder
vidtages för att skydda den naturreproducerade laxen. Utbyggnaden av
vattenkraften har minskat arealen av de bottnar i strömmande vatten som
lämpar sig för laxens produktion. Försurningssituationen komplicerar ytterligare
situationen för laxbestånden. I andra länder kring Östersjön har
vattenkraftsutbyggnaden och föroreningar i kombination med ett för hårt
fisketryck försvagat laxbestånden.

Kompensation för vattenkraftsutbyggnaden sker genom odling och utsättning
av laxungar. Sverige svarar för närvarande för cirka två tredjedelar av
den sammanlagda laxsmoltproduktionen i Östersjön. Internationella överenskommelser
om reglering av laxfisket i Östersjön, omfattande bl.a.
redskapsbestämmelser, begränsningar av fisketid m.m., har visat sig inte
vara tillräckligt effektiva. En överenskommelse om totalt uttag (TAC) skulle
också behöva komma till stånd.

En grundläggande princip för det fortsatta arbetet bör därför vara att
bibehålla så många naturliga lekplatser som möjligt och tillse att ett
tillräckligt stort antal lekmogna individer kan nå dessa.

Ett bibehållande av naturreproducerad lax är nödvändigt och angeläget
från vetenskaplig synpunkt för att garantera en genetiskt god och bred bas vid
odling av lax. Utsättning av främmande arter, exempelvis Nevalax, som sker
i stor omfattning i Finland, bör ske med stor restriktivitet.

Ett annat viktigt motiv är de sysselsättningseffekter ett omfattande
sportfiske på lax kan tillföra glesbygden, och då främst Norrland. Erfarenhe

Mot. 1988/89

Jo422

8

ter från Norge är mycket goda. Spöfisket efter lax ger intäkter och
sysselsättning i bygder som tidigare tyngts av arbetslöshet.

I samverkan med övriga länder runt Östersjön bör Sverige arbeta för en
minskning av laxfisket i laxens uppväxtområden.

På enskilt vatten är det i grunden fiskevattenägarna som har det direkta
ansvaret för fiskevården. Inslaget av så kallat allmänintresse är dock stort,
varför bidrag utgår till vattenägarnas kostnader för bildande av fiskvårdsområden.
Bidragsposten i budgeten innehåller också medel för bidrag till
konkreta fiskevårdsåtgärder.

Bildandet av fiskevårdsområden är inne i slutskedet och många ansökningar
ligger för handläggning. Sammanställningar från fiskeristyrelsen visar att
ansökningar om bidrag till fiskevård inklusive bildande av fiskevårdsområden
långt överskrider avsatta medel. Det är enligt vår uppfattning viktigt att
bildandet av fiskevårdsområden inte avstannar i brist på medel till statsbidrag.

Skyddszon kring yrkesfiskeredskap

Det fria handredskapsfisket har, förutom den förlorade rätten att sälja
fiskekort, också medfört allvarliga störningar, merkostnader och inkomstbortfall
genom ökade skador på utestående fiskeredskap, skador i form av
förstörda och raserade fiskebyggnader, söndertrasade nät m.m.

Nuvarande fiskelagstiftning ger skydd i form av fiskeförbud runt s.k. fasta
redskap.

Med fast redskap avses fiskebyggnad samt med ledarm försett fiskeredskap,
som med pålar eller tyngder eller på annat sätt fästs vid botten eller
stranden och avses stå kvar längre tid än två dygn i följd. Annat fiskeredskap
kallas rörligt reskap.

Definitionen medför att ”vanliga nät”, som enligt allmänt språkbruk ofta
kallas fasta redskap eftersom de vanligtvis är fästade vid botten med tyngder,
enligt lagens mening är rörliga redskap och saknar alltså skyddszon.

En stor del av det förvärvsmässiga fisket, främst i de stora insjöarna och i
skärgårdarna, bedrivs med nät.

I samband med införandet av det fria handredskapsfisket ökade skadorna
på utestående nätredskap markant. Nuvarande regler för ersättning av
förluster i samband med införandet av det fria handredskapsfisket medger
enligt beslut inte möjligheter att ersätta denna typ av skador.

I avvaktan på utslag från Europadomstolen angående denna reform i sin
helhet bör, enligt vår mening, införas möjlighet att utlysa en skyddszon kring
alla typer av yrkesfiskeredskap. Dessutom bör det bli möjligt att ersätta
skador på yrkesfiskeredskap som uppkommer till följd av det fria handredskapsfisket.

Fiskeövervakning

I och med uppgörelsen med Sovjetunionen om gränsdragningen öster om
Gotland ställs större krav på övervakning än tidigare. Dels därför att
området är ett separat område så att man måste övervaka gränsöverskridanden,
dels för att det krävs en bättre kontroll över uttagen än den som hittills

Mot. 1988/89

Jo422

9

funnits i svensk fiskezon om man skall skydda reproduktionen av torsk och
laxbestånden. Vi finner det därför nödvändigt att Sverige under högsäsong
förstärker övervakningen genom att under ett par perioder hyra in fartyg som
kustbevakningen kan bemanna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fiskeflottan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om anpassningsavtalet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljön,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beståndsvård,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skyddszon kring yrkesfiskeredskap,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fiskeövervakning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättning för skador på yrkesfiskeredskap.

Stockholm den 24 januari 1989

Sven Eric Lorentzon (m)

Jens Eriksson (m) Anders Andersson (m)

Ingvar Eriksson (m) Hans Dau (m)

Carl G Nilsson (m) Ingrid Hemmingsson (m)

Ivar Virgin (m) Anders G Högmark (m)

Mona Saint Cyr (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Mot. 1988/89

Jo422

10