Motion till riksdagen
1988/89 :Jo42

av Börje Hörnlund m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:140 om reglering
av priserna på jordbruksprodukter, m.m.

Prisstödet till jordbruket i norra Sverige

Syftet med prisstödet till jordbruket i norra Sverige är att höja lönsamheten
till en nivå som är jämförbar med den som uppnås vid jordbruksföretag i
mellersta Sverige.

En betydande del i de lönsamhetsskillnader som finns mellan jordbruket
i norra och södra Sverige ligger av naturliga skäl inom växtodlingen.

Statens jordbruksnämnd har vid beräkningar av merkostnaderna för
mjölk-, kött- och fläskproducerande företag i norra Sverige redovisat kostnadsskillnaderna
gentemot motsvarande företag i Mellansverige dels med
egen produktion av foderspannmål, dels utan egen odling av spannmål och
där behovet skall täckas genom inköp. Kalkylberäkningarna visar en betydligt
högre kostnad vid produktion med egenodlad spannmål. Jordbruksnämnden
föreslår att merkostnaderna skall beräknas med utgångspunkt
ifrån att endast en tredjedel av spannmålsbehovet produceras inom mjölkoch
köttföretagen och utgår kalkylmässigt ifrån att ingen spannmål odlas
vid smågris- och slaktsvinsföretagen. Detta är också utgångspunkten för det
förslag till uppräkning av stödbeloppen som redovisas i propositionen.

Med hänsyn till riksdagens mycket klara och entydiga riktlinjer angående
jordbruket i norra Sverige som fastslagits såväl i 1985 års jordbrukspolitiska
beslut som varje år därefter är det nu tillämpade beräkningssättet i hög
grad anmärkningsvärt. Förslaget i propositionen skulle innebära följande
effekter som är oförenliga med riksdagens fastlagda jordbrukspolitiska
riktlinjer.

Lönsamhetsmässigt

Redan vid justeringen av prisstödet 1986 (prop 1985/86:166) föreslog regeringen
en beräkningsmodell som reducerade kostnadsskillnaden för foderspannmål
med en tredjedel. Riksdagen avvisade förslaget och ökade
prisstödet med 100 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.

Om hela kostnaden för egen foderspannmål beaktas i den nu aktuella
kalkylen är behovet av ökat stöd inom mjölkproduktionen 109 milj. kr.
jämfört med föreslagna 37,4 milj kr, för köttproduktionen (nötkött, får och
lamm) 38 milj. kr. jämfört med föreslagna 17,4 milj. kr. samt slaktsvin och
smågrisar 9 milj. där ingen ökning av stödet föreslås i propositionen. Sam

Mot.
1988/89
Jo42 —46

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo42—46

mantaget krävs en höjning av stödet med 156 milj. kr. eller 101 milj. kr.
utöver regeringens förslag.

Regeringens motiv för att begränsa kostnadskompensationen är av allt
att döma densamma som redovisades i prop 1985/86:166 nämligen ”Det är
t.ex. inte ekonomiskt försvarbart att producera hela behovet av fodersäd
inom stödområdet. Från produktionsteknisksynpunkt är dock en viss produktion
av fodersäd i norra Sverige nödvändig”. Från företagsekonomisk
synpunkt är den redovisade uppfattningen närmast befängd. Enbart med
tanke på att investerat kapital i maskinlinjer, byggnader för torkning, maskinförvaring
m.m. inte kan frigöras innebär att de fasta kostnaderna kvarstår
även om behovet av foderspannmål helt eller delvis köps från annat
håll. Spannmålsodlingen har i samband med strukturrationalisering och
uppbyggnaden av KR- och SR-företag i norra Sverige rekommenderats och
stimulerats från statliga myndigheter. För smågris- och slaktsvinsproduktionen
har det i de flesta fall förelegat krav om en tillräcklig spannmålsareal
för spridning av stallgödsel.

Politisk trovärdighet

De areella näringarna kännetecknas framför allt av en stor andel långvariga
och icke flyttbara produktionsresurser i form av investeringar i mark och
byggnader. För att jordbruksproduktionen skall kunna bevaras inom de
mindre gynnade delarna av landet måste den förda jordbrukspolitiken kännetecknas
av långsiktig stabilitet och kontinuitet. Tvära kast och ryckighet i
jordbrukspolitiken motverkar investeringar och nyetablering inom näringen.
Enligt 1985 års jordbrukspolitiska beslut var utgångspunkten för stödet
till jordbruket i norra Sverige att jordbruksproduktionen skulle bibehållas i
ungefär den omfattning som den då hade i området. Enligt beslutet ansågs
det med hänsyn till jordbrukets stora betydelse för befolkning, sysselsättning,
service, miljö, m.m. i norra Sverige viktigt att även fortsättningsvis
behålla ett regionalpolitisk! motiverat stöd för näringen i denna del av
landet. Målsättningen från 1985 års jordbrukspolitiska beslut beträffande
jordbruksproduktionen i norra Sverige har därefter varje år understrukits i
riksdagen och i samband med behandlingen av dessa frågor 1988 (Prop
1987/88:165, JoU 1987/88:25) skriver utskottet: ”Målsättningen skall vara
att åter uppnå och bibehålla 1984 års produktionsnivå enligt 1985 års livsmedelspolitiska
beslut”. Till dess en ny långsiktig jordbrukspolitik beslutats
av Sveriges riksdag skall därför regeringen tillämpa de jordbrukspolitiska
riktlinjer som nu gäller. Detta bör ges regeringen till känna.

Miljöeffekter

I den mån kostnaderna för egen produktion av foderspannmål inte skall
beaktas i stödet till jordbruket i norra Sverige leder detta till en nedläggning
av åkermark i stor omfattning inom stödområdet. I vissa bygder kommer
det att röra sig om 25—35% av åkerarealen. Det finns inget stöd för åtgärder
som leder till en sådan utveckling i den hittills av riksdagen fastlagda jordbrukspolitiken.
2

Mot. 1988/89

Jo42

Samtliga smågris- och slaktsvinsföretag och även en stor del av mjölk- Mot. 1988/89

och köttföretagen skulle komma i konflikt med annan lagstiftning om det Jo42

inte finns möjlighet till spridning av stallgödsel.

Regionalpolitiska effekter

Den senaste tidens minskning av produktionen inom jordbruket i norra
Sverige kan inte fortgå utan allvarliga effekter för uppsamling och förädling.
Förutsättningarna för en rationell livsmedelsindustri, förnödenhetsförsörjning,
djursjukvård och annan viktig serviceverksamhet skulle därmed
försvinna. Regionalpolitisk! skulle en sådan utveckling leda till mycket
stora problem i samtliga kommuner i hela stödområdet.

Beredskapspolitiska effekter

En animalieproduktion i norra Sverige som till stor del skulle vara beroende
av foderinköp från andra områden skulle innebära en kraftigt minskad
försörjningsberedskap. I de jordbruks- och försvarspolitiska beslut som f.n.
gäller har understrukits vikten av att livsmedelsproduktionen skall vara
spridd över hela landet. Den i propositionen föreslagna begränsningen av
kompensationen för merkostnaderna för foderspannmål i norra Sverige
leder till effekter som strider mot målsättningarna i dessa beslut.

Produktstöd eller bidrag per djur

I propositionen framhålls att den ökade ersättningen för merkostnader för
jordbruket i norra Sverige, för att vara förenligt med GATT-överenskommelsen,
inte kan betalas ut som produktstöd utan utgå till producenterna i
form av bidrag per djur.

Stödet till jordbruket i norra Sverige har tillkommit och utgör en viktig
del i vårt lands regional- och beredskapspolitiska målsättning. I riksdagens
beslut 1985 om livsmedelspolitiken formulerades en särskild målsättning
för jordbruket i norra Sverige. Utifrån Norrlandskommitténs och LMK:s
förslag beslöts att produktionen i norra Sverige bör bibehållas i nuvarande
omfattning, d.v.s. 1984 års produktionsvolym. Med hänsyn till jordbrukets
stora betydelse för befolkningen, sysselsättning, service, miljö, försörjningsberedskap
m.m. har riksdagen såväl 1984 som 1985 poängterat att
stödet till jordbruket i norra Sverige är ett regionalpolitisk! stöd.

Vi tolkar inte GATT-överenskommelsen så att den förhindrar ett enskilt
land att söka uppnå tidigare beslutade regional- och beredskapspolitiska
målsättningar. För att uppfylla 1985 års produktionsnivå inom jordbruket i
norra Sverige måste tillgängliga stödbelopp fördelas så att de ger största
möjliga stimulans till ökning av produktionen. Ett produktstöd är i det
fallet överlägset exempelvis arealstöd eller stöd per djur. Om produktionsmålet
är viktigt skulle det med andra ord krävas högre stödbelopp vid utbetalning
per djur än i form av produktstöd. 3

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo42—46

Det särskilda åtgärdsprogrammet

Mot. 1988/89

Jo42

När det gäller det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige
anser lantbruksstyrelsen att detta bör tillföras 100 milj. kr. för nästa
budgetår. Regeringen har emellertid endast föreslagit att programmet tillförs
45 milj. kr.

För åtgärdsprogrammet har hittills anvisats 200 milj. kr. för ett treårigt
åtgärdsprogram. Syftet med programmet är att stödja uppkomsten av kombinationsföretag
där jordbruk ingår som en del. Vi ser ingen anledning att
nu skära ner stödet i förhållande till de föregående åren. Det är tvärtom i
nuvarande situation viktigt att aktivt verka för kombinationsjordbruken.
Detta anförs också av föredragande statsråd som dock anser att alternativ
till den traditionella jordbruksdriften måste prioriteras. De föreslagna medlen
bör därför enligt propositionens förslag inte få användas för traditionella
jordbruksinvesteringar.

Det är riktigt som anförs att övervägande del av de medel som hittills
utbetalats gått till traditionella jordbruksinvesteringar. Jordbruket är dock
oftast basen i de s.k. kombinationsföretagen. Att stimulera till start av alternativ
till traditionell drift tar dessutom tid varför den hittillsvarande utvecklingen
inte kan anses onaturlig. Andelen stöd till kompletterande verksamhet
har dessutom ökat under senare del av åtgärdsprogrammet. Regeringen
anser på de grunder man anför att 45 milj. kr. är tillräckligt. Vi anser att den
av lantbruksstyrelsen förordade nivån är nödvändig. Vi anser att riksdagen
bör besluta att det särskilda stödet även fortsättningsvis måste uppgå till 100
milj. kr. för budgetåret. Inga restriktioner beträffande medlens användning
bör utfärdas.

1984 års produktionsvolym

Det kan i dag konstateras att de åtgärder som beslutats för Norrlandsjordbruket
ej varit tillräckliga för att upprätthålla 1984 års jordbruksproduktion.
Produktionen har sjunkit med ca 10 procent. För närvarande är rekryteringen
till jordbruket mycket liten. Åldersfördelningen bland jordbrukarna
är också sådan att avgången blir mycket omfattande under de närmaste
åren. De åtgärder vi föreslår i denna motion är inte tillräckliga för att bryta
den negativa trenden. Vi anser därför att den parlamentariska grupp som
diskuterar den framtida jordbrukspolitiken får i uppdrag att föreslå erforderliga
åtgärder för att Norrlandsjordbruket skall upprätthållas på 1984 års
produktionsnivå.

Hemställan

Med anledning av vad som anförts i motionen hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stödet till jordbruket i norra Sverige är att
betrakta som ett regionalpolitisk! stöd och att principiella ändringar i
fråga om jordbrukspolitiska målsättningar skall godkännas av riksdagen,

2. att riksdagen anvisar ytterligare 101 milj. kr. utöver den höjning Mot. 1988/89

av prisstödet till jordbruket i norra Sverige som regeringen föreslagit, Jo42

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om formen för utbetalning till producenterna av
den ökade ersättningen för merkostnaderna i norra Sverige,

4. att riksdagen anvisar ytterligare 55 milj. kr. till det särskilda
åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige utöver vad regeringen
föreslagit,

5. riksdagen hos regeringen begär att den parlamentariska arbetsgruppen
får i uppdrag att föreslå erforderliga åtgärder för att 1984 års
produktionsnivå skall kunna långsiktigt upprätthållas.

Stockholm den 9 maj 1989

Börje Hörnlund (c)

Gunnar Björk (c) Per-Ola Eriksson (c)

Martin Olsson (c) Jan Hyttring (c)

Stina Eliasson (c) Göran Engström (c)

5