Motion till riksdagen
1988/89 :Jo40

av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m)

med anledning av prop. 1988/89:128 om ändring
i bilavgaslagen (1986:1386), m.m.

När riksdagen fattade beslut om införande av obligatorisk avgasrening infördes
också långtgående obligatoriska garantiåtaganden för tillverkarna
av utrustningen. Tillverkarna har att svara för utrustningens funktion under
fem år eller tills fordonet gått 80 000 kilometer.

Riksdagen befarade att detta skulle medföra att tillverkarna ensidigt
skulle utnyttja sina egna märkesverkstäder för de arbeten det kunde bli
fråga om, och att de oberoende verkstäderna skulle komma att missgynnas.

Riksdagen beslöt därför att hemställa hos regeringen om ett förslag som
skulle göra det möjligt för bilägaren att vända sig till den verkstad han
önskade för sina garantireparationer. Riksdagen uttalade dock i detta sammanhang
att vissa villkor måste vara uppfyllda.

Det viktigaste villkoret var att den verkstad som gjorde ingrepp i avgasreningsutrustningen
därmed tog på sig det fortsatta ansvaret för den. Tanken
att en part, tillverkaren, skulle vara ansvarig även efter det att någon annan
arbetat med reningsutrustningen ställde sig riksdagen då på goda grunder
avvisande till.

Vid den tidigare riksdagsbehandlingen framhöll jordbruksutskottet det
angelägna i att största möjliga konkurrens råder på reservdels- och servicemarknaden.
Utskottet erinrade om att regeringen i sin proposition om bilavgaslagen
gett uttryck för samma synsätt. Detta underströks ytterligare vid
riksdagsbehandlingen.

Utskottet sade sig vara medvetet om att det anses normalt att garantireparationer
utförs av verkstad som auktoriserats av den som har tillverkaransvaret.
Med hänsyn till den långa tid som nu ifrågavarande garanti skall
omfatta skulle ett fasthållande vid en sådan regel dock enligt utskottets
mening innebära en allvarlig risk för inskränkning av konkurrensen inom
bilreparationsmarknaden. Biltillverkaren och hans verkstad får redan
anses ha konkurrensfördelar gentemot den obundna verkstaden genom sin
fullständiga överblick över bilens konstruktion och reservdelar. I ett övergripande
perspektiv synes rimligt att dessa konkurrensfördelar balanseras.
Konsumentintressena skulle eljest uppenbarligen kunna eftersättas.

För att kunna undvika att tillverkaren blir ansvarig för eventuella fel
begångna av någon annan ansåg riksdagen att den verkstad som gör ingrepp
i utrustningen skall vara ansvarig för detta och de eventuella problem
som kan uppstå. Riksdagen ansåg därför att garantiåtagandet skulle överföras
till den som utför reparationen. Till detta skulle kopplas ett krav på att

verkstaden skulle vara försäkrad för att garantera konsumentens trygghet. Mot. 1988/89

Regeringens förslag uppfyller inte dessa krav, och vi kan därför inte ställa Jo40

oss bakom det.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår förslaget om ändring av bilavgaslagen.

Stockholm den 18 april 1989

Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)

Ivar Virgin (m)

Mona Saint Cyr (m)

Anders Andersson (m)
Hans Dau (m)

Ingrid Hemmingsson (m)
Anders G Högmark (m)
Karl-Gösta Svenson (m)

24