Motion till riksdagen
1988/89:Jo323

av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (båda s)
De fjällnära skogarna

De fjällnära barrskogarna har ett mycket stort värde ur naturskyddssynpunkt.
De utgör våra sista ursprungliga, större sammanhängande barrskogsområden.
Tillsammans med intilliggande fjällområden bildar de unika
vildmarker med lång kontinuitet. Vidsträckta arealer har kunnat utvecklas
naturligt under relativ ostördhet. Mänsklig påverkan har förekommit, men
stora omvälvande ingrepp har inte skett. Växter och djur som kräver ostörda
ekosystem under lång tid har kunnat leva kvar här.

De fjällnära barrskogarna definieras som den skog som är belägen ovanför
domänverkets tidigare skogsodlingsgräns (SO-gränsen). På statlig mark
bedrevs här inget skogsbruk förrän i början av 1980-talet. Tidigare ansågs
områdena biologiskt och/eller ekonomiskt omöjliga att bruka.

Genom tidigare gjorda överavverkningar i Norrlands inland samt generösa
statliga bidrag ökade intresset för de fjällnära skogarna som virkesleverantörer.
Några avgörande framsteg i återbeskogningsmöjligheterna hade inte
gjorts när SO-gränsen avskaffades 1982, trots att dess ursprung delvis
grundade sig på dessa problem.

Det ökande intresset för dessa marginella skogar har medfört en intensiv
debatt om hur de skulle användas och framför allt hur de skulle kunna
skyddas.

Tidigare riksdagsbeslut har lett till små förbättringar, men inget som på
allvar har stoppat avverkningen, som för närvarande sker i snabb takt. Man
har överlåtit åt kommuner och länsstyrelser att upprätta markanvändningsplaner,
som syftar till att kartlägga i vilka områden motsättningar råder
mellan skogsbruks- och naturvårdsintressen.

Det har visat sig att det var ett misstag att göra så. De lokala beslutsfattarna
har inte klarat av att lösa motsättningarna och avverkningarna fortsätter.
Möjligheterna att lösa dessa konflikter är helt avhängiga av de styrmöjligheter
som finns i skogsvårdslagen. Eftersom sådana saknas är man helt
hänvisad till skogsägarnas eget intresse. Det är snarare så att staten
uppmanar till avverkning av fjällnära skogar genom att erbjuda olika typer av
bidrag. Den dåliga ekonomin i det fjällnära skogsbruket framtvingar också
högrationella avverkningsmetoder, med ännu större skador som följd.

En naturvårdsgräns bör införas. Denna gräns bör fastställas utifrån den
tidigare SO-gränsen och de utredningar som redan gjorts i frågan, bl.a. av
Svenska Naturskyddsföreningen. Ovanför denna gräns skall inte storskaligt
skogsbruk bedrivas, utan endast avverkning i liten skala och med planerade

1* Riksdagen 1988189.3sami. NrJo322-324

åtgärder för att säkerställa reproduktionen. Skogsstyrelsen bör få i uppdrag
att konkretisera hur detta miljöanpassade skogsbruk skall utövas.

De kostnader sorn dessa åtgärder skulle medföra kan täckas genom
omformningar av det statliga bidragssystemet samt genom regionalpolitiska/
näringspolitiska åtgärder. Då det småskaliga skogsbruket är mer arbetsintensivt
och uthålligt än dagens metoder är det av regionalpolitiskt intresse att
återgå till detta skogsbrukssystem.

Om ytterligare utredning av denna fråga krävs, bör ett avverkningsmoratorium
införas under den tid utredningen pågår till dess att beslut kan fattas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om naturvårdsgräns och skydd för den fjällnära
skogen.

Stockholm den 25 januari 1989

Kent Carlsson (s) Anneli Hulthén (s)

Mot. 1988/89
Jo323

4