Motion till riksdagen
1988/89:Jo318

av Elisabet Franzén och Ragnhild Pohanka
(båda mp)

Adellövskogarna

Då ädellövskogslagen behandlades och antogs 1984 framfördes en rad goda
skäl för att särskilt skydda den här skogstypen:

- Naturhistoriska och kulturhistoriska skäl Den är vår mest artrika
skogstyp, utgör underlag för forskning och är en viktig genbank

- Arealen är liten och hade minskat kraftigt

- Återväxten hotas av ekonomiska skäl

- Den motverkar försurning och påverkar jordmånen gynnsamt

- Flera trädarter är stormtåliga

- Träden är mindre utsatta för skogsdöd än tall och gran

Tråkigt nog kan man nu konstatera att lagen inte haft avsedd verkan när
det gäller att effektivt skydda ädellövskogarna. Som exempel kan nämnas att
länsstyrelsen i Hallands län under sommaren 1987 upptäckte att ett stort
antal (10-15) olagliga avverkningar av ädellövskog skett i en och samma
kommun. I några fall hade skogsvårdsstyrelsen inte bara gett sitt tillstånd till
avverkning, utan också delat ut 5:3-bidrag för att "skräpskogen" ersattes
med gran. I ett tiotal fall hade markägarna och, enligt uppgift, ibland även
skogsvårdsstyrelsen helt enkelt struntat i lagen. I samtliga dessa fall lades
åtalen ner eftersom brotten preskriberats efter endast två år. Dessa exempel
ger endast upphov till ett par förslag till förbättringar av lagen. Ersätt
skogsvårdsstyrelsen som beslutande instans med länsstyrelsen och förläng
preskriptionstiden till 15 år. Eftersom inventering görs endast vart tionde år,
kan det komma att dröja nästan lika lång tid innan brott upptäcks. Det är
därför som preskriptionstiden måste förlängas avsevärt.

Det ligger ett stort värde i att en så stor areal ädellövskog som möjligt
bevaras. Definitionen av vad en ädellövskog är skall ha en ekologisk grund
och inte en ekonomisk, som fallet kan sägas vara i dag. Definitionen måste
vara enhetlig i hela landet för att förenkla tillämpningen av lagen. I dag
tillämpas den olika i olika län.

Genom att skriva in beståndsavgränsningen i lagtexten skyddas hela
beståndet av ädellövskog. Om ett bestånd är fem hektar stort och ägs av elva
olika markägare, så kan en sådan ädellövskog i dag fällas och planteras med
gran utan att något brott begåtts enligt lagen, eftersom varje markägare fäller
en yta som understiger en halv hektar. Definitionen på bestånd bör ändras så
att det skall bestå av minst 50 procent ädla lövträd på en yta av minst ett halvt
hektar och att denna definition skall gälla för samtliga län. Med bestånd skall
avses en grupp träd eller plantor, som har en enhetlig artsammansättning.

Mot. 1988/89
Jo318

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i ädellövskogslagen att
preskriptionstiden för brott mot lagen ökas till 15 år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att byta ut skogsvårdsstyrelserna mot länsstyrelserna
som beslutande myndighet,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
ädellövskogslagen att bestånden klart kan definieras enligt de kriterier
som i motionen anförts,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i ädellövskogslagen att
klibbal skall räknas som ädellövträd, då den förekommer i anslutning
till övrig ädellövskog längs med vattendrag.

Stockholm den 25 januari 1989

Elisabet Franzén (mp) Ragnhild Pohanka (mp)

Beståndsavgränsningar skall göras så att största möjliga areal ädellövskog
uppnås.

Ett trädslag saknas bland de andra ädla träden. Det är klibbalen, som är ett
naturligt inslag kring vattendrag i ädellövskogar. Den utgör där ett slutstadium
av skogen. Den är ett naturligt slut av en ädellövskog och det är orimligt
att då klassa den som blandskog. Klibbalen har dessutom ett mycket stort
ekologiskt värde och den har en erosionsdämpande inverkan i dessa miljöer,
som oftast har en lätteroderad jordart, vanligtvis lera.

En omarbetning av ädellövskogslagen behövs utan tvekan om den skall ge
det skydd som var avsett från början.

11

.

17088, Stockholm 1989