Motion till riksdagen
1988/89:Jo313

av Eva Goés och Hans Leghammar (båda mp)
Yrkesfisket

Digerdöden i Kattegatt

1988 var det år när politikerna lovade att rädda haven. Det var också det år
som yrkesfiskarna i Halland sjukskrev sig för psykisk ohälsa. Kattegatt hade
uppvisat större skador än forskare och fiskare kunnat ana sig till.

I början av april rapporterade flera fiskare att de fått kvävda flatfiskar i
nät, slemmiga, med öppen mun och uppspärrade gällock (s.k. illdöingar);
detta 1,5 sjömil utanför Ugglarp och inom ett stort område mitt i Laholmsbukten.
Fisket hade skett på 15-17 meters djup.

Syrebristen i Kattegatts djupområden hade därmed fått en ny dimension,
nämligen att den uppträdde också på våren. Nedbrytningsprocesserna hinner
ej med när havet övergöds.

I slutet av april uppträdde kraftig algblomning. Vid månadsskiftet
april/maj observerades ovanligt många döda tångkrabbor. Mördaralgen slog
till.

Märkliga var de enorma ålfångster som gjordes under några dagar i mitten
av maj. Ålarna betedde sig som om de hade ”eld i svansen”.

Sommaren handlade om säldöd och badförbud. Mycket alger förekom.
Vid stränderna ruttnade algmassorna och spred en vidrig stank. I slutet av
augusti hade torsk utanför Halmstad drabbats av syrebrist och kom upp till
ytan. Sportdykare observerade mycket större arealer än någonsin med död
botten täckt av s.k. vitt mögel (svavelbakterier).

Sedan kom svarta september; tonvis av flatfisk som bärgats var döda av
syrebrist. Senare trålades massvis med döda bottendjur upp ur Kattegatt.
Måndagen den 26 september sjukskrev sig fiskarna.

Detta är vad fiskarna själva kallar ”digerdöden i Kattegatt”.

Havet kan bli levande igen

Kattegatt kan bli levande igen. Barnkamrarna för fisken lever fortfarande.
Det är när fisken kommer ut på det djup där syrebrist råder som den dör.
Med en vettig miljöpolitik kan havet restaureras, men under tiden måste
yrkesfiskarna kompenseras. I dag får de inte arbetslöshetsunderstöd annat
än i vissa fall, t.ex. vid ishinder, dålig väderlek, motorbyte, svårighet att
importera bränsle. Vid syrebrist i havet gäller inget arbetslöshetsunderstöd.
Länsarbetsnämnderna ska erbjuda hjälp.

Arbetsmarknadsutbildning

Yrkesfiskarna, som idag inte har någon säker inkomst på grund av
ovanstående, borde som norrlandsbönderna betraktas som varslade och
därför erbjudas arbetsmarknadsutbildning och därmed få kostnadstäckning
för detta.

Garantilön

Eftersom fiskarna inte erhåller arbetslöshetsunderstöd (syrebrist i havet och
därpå följande fiskdöd godkännes inte som orsak), borde de garanteras en
lön från samhället, en s.k. garantilön. Detta kunde i ett övergångsskede råda
bot på den uppkomna akuta ekologiska/ekonomiska krisen för yrkesfiskarna.

Samhällelig plikt

Det är alla i samhället som bidragit tili den ekologiska krisen i haven, och
därför måste vi politiker ta det samhälleliga ansvaret och kompensera
fiskarna under en övergångsperiod. De skall inte nödgas sälja eller lägga upp
båtarna på land. Efterfrågan på dessa trålare är naturligt nog inte stor.

De kustnära fiskarna kan inte ge sig iväg långt bort och ligga ute veckovis,
eftersom båtarna inte är anpassade för detta. Detta är inte heller någon
lösning för de unga familjer som satsat på arbete nära hemmet.

Problemet är att vi inte har något val - vi håller på att nöta ut vår jord och vi
kan inte få den utbytt mot en ny årsmodell.

H.D. Down

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för yrkesfisket.

Stockholm den 19 januari 1989

Eva Goés (mp) Hans Leghammar (mp)

Mot. 1988/89
Jo313

5