Motion till riksdagen
1988/89 :Jo293

av Inger Schörling m.fl (mp)
Jordbrukspolitiken

Jordbrukspolitiken befinner sig i en rörig situation. Debatten är många
gånger förvirrad eftersom det ofta inte framkommer klart varför olika debattörer
tycker eller inte tycker att vi ska ha en fungerande jordbruksnäring
i Sverige. Miljöpartiet de grönas riksdagsgrupp anser att det är viktigt att
bedriva jordbruk i Sverige både därför att naturresurser ska tas till vara
även i Sverige och för att ha en trygg livsmedelsförsörjning i landet.

Solidaritet

Jordbruket i världen bedrivs på många olika sätt men medför ofta miljöförstöring
i större eller mindre omfattning. Markförstöringen är enorm på
många håll i världen med förluster av jord, ökenutbredning och försaltning.
Stora mängder kemiska bekämpningsmedel används och jordbrukets intensiva
kväveanvändning leder till kväveförluster både till luft och vatten.
Ju mindre åkermark som används till att försörja världens befolkning desto
högre skördar måste tvingas fram per arealenhet. Detta leder till stor påfrestning
på den odlade marken och den omgivande naturmiljön. Om Sverige
inte kan försörja sin egen befolkning med mat måste alltså högre skördar
per arealenhet tas ut, vilket ofta leder till ökad miljöförstöring i andra
länder än om Sverige klarar sin egen livsmedelsförsörjning. Sverige bör
därför vara självförsörjande på baslivsmedel.

I ett läge där det råder brist på mat i vissa länder samtidigt som det är
överskott på världsmarknaden kanske det kan tyckas intressant att producera
mat för biståndsändamål. Men vi menar att mat i så stor utsträckning
som möjligt ska produceras där de människor som behöver maten bor. Vi
tycker att det är riktigt att gå in med katastrofhjälp men att kontinuerligt
livsmedelsbistånd förhindrar utvecklingen av jordbruket i de länder där
maten behövs.

Sårbarhet

Ingen vet hur livsmedelssituationen kommer att se ut i framtiden. Det är
inte alls säkert att det i framtiden kommer att finnas ett överskott på världsmarknaden
av billiga produkter. Det kan också vara svårare att kontrollera
kvaliteten på importerade produkter. Dessutom får Sverige det mycket
svårt att klara en avspärrningssituation utan en egen livsmedelsproduktion.
Men om jordbruket ska ha någon större betydelse för försörjningen av
livsmedel i en avspärrningssituation måste beroendet av importerade in

satsvaror som diesel, handelsgödsel, kemiska bekämpningsmedel och Mot. 1988/89
kraftfoder minska. Jo293

Energi

Av samma skäl som att vi anser att Sverige ska vara självförsörjande av
baslivsmedel anser vi att Sverige ska vara självförsörjande på energi. Miljöpartiet
de gröna vill fördubbla användningen av biobränslen inom 10 år. En
del av den energin skulle kunna komma från jordbruket om åkermarken
räcker till. I första hand vill vi anpassa jordbruket efter vad som är ekologiskt
riktigt, vilket kommer att innebära sänkta skördar.

Jordbruket och miljön

Jordbruket har under de senaste 40 åren genomgått stora förändringar som
orsakat miljöproblem. Ökad specialisering och krav på högre skördenivåer
har inneburit att djurhållningen koncentrerats, växtföljderna blivit ensidigare
samt att användningen av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel
ökat kraftigt. En förändring av jordbruket när det gäller struktur och
förbättrade växtföljder är nödvändig om miljöproblemen ska kunna lösas
på sikt. Det krävs politiska beslut för att gynna en sådan utveckling.

Förluster av växtnäring

Jordbrukets förluster av kväve och fosfor leder till övergödning av sjöar,
hav och vattendrag. I Västerhavet och i Laholmsbukten i synnerhet spelar
kväveläckaget från jordbruket en stor roll. Förändringar krävs inom stallgödselhanteringen,
valet av växtföljder och övrig odlingsteknik. Kapaciteten
att lagra stallgödsel måste öka så att en så stor del som möjligt av stallgödseln
kan spridas på våren. Fr.o.m. 1992 bör alla gårdar med djurhållning
ha en lagringskapacitet för stallgödsel på 12 månader. Alla gårdar i problemområden
med mer än 50 djurenheter borde vara koncessionspliktiga
för att bl.a. kontrollera antalet djur i förhållande till tillgänglig areal för
spridning av stallgödsel, stallgödselhantering vad gäller lagringskapacitet
och ammoniakavgång samt ensilagehantering.

Även om dessa skärpta miljökrav ger effekt menar vi att det inte är tillräckligt
med tanke på hur allvarliga problemen är. De totala kvävemängder
som omsätts i jordbruket måste minska för att stimulera en bättre hushållning
av kväve på gårdarna. Vi anser att användningen av handelsgödselkväve
bör minska med ca 30 % inom ett år och med 50 % inom fem år. När
det gäller val av styrmedel föredrar vi ekonomiska styrmedel. För att uppnå
målsättningen 30 % minskning måste troligen avgiften på handelsgödselkväve
ligga på ca 300 %. Enligt vårt förslag ska avgiftsmedlen återföras till
jordbruket i sin helhet framför allt som arealbidrag. En del pengar kan
också användas till andra ändamål t.ex. omställningsstöd till de som vill gå
över till alternativ odling. Ett sådant omställningsstöd skulle innebära ett
stöd till övergång under en längre period än det av regeringen föreslagna
omställningsstödet.

När användningen av kväve i jordbruket minskar kommer det också få

en dämpande effekt på fosforgödslingen genom att gödslingen måste ba- Mot. 1988/89
lanseras. Jo293

Kemiska bekämpningsmedel

Medan användningen av handelsgödsel minskat något under 80-talet har
användningen av kemiska bekämpningsmedel ökat. Användningen av kemiska
bekämpningsmedel måste minska kraftigt eftersom den innebär risker
för både livsmedlens kvalitet och för naturen (bl.a. utarmning av floran i
odlingslandskapet). Dessutom är hanteringen ett allvarligt arbetsmiljöproblem.
Bekämpningsmedel finns redan i grundvattnet t.ex. på Gotland, vilket
är mycket oroande. Dricksvattnet kan förgiftas och det är oerhört svårt
att komma till rätta med problemet.

Vi föreslår att användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket
minskar med 80 % fram till 1995. Vid bedömningen av minskningstakten
ska det inte bara tas hänsyn till antal kg aktiv substans utan även till
hur stor areal preparaten räcker och till preparatens giftighet. Det ska alltså
inte gå att klara målsättningen genom att helt enkelt byta till effektivare
preparat.

Det kommer att krävas en kraftig politisk styrning på flera sätt för att nå
detta mål, både förbud och höga avgifter. När bedömning görs vilka som
ska förbjudas ska hänsyn tas till både farlighet och hur lätt det går att klara
sig utan preparaten vid förändring av odlingsteknik när det gäller t.ex.
gödsling och val av växtföljd. Stråförkortningsmedel går det t.ex. att klara
sig utan om gödslingen minskas. S.k. lågdospreparat får bara användas om
det finns teknik som kan spåra eventuella rester i livsmedlen.

Kadmium

Fosforgödsel är en betydande orsak till kadmiumspridning på åkrarna.

Kadmium är en farlig tungmetall genom att den lätt tas upp av växterna,
binds inte så hårt i marken och stannar kvar länge i kroppen (lång biologisk
halveringstid). Kadmiumspridningen kan minska genom att välja råfosfat
som innehåller låga halter och genom rening vid tillverkningen av handelsgödsel.
Vi menar att kadmiumspridningen från handelsgödsel måste minska
med 90 % i förhållande till den mängd som spreds 1980.

Odlingsjord som innehåller mycket kadmium bör inte få användas för
odling av livsmedel. Ett bindande gränsvärde på 1 mg Cd/kg ts jord är en
lämplig nivå.

Växtnäring från tätorterna

Det är inte bara handelsgödsel som innehåller stora mängder kadmium.

Rötslam innehåller ofta alldeles för stora mängder kadmium för att få spridas
på åkrarna. Dessutom innehåller rötslam även andra tungmetaller och
giftiga organiska ämnen.

Detta är ett stort problem både därför att slammet är ett avfallsproblem
om det inte kan spridas på åkrarna och därför att växtnäringen borde återföras
till jordbruket av resurshushållningsskäl. För att klara detta måste 18

industrin klara sin egen avfallshantering. Industriavlopp ska inte få kopp- Mot. 1988/89

las till det kommunala avloppsreningsnätet. Tills vidare ska spridning av Jo293

rötslam vara förbjuden om kadmiumhalten inte är lägre än 1 mg/kg ts och i
övrigt innehåller mycket låga halter av andra tungmetaller och giftiga organiska
ämnen.

Många kommuner står inför stora investeringar i avloppsledningsnäten.

Kanske tiden är mogen att inte investera i den gamla typen av vattentoaletter
utan i stället satsa på nya typer av t.ex. multrumtoaletter. Vi föreslår att
naturvårdsverket får i uppdrag att ta initiativ till försöksverksamhet med
alternativ till systemet med vattentoaletter.

Hemställan

Vi hemställer

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör vara självförsörjande med baslivsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att åkermarken
bör användas i första hand för produktion av livsmedel och i
andra hand för energi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att minst
den nuvarande åkermarken bör behållas i produktion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen
bör vara att halvera kväveläckaget från jordbruksmark
inom tre år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen
av konstgödselkväve bör minska med 30 % inom tre år,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen
av konstgödselkväve bör minska med 50 % inom fem år,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att höga
avgifter bör användas för att minska konstgödselanvändningen och
dessa bör återföras till jordbruket i enlighet med vad som anförts i
motionen1,]

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att jordbruksföretag
med djurhållning bör ha en lagringskapacitet för stallgödsel
för minst 12 månader fr.o.m. 1992,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att jordbruksföretag
i problemområden bör vara koncessionspliktiga i enlighet
med vad som anförts i motionen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen
av kemiska bekämpningsmedel bör minska med 80 %
inom sju år i enlighet med vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att spridningen
av kadmium från fosforgödsel bör minska med 90 % i förhållande
till vad som spreds 1980,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att spridningen
av rötslam på åkermark bör vara förbjuden om inte de krav
som ställs i motionen uppfylls,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att od- Mot. 1988/89

lingsjord som innehåller mer än I mg Cd/kg ts inte bör få användas Jo293

till livsmedelsproduktion,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att industriavlopp
inte bör kopplas till de kommunala avloppsreningsverken,

14. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i
uppdrag att ta initiativ till försök med alternativ till systemet med
vattentoaletter i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 25 januari 1989
Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Åsa Domeij (mp)

Roy Ottosson (mp)

' 1988/89:Sk697

20