Motion till riksdagen
1988/89:Jo275

av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (båda s)
Översyn av jordförvärvslagen

1987 års riksdagsbeslut om ändring i jordförvärvslagen innebar bl.a. en
uppmjukning av prisprövningsreglerna för jordbruksfastigheter, som vid
det tillfället betingade förhållandevis låga priser.

Vägledande för tillämpningen av de nya reglerna skulle enligt jordbruksutskottets
uppfattning vara att lagstiftningen främjade en utveckling mot en
ägostruktur som underlättade ett rationellt jord- och skogsbruk. Vidare
skulle man prioritera de förvärvare som hade förutsättningar att på bästa
sätt tillvarata markens produktionsförmåga. Det ansågs också angeläget att
främja ett ägande som tillgodosåg de regionalpolitiska intressena vad gäller
sättet att utnyttja fastigheterna, så att största möjliga antal varaktiga sysselsättningstillfällen
skapades.

Även om de nya bestämmelserna i ovannämnda avseenden varit i bruk
under en förhållandevis kort tid ger prisutvecklingen på jordbruksfastigheter
anledning till stor oro. Denna oro har kommit till uttryck såväl från
lantarbetarna som från jordbrukets föreningsrörelse. Enligt lantbruksstyrelsens
bedömning har priserna på jordbruksfastigheter under 1987 och 1988
stigit mer än vad som motsvarar den allmänna prisutvecklingen (KPI).

Utvecklingen under senare år har inneburit att människor med lantbruksutbildning
och lantbrukserfarenhet, inte sällan yngre människor, fått
stora svårigheter att förvärva jordbruksfastigheter. Tendensen har gått mot
allt större inslag av passivt ägande. Kapitalstarka personer köper i allt större
utsträckning jordbruksfastigheter som i första hand utgör kapitalplaceringar
och underlag för förlustavdrag. Flera exempel visar också att grannar
till salubjudna jordbruksfastigheter inte kunnat förvärva dessa som
kompletteringsmark för att få till stånd bärkraftigare enheter p g a alltför
övermäktig priskonkurrens från kapitalstarka spekulanter utan primärt intresse
att driva jordbruk.

Mot bakgrund av pågående rationaliseringssträvanden inom jordbrukssektorn
med den ytterligare begränsning av åkerarealen som detta kan innebära
är det av yttersta vikt att kvarvarande jordbruksareal sköts på ett rationellt
sätt. Markens utnyttjande måste motsvara människornas sociala och
miljömässiga behov och vår strävan att bevara kulturlandskapet. Det måste
vara den jordbruksaktive bonden med gedigen anknytning till jordbruksverksamhet
och intresse att bevara fastigheten för jordbruksändamål som
kommer i förgrunden vid fastighetsförvärv. Med nuvarande system riskerar
landsbygden ytterligare att utarmas och jordbruksfastigheter att förvandlas
till spekulationsobjekt och renodlade kapitalplaceringar.

Hemställan Mot. 1988/89

Jo275

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av jordförvärvslagen
i syfte att dämpa prisutvecklingen på jordbruksfastigheter.

Stockholm den 25 januari 1989

Bengt Silfverstrand (s) Jan Andersson (s)

15