Motion till riksdagen
1988/89: Jo257
av Sven-Eric Lorentzon m. fl. (m)
Jordbruket
Mot.
1988/89
Jo257
Sammanfattning
Jordbruket utgör ett väsentligt inslag i det svenska samhället. Det ger oss
bra livsmedel och är en förutsättning för en befolkad landsbygd. Den
svenske jordbrukaren är förvaltare av ett kulturarv. Från beredskapssynpunkt
är det viktigt att upprätthålla ett effektivt och rationellt jordbruk.
Livsmedelsproduktionen bör under fredstid inriktas på en hundraprocentig
försörjning. Skogen är av avgörande betydelse för många jordbruksfastigheters
fortbestånd, ger brukaren inkomster, och landet stora exportintäkter.
Inom många områden i vårt land är skogsbruket den dominerande
näringen.
Sveriges jord- och skogsbrukare skall vara fria företagare. Ägande och
förfoganderätt till mark är en förutsättning för detta. En allt mer ökad
statlig styrning är ett hot mot näringens utvecklingsmöjligheter. Vår
grundläggande inställning är att information, rådgivning och stimulanser
bör ersätta tvång och regleringar.
Moderata samlingspartiet vill åstadkomma en successiv avreglering av
jordbruket. Omvärldens skydd och stöd för sin jordbruksproduktion
nödvändiggör i dag ett gränsskydd även för svenskt jordbruk. Avregleringen
måste därför anpassas till i första hand den som sker inom ramen för
västvärldens jordbrukspolitik och ske i takt med denna.
Jord- och skogsbruket styrs också i övrigt av statliga lagar och regler, en
del av dessa kan avskaffas. Vissa kan förenklas.
Jordbruksnäringen måste huvudsakligen själv komma till rätta med sina
överskottsproblem och bör få en rimlig tid för att finna alternativ. En
effektiv jordbruksproduktion innebär att insatsmedel i form av gödning
och växtskyddsmedel får användas efter grödans behov. Miljöanpassning
inom jord- och skogsbruket är både möjlig och nödvändig. Ett effektivt
jordbruk går att förena med god miljö.
Den moderata skattepolitiken har en gynnsam inverkan även på denna
näring.
Moderata samlingspartiet anser att en betydande andel av den offentligt
ägda jorden och skogen skall säljas till enskilda jord- och skogsbrukare.
Jordförvärvslagen och prisprövningen skall slopas för enskilda personer.
Den bör däremot bibehållas när det gäller juridiska personer.
I proposition 1988/89:100 redovisar regeringen bl. a. att en parlamentarisk
arbetsgrupp tillsatts för att ompröva jordbrukspolitiken.
1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo25 7
Regeringens utgångspunkt för gruppens arbete är att nya metoder skall Mot. 1
införas oavsett resultatet av dessa. Jo257
Vår utgångspunkt är att ett livskraftigt svenskt jordbruk skall bibehållas
och att jordbrukarna även i framtiden skall vara självständiga företagare.
Politikernas uppgift är att skapa förutsättningar för att så kan ske.
Sverige kan inte heller leva isolerat från omvärlden. Den pågående
Uruguay-rundan i GATT kan komma att leda till dramatiskt förändrade
förutsättningar för jordbruksstödet i hela världen. Sverige bör aktivt verka
för att där få en internationell minskning av stödet till stånd. Strävandena
att harmonisera Sveriges näringsliv med EG:s bör också innefatta jordbruket,
som således omfattas av den strategi för stegvis anslutning till EG som
vi förordar.
Inledning
Jordbruket är en viktig basnäring i Sverige. Den måste säkerställa en trygg
livsmedelsförsörjning i fred men även i kris och beredskapssituationer. En
levande landsbygd bibehålles genom kombination jord —skog och andra
näringar.
Den inhemska livsmedelsproduktionen fördelad över hela landet bör
under fredstid inriktas på en hundraprocentig försörjning. Därigenom
skapas också rimliga förutsättningar att klara försörjningstryggheten vid
kris och krigssituationer. Denna produktion bör betalas direkt genom
konsumentpriserna.
Produktionen därutöver måste dels täcka behovet av livsmedelshjälp,
katastrofbistånd och viss annan produktion som från samhällets synpunkt
är angelägen. För denna produktion bör det allmänna stå för merkostnaderna.
Jordbrukarna är den bästa garantin för att odlingslandskapet — kulturarvet
— bevaras och förvaltas samt att stora miljövärden och en levande
landsbygd kan värnas. Den svenska jordbruksnäringen styrs emellertid
hårt av olika statliga och halvstatliga regleringar. Stat och kommun har
skaffat sig allt större befogenheter att reglera markanvändningen. Den
enskildes rätt att äga och bruka sin mark har urholkats. Detta har hämmat
initiativlusten och utvecklingsmöjligheten inom näringen. Brukarens egna
idéer måste, enligt vår mening, i stället stimuleras och tas tillvara.
Aviserade ändringar i fastighetsbildningslagen skulle dock kunna leda
till mer av önskvärd mångfald och flexibilitet i näringen.
Regionalpolitiken underlättas om jord- och skogsbruket ges långsiktiga
och klara signaler för verksamhet och utveckling. Stor oro och osäkerhet
inför framtiden råder bland näringens utövare. Fortsatt oklarhet skapar
ovisshet och misstro samt oreparerbara skador för näringen. De unga
söker sig i allt mindre omfattning till lantbruksutbildningen och rekryteringen
av kunniga yrkesutövare äventyras. I ett läge där det framöver kan
förväntas än högre krav på den enskilde företagaren är detta mycket
allvarligt.
Jordbrukspolitiken har ständigt varit under debatt. Kraven har ställts att
jordbruket skall producera livsmedel av hög kvalitet och till rimliga priser.
En ständig rationalisering har därför varit ett naturligt och nödvändigt Mot. 1
inslag i den förda jordbrukspolitiken. Jo257
Jordbruket i Sverige har lyhört sökt anpassa sig till ställda krav. Bonden
har blivit allt skickligare, använt känd och beprövad teknik, följt forskningens
nya rön och en allt intensivare rådgivning. Livmedelsråvarorna
som produceras i Sverige har hög kvalitet. Den hygieniska standarden
ligger på en hög nivå.
Kraven på ytterligare åtgärder då det gäller djurhållning och hänsyn till
miljön leder till nya kostnadsökningar. Näringen, som redan tidigare belastas
av höga produktionskostnader såväl för arbetskraft, maskiner som
handelsgödsel, proteinfoder m.fl. produktionsmedel, har lönsamhetsproblem.
Riksdagsbeslutet 1985 innebar starka krav på att näringen själv skulle ta
ansvaret för en anpassning av animalieproduktionen medan staten skulle
ta ett delansvar för spannmålsöverskottet. Regeringen har emellertid under
det innevarande regleringsåret svikit då det gäller det 40-procentiga
delansvaret.
Våren 1987 infördes förbud mot stråförkortningsmedel och på hösten
cirkulerade planer på kraftigt sänkta spannmålspriser. Under 1988 har nya
skattehöjningar på handelsgödsel och växtskyddsmedel införts, som höjt
produktionskostnaderna ytterligare. Beslut om avveckling av tvåprissystemet
på mjölk har tagits. Lantbruket har f. n.. uppnått ganska god balans
inom animalieproduktionen och dessutom genom omställning-90 lyckats
sänka spannmålsöverskottet.
Under 1988 har nya orosmoln dykt upp: ESO-rapporten från finansdepartementet
med sina revolutionerande synpunkter om jordbrukspolitiken,
FOA-rapporten om ”säkerhetspolitiska aspekter på livsmedelsförsörjningen”
med utvärdering bl. a. av jordbruksstödet/skyddet ur beredskapssynpunkt,
samt OECD:s studie av svensk jordbrukspolitik och dess jordbruksstöd/skydd.
Jordbruket är ett nyckelområde i den stora multilaterala handelsförhandling
som nu äger rum inom GATT. Förhandlingarna omfattar samtliga
åtgärder som direkt och indirekt påverkar jordbrukshandeln. De syftar
bl. a. till att liberalisera handeln och förbättra konkurrenssituationen genom
ökad disciplin och gradvis neddragning av stöd och skydd till jordbruket.
Förhandlingarna har hittills främst inriktats på en frysning av
nuvarande stöd och skydd, samt metoder för att dra ner stödet. Vid mötet i
Montreal i december har man i förhandlingarna inte lyckats nå enighet
kring jordbruksfrågorna. Förhandlingarna har ajournerats till april 1989.
Skulle en överenskommelse om en frysning av jordbrukets stöd och
skydd komma till stånd kan komplikationer uppstå för Sverige genom att
kostnadsutvecklingen och inflationstakten i vårt land är högre än omvärldens.
Parlamentarisk arbetsgrupp
Regeringen har tillkallat en parlamentarisk arbetsgrupp med huvudsaklig
uppgift att utforma förslag till en ny livsmedelspolitik fr. o. m. 1990. Riks
fl Riksdagen 1988/89. 3sami. NrJo257
dagens politiska partier är representerade i arbetsgruppen till vilken
adjungerats representanter för jordbruket (LRF) och konsumenterna
(jordbruksnämndens konsumentdelegation).
I regeringens budgetproposition 1988/89:100 framhålles att den första
utgångspunkten för arbetsgruppens arbete är att uppnå ett lägre gränsskydd
än idag. Dock skall det pågående arbetet i GATT beaktas och en
ensidig svensk neddragning av gränsskyddet sägs inte vara aktuell.
Vidare skall gruppen söka uppnå en minskning, och i vissa fall borttagande,
av de interna marknadsregleringarna på de jordbruksprisreglerade
produkterna. Tekniken med pris- och avsättningsgarantier avses omprövas.
Dessutom aviseras att nya medel bör utvecklas för att nå bl. a. de
berdskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga målen.
Arbetsgruppens uppgift är att utvärdera 1985 års livsmedelspolitiska
beslut, utforma förslag till en ny livsmedelspolitik fr. o. m. 1990 samt
föreslå en provisorisk lösning för år 1989 om en sådan blir nödvändig med
hänsyn till GATT-förhandlingarna.
Med hänsyn till uppdragets omfattning och efarenheten av tidigare
jordbruksutredningars tidsbehov syns det oss att den parlamentariska
arbetsgruppen, som nu inlett sitt arbete, står inför en övermäktig uppgift.
Grunderna för jordbrukspolitiken
En nations möjlighet till oberoende och trygghet begränsas i hög grad av
dess produktionskapacitet av livsnödvändiga varor. Livsmedelsproduktionen
intar här en särställning.
Jordbrukspolitiken har därför varit inriktad på att jordbruket skall klara
av att försörja vårt land med livsmedel även under avspärrning och krig.
Det medel som valts i Sverige är att hålla lönsamheten i jordbruket på en
sådan nivå att en tillräcklig produktion erhållits. 1 dagens Sverige är
avkastningen i jordbruket beroende av importerade insatsvaror. Därför
behövs det en viss säkerhetsmarginal mellan fredsproduktionen och den
tänkta krisproduktionen. Denna marginal tar sig uttryck i en målsättning
för lägsta antalet mjölkkor, lägsta tänkbara areal åker etc. Lagerhållningens
omfattning och inriktning har också stor betydelse.Tillgången på
kvävegödselmedel måste ägnas speciell uppmärksamhet, eftersom Sveriges
ammoniaktillverkning har upphört.
På grund av den strategiska betydelsen skyddar eller stöder alla med
Sverige jämförbara länder sitt jordbruk på olika sätt. Två principer kan
urskiljas.
• Högprislinje med en inhemsk prisnivå över världsmarknadspriserna.
Detta åstadkoms med ett gränsskydd vid import. Gränsskyddet motsvarar
i princip skillnaden mellan åsyftat inhemskt pris och världsmarknadspris.
• Lågprislinje med en inhemsk prisnivå vilken är lika med världsmarknadspriserna.
Ett direkt statligt stöd måste då utgå till jordbrukarna.
Mot. 1988/89
Jo257
4
Högprislinje
Detta är den linje som vi valt att använda i Sverige. Fördelen med en
högprislinje är att den är generell. Jordbrukarna får konkurrera på lika
villkor under stor marknadspåverkan. Producerar jordbruket mer än vad
som efterfrågas av någon vara får antingen priset i Sverige sänkas eller
också måste varan exporteras. Även då blir priserna till producenterna
lägre. En högprislinje medför att jordbruket fortsätter att utvecklas tekniskt,
biologiskt och marknadsmässigt. Byråkratin för att administrera
gränsskydd och därmed följande prisreglering är relativt begränsad.
Lågprislinje
Fördelen med en lågprislinje är att landets komparativa fördelar slår
igenom i jordbruksproduktionen. Detta medför dock att färre produktionsgrenar
kan konkurrera. Ett ensidigare jordbruk blir följden. En lågprislinje
betyder att jordbrukarna blir helt utlämnade åt politiska beslut
genom att den måste kombineras med statsbidrag i en eller annan form.
Politikerna kan genom t. ex. arealbidrag välja vilka jordbruk som skall
stödjas. Stödbeloppen kan differentieras efter vad som är politiskt gångbart
för dagen — geografi, djuretik, intensitet etc. Ett totalreglerat jordbruk
blir följden. Byråkratin blir massiv. Utvecklingen hämmas om bidragen
inte utgår efter prestation. Eftersom vi nu har en högprislinje riskerar
dessutom dagens jordbrukare att vidkännas stora kapitalförluster vid en
övergång till en ren lågprislinje.
Alla jordbruksutredningar har prövat frågan om vilken av dessa två
principer som är att föredra. Alla har kommit till slutsatsen att en högprislinje
är lämpligast. En enig riksdag sade 1985: ”Såväl statsfinansiella skäl
som behovet av omfattande regleringar för själva jordbruksföretagen talar
mot en världsmarknadsprislinje.”
För oss moderater, som vill minska politikerinflytandet och ge ett större
ansvar till de enskilda medborgarna, är det en främmande tanke att medverka
till införande av ett politikerstyrt jordbruk. Vi avvisar därför ett
införande av en renodlad lågprislinje och därav följande arealbidrag eller
andra stöd.
Försörjningstryggheten och omvärlden
Att vara självförsörjande med baslivsmedel är ett huvudmål för i stort sett
alla världens länder. En betydande överskottsproduktion av framför allt
spannmål har uppstått i de västliga industriländerna. Den internationella
spannmålsmarknaden karakteriseras därför i överskottssituationer av låg
kommersiell efterfrågan. Marknaden kännetecknas då av låga priser och
avsättningssvårigheter.
Torkan 1988 i bl. a. USA har lett till minskade världslager och f. n..
högre världsmarknadspriser. Å andra sidan tycks USA öka odlingsarealen
1989. Syftet anses vara att sätta handelspolitisk press på Europa.
Inom EG är f. n. smörberget borta och visst inköpsbehov av torrmjölk
föreligger.
Mot.
Jo257
Detta tyder på att man även inom EG nu är angelägen om att uppnå en
bättre produktionsbalans och att minska exportkostnaderna. En betydande
del av EG:s budget åtgår i dag för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område.
Avreglering
En strävan efter avreglering och ökad öppenhet mellan länderna även då
det gäller handeln med jordbruksprodukter är nu på gång. En sådan
utveckling måste ske ömsesidigt och i samma takt länderna emellan.
Sverige kan givetvis inte ensidigt avveckla sitt jordbruksskydd, men bör
deltaga i de internationella förhandlingarna och där arbeta för en rättvis
gemensam avreglering. Trots detta kan det bli tal om en utmaning för
svenskt jordbruk. En viktig förutsättning för ett positivt resultat för Sveriges
vidkommande är dock att vårt jordbruk även i framtiden får bedrivas
på ett effektivt och rationellt rätt.
Moderata samlingspartiet vill successivt avreglera det svenska jordbruket.
Situationen på världsmarknaden och de övriga industriländernas stöd
till sina respektive jordbruk försvårar detta. Sveriges avreglering måste
därför ske i takt med dessa länders. Avregleringen skall också ske med
hänsyn till och i samarbete med producenterna och får inte medföra
besvärande kapitalförluster och omställningssvårigheter för den svenske
jordbrukaren. Vi anser att producenterna av svenska livsmedel måste
tillförsäkras trygga betingelser.
Beredskapstryggheten
Moderata samlingspartiet ser det svenska jordbruket som en grundläggande
trygghetsfaktor. Det gäller att ge det svenska folket den trygghet som
stora delar av världens folk saknar, nämligen säker tillgång till mat för
dagen. Jordbruksnäringen måste därför utvecklas och ges möjligheter att
verka framöver så att detta mål kan upprätthållas såväl i fredstid som
under kris eller ofärdstid. Beredskapstryggheten måste klaras. Den är en
nödvändig del av vårt totalförsvar.
Enskilt ägande ger möjligheter
Den enskilda äganderätten skall vara basen för den effektiva och breda
jordbruksproduktion som behövs. Jordbrukaren måste vara en fri företagare.
Då skapas den dynamik som är nödvändig för att svenskt jordbruk
skall kunna klara sig i konkurrens med omvärlden. I ett sådant klimat tas
initiativlust och framåtanda väl tillvara.
Vi ser också positivt på en avreglering som förenklar och underlättar
företagandet. Förenklingar kan relativt snabbt genomföras, men en mera
långtgående avreglering måste baseras på förnuft och vissheten om att inte
nya regler, ökad byråkrati och administrativt krångel följer. Nuvarande
system får inte ersättas av ett i än högre grad politikerstyrt jordbruk.
Förändringar får ej heller leda till att klyftor och motsättningar mellan
Mot. 1988/89
Jo257
6
brukare i olika delar av landet uppstår. Den enskilde skall fritt få förvärva
och etablera företag med beaktande av de regler som gäller från djurskyddssynpunkt
och med hänsyn till de krav som finns på miljöområdet.
Djurhållningen skall baseras på arealunderlaget.
Mångfaldens jordbruk
Vi är förespråkare för ett mångfaldens jordbruk. Vill vissa konsumenter ha
livsmedel producerade på visst sätt skapas naturlig efterfrågan efter dessa
produkter och de kommer då att produceras, men givetvis till de priser
detta betingar. Kraven på mångfald kommer att öka inte minst från
konsumenthåll. Detta kommer enligt LRF:s ordförande att driva fram ett
jordbruk med rik variation vad gäller driftsinriktning, produktslag och
egenskaper, företagsstorlek osv. Vi instämmer i denna bedömning.
Vi tror på den enskildes förmåga och uthållighet. Detta fordrar ett fritt
boende och en friare handel med fastigheter. Nytt kapital måste få tillföras
landsbygden inte minst för att säkra ett långsiktigt och uthålligt jordbruk.
Genom att enskilda människor fritt kan äga och disponera marken skapas
förutsättningar för ökad valfrihet för både konsumenter och producenter.
Den lagstiftningsiver som visas från regeringshåll — men tyvärr också
från annat politiskt håll — leder till likriktning, inte till mångfald. I stället
för att formulera krav och ange ramar skapar man detalj regler och i stället
för att stimulera initiativförmåga och framåtanda sätter man upp hinder.
En sådan politik skapar misstro samt besvikelse och bromsar näringens
utvecklingsförmåga. Detta är djupt olyckligt då vi vet att morgondagens
lantbrukare måste bli ännu kunnigare för att bli framgångsrika. Han eller
hon måste, enligt LRF:s ordförande ”vara en biologiskt, tekniskt och
ekonomiskt kunnig, driftig småföretagare som använder tillgänglig teknik
etiskt och miljömässigt medvetet.” Vi kan instämma även i detta påstående.
Vi moderater vill underlätta att den möjligheten skapas och är då också
övertygade om att vi i Sverige även i framtiden får lantbrukare som är
beredda att ta ansvar för en näring i utveckling och med konkurrensförmåga
gentemot omvärlden.
Tillbakagång en risk
En uppenbar risk föreligger f. n.. att jordbrukspolitiska beslut tas som
innebär en tillbakagång till ett lågproduktivt och extensivt jordbruk. En
del politiker tycks tro att den lösningen skulle leda till ett mer miljövänligt
och kvalitetsproducerande jordbruk. Detta saknar verklighetsgrund och vi
moderater avvisar bestämt en sådan syn. Ett jordbruk som byggts upp steg
för steg med hänsyn till forskning och beprövad erfarenhet måste också
framöver ges möjlighet att bygga vidare på basen av detta. Att kasta bort
generationers erfarenhet som skapat ett av världens bästa jordbruk vore
förödande för näringen, jordbrukarna och landet.
Mot. 1988/89
Jo257
7
Svenskt jordbruk för producenterna
Vi anser det nödvändigt att den svenske jordbrukaren skall kunna räkna
med fasta spelregler i sin planering. Om Sverige snabbt avreglerar jordbruket
blir förutsättningarna helt annorlunda än de var när dagens jordbrukare
gjorde sitt yrkesval. De hade då ingen möjlighet att förutse t. ex. den
socialdemokratiska regeringens plötsliga försök att förändra den svenska
jordbrukspolitiken från en traditionell högprislinje till ett mellanting mellan
högpris- och lågprislinje. Då jordbruk är en kapitalintensiv, biologisk
näring med långa planeringsperioder behövs långa omställningsperioder
vid förändringar i jordbrukspolitiken. Detta måste självklart gälla även i
samband med nu aviserade förändringar av den svenska jordbrukspolitiken.
Den svenske jordbrukaren måste få möjligheter att konkurrera på lika
villkor med kollegorna i omvärlden. Så är det inte i dag. Restriktioner och
krav vad gäller produktionsmetoder, inte minst vad gäller användning av
växtskyddsmedel och lagringsbehandling av produkterna, är ofta betydligt
hårdare i Sverige. Detta förhållande är ett problem. Samma krav måste
ställas på de färdiga livsmedlen oavsett om de producerats i Sverige eller
utomlands. Vårt närmande till den europeiska gemenskapen måste innebära
en strävan att harmonisera också dessa krav. Höga miljökrav måste
vara en självklar ambition.
Svenskt jordbruk för konsumenterna
Vi vill säkerställa konsumentens valfrihet. Detta förutsätter en marknad
för livsmedelsprodukter, där efterfrågan återspeglas i priset. Subventioner
till vissa livsmedelsprodukter snedvrider efterfrågan och ger felaktiga prissignaler
till producenterna.
Efterfrågan på alternativodlade produkter är relativt liten. När konsumenten
väljer, bedöms både pris och kvalitet. Därför är märkningen av
produkterna viktig för att ge underlag för konsumentens val. Det är troligt
att de svenska producenterna får vissa konkurrensfördelar av s. k. svenskmärkning
som nu lanserats, inte minst med hänsyn till den debatt som
förekommit om importerade livsmedel och de ofta lägre krav som hittills
ställts på dessa. Det är logiskt att, bl. a. i konsumentupplysande syfte,
verka för ursprungsmärkning av även de importerade livsmedlen även om
de praktiska förutsättningarna för detta inte får övervärderas.
Livsmedelskvalitet
Våra livsmedels kvalitet har ofta debatterats. Debatten har gällt växtnäringstillförsel
och bekämpning av skadegörare i växande gröda samt livsmedlens
hantering i industrin. Det har från vissa håll hävdats att användandet
av handelsgödsel, växtskyddsmedel och livsmedelstillsatser skulle
äventyra människors hälsa. Detta är fel.
Handelsgödsel är en nödvändig del i en biologiskt balanserad produktion.
Med skördeprodukterna bortförs ämnen från jorden. Dessa måste
Mot. 1988/89
Jo257
8
ersättas om inte åkermarken skall utarmas. Stallgödseln räcker inte till för Mot. 1
att täcka förluster genom odlingens bortförsel av växtnäring, och många Jo257
jordbruk saknar helt denna. Vid lantbruksuniversitetet har noggranna
studier visat att produkternas kvalitet blir lika hög med oorganisk gödsling.
Minskad intensitet i växtodlingen på växtnäringssidan påverkar dessutom
brödsädens bakningsegenskaper negativt.
Undersökningar visar att det är mängden tillgänglig växtnäring i jorden
som påverkar avkastningens storlek oberoende av om näringen tillförs i
organisk eller oorganisk form. En övergång till organiska gödselmedel
(stallgödsel) vid fältmässig köksväxtodling skulle t. ex. inte medföra att
produkterna fick vare sig ett högre näringsvärde, bättre kemisk sammansättning
eller större lagringsformåga.
Växtskyddsmedel används för att förhindra angrepp av växtskadegörare.
Den kontroll av livsmedel som sker visar att inga kända hälsorisker
föreligger. En slopad användning av växtskyddsmedel kan däremot komma
att äventyra livsmedelssäkerheten framfor allt genom att risken för
skadliga svampangrepp ökar. Detta framgår av cancerkommitténs rapport.
Kommittén är alltså mer orolig över ämnen som gynnas i grödor som
inte behandlats med växtskyddsmedel än över de restsubstanser som finns
i svenska grödor.
Kemikalier används också för att minska hälsorisker och förlänga hållbarheten
hos färdiga livsmedel. Utan sådana tillsatser skulle hälsoriskerna
och matkostnaderna öka dramatiskt.
Den svenska livsmedelslagstiftningen hör till de mest restriktiva i världen.
Bestämmelserna gällande främmande ämnen, tillsatser, m. m. är utformade
med en stor säkerhetsmarginal.
Livsmedelskontroll
Livsmedelskontrollfrågorna är mycket viktiga och kommer inom kort att
uppmärksammas i en särskild proposition. Dock kan redan här konstateras
behovet av en ytterligare skärpt lagstiftning.
Offentligt ägd mark
Huvuddelen av den offentligt ägda jord- och skogsmarken bör utbjudas i
första hand till dem som arrenderar marken. Redan nu kan delar av
domänverkets markinnehav utbjudas till försäljning. Intäkterna av denna
försäljning kan beräknas inbringa 400 miljoner kronor till statskassan
redan det första året.
Lantbruksnämndernas innehav av fastigheter är betydande. I den s. k.
jordfonden ligger i dag fastigheter till ett betydande värde. I innehavet
ingår en stor del skogsmark som drivs i egen regi. Med hänsyn till den
liberaliserade forvärvstillståndsprövningen bör den del av innehavet som
inte är nödvändig från strukturomvandlingssynpunkt avvecklas. Genom
detta beräknar vi att 65 miljoner kronor kan tillföras statskassan. Detta
skulle också skapa förutsättningar för ett ökat glesbygdsboende.
Delansvar för spannmålsexporten
Riksdagen beslöt år 1985 att staten under fem år skall bidra med 40% av
de s. k. exportkostnaderna för spannmål. Efter femårsperiodens slut skulle
stödet utvärderas och omprövas såväl till sitt innehåll som till sin storlek.
Regeringen genomdrev emellertid redan våren 1988 ett beslut i riksdagen
som i princip innebär en halvering av detta åtagande.
Moderata samlingspartiet står fast vid beslutet från 1985 och menar att
det statliga ansvaret i någon form kan komma att behövas även efter
femårsperiodens utgång för att underlätta produktionsanpassning och
eventuell övergång till annan användning av viss åkermark.
Åkermarken
Den svenska åkerarealen är en stor tillgång som skall användas för livsmedelsproduktion
men i framtiden också i ökad utsträckning för annat än
traditionell jordbruksproduktion. Steget är inte långt till att jordbruket
också producerar energi- och industriråvaror. Under en längre tid kommer
dock enbart marginella arealer att kunna användas för detta ändamål.
Det bör därför övervägas om inte en del av den nuvarande åkerarealen
kan användas bättre för traditionell skogsproduktion. Olika stimulansåtgärder
bör övervägas i detta sammanhang.
Intresset har under senare tid ökat för skogsplantering på åkermark.
Detta även på goda jordar, framför allt på dem som ligger i nära anslutning
till vattendrag och sjöar. Statsmakterna bör undanröja hindren för de
markägare som vill plantera skog, inte minst på sådan åkermark. En sådan
åtgärd skulle även från miljösynpunkt vara positiv. Det är viktigt att den
enskilde markägaren själv avgör hur marken skall användas. Tvångsåtgärder
är oacceptabla.
Projekt Agro-Fiber dvs. framtagning av fiber för massatillverkning och
då med biprodukter som protein och biogas är ett intressant uppslag som
f. n.. prövas och utreds.
Biobränsle kan genom sin neutralitet från koldioxidsynpunkt vid användningen
bli betydelsefull, inte minst om en framtida utsläppsavgift på
koldioxid blir verklighet. Produktion kan i viss utsträckning bli aktuell
även om kärnkraften bibehålls. Biobränsleproduktionen bör etableras i
spannmålsodlingsdistrikten och nära de stora förbrukarna. Etanol är också
under vissa förutsättningaren möjlighet. Etanoldrivna bussar i stadstrafik
är från miljösynpunkt intressanta. Försök och utvärdering pågår.
Produktionsbalans
Produktionsbalansfrågan kan lösas på olika sätt. På nötkötts- och fläskproduktionssidan
har det tidigare överskottet försvunnit. Man har inom slakterinäringen
valt att låta världsmarknadspriserna få genomslag på produktpriserna
genom att höja slaktdjursavgiftema. På detta sätt har man
efter några år med stora ekonomiska påfrestningar för kött- och fläskproducenterna
nu nått goda resultat utan de negativa följder som en reglering
medför.
Mot.
Jo257
Inom mjölkproduktionen har näringen valt att reglera mjölkvolymerna
genom det s. k. tvåprissystemet. Tvåprissystemet innebär att producentens
pris bestäms av inlevererad mjölkmängd. Över en fastställd produktionsnivå
sänks priset drastiskt. Det finns inget ekonomiskt skäl för producenten
att producera mjölk till detta lägre pris. Härigenom har mjölkkvantiteten
styrts inom landet till en i stort sett önskad nivå.
Då systemet nu efter riksdagens beslut våren 1988 avvecklas per den 1
juli 1989 kan en ny situation uppstå. Det produktionsöverskott som därigenom
kan uppstå hade eliminerats genom den längre avvecklingsperiod
som moderata samlingspartiet förordat.
Om den framtida livsmedelsproduktionen anpassas till den inhemska
konsumtionen är det mycket möjligt att jordbruket på område efter område
i ökad utsträckning tvingas gå över till kontraktering av produktionen.
Jordbrukarna och förädlingsföretagen har inte den ekonomiska styrka som
krävs för att klara de stora och täta fluktuationer i prisnivån som annars
kan bli ett faktum.
Jordbruket och miljön
Jordbruket har ett självklart miljöansvar. Många hävdar att detta kräver
en sänkt intensitet. En minskning av insatsmedlen skulle enligt dessa vara
enda möjligheten att göra det svenska jordbruket mer miljövänligt. Vi
uppfattar detta synsätt som utvecklingsfientligt. En effektiv jordbruksproduktion
innebär att insatsmedel i form av gödning och växtskyddsmedel
används på ett balanserat sätt. Ett effektivt jordbruk bidrar inte till miljöförstörande
utsläpp. Det finns inte något motsatsförhllande mellan ett
effektivt och ett miljövänligt jordbruk.
Ett visst näringsläckage från jordbruket har alltid förekommit. Tillsammans
med utsläpp från andra källor har detta blivit ett miljöproblem. Att
näringsläckagets storlek bestäms av mängden tillförd näring är en vanlig
missuppfattning. Det finns inga som helst vetenskapliga undersökningar
som visar på sådana enkla samband. Försök visar att läckaget från icke
gödslad, odlad mark är nästan lika stort som från normalgödslad. Det
finns i dag kända faktorer som är av större betydelse för näringsläckaget än
kvävegivans storlek. Den viktigaste är den öppna jorden. En flerårig vall
kan utnyttja stora mängder gödsel utan nämnvärt näringsläckage. En träda
utan täckgröda fungerar dåligt och läcker vid nederbörd stora mängder
lättlösligt kväve till vattendragen.
En markerad ökning av kväveförlusterna uppstår vid spridning av stallgödsel
tidigt på hösten på icke bevuxen mark. Detta måste förhindras.
Ökad lagringskapacitet i gödselvårdanläggningar är därför en nödvändighet.
Ett statligt stimulansbidrag till byggande av större gödselvårdanläggningar
har på moderat initiativ införts. En anpassning av djurhållningen
till den befintliga brukningsarealens storlek måste också ske.
Utvecklingen av de kemiska växtskyddsmedlen går mot allt mindre
giftiga och allt mer selektiva medel. Samtidigt förbättras och förfinas
tekniken. Samma effekt som tidigare erhölls med stora hektardoser kan i
Mot. 1988/89
Jo257
11
dag uppnås med väsentligt lägre doser. En förbättrad utrustning och teknik Mot. 1
för besprutning bidrar till att hektardoserna kan minskas utan men för Jo257
resultatet och miljön. Internationellt sett är Sveriges användning av bekämpningsmedel
liten. Detta beror på Sveriges gynnsamma odlingsbetingelser.
tabell
Jordbrukets årliga förbrukning av bekämpningsmedel i Sverige och några andra
länder, kg/ha, samt kvävegödselförbrukningen, kg/ha.
Område |
Bekämpnings medel 1985 |
Kvävegödsel 1982 |
Handelsgödsel 1986/87 Kväve Fosfor |
Kalium |
|
Sverige |
1.3 |
84 |
78 |
12 |
25 |
Danmark |
2.7 |
147 |
135 |
17 |
45 |
Norge |
1.8 |
136 |
114 |
22 |
67 |
Finland |
0,8 |
92 |
94 |
31 |
57 |
England |
3.9 |
224 |
|||
Förbundsrep. |
|||||
Tyskland |
4.1 |
196 |
|||
USA |
1,5 |
||||
Afrika |
0,3 |
Källa: Intensiteten i Jordbruksproduktionen, Ds Jo 1987:3, SCB: Miljövärden 1985
(OECD)
Det har på senare tid framkommit undersökningsresultat som visar att
små mängder växtskyddsmedel läckt ut i våra vattendrag. Detta är inte
acceptabelt. Det är angeläget att klarlägga hur detta sker och vilka preparat
som kan spåras vid dess läckage. Därefter bör åtgärder för att eliminera
problemet vidtagas.
Jordbruket och lagstiftningen
Jordförvärvslagstiftningen är en av de lagar som kraftigast inskränker
äganderätten till mark. Trots att lagen liberaliserats stadgas fortfarande att
staten, genom lantbruksnämnden, skall bestämma vem som skall få köpa
jordbruks- eller skogsmark samt dessutom bestämma en övre prisgräns.
Möjligheten för enskild person att köpa en jordbruksfastighet skall,
enligt vår mening, inte begränsas. De jordbrukare som har allt sitt kapital
nedlagt i fastigheten tvingas i dag av staten att skänka en del av detta till
köparen på grund av prisprövningen enligt jordförvärvslagen. Ett avskaffande
av jordförvärvslagstiftningen för enskilda personer skulle ge jordbrukarna
en automatisk kompensation för lönsamhetsminskningen i jordbruket
genom att säkra deras fastighetskapital via en fri prisbildning.
Dessutom skulle det berika landsbygden med nya grupper av människor.
Valfriheten och den fria avtalsrätten måste prägla förhållandet mellan
säljare och köpare och prismekanismen tillåtas att styra priset.
Förvärvsprövningen bör emellertid behållas för juridiska personer.
Skogsfastigheter kan t. ex. vara attraktiva uppköpsobjekt för stora träförädlande
företag och fastigheterna skulle då riskera att aldrig mer komma ut
på marknaden. Lokala arbetstillfällen skulle också riskera att försvinna vid
sådana förvärv.
Det blir emellertid allt vanligare att även små jordbruksföretag drivs
som juridisk person. Förvärvsprövningen får självfallet inte tillämpas på
sådant sätt att den hindrar dessa från att förvärva tillskottsmark.
Att staten bidrar till jordbrukets inre rationalisering är enligt vår mening
fel. Bättre resultat kan uppnås på en fri marknad utan statliga bidrag.
Bidraget bör på sikt upphöra. Budgetåret 1989/90 bör det minskas med tio
av föreslagna 18 miljoner kronor.
Skötsellagen är ett exempel på en lagstiftning som felaktigt reglerar
markägarens disposition av sin mark. Enligt vår mening är det jordbrukaren
som i stort sett skall få välja produktionsinriktning och användningssätt
av sina marker utan krav på tillstånd från myndighet. Nuvarande
generella tillståndskrav för att ta mark ur jordbruksproduktionen är en
följd av nuvarande reglering och därmed förlegade.
Skattefrågor
Vi utvecklar i andra motioner våra förslag till ändrad beskattning på skilda
områden. Vi vill här peka på de skatteforslag som direkt påverkar jordbrukare.
Den moderata skattepolitiken syftar till att genom sänkta skatter ge de
enskilda människorna möjligheter att själva få disponera över en större del
av sina inkomster. Den moderata skattepolitiken ökar människornas valmöjligheter.
Förutom en generell sänkning av förmögenhetsbeskattningen föreslår vi
att det arbetande kapitalet i jord- och skogsbruk inte skall drabbas av
förmögenhetsskatt.
Fastighetstaxeringen 1992 omfattar jord- och skogsbruket. Särskilt vad
gäller kombinerade jord- och skogsbruk och rena skogsbruk kan taxeringsvärdena
förväntas öka kraftigt till följd av stigande marknadsvärde. Detta
kan få allvarliga skattekonsekvenser. Skattereglerna bör enligt vår mening
justeras i samband med fastighetstaxeringen så att det totala skatteuttaget
inte ökar till följd av de förändrade taxeringsvärdena.
Produktionsmedel skall inte punktbeskattas. Det leder till en felaktig
resursanvändning både från företagets och samhällets synpunkt. Det är
därför oacceptabelt att beskatta handelsgödsel och bekämpningsmedel,
särskilt som skatten inte får kompenseras genom höjda produktpriser och
medlen, rätt använda, inte har någon negativ effekt på miljön. Vi föreslår
att dessa skatter avskaffas.
Regeringen har tidigare redovisat användningen av de medel som influtit
från dessa skatter. Denna redovisning saknas i år. Användningen bör
snarast redovisas för riksdagen.
Mot.
Jo257
Prisreglerande åtgärder
Under anslaget prisreglerande åtgärder anslås medel till vad som kallas
låginkomstsatsning. Denna post rymmer flera verksamheter, bl. a. åtgärder
för produktionsanpassning. Posten tillkom som kompensation för uteblivna
livsmedelsprishöjningar på 1970-talet. Den är således en livsmedelssubvention.
Enligt vår mening kan posten minskas med 45 miljoner kronor.
Vi förutsätter att jordbruket får ta ut detta belopp i form av höjda
priser.
Jordbruk i glesbygd
Jordbruket kan regionalt vara en förutsättning för andra näringars existens.
Det bidrar till att upprätthålla servicen i glesbygden. Jordbruket
med dess bofasta befolkning är en förutsättning för att småindustri kan
fortleva och utvecklas i dessa områden Därför har ett regionalpolitisk!
stöd riktat till jordbruket i vissa avfolkningsbygder en positiv effekt på
sysselsättningen.
Genom jordbrukets strukturrationalisering har förutsättningarna för att
leva på landsbygden förändrats för jordbrukare med traditionell yrkesutövning.
Detta har regionalt lett till en betydande avfolkning.
Vårt förslag att enskilda personer i princip fritt skall få förvärva jordbruksmark
ökar möjligheten till kombinationssysselsättning på landsbygden.
Detta leder till ett ökande befolkningsunderlag i glesbygden.
Norrlandsstödet
Det är också väsentligt att jordbrukarna i Norrland kompenseras för de, i
förhållande till andra delar av Sverige, sämre förutsättningarna att där
bedriva jordbruk. Norrlandsstödet till jordbruket är ett produktstöd som
gör det möjligt att bedriva ett jordbruk i dessa delar av vårt land. Det bör
bibehållas och räknas upp i takt med inflationen. Stödet bör behålla
karaktären av produktstöd och inte omvandlas till något slags arealstöd
eller på något annat sätt bli mer beroende av politiska beslut.
Livsmedelsberedskapen
Den svenska beredskapen har betydelse för utformningen av svensk jordbrukspolitik.
1 vårt mål för jordbrukets produktion av baslivsmedel finns
en försvarspolitisk aspekt.
Det vi i fredstid betalar för tillgången till en effektiv livsmedelsproduktion,
fungerar som en slags försäkringspremie inför eventuell ofred. Detta
är så mycket viktigare som det senaste försvarsbeslutet inneburit att delar
av jordbrukets beredskapslager säljs ut och avvecklas. Vi måste därför i
Sverige i fortsättningen lita mer till våra egna nationella resurser, vår
svenska åkerjord och dess möjligheter till optimal avkastning.
Förutsättningarna för att regionalt klara behovet av producerade livsmedel
i en krissituation är olika i skilda delar av landet. Medan södra Sverige
Mot. 1988/89
Jo257
14
i en tänkt krissituation är självförsörjande är Norrlandsjordbruket inte Mot. 1
tillräckligt för den regionala efterfrågan. De fyra nordligaste länen tillsam- Jo257
mans utgör sålunda ett underskottsområde redan i fredstid. Att allvarliga
försörjningsproblem kan uppstå om livsmedelsproduktionen slås ut i vissa
regioner är självklart. Beredskapspolitiskt måste detta beaktas.
Sverige saknar i dag dessutom egen ammoniaktillverkning. Från beredskapssynpunkt
är detta allvarligt. Vårt lands försörjning av ammoniak
måste därför långsiktigt tryggas för tillverkning av kvävegödselmedel.
Alternativt måste beredskapslager åter byggas upp.
Omprövning bör nu ske av beslutet om utförsäljning av beredskapslagrad
kvävegödsel. ,
Fruktodlingen
I budgetpropositionen tas frågan om ett särskilt stöd till fruktodlingen upp
i anledning av att importskyddet för äpplen och päron upphör. Riksdagen
beslutade — SkU 1988/89 nr 8 — att importregleringen, med importstopp
under viss tid av året, avvecklas och ersätts med ett tullskydd.
I proposition 1988/89:51 framhölls att frågan om eventuellt stöd till
odlarna var under beredning i regeringskansliet. I jordbruksutskottets
yttrande 1988/89:JoU 2y förutsatte utskottet att frågan om nämnt stöd
skulle lösas i samförstånd med odlarna.
Någon samförståndslösning har inte kunnat uppnås. Regeringen föreslår
nu ett omställningsstöd för fruktodlingen om 12,5 miljoner kronor. Anslaget
avses täcka röjningsbidrag och marknadsföringsåtgärder. Beloppet är,
enligt vår mening, sannolikt otillräckligt.
Eftersom odlarna nu står inför en dramatiskt förändrad situation med
hård världsmarknadspriskonkurrens bör näringen ges rimliga förutsättningar
att klara omställningen. Detta kan ske endast om äldre odlingar röjs
och ersätts. Inom fruktodlingen är idag ca 1 500 hektar äldre än 20 år och
bör förnyas. Därfter är förutsättningarna för en konkurrenskraftig svensk
fruktodling goda.
Om det visar sig att anvisade medel inte förslår för de åtgärder som nu
måste vidtas, bör regeringen återkomma till riksdagen med begäran om
ytterligare medel på tilläggsstat för budgetåret 1989/90.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts beträffande betydelsen av kombinationen jord,
skog och annat näringsliv,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om val av prislinje,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avreglering och jordbruksskydd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om enskilt ägande och fritt företagande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om mångfald och förutsättningar för detta inom
det framtida jordbruket,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om s. k. svenskmärkning av inhemska produkter
samt ursprungsmärkning av importen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om livsmedelskvalitet,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försäljning av domänverksmark,1]
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om minskning av jordfonden och lantbruksnämndernas
fastighetsinnehav med 65 milj. kr.,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens ansvar för överskottsproduktionen av
spannmål,
10. att riksdagen beslutar ändra jordförvärvslagen så att den inte
görs tillämplig på enskilda personer,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arealanpassad djurproduktion,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruket och miljön,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åkermarkens användning bl. a. till odling av
biobränslen samt industriråvaror,
14. att riksdagen till anslaget Bidrag till jordbrukets rationalisering
m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 20
milj. kr.,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om jordbruket och skattepolitiken,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om borttagande av skatterna på handelsgödsel och
bekämpningsmedel,2]
15. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av användningen
av hittills influtna medel från skatten på handelsgödsel och
bekämpningsmedel,
16. att riksdagen till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 1 865 671 000
kronor,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om Norrlandsstödet,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om livsmedelsberedskapen,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om beredskapsförsörjning med kvävegödselmedel,3]
Mot. 1988/89
Jo257
16
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda stödåtgärder till fruktodlingen på
grund av avvecklad importreglering.
Stockholm den 24 januari 1989
Sven Eric Lorentzon (m)
Jens Eriksson (m)
Ingvar Eriksson (m)
Carl G Nilsson (m)
Ivar Virgin (m)
Mona Saint Cyr (m)
Anders Andersson (m)
Hans Dau (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Anders G Högmark (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
1 1988/89: N284
2 1988/89: Sk406
’ 1988/89: FÖ509
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989
Mot. 1988/89
Jo257