Motion till riksdagen
1988/89:Jo256

av Elving Andersson (c)

Statsbidraget till gödselvårdsanläggningar

Mjölkproduktionen i Bohuslän minskar nu dramatiskt och betydligt mer och
snabbare än i landet i övrigt.

Antalet lantbruksföretag med mjölkkor har minskat från 2 200 1977 till
1 200 1987. Antal mjölkkoföretag har alltså nära nog halverats på 10 år, över
1 000 företag har försvunnit den senaste 10-årsperioden, och endast 1 100
finns således kvar. Antalet mjölkkor har minskat med 4 500 under samma
10-årsperiod från 21 000 kor 1977 till 16 500 kor 1987, vilket är 21,5% i
minskning i Bohuslän medan minskningen i hela landet är 12%.

Bohusläns lantbruk är inte lika ”starkt” som lantbruket längre söder- eller
österut i landet. Vi har i Bohuslän ett mer ”småskaligt brukande”, ofta med
en stor del arrenderad mark till en mindre ägd gård. Förmågan och viljan att
göra investeringar i fasta anläggningar är därför mindre än om brukaren äger
hela eller större delen av marken.

Nedgången av både antal anläggningar och antal kor drabbar nu de svagare
jordbruksområdena mest. Det här är tvärtemot vad riksdagen uttalat,
nämligen att det är viktigt och önskvärt att animaliebaserade företag
bibehålls just i skogs- och mellanbygder. Strukturen på företagen är i
Bohuslän små och medelstora familjeföretag med huvuddelen besättningar
på 15—20 mjölkkor. I den här gruppen behövs nu investeringar för arbetsoch
djurmiljö i stallarna och stimulans, uppmuntran och stöd. Det är annars
mycket stor risk för ökade avgångar av företag och att minskningen av
mjölkkor accelererar ännu mer.

De nya kraven till följd av utökning av skötsellagen innebär att mjölkproducenterna
nu måste investera i utökade och nya lager för stallgödsel och
urin.

Den stimulans med ett 20-procentigt statsbidrag för utökning av lagerkapacitet
från 6-8 respektive 10 månader är helt otillräckligt.

För att nå upp till de krav som finns enligt skötsellagen krävs investeringar i
stallgödsellager i Bohuslän på minst 100 milj. kr.

I stimulansbidrag för dessa investerignar kan i bästa fall utgå 5 -10 milj. kr.
Lantbrukarna kan alltså få högst en tiondel i bidrag för att förbättra lagringen
av stallgödseln. Det här är totalt otillräckligt för att stimulera lantbrukare att
göra stora investeringar. Resultatet blir i stället att ännu fler lantbrukare
slutar med mjölkkor.

Vad som i stället måste till är stimulans och markering att vi menar något
med uttalandena att mjölkproduktion skall finnas kvar i våra bygder.
Lantbrukarna måste därför få minst 50% i statsbidrag för de ökade krav på

stallgödsellager som är resultatet av vårt kustnära läge och reglerna i
skötsellagen. Medel till detta bör tas från den s k handelsgödselavgiften.

Får inte lantbrukarna den här föreslagna ökade stimulansen kommer ännu
fler att sluta med mjölkproduktion och i stället arbeta utanför lantbruket. I
stället för att odla vall som tar vara på näringsläckage kommer de att odla
mera spannmål, vilket i stället ökar läckage av växtnäring till havet,
tvärtemot vad som är önskvärt.

Bohuslän har ett unikt läge och unika förutsättningar för att bedriva
vallbaserad husdjursskötsel. Stimulera de möjligheterna i stället för att
minska dem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om höjning av statsbidraget till gödselvårdsanläggningar.

Stockholm den 25 januari 1989
Elving Andersson (c)

Mot. 1988/89
Jo256

gotab 16794. Stockholm 1989