Motion till riksdagen
1988/89:Jo25

av Karl Erik Olsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1988/89:68 om

livsmedelskontroll

Sammanfattning

Centerpartiet anser att dagens livsmedelskontroll är för snäv och vill istället
att den täcker hela kedjan från gröda till föda. Livsmedelskontrollen måste
successivt utvidgas till att omfatta även sådana hälsorisker som hjärt- och
kärlsjukdomar och cancer.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna bör få möjlighet att överta kontrollen
även av de specialiserade anläggningar, som regeringen nu föreslår att
livsmedelsverket ska ansvara för.

Centerpartiet är kritiskt till regeringens förslag till avgiftsfinansiering.
Kommunerna bör själva avgöra tillsynsavgiftens storlek och själva få behålla
pengarna.

Samma krav måste ställas på importerade som svenskproducerade livsmedel.
Sverige måste, i likhet med Västtyskland, hävda rätten att få ställa krav
på produktionsmetoderna.

Centerpartiet vill inte tillåta bestrålning av livsmedel, hormonbehandling
av djur, genmanipulering av växter och djur eller antibiotika i djurfoder.

Märkning av livsmedel bör ske av såväl förpackade som icke-förpackade
livsmedel.

Stark kritik riktas i motionen mot att inte dricksvattenfrågorna behandlas i
propositionen. Dricksvattenkvaliteten kommer att bli både en stor miljöfråga
och en stor livsmedelsfråga. Det sker en fortgående försämring av
dricksvatten. Centerpartiet föreslår att en offentlig utredning tillsätts.

Inledning

Bra livsmedel är livsviktigt. Frågor om livsmedelskvalitet engagerar många
människor och det är viktigt att tillsynen blir effektiv för såväl inhemska
livsmedel som importerade. Dricksvatten är vårt vanligaste livsmedel, men
berörs inte av regeringens proposition. Över huvud taget behandlar propositionen
en smal sektor av livsmedelshanteringen. Vi anser att man bör se
frågan om livsmedlens kvalitet och kontrollen av dessa som en fråga för
livsmedelskedjan i sin helhet, från gröda till föda. Man får inte begränsa den
till livsmedelslagen och tillämpningen av denna. Centerpartiet har tidigare
lagt fram en omfattande motion om livsmedelskontroll (Jo 1987/88:528), som
riksdagen ännu inte behandlat.

I cancerkommitténs betänkande uppskattades att ca 10 000 cancerfall per

år kan vara orsakade av felaktig kost. Kostvanornas betydelse för hälsa och Mot. 1988/89

välbefinnande måste uppmärksammas. Livsmedelskontrollen måste succes- Jo25
sivt utvidgas till att omfatta även sådana hälsorisker som hjärt- och
kärlsjukdomar och cancer. Ur hälsosynpunkt är frågan om livsmedelstillsatser
och livsmedelsföroreningar väsentlig.

I livsmedelspolitiken och i kontrollen måste uppmärksammas de kvalitetsfördelar
som kan finnas i lokalt producerade varor som är varsamt förädlade
med ett minimum av tillsatser. Det är angeläget att den framtida kontrollen
utformas med hänsyn till detta.

Organisation

I propositionen föreslås vissa förändringar av tillsynsorganisationen. I
huvudsak innebär förändringen att livsmedelsverket får det direkta tillsynsansvaret
för vissa större livsmedelsanläggningar med komplicerad produktion
och en stor spridning av produkterna. Vi anser att det är bra att
regeringen frångått utredningens förslag som framförallt syftade till en
förstärkning av länsstyrelsernas uppgifter.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna måste ha ansvaret för såväl godkännande
som för den omedelbara tillsynen av i princip samtliga livsmedelsanläggningar
inom varje kommun. Kommunerna måste ha möjlighet att avgöra om
de vill ta på sig ansvaret för de speciella anläggningarna, som regeringen nu
föreslår ska åvila livsmedelsverket. Det kan vara praktiskt att det finns en
lokal kompetens för tillsynen av en för kommunen betydelsefull anläggning.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har nära till tillsynsobjekten. Många
frågeställningar och problem blir därför lättare att lösa och diskutera. Det är
viktigt att livsmedelskontrollen tar vara på alla de möjligheter som lokal
erfarenhet och kunskap kan ge.

Vi anser att länsstyrelsen bör vara rådgivare åt kommunerna, ha en mer
projektinriktad kontroll och utöva viss kontroll och utbildning av kommunernas
verksamhet. Länsveterinärerna bör också ges en aktivare roll för att
föra ut information om djursjukdomar till distrikts- och hälsovårdsveterinärerna
och till djurägarna.

För de anläggningar som miljö- och hälsoskyddsnämnderna inte har
övertagit tillstånd och tillsyn av, bör livsmedelsverket ansvara. Vi anser att
verket dessutom vid behov bör kunna biträda kommunerna, i den mån den
kompetensen inte finns på länsnivå. Det är viktigt att samarbetsformerna
utvecklas mellan de olika myndigheterna, för att ett bra resultat ska kunna
nås.

Finansiering av livsmedelskontrollen

För att finansiera livsmedelskontrollen föreslås ett nytt avgiftssystem.

Kommunerna ska enligt förslaget ta ut en årlig avgift för varje företag som
hanterar livsmedel. De influtna medlen ska delvis tillföras staten. Livsmedelsverket
och riksrevisionsverket ska få i uppdrag att utreda den närmare
utformningen av systemet. Vi anser att kommunerna ska få behålla de
tillsynsavgifter som uttas vid den kommunala tillsynen. Vi ifrågasätter också
om det behövs en fast årlig avgift, utöver tillsynsavgiften. 22

Utredningsförslaget har kraftigt kritiserats av flera remissinstanser. Inom Mot. 1988/89
miljöskyddet tillämpas ett avgiftssystem som fått negativa effekter på Jo25
tillsynsverksamheten, och som vi krävt måste förändras. RRV förordar
istället att kommunerna självständigt ska få besluta om hur kontrollen ska
finansieras. Det skulle innebära att det är upp till varje kommun att avgöra
om avgift ska tas ut och vilka taxa som i så fall ska gälla. Ett statligt
avgiftssystem bör då täcka endast kostnaderna för den tillsynsverksamhet
som livsmedelsverket ansvarar för. Vi anser att det är riktigt att en sådan
uppdelning sker. Det är viktigt att den utredning som regeringen aviserar
också får i uppdrag att bedöma effekterna av olika system, så att man
premierar en bra utförd egenkontroll. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till utformning av avgiftssystemet.

En viktig förutsättning för att bedriva en meningsfull kontrollverksamhet
är tillgången till laboratorier. De laboratorier som uppfyller livsmedelsverkets
bestämmelser, oavsett ägarförhållanden, ska kunna utnyttjas för
analyser. Det kan leda till att priserna pressas och stimulerar utnyttjande av
ny teknik.

Importkontroll av livsmedel

Regeringen anför att ”Det finns förhållandevis goda möjligheter att se till att
det svenska köttet inte innehåller rester av veterinärmedicinska preparat.”

När det gäller importerade produkter hänvisar statsrådet till att det inte finns
tillräckliga analysmetoder. I ett programmatiskt avsnitt anförs ”Jag vill i
detta sammanhang särskilt poängtera vikten av att vi ställer samma krav på
importerade produkter som på svenskproducerade.” När regeringen sedan i
propositionen kommer till åtgärder hänvisar man till GATT-förhandlingar
och att Sverige inte kan ställa krav på produktionsmetoderna. Detta är
motsägelsefullt. Vi anser att Sverige måste ha en lika effektiv kontroll av
importerade som svenskproducerade livsmedel.

Det finns ett ökat intresse för att inte bara veta vad som kan spåras i
analyser av livsmedel, utan också av att veta hur livsmedlen har producerats.

För producenterna är det också viktigt att förutsättningarna är någorlunda
jämförbara, så att inte metoder som är förbjudna i Sverige är fullt acceptabla
i ett importland. I Västtyskland finns en lagstiftning på livsmedelskontrollområdet
som speglar ett sådant synsätt.

Svenska konsumenter kräver i dag betydligt mer än att livsmedel ska vara
”tjänliga som människoföda”, sorn ett intyg från ursprungslandet ska utvisa.

Enligt vår uppfattning måste livsmedlen vara producerade på ett sådant sätt
att det inte inverkar negativt på djur, ekologiska system eller inre och yttre
miljö. Metoder som genmanipulering av djur eller växter, hormonbehandling
av djur i tillväxtsyfte eller antibiotika i djurfoder är metoder som inte får
tillåtas. Det finns många andra exempel. Vi anser att för att tillgodose
konsumenternas krav måste livsmedlen kontrolleras på samma sätt oavsett
ursprung. Kostnaderna för detta ska betalas av importören.

I Sverige finns inget generellt förbud mot import av hormonbehandlat
kött. EG har däremot ett förbud. Det är viktigt att Sverige internationellt
hävdar rätten att få ställa krav också på hur livsmedel producerats i enlighet
vad som ovan anförts.

Bestrålning av livsmedel

Centerpartiet har under flera år krävt att bestrålning av livsmedel ska
förbjudas, liksom importen av sådana livsmedel. Radioaktiv behandling
utgör alltid en risk för miljö, hälsa och arbetsmiljö. Bestrålningen gör
livsmedlen onaturliga, eftersom det tar bort det grundläggande skyddet mot
dåliga råvaror, som våra sinnen ger. Gifter som bakterier utsöndrat kan
finnas kvar efter bestrålningen och man får falskt fräscha livsmedel.
Bestrålningen sänker också halten av vitamin A, C, Bl och B2. I en
interpellationsdebatt utlovade jordbruksministern att bestrålning av livsmedel
skulle förbjudas. Regeringen föreslår nu att det ska bli möjligt att
förbjuda import av livsmedel som har bestrålats utomlands. Vi anser att ett
generellt förbud mot bestrålade livsmedel skall införas nu.

Information till konsumenterna

Trots en allt mer ökande medvetenhet om kost och matkvalitet, är bristerna
ganska betydande. Det krävs en ökad kunskap om hur man utnyttjar maten
rätt ur kostsynpunkt och tar vara vara på livsmedelskvaliteten. Centerpartiet
har i andra motioner lagt fram förslag om förbättrad konsumentinformation
och utbildning.

I propositionen föreslås att märkning införs på förpackade livsmedel. Vi
anser att konsumenterna har samma behov av information om ickeförpackade
livsmedel. Det borde i de flesta fall vara fullt möjligt att ge en
sådan information i affären. Regeringen bör undersöka möjligheterna för
detta.

Dricksvatten

I propositionen berörs överhuvudtaget inte dricksvattenfrågorna trots att de
kommer att bli en av de stora livsmedels- och miljöfrågorna. Våren 1988
inträffade den största epidemin hittills, när ca 11 000 personer i Boden
insjuknade i akuta mag-tarminfektioner. Enligt såväl riksrevisionsverket
som svenska vatten- och avloppsföreningen sker en fortgående försämring av
kvaliteten hos det vatten som når konsumenten.

Försurningen är ett stort hot mot dricksvattnet. Idag beräknas var femte
brunn ha försurat vatten. Försurningen av grundvattnet kommer troligen att
bli än mer påtaglig under de närmaste tio åren, med ökade korrosionsskador
som följd. Det finns också rapporter om att metallhalterna kan bli så höga att
de utgör en hälsorisk i utsatta områden. Vatten- och avloppsnäten är så
dåliga i många tätorter att det finns stora risker för att systemen totalt bryter
samman. Centerpartiet har i många år krävt ett långsiktigt program för
förnyelse av kommunernas vatten- och avloppsnät.

Det finns flera andra hot mot dricksvattnet. Föroreningar läcker ut från
soptippar och avfallsupplag. Miljöfarliga transporter sker vid eller på
vattentäkter. Bekämpningsmedelsrester har upptäckts i grundvatten. Till
och med behandlingen i vattenverken kan utgöra en risk. Klor används för att
rena vattnet, men forskare pekar på att det istället kan leda till skador.
Rapporter pekar också på sambandet mellan aluminium och Alzheimers

sjukdom. Alla dessa hot mot vårt grundvatten måste minska, för att på sikt Mot. 1988/89

försvinna. Vi måste i tid se till att vårt grundvatten och våra vattendrag inte Jo25

får obotliga skador.

De senaste åren har stora resurser satsats på avloppsrening, men dricksvattenförsörjningen
har försummats. När den centrala dricksvattentillsynen
överfördes från socialstyrelsen till livsmedelsverket fick den en förbättrad
organisation, men samtidigt minskade de totala resurserna. Den svenska
forskningen om dricksvatten befinner sig också i kris. Sedan naturvårdsverket
1986 upphörde att fördela anslag för dricksvatten finns ingen anslagsgivare
för området.

När livsmedelsverket övertog ansvaret skedde det utan någon övergripande
utredning eller ingående diskussion om målet med samhällets dricksvattenförsörjning
eller om ev brister och behov av åtgärder vid vattenverk och
distributionsnät. Man utredde inte ens om livsmedelslagen var tillämpbar på
dricksvattenkontrollen. Detta har sedan visat sig vara förenat med stora
problem.

Det är mycket angeläget att en offentlig utredning tillsätts ang dricksvattenfrågorna.

Syftet med utredningen bör bl.a. vara att skapa underlag för beslut om
förbättrad dricksvattenkvalitet och säkerhet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av livmedelskontrollen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om möjlighet för kommunerna att överta tillsynen
av livsmedelskontrollen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avgiftsfinansiering
i enlighet med motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om importkontroll av livsmedel,

5. att riksdagen beslutar förbjuda bestrålning av livsmedel och
import av sådana livsmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information till konsumenterna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om offentlig utredning om dricksvattenfrågorna i
enlighet med motionen.

25

Stockholm den 15 februari 1989
Karl Erik Olsson (c)

Lennart Brunander (c)

Stina Gustavsson (c)
Marianne Jönsson (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Mot. 1988/89
Jo25

Karin Starrin (c)

Sven-Olof Petersson (c)

Göran Engström (c)

26