Motion till riksdagen
1988/89:Jo247

Väckes av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson
(båda s)

Beskogning av åkermark

Åtgärder för att klara jordbrukets överproduktion blir allt akutare. Olika
åtgärder har vidtagits och planeras för att nedbringa överskottet. Ur
produktionssynpunkt finns det inånga markområden som är av låg kvalitet
såsom sand- och grusmarker och därför i första hand är lämpliga att avföra
från jordbruksproduktion. Överföring av åkermark till skog är ett effektivt
sätt att minska utlakningen av kväve liksom också fosforförlusterna genom
ytavrinning. Störst effekt erhålls om åkermark som i dag har sämst
växtnäringshushållning överförs till skog.

I Skåne, där vi har den största produktionen inom jordbruket, finns
markområden vid t.ex. Sjöbo, Kristianstad och Saxtorp som är utpräglade
sand- och grusmarker och är väl lämpade för skogsproduktion.

Från miljö- och naturskyddssynpunkt är det väsentligt var jordbruksmarken
tas ur produktion. En överföring av viss åkermark till lövskog i
tätortsnära områden, t.ex. i västra Skånes helåkersbygder, skulle vara
positivt för rekreation och friluftsliv och öka mångfalden i landskapet men få
motsatt effekt i mellan- och skogsbygder med kulturlandskapstyper (ängar,
hagar) med stora värden för naturvård, kulturminnesvård, turism och
friluftsliv.

I dag saknas analyser om hur de genomsläppliga markerna påverkar miljön
inom avrinningsområden. Ett sådant område är de genomsläppliga markerna
vid Sjöbo/Ilstorp där avrinning sker till Klingavälsåns naturreservat.

Det är angeläget att en ordentlig kartläggning snarast sker av de
genomsläppliga markområdena och var deras avrinningsområden finns.

Det finns markägare som, medvetna om problemen med överproduktion,
är intresserade av att plantera skog på marker som är av låg kvalitet. Det är
emellertid inte lätt att ställa om produktionen från jordbruksprodukter till
skog där avkastningsresultatet börjar visa sig först efter ca 30 år.

Åtgärder bör därför aktualiseras för att stimulera plantering av skog och
marker som inte är nödvändiga för jordbruksproduktion.

Markägare som är beredda till skogsplantering av åkermark måste
investera 8 000 till 10 000 kr. per hektar medan avkastningen börjar ca
25—30 år senare. Detta kräver stora kapitalresurser. För att underlätta för
markägaren att heskoga lämpliga marker måste åtgärder vidtagas för att
underlätta kapitaltillgången för sådana ändamål utan att kostnaderna på kort
sikt blir för betungande.

Ett utjämningslån där vissa räntekostnader flyttas framåt i tiden, för att

minska kostnaderna i början, kan vara ett sätt, och med ett sådant eller

liknande finansieringssystem skulle åkermark lättare kunna beskogas.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en kartläggning av de genomsläppliga markområdena
och deras avrinningsområden i syfte att skapa naturreservat
och liknande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett utjämnande lånesystem för finansiering av
skogsplantering på lättgenomsläppliga marker.

Stockholm den 24 januari 1989

Nils T Svensson (s) Gunnar Nilsson (s)

Mot. 1988/89
Jo247

12