Motion till riksdagen
1988/89:Jo239

av Olof Johansson m.fl. (c)
Jordbrukets framtid

Sammanfattning

Det svenska jordbruket har en stor livskraft som måste tas tillvara. En rätt
utformad jordbrukspolitik ger Sverige flera fördelar sett mot vår omvärld.
Jordbruket får inte presenteras som en krisbransch med enbart svårlösta
problem. Här finns möjligheter som vi sammantaget måste haen förmåga att
lyfta fram. Det är mycket angeläget att vi nu diskuterar hur vi lägger fast en
långsiktig strategi för det svenska jordbruket. Jordbruket är en av våra
basnäringar som måste fungera för att ”Hela Sverige skall leva”. Jordbruket
påverkas mer än någon annan näring av de storskaliga miljöförändringarna.
Ett specialiserat och intensivt jordbruk skapar även en del miljöproblem.
Dessa båda förhållanden måste åtgärdas av samhället och näringen gemensamt.

I denna motion föreslår centerpartiet följande för den kommande
utvecklingen inom jordbruksnäringen:

Jordbruket skall:

- producera livsmedel av hög kvalitet

- producera råvaror till industrisektorn

- ta miljöhänsyn

- bevara all brukningsvärd åkermark.

Samhället skall

- föra en långsiktig jordbrukspolitik som skapar förutsättningar så att en
rimlig företagsekonomisk lönsamhet inom jordbruket uppnås

- ta sitt delansvar för överskottsarealen

- ta sitt delansvar för omställning av produktionen.

Jordbrukspolitiken utreds för närvarande av en parlamentarisk arbetsgrupp
med sikte på ett nytt jordbrukspolitiskt beslut nästa år. Vi anser det
inte i detta sammanhang meningsfullt att i motionen ta upp ett långtgående
resonemang om detaljerna i en framtida jordbrukspolitik. Istället begränsar
vi oss till att ange vissa riktlinjer för det fortsatta arbetet med jordbrukspolitiken
i stort, i överensstämmelse med den motion vi avgav med anledning av
regeringens proposition 1988/89:47.

Behovet av förnybara miljövänliga naturresurser och det omfattande
kravet på en levande landsbygd är några av de kriterier som måste ligga till
grund för utformningen av den framtida jordbrukspolitiken. Det är därför
förvånande och enligt vår uppfattning rent felaktigt att som regeringen göra
bedömningen att marken som produktionsfaktor saknar alternativ använd

ning och att det används för mycket kapital och arbete inom jordbruket.
Slutsatserna man kan dra av andra beslut tagna av riksdagen om miljö, hälsa
och regional balans talar för raka motsatsen.

Dagens miljösituation i världen med storskalig miljöförstörelse genom
försurning, förgiftning och klimatförändringar kan leda till att det ekologiska
systemets produktionsförmåga kommer att avsevärt nedsättas. Det är därför
vår uppfattning att jordbrukspolitiken och beredskapsmålet måste utformas
så att man tar hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation.

De konsumentpolitiska målen som uppställs bör enligt vår mening
kompletteras med ett folkhälsomål. Därigenom skulle det bli lättare att
utforma kvalitetskriterier och även gå in på huruvida livsmedelsproduktionen
motsvarar de produkter som ingår i en riktig kost.

Inkomstmålet bör enligt vår mening omformuleras så att det skapas
förutsättningar för en rimlig företagsekonomisk lönsamhet i jordbruket.
Samtidigt vill vi framhålla att en viktig princip för den nationella jordbruksprispolitiken,
som inom en överskådlig framtid kommer att behövas, skall
vara att jordbrukarens inkomster erhålls som ersättning för producerade
varor - inte som ersättning för ”icke-produktion".

Regeringens kritik mot den negativa påverkan som jordbrukssektorn
skulle ha på samhällsekonomin anser vi felaktig. Produktivitetstillväxten
inom denna sektor har under 80-talet varit hög, i de flesta fall högre än i
industrin. Genom ett effektivare utnyttjande av lediga resurser i jordbruket,
genom s.k. alternativ produktion av råvara till energi- och industrisektorerna
skulle det vara möjligt att utnyttja den höga produktiviteten, förbättra
producenternas ekonomi, minska miljöpåverkan och närma sig målet om att
”Hela Sverige skall leva”.

Regeringen talar om ett mindre intensivt och resurssnålt jordbruk. I detta
resonemang bortses ifrån att marken som naturresurs på sikt kan vara i
högsta grad begränsad. Rätt utvecklad odlingsteknik möjliggör ett miljövänligt
och högproduktivt jordbruk. Genom att förbättra odlingssystem och
odlingsmetoder kan även jordbruket ta tillvara det kvävenedfall från luften
som kommer från andra verksamheter, som lätt ”tvättas ut" och blir till ett
miljöproblem. Det är även angeläget att göra det möjligt för alternativa
odlingsmetoder att utvecklas och öka i omfattning.

Avregleringen av gränsskydd för jordbruksprodukter är en fråga som
inte bara berör Sverige. Det krävs en ömsesidig avreglering i världen för att
inga nya snedfördelningar skall uppstå på den nationella och internationella
marknaden.

Det krävs även en bättre marknadskontakt i prissystemet än vad som idag
föreligger. Därför måste t ex spannmålsprisregleringen ersättas med ett
system, med avtal eller kontrakt, så att det inte blir möjligt att producera en
obegränsad volym till ett fast pris. Centerpartiet anser att denna uppgift bör
anses ligga i det uppdrag som regeringen gett den parlamentariska arbetsgrupp
som behandlar jordbruket.

Mot. 1988/89

Jo239

Beredskapsmålet

Det har rått stor enighet om detta mål i 1985 års beslut, nämligen ”att trygga
vår livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning och krig”.

Regeringen har nyligen tillsatt en ny försvarsutredning i syfte att tidigarelägga
1992 års försvarspolitiska beslut. Med denna åtgärd torde även
regeringen ha visat att antagandena som låg till grund för 1987 års
försvarspolitiska beslut var bristfälliga. Vi anser att 1987 års försvarsbeslut ej
kan ligga till grund för beredskapsmålets utformning. Däremot delar vi
uppfattningen att en mera omfattande utredning måste ligga till grund för
beredskapsplaneringen och att den regionala försörjningsförmågan bör
ägnas en ökad uppmärksamhet.

Vi vill särskilt fästa uppmärksamhet på en annan och ny aspekt på
beredskapsmålet. Under de senaste årtiondena har så kallade fredskriser
inträffat för olika varuområden som till exempel olja, socker och koppar.

Dagens miljösituation i världen, med omfattande miljöförstörelse genom
försurning, förgiftning och klimatpåverkan, kan snabbt leda till att ekosystemets
långsiktigt uthålliga produktionsförmåga inte kan upprätthållas. Det
finns redan idag vetenskapsmän som anser att de senaste årens sämre
skörderesultat kan ha ett samband med detta förhållande. Även om så inte
skulle vara fallet vet vi att då innevarande skördeår gått till ända världens
lager av spannmål sannolikt reducerats till en nivå som FAO anser nödvändig
som buffertlager. Vi vill därför framhålla att ett framtida beredskapsmål
även bör innefatta en beredskap med hänsyn till en förändrad miljö- och
naturresurssituation.

Konsumentmålet

Livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser skall vara målet för livsmedelspolitiken.
Livsmedelspolitiken skall, enligt regeringen, mera ensidigt syfta
till att ge konsumenterna livsmedel till lägre priser än idag. Då råvarukostnaderna
endast svarar för en mycket liten del av livsmedlens slutpris kan inte
särskilt mycket åstadkommas genom ett sänkt pris till producenten. Det
gäller att åstadkomma ett system som gör att så mycket som möjligt av priset
når producenterna och inte ”spills” i regleringssystemet.

I såväl förädlings- som grossistleden finns en betydande koncentration.
Dessa förhållanden kan medverka till att priserna inte alltid begränsas så
långt som möjligt. Oavsett jordbrukets prisregleringssystem är det angeläget
att studera om förädlings- och partihandelsledens dominans över detaljhandeln
leder till konkurrensbegränsningar och därmed till för höga livsmedelspriser.

Ett sätt att uppnå ett rimligare livsmedelspris är att sänka momsen på mat,
som idag utgör ca en femtedel av det totala priset. Vi har i skattepolitiska
sammanhang framfört detta förslag, men det bör beaktas även under denna
rubrik.

Vi anser att konsumentmålet bör kompletteras med ett folkhälsomål.
Därigenom skulle det bli lättare att utforma kvalitetskriterier och även gå in
på huruvida livsmedelsproduktionen motsvarar de produkter som ingår i en
riktig kost.

Mot. 1988/89

Jo239

I samband med en ökad internationell integration och en ökad frihandel
med livsmedel, framstår livsmedelskontrollen av import som allt mer
angelägen. Svenska livsmedel håller en mycket hög kvalitet i en internationell
jämförelse. Detta beror dels på att vi har klimatiska förutsättningar för
produktion med mindre kemikalier än i varmare länder, dels på att vi ålagt
oss mer restriktioner för kemikalier och mediciner än många importländer.
Det är därför ett angeläget konsumentintresse att livsmedel som producerats
på ett i Sverige förbjudet sätt inte får importeras. Detta område avhandlas
utförligare i samband med motion i anledning av proposition angående
livsmedelspolitik som har aviserats av regeringen att framläggas för riksdagen
under våren.

Inkomstmålet

Ett familjejordbruk har definierats som en brukningsenhet av en storlek och
med en produktion som var stor nog att kunna försörja en familj. Inkomsten
för familjen skulle vara lika hög som jämförbara gruppers. Det finns idag
svårigheter att på ett lämpligt sätt bedöma mot vilka grupper och på vilket
sätt jordbrukarnas standardjämförelse skall göras.

Rationalisering och försämrad lönsamhet i jordbruket har lett till att
många företag inte kan försörja en familj. Två av tre lantbrukarfamiljer får
idag sin huvudsakliga försörjning från arbetsinsatser utanför företaget.

Många lantbrukarfamiljer har trots dubbelarbete ofta ekonomiska problem,
särskilt om företaget är nystartat. Skuldbelastningen är stor. En stor
del av bruttointäkterna går till att betala räntor och amorteringar. Samhällets
inkomstpolitiska mål för jordbrukare är en hägring för de flesta unga
bönder.

Vi har i dag en heterogen jordbrukarkår som har det gemensamt att det är
fråga om företagare. Så länge jordbruksnäringen på något sätt är reglerad,
och det lär den förbli under överskådlig tid, måste emellertid ett inkomsteller
lönsamhetsmål uppställas. Den formulering vi förordar är ”en rimlig
företagsekonomisk lönsamhet”. Det innebär att jordbrukaren vid normal
effektivitet har rätt att kräva såväl en rimlig långsiktig förräntning på det
investerade kapitalet, som en rimlig ersättning för det arbete som utförs,

För att en näring ska kunna fungera väl måste det finnas utrymme för
utveckling och expansion. Regeringen bortser ifrån sådana möjligheter,
detta avspeglas också i budgetpropositionen. Istället antyds att volymen i
jordbruket skall minskas både vad avser arbete, kapital och areal.

Det regionalpolitiska målet

Jordbrukets omfattning i en viss del av landet har naturligtvis betydelse för
regionens överlevnadsmöjlighet. Av detta skäl har denna fråga aktualiserats
redan ovan.

Det är av stort värde om olika regionalpolitiska insatser kan samordnas.
Därför skulle det te sig fördelaktigt om det regionalpolitiska stöd som
jordbruket kan behöva, kan ingå i en samlad regionalpolitik.

Jordbrukspolitiken måste syfta till att bevara både jordbruket på slättbygderna
och jordbruket i skogs- och mellanbygderna. Förutsättningar måste

Mot. 1988/89

Jo239

6

skapas till ny produktion framför allt på slättbygden. Detta kan ske genom att
man finner nya grödor för denna del av näringen.

Enligt riksdagsbeslut skall produktionen i norra Sverige hållas intakt.
Enligt tillgänglig statistik visar dock denna del på en produktionsminskning
och nedläggningar av jordbruk. Vi återkommer med förslag om åtgärder som
vi anser behövs för Norrlandsjordbruket i samband med regeringens
proposition om prisregleringar senare detta år.

Jordbruket måste ges tid för en anpassning till nya produktionsförhållanden.
Nedläggning av åkermark och av jordbruksföretag är ingen lösning på
dagens problem. Tvärtom omöjliggörs därigenom en utveckling av landsbygden.
Det ligger inte i samhällets intressen att tvinga fram en ytterligare
storleksrationalisering inom näringen. Ett småskaligt jordbruk med varierad
produktion i hela landet är nödvändigt för att trygga livsmedelsförsörjningen
även i tider av avspärrning och kris och för att möjliggöra en framtida ökning
av biomassaproduktionen.

Miljömålet

Det råder i dag stor politisk enighet om att jorbrukets miljöproblem
måste åtgärdas. Därför skall kemikalieanvändningen minimeras och läckaget
av växtnäring reduceras till en nivå som naturen tål. De åtgärder som
riksdagen redan beslutat om, nämligen avgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel, regler för stallgödselhantering och större andel bevuxen
mark, är led i detta arbete.

Som vi ovan nämnt skall användningen av kemikalier och handelsgödsel
belastas med miljöavgifter. Dessa avgifter skall enligt vår mening användas
till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Exempel på detta är
utveckling av ny teknik, omställningsstöd för nya grödor, alternativ odling
och ett stöd för avsättning av nya produkter.

Regeringen talar om ett mindre intensivt och resurssnålt jordbruk. I detta
resonemang bortses ifrån att marken som naturresurs på sikt kan vara i
högsta grad begränsad. Rätt utvecklad odlingsteknik möjliggör ett miljövänligt
och högproduktivt jordbruk. Genom att förbättra odlingssystem och
odlingsmetoder kan jordbruket även ta tillvara det kvävenedfall som lätt
”tvättas ut” och blir ett miljöproblem.

Vi har i anledning av propositionen 1987/88:128 om miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket lagt fram förslag om hur lagringskapaciteten för
stallgödsel skall förbättras. Vi finner att det förslag som då antogs av
riksdagen ej är tillräckligt för att minska problemen med näringsämnesläckage
från gödselanläggningarna. Vi föreslår därför att det bidrag som nu skail
utgå till nyinvesteringar i gödselanläggningar skall gälla alla jordbruksföretag
med mer än 10 djurenheter och utgå med 25 % av investeringskostnaden,
dock högst med 30 000 kr. Vi framförde i samma motion förslag om
förstärkningar på 15 milj kr för teknikutveckling och försöksverksamhet för
miljöförbättrande åtgärder inom jordbruksnäringen. Vi anser att riksdagen
bör besluta att anslå 35 milj kr utöver regeringens förslag för miljöförbättrande
åtgärder inom jordbruket, under B10, prop. 88/89:100, bilaga 11.

Det är angeläget att göra det möjligt för alternativa odlingsmetoder att
utvecklas och öka i omfattning. Kunskapen inom den alternativa odlingen

Mot. 1988/89

Jo239

7

utan kemikalier och handelsgödsel - kan också komma till nytta inom en
anpassad konventionell odling. Det är angeläget att forskning och utveckling
inom detta område får ökat stöd från samhället. Centerpartiet anser att en
professur i alternativ odling inrättas vid Statens Lantbruksuniversitet.

Det svenska odlingslandskapet är ett kulturarv som har ett värde i sig. Det
är därför viktigt att jordbrukspolitiken medverkar till att odlingslandskapet
så långt möjligt bevaras. Ett stöd endast för att hålla marken öppen skulle
dock vara ett slöseri med resurser. Därför skall odlingsjorden och odlingslandskapet
nyttjas för produktion av värdefulla råvaror och därigenom hållas
i hävd. Vi hänvisar till vad vi anfört i vår miljömotion om anslag till
hagmarksersättning och NOLA-bidrag.

Jordbruket är en väsentlig kraft i miljöarbetet och kan i framtiden
medverka till att lösa miljöproblem på andra håll i samhället. Sålunda kan
jordbruket producera råvaror som är förnybara och miljövänliga för att
ersätta miljöskadliga och ändliga råvaror som t ex kol, olja och uran. Dessa
nya råvaror har ett stort intresse i energi- och transportsektorn, för
massaproduktion och i den kemiska industrin. Det är angeläget att regering
och riksdag snarast kommer till beslut avseende de ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken som skulle göra dessa miljövänliga jordbruksråvaror mer
ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Överskottsarealen

Enligt vår uppfattning finns goda förutsättningar att ställa om jordbruket så
att hela produktionskapaciteten kommer till nytta. Med nuvarande produktionsinriktning
finns emellertid fortfarande en s k överskottsareal.

Det ekonomiska ansvaret för denna måste ännu någon tid delas mellan
jordbruksnäringen och samhället. En rimlig fördelning av detta är att
samhället påtar sig huvudansvaret så länge en omställning ej har skett.
Fördelningen mellan näringen och samhället skall vara 40% för jordbruket
och 60% för samhället. Riksdagen bör därför besluta att samhällets
delansvar för den så kallade överskottsarealen skall uppgå till 60%.

Samhället har ett ansvar för den omställning inom jordbruket som kommer
att bli nödvändig. Centerpartiet anser att 250 milj kr bör avsättas under
budgetåret 1989/90 som omställningsstöd till alternativ produktion inom
jordbruket, inom ramen för samhällets delansvar för överskottsarealens
kostnader. Stödet bör utgå i proportion till omställd areal.

Samhällsekonomiskt mål

Regeringen klagar över en negativ påverkan på samhällsekonomin från
jordbrukssektorn. Vi delar inte denna uppfattning. Tvärtom. Jordbruket i
Sverige har haft en mycket hög produktivitetstillväxt under 80-talet, i de
flesta fall långt högre än industrin. Ett mål för jordbrukspolitiken skall enligt
vår mening vara att skapa förutsättningar för ett jordbruk i hela landet.
Genom att utnyttja lediga resurser i jordbruket för s.k. alternativ produktion
av råvara till energi- och industrisektorerna, skulle det vara möjligt att
utnyttja den höga produktiviteten, förbättra jordbrukarnas ekonomi och
samtidigt närma sig målet - ”Flela Sverige skall leva”.

Mot. 1988/89

Jo239

Vi vill här dessutom understryka det krav vi tidigare framfört - att god
miljö skall vara ett centralt mål i den ekonomiska politiken. På samma sätt är
det angeläget att för framtiden bevara och förkovra produktionsförmågan i
ekosystemet - i detta fall den del som utgöres av åkerjord. Bevarade
ekologiska produktionsresurser är den bästa garantin för en positiv och
varaktig tillväxt i ekonomin.

Internationell utveckling - avreglering

De stora överskott av livsmedel som uppstått på världsmarknaden under
80-talet, särskilt efter 1985, har aktualiserat frågan om en reform av
jordbruksprissystemen i i-länderna. Frågan har utretts inom OECD och är
föremål för förhandlingar inom GATT.

Avreglering av gränsskyddet för jordbruksprodukter är dock inte en fråga
för Sverige ensamt. Det krävs en ömsesidig avreglering i världen för att inte
en ny snedfördelning skall uppstå på de nationella och internationella
marknaderna. En sådan avreglering skulle leda till att världsmarknadspriserna
steg till en mera rimlig nivå, sannolikt i höjd med produktionskostnaden i
det priseffektivaste landet. Även i ett sådant läge skulle svenskt jordbruk ha
goda förutsättningar att hävda sig. Många livsmedel är färskvaror och
marknaden är ofta regionaliserad. Sverige har svårt att konkurrera med
lättransporterade bulkvaror, exempelvis spannmål, medan specialiserade
produkter av hög kvalitet har bättre förutsättningar.

Det är viktigt att hålla isär avregleringsdebatten och frågan om EGanpassning.
EG är nämligen till sin karaktär en tullunion som f n har ett högt
gränsskydd och högt jordbruksstöd.

Inriktningen av den framtida jordbrukspolitiken

Vi anser att en viktig princip för den nationella jordbruksprispolitiken, som
inom överskådlig tid ändå kommer att behövas, skall vara att jordbrukarnas
inkomster erhålls som ersättning för producerade varor - inte som ersättning
för ”icke-produktion”. Detta skulle nämligen snabbt leda till ett dåligt
resursutnyttjande av såväl arbete som mark och till omotiverade förmögenhetsförskjutningar.

Det krävs emellertid en bättre marknadskontakt i prissystemet än vad som
idag föreligger. Därför är det ganska naturligt att spannmålsprisregleringen
ändras så att det inte blir möjligt att producera obegränsad volym till fast pris.
Istället skulle ett system med kontrakt eller avtal kunna övervägas, där större
hänsyn tas till olika kvalitet vid prissättningen.

Det bör emellertid föreligga en öppen och obegränsad produktionsmöjlighet
på något område. På energi- och industriråvaruområdet är de totala
volymerna så stora att detta skulle vara möjligt. Problemet är att betalningskraften
för närvarande är svag. Som tidigare påpekats kan detta snabbt
komma att ändras både genom marknadsförändringar och genom politiska
beslut.

Om prissystemet ändras så att marknaden uppnår en bättre balans
begränsas exportförlusterna och det blir möjligt att betala bättre för rätt
volym av rätt kvalitet. Den s.k. överskottsareal som därvid uppstår kan då

Mot. 1988/89

Jo239

9

utnyttjas för marginalproduktion med marginalkostnader, och det blir
möjligt att konkurrera på andra marknader till lägre priser än i dag. Det är i
detta sammanhang som våra förslag om samhällets ansvar under en
övergångstid kommer in.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att all
brukningvärd åkermark skall bevaras,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beredskapsmålet för livsmedelsproduktionen,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om konsumentmålet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av ett folkhälsomål,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inkomstmålet för jordbrukare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de regionalpolitiska målen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljömålet för jordbruket,

7. att riksdagen beslutar att anslå 35 000 000 kr. utöver regeringens
anslag till miljöförbättrande åtgärderinom jordbruket, B10, bilaga 11,
prop 88/89:100,

8. att riksdagen beslutar att anslå 1 000 000 kr. för inrättande av en
professur i alternativ odling vid SLU,

9. att riksdagen beslutar att samhällets delkostnadsansvar för
överskottsarealen skall vara 60 %,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av samhällets delansvar för överskottsarealens
kostnader,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samhällsekonomiskt mål,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av den framtida jordbrukspolitiken.

Mot. 1988/89

Jo239

10

Stockholm den 24 januari 1989
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Mot. 1988/89

Jo239

Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c)

Gunilla André (c)

Börje Hörnlund (c)

Agne Hansson (c)

Larz Johansson (c)

' 1988/89:Fö505

11